Kanske inte så romantiskt

Vi firar vår 10-åriga bröllopsdag imorgon (10 år efter "Årtusendets sista valborgsmässoafton"...) med att åka en 24 timmars kryssning fram och tillbaka till Åbo. Kanske inte så romantiskt med tanke på att barnen skall med och så där - men jag är övertygad om att det blir trevligt på sitt sätt i vilket fall som helst.

T har ju åkt stor båt tidigare - vi har haft det som en liten grej, bara hon och jag, att åka på kryssning ett par gånger - men, för killarna är det premiär. Och, jag misstänker att deras upprymdhet kommer att smitta av sig på storasyster också. Vi ska bada lite, äta lite och leka lite med start tidigt imorgon bitti. Ett litet vardagsäventyr för att högtidlighålla det hela lite grann iallafall.

Ha en trevlig valborgsmässoafton, allihop!



EDIT: Med tanke på att kunna ha den här mannen som sin bröllopsfotograf, så kanske man skulle fundera på att förnya sina löften?! ;-)

Så bra!

Har just suttit och läst igenom lite gamla anställningsbetyg och - åh, så gott det gör för egot! Alltså, det är helt otroligt så bra jag är, haha! (Eller så är jag bara väääldigt bra på att dupera folk...)

(Eh, lite annat ljud i skällan om man jämför med i söndags va´?!)

Nygammal doft

Jag har en favoritdoft, framför alla favoritdofter när det gäller parfym.

Jag fastnade för den för många herrans år sedan, när jag gick en marknadsföringsutbildning och var helt nyinflyttad till den stora staden. En av mina kurskompisar hade den och jag blev helt såld direkt. Den känns så väldigt mycket som "jag" eller hur jag nu skall förklara det. När min egen flaska senare gick sönder när jag var på Hultsfredsfestivalen och gjorde att hela sovutrymmet i bussen vi bodde i, luktade så resten av vistelsen - så var jag olycklig. (Men det luktade ju klart bättre än innan för all del - med tanke på att det var jag, min kompis S och 5 killar som bodde där de där dagarna!)

Men, en ny flaska inhandlades och så träffade jag D. Och han bara gillade den inte alls. Han tyckte den luktade gurka. Så, jag vek mig väl för förälskelsen och bytte parfym. Många goda parfymer har jag allt haft genom åren, men min favorit har ändå alltid varit den. När jag känner doften när någon går förbi på bussen så riktigt svider det i mig. Och nu, trots att han fortfarande är mannen i mitt liv - så har jag gjort revolt och bestämt mig för att ha den igen! Jag bara måste det... Och kan ni tänka er, den gode mannen köpte den i taxfree-shopen när han nu flög till Island! Jag lät väl nog desperat eller något.

Så imorgon, gott folk, skall jag bekänna färg, de skall få veta vem jag egentligen är när jag skrider in på jobbet doftandes Issey Miyake igen. Jag längtar!



Tycker inte ni som jag att hur en människa doftar - eller iallafall den parfym hon/han eventuellt använder säger en del om hur personen ifråga uppfattar sig själv? Eller iallafall hur personen ifråga vill uppfattas av andra?

Hmmm... Vad säger det egentligen om mig som vill gå omkring och lukta gurka?!

PS: Ni kan ju tänka er vilken tidsresa jag gjorde när jag satte flaskan vid näsan ikväll när jag kom hem - och förflyttades nästan 14 år tillbaka i tiden, till den där sovavdelningen i den där bussen - den där sommaren...

Tvärtemot-dag

Åh, vad skönt att den här dagen går mot sitt slut!

L har varit en bokstavlig "pain in the ass" idag och gjort precis tvärtemot precis allt jag har sagt. Han har varit inne hos grannarna bredvid och gungat i deras hammock flera gånger och varje gång har jag fått säga minst fyra gånger för att han skulle gå därifrån. Hos några andra grannar lekte han med parasollet - och trots att jag sa till honom flera gånger att sluta, gjorde han inte det - inte förrän jag fysiskt lyfte honom därifrån...

Ut på baksidan istället där han sprang och kallade sin syster och hennes kompis för bajsungar och andra mindre trevliga ord, jag talade först med honom om lämpligheten i att säga så och han lovade att inte göra så mer.. Det tog väl 5 minuter så var han igång igen. Då åkte han in. För första gången idag. När vi sedan var i leksaksaffären för att köpa present till ett kalas de skall på på lördag så bestämde han sig för att provcykla en cykel och oavsett vad jag sa, så vägrade han att ställa tillbaka den. Till slut fick jag med milt våld lyfta honom av cykeln och koppla greppet om hans hand, för att få med honom vidare.

Väl hemma så tog jag fram en hink med vatten med diskmedel i och några trasor för att de skulle få tvätta av sina lindrigt rena bobby-cars ute på gräsmattan. Efter färdig intvålning fick de sedan spola av dem med slangen - L fick spola sin och M sin. Det var ju roligast, så de tvålade in både två och tre gånger för nöjet att få spola med slangen. Och så, medan M står och väntar på sin tur med slangen så får L plötsligt för sig att spola av M:s bil också. Både jag och M protesterar och M tar trasan och tvålar in igen - och L gör samma sak en gång till. Jag frågar då vad det är för stil att göra så mot sin bror och får svaret "Det är en jättecool stil!" Då åkte han in för andra gången. Lite senare skulle de bada båda två och L envisades med att ta badvatten i hela munnen och spruta på M - vilket M inte ville, och hur mycket M än sa till honom att sluta så gav han sig inte. Då blev det en snabb avslutning på badet för den herren och indragen Bolibompa.

