måndag 25 maj 2009

Efter hur lång tid...


... säger man till igen?

Om man säger till familjen "Nu är det mat!" - och familjen liksom inte reagerar, utan sitter kvar framför tv:n eller vad de nu gör alternativt om man säger till barnen "Klä på dig" eller "Kom nu"... Efter hur lång tid säger man till igen? Hur lång tid är rimligt att vänta på reaktion/att de kommer till matbordet/klär på sig...?

18 kommentarer:

Orsakullan sa...

Egentligen borde man inte behöva säga till fler gånger över huvud taget men det är väl en utopi...

thebromanders sa...

Ja, hur gör man????? Men är det inte lite märkvärdigt att man inte får nån reaktion alls!! "Hallå???!!! Är jag i en annan värld o ni kan inte höra mig??"

Tesstamente sa...

Enl min mamma: 1,5 sekund!

Nenny sa...

Varannan minut, det är den tid det tar för alla här att somna om på morgonen när man väkt dem eller glömma mina rop när man sitter vid tv/annan sysselsättning. Jag tjatar och tjatar och tjatar. Men en sak som funkar på tobbe, det är att inte säga till när det är mat, alternativt inte laga så det räcker till honom då är han på plats på två röda! Kanske man kan applicera på barnen på nått sätt?

Sophie sa...

Gällande matsituationen brukar jag säga till. Händer inget säger jag bara "vi äter nu. När vi är klara tar vi undan maten och då blir det ingen mer mat".
Och det brukar fungera. Visst, vi sätter oss inte exakt på sekunden allihopa, men det är som med en själv - ibland måste man få "avsluta" det man håller på med. Men inom rimligheternas gränser. Maten tas bort när vi vid bordet ätit klart.
Hitills har alla alltid ätit tillsammans även om vi inte satt oss samtidigt.
Hänger du med hur jag menar *S*

Påklädning - lite samma sak där. Jag "förbereder" - säger att snart är det kläddags. T får göra klart det hon håller på med. Jag frågar om hon vill välja eller om jag ska välja kläder. Osv. Brukar fungera bra.
Sen är jag ju så "tjurig" så jag skulle kunna säga till T att om hon inte byter kläder får hon gå i nattlinne till dagis - och hålla det "löftet" *S*. Så det kanske hon är medveten om också...

//Sophie

Angie sa...

Sophie - jag vet att jag inte är ensam om att ha kört mitt barn till dagis i nattkläderna. =)
Jag har ju lite större barn än mamma J men jag brukar tänka att dotterna och sambon ska ha möjlighet att avsluta det de gör på ett bra sätt. Men oftast är väl de medvetan om att det börjar närma sig matdags...så det borde ju inte ta så lång tid kan man tycka. =)

Eva sa...

Haha...visste inte att man också kunde ha problem med att sambon inte kom när maten var klar! Det skulle ALDRIG hända hemma hos oss! Han är liksom lite för hungrig för det =) Inser att det inte är ett problem hemma hos oss med barnen heller. Det har nog aldrig varit det. Den som är hemma kommer nog alltid med en gång när det är dags. Hungriga hela gängen möjligen då jag inte kan påstå att det är nån större diciplin inom andra områden.../Eva

Eva sa...

Har nog faktiskt aldrig behövt tjata om kläderna heller...

/Eva

Sophie sa...

Angie: Jag håller med dig om matsituationen. De stora barnen och maken räknar jag mer att de kan komma i tid. Mina "hot" om att maten tas bort gäller lilltjejen - som oftast är inne i Bolibompa då och vill se klart det som är då.
Än så länge har hon inte behövt åka till dagis i pyamas... fast hon brukar själv hitta på de mest fantastiska kreationer så hon behöver inte hjälp av mig för det*S*

Helena sa...

När det gäller min blivande sambo så behöver jag bara säga till en gång att "nu äter vi", så kommer han. Och är det han som lagar maten så kommer jag också direkt när han säger till. Men det är värre med dottern, där kan det verkligen bli att man får tjata innan hon kommer till bords eftersom hon oftast håller på med någonting annat. Är hon däremot hos en kompis så är det lite olika; antingen ringer vi dit och säger att de får skicka hem henne för att hon ska äta, eller så sparar vi mat tills hon kommer in av sig själv och så får hon äta då istället. Det beror nog lite på vad det är för tid på dagen och vilket humör vi vuxna är på. ;)

AnnaK sa...

Jag brukar förbereda med "nu kan ni komma och duka" då vet de att maten är på G plus att de hinner avsluta det de håller på med. Sen är det ju vissa dagar man får säga till två ggr, men det brukar faktiskt räcka. Morgon- och kvällsbestyren kan vara lite trixigare men numera vet D att han inte hinner se Hanna Montana om han inte gör i ordning sig innan så det brukar hjälpa som argument. Eller att de hinner leka en stund om de gör i ordning sig direkt brukar också fungera. Om jag sagt till två ggr med kanske 2-3 minuters mellanrum och inget fungerar säger jag att "har du inte klätt dig får du åka utan kläder till dagis" och det verkar funka för hittills har alla haft dagkläder på sig när vi åker.:)

Morgon-, kvälls- och matrutiner håller vi stenhårt på så det fungerar oftast bra. Men sen finns det ju stunder däremellan när det är som om man är osynlig när man pratar med dem och då kan jag ibland känna att jag tjatar några ggr för mycket innan jag mutar/hotar och genomför det.

Anonym sa...

Jag säger bara till en gång. Sen äter jag.

Tantti sa...

Jag brukar börja säga till när jag själv inte är klar än för avfärd, sedan upprepar jag tills jag är klar o då skriker jag: Kom nu! Annars åker jag själv o då brukar sonen komma springandes.

Mie sa...

Man ska bara säga till en gång och sen börjar man äta. Har du inte kommit när man ätit färdigt dukar man av o går därifrån. Först då lär de sig att respektera det tror jag....

Mamma J sa...

Ja, det där med att bara säga till en gång - det skall jag faktiskt börja med. Inte minst för min egen skull, det är verkligen inget roligt att tjata.

Det som är mest enerverande av alltihop är när de liksom inte låtsas om en överhuvudtaget. Det var ju en annan sak om de sa "Ja, vi kommer - skall bara..." så att man vet att man, som du Mz Olsson sa, befinner sig i samma värld som de man har lagat mat åt :-).

Taina sa...

Oj, det beror på! Jag vill gärna ha en reaktion på en gång, typ Alfons Åberg för då vet jag åtminstone att jag har blivit hörd. Svarar Maken "Jag kommer snart" så tar det evigheter, men om det är Minstingen så brukar det ta en sisådär 10 minuter. Tonårsdottern är snabbast.

Anonym sa...

Verkar vara kvinnorna, fel mammorna kanske jag ska skriva, som fixar maten i många familjer.

Mamma J sa...

Jaaa, du har så rätt...