Jag tänkte på det, apropå den här artikeln angående det här med namn. Barns namn i första hand.
Jag tycker det är jätteroligt med namn och läser tidningarnas födelseannonser för att se vad folk givit sina barn för namn - vilka kombinationer det finns i syskonskarorna o s v. När jag hänger på AFF (vilket är allt mer sällan nuförtiden) så är jag en flitig "namnsnackare".
Jag må vara lite konservativ - men de allra mest påhittiga namnen tycker jag faktiskt är rent förkastliga. Kan inte föräldrarna själva byta namn om det är så viktigt att vara så otroligt unik? För att inte tala om kreativa eller extremt tillkrånglade stavningar. Jag tycker det sprider ett löjets skimmer över de föräldrar som tycker de har gjort något fantastiskt smart när deras son får namnet Filip stavat Filiph... Eller varför inte gossen Kevin som stavar sitt namn Cevin? Hur tänkte man nu då?!
Jag propagerar för "vanliga" ovanliga namn om man nu vill att barnet skall få ett "eget" namn i sin skolklass - ett vedertaget namn som kanske inte används så flitigt just nu. För övrigt så tycker jag nog att barnen är unika i sig själva ändå. Kanske att det inte alltid är jättekul att vara ensam i hela landet om sitt namn? Jag kan ju känna igen mig lite eftersom jag/vi heter ett efternamn som vi är väldigt få som heter. Det var för all del aldrig något alternativ att jag skulle behålla mitt flicknamn när vi gifte oss, men det finns ju bara bara bara jag i hela hela världen som heter mitt förnamn kombinerat med vårt efternamn. Så, jag skriver sällan under protestlistor och annat, för det finns ju bara jag som heter så - och tänk om en fanatisk oliktänkande bestämmer sig för att hitta mig? Det går nog rätt fort.
Tänk dig då att vara ensam om ditt namn och så står det något elakt klottrat någonstans. "Kalle är dum" känns kanske inte så farligt, för det kan vara ett antal Kalle det handlar om - men om det står "Månstråle är dum" så är det inte lika lätt att vifta bort. Eller?
9 kommentarer:
Jag håller med! Kan väl vara trevligt att ha ett namn som inte var o varannan människa heter, men det går till överdrift det där med att vara originell. Och även det där med stavningen som du skriver om. Tänk så många gånger i ditt liv som du måste hålla på och rätta när nån ska skriva ditt namn: "Nä, Kevin med C" osv.... onödigt, enligt min mening! Här borta får jag först stava mitt förnamn, sen mitt efternamn. Skulle gärna hetat nåt lite "vanligare"! (Som mitt flicknamn - Olsson tex! Det var ju lite småtrist när man växte upp, men här borta hade det varit perfekt!)
Så långt tänkte inte jag när vi valde sonens namn - fast hans namn är inte så unikt i o för sig, men jag håller med. Idag verkar det som att det ska vara så unikt som möjligt för att det är.. jag vet inte - inne? Ibladn går det till överdrift, men jag giller de äldre namnen som kommer tillbaka.
Ja, och inte bara det - Cevin med C uttalas ju enligt stavningsreglerna Sevin...
Ja en del krånglar onekligen till det både stavningsmässigt och unikmässigt för sina barn. Våra kompisar som stavar Filip Philip upptäckte när började intressera sig för bokstäver att det var visst inte den enklaste stavningen. Barn börjar ju gärna med att skriva sitt namn och det var lite knövel med att P kan låta som F. ;)
Men du, om du vill skriva på protestlistor kan du väl skriva J Andersson tex? Det är ju ingen som kollar direkt och jag tror inte att de som får dem ens tittar på namnen. Så då spelar det ju ingen roll om ditt namn är lite fejk. :)
Haha, jaaa Anna - det har jag inte tänkt på :-)
Ja, jag gillar också de äldre namnen som kommer tillbaka, Tantti - ett sådant riktigt gubbcoolt namn tycker jag att Folke är. Och ett vackert flicknamn är Ingrid. Någon sådan fick vi inte här - men men...
Och, jaa - Mz Olsson - jag kan tänka mig att Olsson hade varit klockrent. Lagom exotiskt men ändå OK... Skulle vi däremot flytta utomlands så skulle vi banne mig behöva byta efternamn. Det är svårt nog för folk i Sverige att stava rätt...
Jag tycker inte att man kan döpa sina barn till vad som helst bara för att det är "inne" -barnet ska ju leva med sitt namn sedan! Men en del lite udda namn tycker jag är helt OK. I artikeln reagerade jag dock särskilt på namnet "Bebben" -vem vill väl heta det när man börjar skolan? Hur pinsamt som helst! Fattar inte att ett sådant namn kan bli godkänt, faktiskt...
Jag har aldrig varit speciellt "namnfixerad". När mina barn föddes så blev det inte sååååå mycket prat om vad de skulle heta. Den första hade jag inget namn på när jag kom till BB, 1986. När han föddes, så tyckte jag han såg ut som en Albert och det fick han heta. Albert! När jag berättade det på BVC så utbrast en sköterska "Men SÅ kan man väl inte heta! Det gör ju bara gamla gubbar!"
Taina: Så jäkla tufft!! Och det är det där jag menar med att det finns jättemånga bra namn att välja bland, som liksom redan finns och är etablerade - men som ändå låter barnet ha ett "eget" namn om man nu vill det. För, jag kan tänka mig att er Albert har varit ganska ensam i sina skolor om sitt namn? Det har ju blivit trendigt NU att återanvända den generationens namn. Skönt att göra det först!!
Jamen, precis Helena. Man kan ju undra varför man döper någon till "Bebben" - hur tänkte man nu då?! Skoja till det lite. På barnets bekostnad, tycker jag. Jättekul. Inte.
Skicka en kommentar