Vid middagen så satt de sedan och trollade lite till mans och jag sa att jag faktiskt inte orkade med något mer bråkande nu, så om de kunde vara snälla och bara samarbeta nu. T satt kvar framför TV:n en stund när jag skickade upp pojkarna för att borsta deras tänder o s v, så snart de kissat. Istället för att kissa så satte de sig inne i T:s rum (som är förbjudet område när hon inte är där) och började leka med hennes fläkt som stod på golvet. Jag sa upprepade gånger till dem att gå ut därifrån, men de ignorerade mig totalt (detta samtidigt som T nonchalerade mig fullständigt när jag sa att det nu var dags för henne också att komma upp - med tanke på att hon somnade tio och vaknade tjugo i sex imorse - hon sov hos en kompis...) - så bara brann det i huvudet på mig, så jag lyfte in killarna i deras sängar, vickade persiennerna och stängde dörren. Där försvann godnattsagan också.

T fick klara hela sin kvällsprocedur själv när hon tjugo minuter efter att jag först sagt till henne att komma upp, slutligen verkligen kom upp för trappan.

Jag uttalade då hoten man som förälder aldrig skall göra till barn: Jag sticker! Jag lämnar er här och så får ni sköta alltihop själv, för ni lyssnar ju inte på mig i vilket fall som helst!

M frågade om jag menade att jag tänkte flytta och jag sa "JAAA, det tänker jag!" "Men, sa han - pappa är ju på Island, vem skall ta hand om oss?" "Det får ni göra själva!"

Och nu sitter jag här och känner mig som den ruttnaste mamman i hela universum - som totalt misslyckats med precis allt och förstår verkligen inte de frånskilda mammor som tycker det är hemskt att vara ifrån sina barn varannan vecka. Hemskt?! Är det en modern myt, något man "ska" säga? Eller är jag totalt onormal som skulle tycka att det vore skönt att få slippa den här skiten lite emellanåt?!

För varmt?

Alltså, man ska ju inte klaga. Men, är det inte lite väl varmt för att bara vara i slutet av april? Är det så att värmen kommer alldeles för tidigt, som något annat år när det var värmebölja i maj och sedan regnade och var kallt precis hela sommaren sedan. Skall det bli så iår igen? Att värmen liksom tar ut sig för mycket redan nu, så den liksom tar slut till sommarlov och semester? Jag som ju är optimist och bara inte kan tro att det skall bli lika eländig sommar iår som förra året. Det är bara inte möjligt. Vi behöver solen och värmen. Iår mer än många andra år behöver svenskarna muntras upp med en massa ljusterapi för att klara hösten då finanskrisen kanske fortfarande inte har vänt.

Badkarstestet

Alla HUS (Helsingfors Universitetssjukhus) koncernens psykiatriska enheter uppmanas tillämpa Badkars-testet vid inskrivning av patienter.

Badkars-testet

Under ett besök på ett mentalsjukhus frågade jag psykiatridirektören hur man kan avgöra huruvida en patient borde institutionaliseras eller inte.

- Jo, sade direktören, vi fyller ett badkar med vatten. Sedan erbjuder vi åt patienten en tesked, en tekopp och ett hink. Han/hon ombeds att tömma badkaret.

- Jag förstår, sade jag, en normal person skulle använda hinken för att det är större än teskeden och koppen!

- Nej, svarade direktören, en normal person skulle dra ut proppen - önskar du en sängplats närmast fönstret?

Tänker du skicka detta vidare, eller vill du ha sängen bredvid min?

(Fick detta via mail för ett tag sedan och minns faktiskt inte om jag redan gjort ett inlägg med samma innehåll, men whatever - alltid är det någon som missat det i så fall, haha!)

9 timmar

Ja, i nästan 9 timmar med endast kortare avbrott för toalettbesök har vi varit ute idag. Städdagen började kl 9 och i samband med den grillar vi alltid korv när vi är "klara" - så lunchen intogs på stående fot tillsammans med grannarna. Sedan har killarna cyklat, cyklat och cyklat medan jag har klippt buskar och lite sådant där. T och hennes kompis V, som bor i radhuset precis vägg i vägg med oss, har glassat omkring i solglasögon och försökt se allmänt coola ut - efter att de slitit och jobbat jättebra med att plocka skräp och annat förstås. Var iväg en sväng och fyndade nya dynor till utemöblerna på Rusta - mörkröda med vita ränder för 124,50 per styck. Eftersom vi har börjat fundera på att köpa nya sådana möbler - kanske nästa år när vi inte har en Thailandsresa att spara ihop till - så kändes det som ett bra pris om vi nu behöver byta dynor när vi byter möbler... Jag köpte också superbilliga sandaler till killarna på Skopunkten, som de kan ha och slita ut när de åker på sina Bobbycars. Skorna blir ju förstörda på nolltid annars. De kostade 49:- paret och eftersom de har halva priset på andra paret, så fick jag alltså båda paren för 73,50. Kanske inte optimalt för tårna med sandaler till det ändamålet, men kanske kanske det innebär att de lär sig att inte släpa fötterna efter sig på samma sätt då? Vi får se om det var ett genidrag eller om det var enbart korkat tänkt av mig. Det återstår att se.

Efter att ha promenerat (killarna gick inte, de - just det - cyklade!) fram och tillbaka till McD (japp, jag har någon form av matlagningsstrejk) så sitter de nu framför TV:n och en film med sitt lördagsgodis och jag sitter här. Tjejerna sitter i grannens hammock på baksidan och läser. En hammock - det skulle jag också vilja ha! Så skönt!

Antar att killarna kommer att somna ovaggade ikväll - kanske deras mamma också, vi får se. Antagligen sitter nätberoendet djupare, så jag lär väl sitta här när de har slocknat, haha! Nu skall jag bara bevaka så de inte somnar för tidigt - typ nu. Då blir det en sen kväll med dem istället. Och de lugna, helt ensamma kvällarna är inte att förakta. Man behöver liksom dem också ibland.

