Den här saken har jag tänkt på ett antal gånger - men nu, efter en kommentar på "mat-tjat-inlägget" nedan, så kom jag på det igen.
Hur kommer det sig att kvinnorna är i majoritet i de flesta familje-kök, men att stjärnkockarna framför allt är män?
Hur kommer det sig att de allra flesta i ett stall (inte djuren då) är tjejer - men att det, när det kommer till riktigt framgångsrika ryttare - att de framför allt är män?
Sedan kan man ju snacka om att kvotera in kvinnor i styrelser o s v. Men, om vi inte ens - när vi "naturligt" verkar ha ett försprång, om vi inte ens då blir mest framträdande mer än i en minoritet - vad är det som säger att det skulle vara bra att kvotera in en kvinna i en företagsledning? Bara för att?
För, visst - man säger ju att det i företagsvärlden lönar sig att ha "manliga" värderingar - att det är därför framför allt är män som lyfter fram män och därigenom slår sig fram. Det traditionellt kvinnliga är inte lika vägvinnande p g a att samhället är byggt på olika patriarkala ideal. Men, i köket eller på hästryggen kan det väl ändå inte vara så att det har att göra med något sådant? Är det helt enkelt tjejernas inställning det är fel på? Eller samhällets? Eller både och? Hur?
4 kommentarer:
Jag tror att mycket handlar om att vi från början får lära oss att inte ta plats, att det är fult att vara framgångsrik, vem tror du att du är. Kvinnor som genom tiderna sänkt andra kvinnor av olika anledningar gör det inte enklare. Kvinnor tycker jag går med på så mycket mer än män och får dåligt samvete när de har krav eller önskemål. Osynliga och grå ska vi tydligen vara utom med våra närmaste väninnor. Nej fram för mer män i vardagsköket och fler kvinnliga stjärnkockar. Låt oss säga upp den gamla traditionella rollen och skapa oss nya unika som passar just oss. Vi kan ha olika nämligen. För några av oss gillar ju att laga mat och ta hand om övriga familjemedlemmar och det är helt ok det med, om vi gör det för att vi gillar det och mår bra av det själva. Jag tillhör inte den kategorin som du säkert förstått, HAHA.
Hmmm, där fick jag något att fundera över. Jag tror att Tandgnisslur har delvis rätt. Det sitter i ryggraden att vi skall vara osynliga och fixa. Samtidigt tror jag att vi tar för oss mer och mer. Kanske är det också så att det sitter i vår ryggrad att det inte är värt uppoffringarna. Vi vill inte avstå familjen för karriär. Det går inte att generalisera och jag tror att det håller på att ändras men det görs inte över en natt... Svammelsvar...
Det handlar om genuspedagogik, precis som de här över är inne på. Det satsas mer pengar på män, det är mer okej att vara borta från hem och arbeta hårt om man är man än om man är kvinna etc. Just nu har (iallfall Karlstads universitet) förskolutbildningen mycket arbete omkring just dessa frågor och med lite tur så tar vi alla med oss det ut i verksamheten så vi kan komma att vända på det! Lika rätt för alla kön. På både gott och ont.
Ang genuspedagogiken i förskolan så tycker jag det är berömvärt - men jag tror också att man skulle behöva nå ut på en bredare front i så fall - på ex BVC på sådana där föräldrautbildningar o s v. För även om man gör aldrig så mycket på förskolan - det är ändå från sina föräldrar som barnen får sina värderingar...
Skicka en kommentar