Festen igår var jättejättetrevlig! Helt fantastisk god mat gjorde att man fick mersmak på libanesisk mat (det var premiär för både mig och D) - och där var en rad människor som jag inte sett på ett antal år. Kusinens yngsta barn är snart 8 år, och en del såg jag sist när det barnet döptes :). Himla trevligt att se alla! Det som dock slog mig var hur gamla en del hade börjat se ut... Satt och funderade för mig själv om andra ser samma sak på mig. Säkert gör de det! Men, detta är sagt helt utan minsta lilla tillstymmelse till åldersnoja/ångest - utan mer som ett konstaterande, att många av oss börjar se allt mer "vuxna" ut, på riktigt liksom. OCH - att lägga till det faktum att vi börjar bli äldre allihop så kommer också det faktum att barnen också blir allt äldre, och vi så småningom kommer att komma ut "på andra sidan" av småbarnsträsket, om man säger så. Att man på något sätt börjar få "tillbaka" sitt liv, mer i form av hur det var innan man hade barn - men berikade med det faktum att man faktiskt har det. Helt underbart, faktiskt! Och detta hade man ju faktiskt inte uppnått med mindre än att man blir äldre själv.
En fråga som jag och min numera 40-åriga kusin diskuterade var när man som tjej skall acceptera de grå håren och liksom sluta färga håret. För mig är det enkelt - för att överhuvudtaget se om jag har fått några grå hår, så måste jag ju bli blond först - och det har jag inte för avsikt att bli, det känns inte alls som jag. Så, jag fortsätter att färga det som jag tror är mitt blonda hår till rött - när det kanske i själva verket är så att jag täcker gråa hår med mitt färgande. Men, för er alla andra ;)? När accepterar man? Man behöver ju inte bli supertråkig i håret bara för att man blir gråhårig, men det är något som jag upplever att en del blir. De liksom släpper taget om färgningen och därmed också hela frisyren och hela upplevelsen av sig själv i någon annan form än i förfall... Vi tjejer borde göra som männen - äga detta med grått hår som något jäkligt snyggt och sexigt! Vi förfaller inte, vi mognar!
3 kommentarer:
Jag kommer garanterat att täcka mina grå när de börjar dugga tätt! :) Att acceptera sin ålder är väl en sak kan jag tycka, men för den sakens skulle behöver man ju inte nödvändigtvis se ut som ett grått råttbo i håret. ;)
Det är ju just det som är grejen... Varför ska det behöva se ut som ett råttbo bara för att det är grått? Undrar hur många det är som tänker att en gråhårig MAN ser ut som om han har en bostad för gnagare på huvudet *s*...
Men, sedan är ju frågan: när ska man då sluta färga håret? När accepterar man det gråa och bara släpper det lös?
Jag tycker att mogna "damer" som passerat (eller kanske rentav närmar sig) 70-strecket kan se väldigt eleganta ut i sina grå frisyrer, du vet - lockade sådär på gammalt manér.. :) Så, jag skulle nog rösta vid 70. Då lovar jag att sluta köpa hårfärg... kanske!! Hehe!
Skicka en kommentar