Dramatik

Satt i köerna hem idag med anledning av detta. Eftersom jag åker s a s "mot trafiken" så brukar jag i stort sett aldrig fastna i några sådana vare sig dit eller hem. Det är helt perfekt. Men, idag - resan som normalt tar ca 20 minuter tog 1,5 timme! Och då är jag glad att jag åkte åt rätt håll ändå. I motsatta riktningen kunde man se hur folk parkerat sina bilar, klivit ur och njöt av solen, pratade med sina medtrafikanter och så där (undrar just om det uppstod några nya bekantskaper där kanske, med människor som man kanske aldrig någonsin hade träffat annars!) medan de väntade eftersom det var helt avspärrat och verkligen, bokstavligt talat stod helt stilla i flera timmar.

Måste erkänna att jag allt är lite nyfiken på det hela eftersom det bl a "annonserades" via radion att man ombads släppa fram en mörkblå Volkswagen Van av något slag som skulle anlända med färjan till Slagsta "om några minuter" som de sa. Den var tydligen, trots att den inte hade vare sig blixtljus eller var målad, ute på "officiellt uppdrag" och måste komma fram till olycksplatsen snarast möjligt. Mörkblå van?! Fantasin började ju skena, så klart, när man satt där och inte hade så väldigt mycket annat att göra - vad skulle den fram dit och göra? Undrar just vilka som satt i den. Vid det laget hade de skadade förts bort o s v. Rikskrim? Säpo?

När jag så, slutligen kom närmare själva olycksplatsen så var det avröjt (jag såg inga fordon eller liknande) men en massa poliser gick runt på vägen och det var fortfarande helt avspärrat på den sidan plus att det vid av-på-farten som jag då nyss passerat stod flera ambulanser tillsammans med flera polisbilar, som på pass. Inte vet jag om de hade någon form av beredskap för att lättare kunna komma fram om det blev kö-olyckor eller så, men? Alla möjliga teorier kom förstås poppande i min fantasirika hjärna.

Det är förstås tragiskt det som hänt inte minst med tanke på de som skadats och den person som omkom, men inte desto mindre skall det bli intressant att få veta senare vad det var som egentligen hände. Inte minst för att själva olyckan skedde på en öppen ljus plats på vägen - visserligen en liten bit före en av-på-fart, men inte framme ännu - där det är god sikt och liksom "inga konstigheter". Nåja, vi får väl se om/när vi får veta något...

Gräs...

Är gräsänka hela helgen eftersom D, den skurken har åkt till Island. Utan mig!

En av deras leverantörer utlyste en säljtävling i höstas eller när det nu var. Och företaget där D jobbar blev en av vinnarna. Så, i förmiddags flög han till Keflavik tillsammans med chefen. Kommer hem på måndag. Fick mms efter att de landat - de hade fått instruktioner om att ha badkläder i handbagaget..

Och HÄR hade jag tänkt stoppa in bilden han skickade, men jag klantade mig och får inte till det nu... Suck!

Så, jag fick låna en bild på nätet istället.



Ser väl inte helt fel ut?! Jag vill också!! *stampar med foten som en barnunge*

Jag får nöja mig med städdag i området imorgon och kanske sitta ute lite medan barnen cyklar här utanför. Men, för all del +18 grader och strålande sol imorgon, det kan jag leva med. Jämfört med +4 grader och molnigt på Island. På söndag skall de t o m få snö! Då är det mycket bättre härhemma. Sådeså!

Jo, vi lyxade med pizza och sushi till middag idag, det skall erkännas. Då måste jag ju då också erkänna att jag faktiskt åt sushi till lunch igår också. Och då kan jag också säga så här: Det må vara så att jag nu, när jag föll så hårt för sushi "lärde mig" hur det skall smaka, från just det stället som vi hämtar från på jobbet. För, när det kommer till sushin som jag hämtar från ett ställe inte långt härifrån, så är det faktiskt inte lika gott. De som sett mig "in action" när jag njuter av mina små älskade sushi-bitar så där så det nästan gör ont i hela kroppen när de är slut - de kan nog inte förstå att jag faktiskt idag kastade en bit! En sådan där maki. Det här ställets sushi smakar, på något sätt, alldeles för mycket fisk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag kastade rullen trots att jag inte var proppmätt, för att jag kände att om jag åt en till med alltför mycket av den där smaken - så var jag rädd för att få avsmak. Och det vill jag ju verkligen inte skall hända!

Så, ta det från en som är nästan fanatiskt förtjust - att all sushi inte är god. Och då känner jag också: Tänk den som smakar sådan där mindre god sushi första gången de provar?! Då missar de ju det fantastiska när det är så där gott! Då tror de ju att sushi smakar så där! Nästan lite sorgligt ju...

Är det någon där?

Nu är den utläst. Och jag kan bara säga så här:

Läs den!

På svenska:


Och för de internationella läsarna:


Man får med hela spektrat av känslor för precis som tidigare så skriver Marian Keyes med glimten i ögat och man får sig många spontana skratt (så att hon som satt bredvid mig på bussen tittade konstigt på mig när jag satt och skrattade för mig själv!) men som också varvas med djup, svart sorg - stor kärlek och målande personbeskrivningar. Tårarna har runnit av flera anledningar, kan man väl säga.

Jag anser att ni missar något om ni inte snarast prioriterar att läsa denna bok! Basta!

Jag ÄLSKADE den!

Hundens fel?

Kan det verkligen vara hundens fel?

Flicka biten av hund

Mig veterligt är det väl regel nummer ett - klappa inte en okänd hund som är bunden. För det första fanns det ingen ägare att fråga och för det andra var skulle hunden ta vägen om han inte ville bli klappad? En människa som går fram så där upplevs ju som ett astronomiskt hot för en hund. Klart han har rätt att försvara sig. Inget snack. Jag gjorde samma blunder själv när jag var liten en gång. Biten i handen av en sådan där liten rufsig hund som man inte vet vad som är fram och bak på.

Läkarens dom

Var till läkaren idag och av de två födelsemärken jag visade upp, var inget av dem något att oroa sig för. Väldigt skönt att höra, så klart. Men, eftersom de besvärar mig, så fick jag välja om jag ville ta bort dem. Det ville jag. Så, den 8:e skall de väck!

Kanske korkat att boka in det den dagen, kom jag på i efterhand, eftersom jag skall in till sta´n och svinga mina lurviga dagen/kvällen efter. Men, det får gå helt enkelt!

Den kvällen har jag nog för övrigt bestämt mig för att ta en rejäl tripp "down memory lane" eftersom vi ska till ett ställe med massor av nostalgi-musik och karaoke och grejer. Så, då tänkte jag ta och slå till på att shotta (stavar man så?!) som i the good old days också!!! Snålvattnet rinner nästan till när jag tänker på Galliano Hot Shot... Yummie!

Kolla bara:



Jag var en gång i tiden en riktig mästare på att få dem så här perfekta!

Uppfylld

Jag är helt uppfylld av boken som jag läste alldeles för sent igår (jag kom inte i säng fullt så tidigt som jag utannonserade till att börja med, men ändå...) - så den får min tid också ikväll. Börjar dock tidigt imorgon, så fullt lika sent som igår, bör jag inte vara vaken.

Så, jag har inte så mycket att säga idag mer än lite allmänt filosofiskt om att jag imorse funderade på hur det skulle vara att åka runt i världen i en långtradare någon gång. Och att jag därför skulle önska att jag kände någon som hade en långtradare och det som yrke, så jag kunde få prova på att sova där bakom inne i hytten och så där. Det är ju rätt mäktigt bara att klättra upp i en långtradares hytt. Och att köra en har jag faktiskt provat!!! - men, då var det ju under extremt ordnade förhållanden och inga små pluttbilar i närheten. Så, man kände sig ju inte fullt lika stor som man säkert gör när man rattar runt med små Ahlgrens bilar "runt fötterna", haha!

Men, då skulle det ju vara med någon man verkligen kände och litade på, och någon sådan finns inte i min bekantskapskrets, tyvärr. Iallafall inte som kör långtradare.

Sedan funderade jag på varför man nödvändigtvis måste utrota mossan i gräsmattan. Den gör ju mattan så mycket mjukare och skönare att gå på. Vem har bestämt att mossa är fel och gräs är rätt?

Jag har tyvärr inte tid...

Idag har jag ingen tid för bloggande... Nu ska här duschas, deklareras och sedan - ja, sedan är det ju så att Boken har anlänt - och jag började läsa den på bussen imorse. Och till skillnad från den förra som var bra, men som jag inte blev helt uppslukad av - så känner jag det lite som att tid som inte tillbringas med Boken är förspilld tid.

Så, jag tänkte ta min nya bästa kompis med mig och göra tidig kväll ikväll.

"Anna, Aidan! Jaaa, jag kommer!!!"

Klart!

Puh! Nu har jag gjort den där "utmaningen" från Abbepappans blogg. Svårt, men jättekul!

Valde mellan Robbie Williams och Madonna och lekte med tanken att ta en så oväntad artist som Carola, haha! Funderade ett varv på Bruce Springsteen eller Metallica också. Känner du igen låttitlarna så pass att du vet vem jag slutligen valde?

Är du kvinna eller man?: Have you met miss Jones
Beskriv dig själv: She´s the one
Vad tycker du om dig själv?: Strong
Beskriv var du bor för tillfället: A place to crash
Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka?: Heaven from here
Favoritfärdmedel: Spread your wings
Din bästa vän är: One of God´s better people
Din favoritfärg är: Something beautiful
Hur är vädret?: Monsoon
Favorittid på dagen: Lazy days
Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta?: Feel
Vad är livet för dig?: Kids
Det bästa rådet du kan ge?: Let love be your energy
Om du fick byta namn, vad skulle du heta då?: Angels
Favoritmat: Hot Fudge
Dagens tanke: Let me entertain you
Hur skulle du vilja dö?: Old before I die
Din själs nuvarande tillstånd: One fine day
Felen du kan leva med: By all means necessary
Ditt motto: No regrets

Jag utmanar alla och ingen eftersom det tog lite tid, så ni får själva känna er manade. Men, det vore jätteroligt att se fler göra den eftersom jag ser fram emot att läsa era listor. Lägg gärna in en kommentar om du gör den, så jag vet var jag skall leta!

EDIT Jag insåg att jag ju glömt att berätta hur utmaningen skall gå till (detta borde alltså stå överst):

Besvara dessa frågor enbart med låttitlarna från en och samma artist. Undvik att upprepa en låttitel (Det är svårare än man tror.)

Välj artist: (fast jag valde ju att mörka, haha!)

Lördag

Jaha, så var halva helgen över. Vi har varit och handlat penséer idag, men inte planterat dem. Det är konstigt hur fort man vänjer sig att det skall vara hyfsat varmt - idag var det riktigt isiga vindar trots den strålande solen, så jag var inte supersugen på att sitta ute och gräva i jorden. Imorgon skall det visst bli lite varmare igen, så jag sköt upp det till då.

I veckan har vi vänt killarna i bilen. Ja, jag vet att de inte är fyllda 4 år riktigt än, men det började bli väldigt trångt för benen och samma variant som vi gjorde med T när hon var i samma ålder - då vi liksom sköt bak stolen så att den inte stod lika nära ryggstödet (där de har fötterna) var inte praktiskt möjligt att göra med tanke på att vi måste få plats med två. Det gick inte in, om man säger så. De är ju snart 4 iallafall, så. Nu sitter de på varsin bältesstol och tycker att det hela är mycket mycket spännande. Jo, jag erkänner - vi vuxna tycker också att det är lite spännande. Framför allt måste jag säga att jag känner mig så himla vuxen nu när jag bara har barn som åker framåtvänt + att jag för första gången på typ 8 år får sitta fram på passagerarplatsen i vår egen bil. Alla barn sitter bak.

Sedan i eftermiddags nu ligger de gamla stolarna ute på Blocket. Hade ett erbjudande om lite billigare om man tog båda två - och det var en som ringde på det erbjudandet, men han ville att jag skulle skicka dem med bussgods till Fagersta. Vilket jag måste erkänna att jag inte var toksugen på. Framför allt för att jag då måste bängla mig in till sta´n med dem - och så skall man strula med pengaöverföringar och liknande. Jag missade tyvärr att skriva i annonsen, som jag har gjort vid tidigare affärer - att varan hämtas hos säljaren (d v s mig). Då brukar jag slippa detta. Hursomhelst - jag lovade kolla upp hur mycket det skulle kosta o s v och reserverade mig för om någon skulle komma och hämta stolen/stolarna här på plats, eftersom jag ju då föredrog det. Och, nu är den ena såld och har lämnat oss. Så, jag skall författa ett mess till de andra om att det inte blev någon affär denna gång... Sån´t är livet.

Och jaaa - vi har ju begått grillpremiär ikväll! Såå gott!

Jag grunnar också på en "utmaning" som Abbes pappa hade på sin blogg, som jag tyckte var kul. Men, svår. Så - om jag får till det - så blir det en senare fråga..

Suck...

... jag försöker komma på något klokt att säga idag... Men, kommer just inte på något.

Lider med Vimmelmamman som inte fick världens bästa besked igår. Idag har jag för övrigt ringt och bokat en tid för en koll av ett födelsemärke jag har på ryggen. Som kliar. Jag har, i ärlighetens namn dragit mig lite för det. Jag hade hjärtklappning innan jag ringde, och hjärtklappning efter att jag ringt. Usch, vilken ångest. Tänker så klart massor på Sabina när det handlar om detta. Tänk om det är min tur den här gången? Tänker också på mannen på samma företag som jag jobbar på som inte längre finns med, Jarl Alfredius och kollegans make... Det är så mycket sådant där elände just nu tycker jag. Jag kände ingen av dem personligen - men jag känner med dem och deras anhöriga. Nu hoppas jag bara att det som kliar på min rygg inte skall vara något farligt.

Hastighetstest

Det här var kul!

52 words

Speedtest

52 ord är mitt bästa resultat och hur Anna klarar 59 ord, fattar jag inte. Eller jo, jag har sett henne "in action" så jag är egentligen inte så fasligt förvånad, men ändå! Puh! Jag har testat några gånger och i snitt klarar jag väl så där ungefär 380 tecken i minuten (på mina 52 ord fick jag ihop 402 tecken).

Hur många klarar du?

Facebook

Använder du dig av Facebook? Jag är ju en av de där som vägrar Facebook så mycket och länge jag bara kan. Visst kan jag bli lockad när jag hör hur folk hittar folk, egentligen är jag ju ett rätt socialt och nyfiket djur - men, nej. När jag å andra sidan hör hur folk blir hittade av "gudvetalla" också - och kanske blir kontaktade av folk som man kanske inte alls vill ha kontakt med så tänker jag bara att "nej - jag vill inte"...

Det är lite som när jag ibland när jag är "hemma i sta´n" och ser någon på håll - en flyktig bekant så där, och plötsligt intensivt studerar ett skyltfönster. Det känns lite så där att det här är en människa som jag hade en kanske hyfsat avlägsen och tillfällig relation till en gång för länge sedan - vi kanske festade ihop några gånger, kanske umgicks i varsin ände av ett kompisgäng, gick i parallellklasser men aldrig riktigt pratade med varandra då eller liknande. Nu har vi inte setts, och inte saknat varandra på många många år - hur intressant är det egentligen för någon av oss att småprata om vad vi gör nuförtiden och hur många barn vi har och vice versa? Visst, jag kanske missar att återknyta kontakten med någon som det kanske skulle vara superkul att lära känna på nytt, någon som jag kanske har en massa mer gemensamt med idag, men - jag vet inte jag.

Jag är nog social och nyfiken - på mina villkor tror jag. När jag pratade om det med en gammal kompis som är bland de absolut mest sociala personer jag känner och han säger att han ångrar att han gått med - då känner jag att hans omdöme litar jag på. Jag tror att han och jag har samma sorts sociala beteende, faktiskt. Lagom är bäst - och framför allt - på våra egna villkor.

Du som är med - hur skulle du vilja omvända mig? Varför är du med och vad är vinsten för dig? Har du någon gång ångrat dig?

Du som inte är med - varför inte?

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Jag har läst ut den boken nu i helgen. Och min sammanfattning är:

Den passar säkert inte alla - men många. Jag tyckte om den. Den hör till en liten grupp av böcker, som jag förmodligen kommer att läsa igen. Boken handlar om hur författarinnan ger sig själv ett år då hon skall sådär lite flummigt "finna sig själv". Så, hon gör en resa till Italien, Indien och Indonesien - för lära sig italienska som är det vackraste språk hon vet, för att studera vid sin yoga-gurus ashram och för att utbyta kunskaper med en balinesisk medicinman.

Elizabeth Gilbert

Den avhandlar en hel del lite mer filosofiska tankar och det är det som gör att jag nog kommer att vilja läsa den igen - för att beta av/smälta lite i taget kan man säga. Jag tycker om när jag lär mig nya saker när jag läser - fakta i skönlitterär form är något av "min grej". Och det fick jag i den här boken, även om jag nog inte förstod allt och kände ron att ta reda på mer just nu - och det är nog där det kommer in, att jag skulle vilja läsa den igen. Senare. För att bättre kunna ta in det jag skulle kunna lära mig. Noteras bör dock att den inte var den bästa bok jag har läst och jag slukade den inte som jag gör med en del andra böcker. Men, den stämde till en viss eftertanke. En viss omvärdering kanske. Och därför, blir summeringen att den var klart läsvärd.

Nu väntar jag bara på att den här:

skall landa i min brevlåda.

Själv är jag hemma och är sjuk idag. Lite feber, allmänt "slak". Stackars mig.

Jihooooo!!!

Har ni sett?! Bilden i rubriken är BORTA!!

Världens bästa kusin (ja, hon bara måste ju vara det?!) gjorde det åt mig. Loggade in via sin snygga MacBook med browser Safari och då minsann behagade bild-eländet samarbeta. Så, nu vet jag banne mig inte om jag vågar lägga upp någon ny bild...

Just nu skall jag hursomhelst bara njuuuta av att snön är borta både i rubriken och ute!

Hemvändarfunderingar

Jaha, så var vi åter hemma igen. Och, hur skönt och bra man än har haft det så är det alltid lika skönt att komma hem igen. Till sitt eget.

Vi har ju i omgångar umgåtts med funderingar på att vända "hem" även om det inte skulle innebära "hem" för D. Vi har kunnat räkna upp otaliga fördelar med att lämna storstadsområdet för en mindre stad, med lägre huspriser, kortare avstånd, närmare till familjen och större social kontroll när barnen blir lite äldre. Och så vidare. Vi har också sökt en del jobb men det hela drog ut på tiden och då, vid det senaste tillfället när vi var som mest aktiva i detta - så läste jag ett inlägg på en f d kollegas blogg. Hon hade just varit hemma i sin småstad och skrev om hur hon alltid, mer eller mindre, längtade tillbaka. Att kanske en dag... Då slog det mig: "Sådär känner aldrig jag!" Och insåg att det borde jag nog om det skall vara rätt.

Jag tycker det är mysigt att komma dit, men jätteskönt att åka hem. Alla de skäl som vi hade räknat upp som skäl för en flytt var i första hand praktiska. Inte så mycket känslomässiga, faktiskt. Ja, jo, visst - relationerna till de som finns där är ju högst känslomässiga, men känslan för staden - nej. Och då lade vi ner det. Helt. Och jag tror också - permanent. Vi trivs fantastiskt bra där vi är. Vi bor ju i en förort och har den stora staden inom nära räckhåll. Det innebär att människorna här har en viss storstadsmentalitet (man lägger sig inte i) - men eftersom vi bott i samma förort under lång tid så känner vi igen rätt många sedan typ Öppna Förskolan när barnen var små o s v - så man har ändå en viss känsla för varandra, eller hur jag skall säga. När jag kommer ner till skolan för att hämta T så känner jag igen folk. När T gick på fotbollsskola för några år sedan, så var det som en enda stor återträff med alla möjliga och omöjliga man träffat genom åren. Det känns som om jag/vi här får det bästa av två världar.

Jag har ju oerhört svårt för småstadsmentaliteten där folk har åsikter om gudvetallt folk gör och inte gör, har och inte har o s v. Den upplever jag inte här. Det är möjligt att den existerar här också, till viss del, men att jag helt enkelt inte märker av den. I "min" småstad, där upplever jag att den finns. På gott och ont, så klart. Den sociala kollen gör ju förstås t ex att barn/ungdomar inte heller kan vara så anonyma och göra dumheter utan att mammor och pappor vet. Mina ungar kommer ju på ett annat sätt att, om de ger sig iväg in emot sta´n, kunna slinka undan mammas koll på ett annat sätt. Men, det jag har svårast för är nog att jag där inte får vara min "egen" - jag är alltid "hennes syster" "hans dotter" "hon som gick i 9:an när jag gick i 8:an" o s v. Här är jag JAG. Och det är "mina" gator - inte "mammas gator"... Det är mitt liv, liksom. Jag tror att många som gjort som jag, och brutit upp på ett eller annat sätt och "lämnat" - kan känna igen sig i åtminstone delar av det jag skriver.

Så, summeringen är: Vi har haft en toppenpåsk med släkten och umgåtts, ätit god mat och haft roligt bl a genom att åka till ett äventyrsbad med barnen. Vi har också varit upp en sväng till mammas och pappas sommarstuga och bevistat min mosters vårmarknad i den lilla "inredningsbutik" som hon har i en lada utanför deras hus där utanför på landet.

Men, nu är vi hemma. Och det är som sagt skönt!


Hoppas att ni andra också har haft en bra påsk!

Påskstängt!

Ha nu en riktigt skön påskhelg med nära eller kära, eller hur ni nu önskar den kommande helgen!

Nu tar jag lite ledigt och hoppas att vi ses igen på måndag eller tisdag!

Läsvärd blogg

Via Gunilla hittade jag till Kaela. Kan verkligen rekommendera den bloggen om du som jag tycker om små "ordspråk" eller berättelser som får dig att tänka till och kanske vrida en tanke ett varv till. Och kanske le lite igenkännande.

Den här texten hade Gunilla lånat (och den gjorde att jag klickade mig vidare) - så nu lånar jag den också:

Pappan och hans dotter gav varandra en stor kram på flygplatsen. Båda visste att detta antagligen var deras sista möte - han var gammal och hade inte långt kvar, hon bodde långt bort och kunde inte hälsa på så ofta. Till sist hade det blivit dags för henne att gå till gaten.

"Jag älskar dig. Jag önskar dig tillräckligt!", sa pappan till sin dotter.

"Jag älskar dig också, pappa. Jag önskar dig tillräckligt"

En passagerare som stod i närheten kunde inte låta bli att fråga vad det betydde, att de önskade varandra "tillräckligt".

"Det är en önskan som gått från generation till generation i vår familj" svarade mannen." Det betyder:

Jag önskar dig tillräckligt mycket sol för att ditt liv ska vara ljust. Jag önskar dig tillräckligt mycket regn för att du ska kunna uppskatta solen.

Jag önskar dig tillräckligt mycket lycka för att du ska bevara livslusten. Jag önskar dig tillräckligt mycket sorg för att även små glädjeämnen ska verka stora.

Jag önskar dig tillräckligt många vinster för att du ska få allt du behöver. Jag önskar dig tillräckligt många förluster för att du ska uppskatta allt du har.

Jag önskar dig tillräckligt många välkomnanden för att du ska klara av det slutgiltliga avskedet"

Ur boken "sant och sånt"

Hockey! Hrmpf!

Alltså, OK för att "Brothers and Sisters" inte kunde starta i tid eftersom det blev förlängning och sudden och allt vad det var, i hockeyn igår. Men, när de väl fick in puck-eländet, kunde de då inte växla över lite snabbt och starta så där 10 minuter sena? Nej, då skall matchen ältas och vältas, stötas och blötas och gudvetallt - så programmet som jag trotsat min tidiga morgontid idag, för att se - ja, det utgick helt och hållet till sist! Och jag som dessutom startat en tvättmaskin som jag ju tänkt att jag ändå kunde vänta på! Jag fick sitta där och vänta ändå, blä! Då är jag ju ändå inte helt och hållet ointresserad själv, det går liksom inte för sig i en släkt som min - men jag förstår så väl de som redan är anti, att de blir ännu mer anti när man bara helt sonika bestämmer åt alla tittare vad som är viktigast. Eftersnack med diverse svettdroppande hockeyspelare och mer eller mindre självutnämnda experter, eller den serie som man väntat på sedan förra veckan?

Meeen, inte desto mindre så hoppas jag att det blir guldfest ikväll!

Ny favoritmat

Idag serverades det blodpudding och lingonsylt till familjen. Något de älskar allihop - men som jag av GI-skäl inte äter just nu. Istället åt jag min nya favoritsubstitutsmat (vilket ord va´?!) som jag gör genom att ta vanlig naturell keso och krydda med oregano (torkad). Sedan skär jag rökt skinka och blandar i. Till det lite cocktailtomater och kanske också lite majs. Färdigt. Jättegott!!

Att dricka till kan jag rekommendera Ramlösas nya smak Mango. Riktigt riktigt gott! En annan favorit hos mig är annars deras Skogshallon. Men, med denna nya smak så känns det plötsligt inte fullt lika trist när andra dricker CocaCola.



Nu framåt kvällen skall jag nog falla för mitt senaste "beroende". Den där rackarns meze-yoghurten (som turkisk/grekisk yoghurt fast lite mildare/lite mindre sur) blandad med ett par teskedar kakao + frysta hallon.

Jag känner i hela kroppen att jag vill vill ha mer!

När man är så här sugen på något, så tänker man ju att då bara måste det ju vara dåligt för kroppen...

Men, läs detta eller varför inte nästan ännu hellre detta - om hur bra kakao är! Eureka! Jag har funnit något såå gott som till och med är nyttigt, ju!! Oh yes!

Cykelhjälm

När blir man för stor för att ha cykelhjälm? När har skallen blivit så hård att den inte går sönder om man slår huvudet i gatan?

Det funderade jag på idag när jag såg en efter en komma cyklande utan hjälm. Framför allt vuxna, men också barn och ungdomar.

Visst är det så att man som vuxen kanske inte ramlar lika lätt och ofta som ett barn gör, men samtidigt så cyklar man oftast fortare och i farligare miljöer än barn gör.

När tycker ni att det är OK att barnen slutar med cykelhjälm?

Jag har ingen cykel alls för närvarande och skall väl egentligen inte kasta sten i glashus, för jag äger ingen hjälm heller. Har aldrig gjort. Men, de gånger jag har cyklat sedan jag fick barn är lätt räknade - och innan dess var man kanske inte lika rädd om sig själv. Iallafall inte på samma sätt.

Men, om man betänker hur det gick för Liam Neesons hustru, vid ett fall i en skidbacke - ett lätt fall egentligen - som blev så ödesdigert.

Då borde man vara mer rädd om huvudet om man nu cyklar. Som jag brukar säga till mina barn att man har bara ett huvud och det skall man vara rädd om. Annars slutar hela kroppen att fungera.

Blodsocker och andlighet

Jag måste bara få berätta ännu en positiv effekt som det här med min GI-mat har givit mig.

Imorse blev det väldigt stressigt, så precis när jag stod i hallen och stoppade fötterna i skorna så insåg jag att jag ju inte hade ätit någon frukost. För första gången sedan jag började med GI, så hade jag totalt glömt det! Hmmm... Iallafall - ingen tid för det - jag sprang till bussen.

Väl framme vid pendeln, så hade jag iallafall insett att jag måste få i mig något - jag börjar annars må illa om jag är ute och åker för länge på fastande mage. Så, jag gick in på Pressbyrån och köpte mig en drickyoghurt. Helt förkastligt egentligen, med tanke på hur mycket socker en sådan innehåller. Men, nöden har ingen lag, så så fick det bli. En halvtimme senare får jag veta, via sms från en kollega att kursen jag är på väg till blivit inställd. Först tror jag inte på det - men till slut övertygas jag genom att chefen ringer och försäkrar mig om att det är sant, så jag klev av bussen (som jag bytt till då) och tog mig en solig morgonpromenad till ordinarie jobb istället. Lite förgrymmad blev jag allt att de endast skickar ett mail om att kursen är inställd kl 07:18 när kursen skulle börja kl 08:00. Jag har ingen synkning av mail till min telefon eftersom jag inte har företagsmobil, så detta missade jag ju helt... Så, jag retade allt upp mig lite, men så tänkte jag: "Nej, nu släpper jag de här arga, lite stickiga tankarna - jag borde veta bättre för det är ju bara sockret som gör mig sådan! Det är sockret som talar när jag så när brusade upp..." Och - så gjorde jag det! Jag släppte det! Nästan lite andligt över det, eller hur?

Det hela har nog inte ett dugg med att göra att jag just nu i boken jag håller på och läser, befinner mig där huvudrollsinnehavaren är på ett ashram i Indien och mediterar och kontemplerar mest hela dagarna?!

Nåja, oavsett hur det gick till och vad orsaken egentligen var - det kändes väldigt bra att jag tog kommandot över "arget"!

Chokladglass

Om man tar Meze-yoghurt och blandar med lite kakao och sedan lägger i lite frysta hallon så att yoghurten liksom fryser till lite, så kan man näästan lura sig själv att man lyxar till det med lite chokladglass med bär till. Man gör vad man kan för att lura kroppen och knoppen lite till...

Osympatisk

Nu har jag tittat ikapp på Robinson. Och också läst Aftonbladet på nätet. En tvättmaskin är startad och barnen leker jättefint tillsammans alla tre, så vi har en lugn förmiddag helt enkelt.

Och, det jag skulle säga var - jag förstår om Christian tycker att han framställs som osympatisk, men samtidigt så finns det ju bildbevis på att han vräker ur sig både det ena och det andra. Visst, saker och ting kan ryckas ur sitt sammanhang, men om man uttalar sig korkat så får man nog stå för det. Kanske borde ha tänkt efter före?! Vad trodde han att de skulle göra med alla hans åsikter om hur dumma alla andra är? Klantigt var ordet.

Lite talande för hur man klipper för att vinkla tyckte jag dock att det var när de inte hade något alls om röstningstaktik i det blåa "sympatiska" laget. Och det är ju solklart att det finns sådant där också. Hur mysigt de än har det, så borde det finnas mer att ta på, vad gäller konflikter. Visserligen kommer det väl i nästa program, om man får tro "Nästa veckas"-teasern i slutet av gårdagens program. "Tillhöra"-fasen är helt klart på väg att ta slut... Ni kan väl er FIRO?

Solig lördag

Jaha, så gick hela dagen igår i ett flygande fläng. Hann inte alls med det jag skulle på jobbet, många var lediga och jag behövdes på annat håll kan man säga. Så, nu ligger jag lite efter. Men, det ordnar sig nog.

Sedan hämtade jag barnen och vi åkte och handlade och gjorde lite små ärenden - innan vi först for och hämtade en Vesuvio till M & L, för det ville de ha. Sedan åkte vi till ett thai-matställe och hämtade thai-mat till T och D, samt sushi (som de också har) till lilla mig. Sedan var det fredagsmys för hela slanten. Alla nöjda och glada med sina respektive maträtter, även om det ställe som vi oftast hämtar sushi från på jobbet nog är strået vassare än det här. Men, det var absolut bra nog! Mums!!

Idag har vi varit ute och sopat lite så att M & L kunde cykla lite. T var med D på jobbet idag - det hade hon haft önskemål om. På eftermiddagen fram till nu ungefär har vi sedan uppvaktat en gammal kompis till D, som fyller 35 idag. Det har varit jättejättetrevligt!

Och nu, ja vi har ju missat Robinson (TV4 Anytime ordnar det!) och Wild Kids (som barnen kommer att kolla in på SVT Play imorgon) och nu funderar jag allvarligt på att krypa ner i sängen och spela lite Sudoku på D:s gamla mobiltelefon. Har inte spelat Sudoku på länge länge, men har precis "återupptäckt" det - och min hjärna gillade verkligen gymnastiken! Jag är ju en excel-älskare, statistik-freak och allt sådant där - så logiken i Sudoko tilltalar mig!

Roligare än så här...

... blev det inte idag.

Men, imorgon gott folk - då är det fredag! Så skönt!

Nog för att jag trivs på mitt jobb - men nu när det är så vackert väder vill man ju faktiskt inte sitta inne och jobba. Då vill man sitta ute på en bänk och sola. Kanske läsa lite.

Nu kan jag ju inte skylla på att jag måste hålla koll på killarna. De får ju vara ute till viss del själva (och grannpojken får också det nu!) - men, jag får väl sitta ute för min egen skull då.

Problemet är bara så här års när alla tinar upp och kommer ut ur sina vinter-iden att alla är ju så förbaskat sociala. Så, man hinner ju inte läsa något. Alla skall kommentera vädret och hur stora barnen har blivit och gudvetallt.

Jaja, jag får försöka hålla igen lite på det sociala imorgon på jobbet - så jag har lite kvar till eftermiddagens "chitchattande" (?) med halva grannskapet!

IQ-befriad text

Ibland är det texten som bär en hel låt. En text så poetisk att det knottrar sig på armarna.

Och ibland så undrar man hur i hela friden textförfattaren blev just textförfattare.

Den här låten spelas ju mycket på radion just nu - och jag förstår så väl varför videon inte handlar om det hon sjunger om. En väldigt "catchy" melodi - men texten?!

Framtidsbilder

Jo, justja - jag hittade en lek/förströelse hos Humlan häromdagen - som jag tänkte att jag skulle testa.

Så här:

Du går in på google bildsök
Sök på ditt födelsedatum (dag och månad)
Ta den andra bilden och ladda upp
Bilden du ser är din framtid

Om jag skall vara ärlig, så är jag ju lite vidskeplig och var lite lite orolig för att det skulle vara något elakt, hemskt, otäckt eller obehagligt som "min" bild skulle föreställa. Jag tycker att det har varit lite mycket av sådant en tid nu (även om det inte drabbat mig personligen.)

Jag skrev först in månad och dag - och fick fram denna bild:



Den kändes solid och bra - stabil och hållbar. Helt OK alltså!

Sedan insåg jag att jag skrivit fel, det skulle ju vara dag och månad - i den ordningen - och tänkte att "vågar jag prova igen?"

Jodå - det gjorde jag. Då fick jag fram den här bilden istället:



Inte helt fel som framtid?! Nu väljer jag att tolka det enbart som pengar och inte enbart precis den valören.

Så en lång, stabil och hållbar framtid med mycket (?) pengar. Tjaaa, jag kan gå med på det!

Summering

Jag kan tycka att det är liite trist när man avslöjar "facit" redan på morgonkvisten - eftersom jag såg den här artikeln redan imorse...

Dalarnas Tidningar var lite snällare och avslöjade inte det de visste förrän efter 17 idag. Bättre så!

Själv har jag nog inte blivit lurad - tror jag. T hade dock dragit lakritsmjölk-luringen i skolan och några hade också gått på det. Hon lät nöjd! :)