Blodsocker och andlighet

Jag måste bara få berätta ännu en positiv effekt som det här med min GI-mat har givit mig.

Imorse blev det väldigt stressigt, så precis när jag stod i hallen och stoppade fötterna i skorna så insåg jag att jag ju inte hade ätit någon frukost. För första gången sedan jag började med GI, så hade jag totalt glömt det! Hmmm... Iallafall - ingen tid för det - jag sprang till bussen.

Väl framme vid pendeln, så hade jag iallafall insett att jag måste få i mig något - jag börjar annars må illa om jag är ute och åker för länge på fastande mage. Så, jag gick in på Pressbyrån och köpte mig en drickyoghurt. Helt förkastligt egentligen, med tanke på hur mycket socker en sådan innehåller. Men, nöden har ingen lag, så så fick det bli. En halvtimme senare får jag veta, via sms från en kollega att kursen jag är på väg till blivit inställd. Först tror jag inte på det - men till slut övertygas jag genom att chefen ringer och försäkrar mig om att det är sant, så jag klev av bussen (som jag bytt till då) och tog mig en solig morgonpromenad till ordinarie jobb istället. Lite förgrymmad blev jag allt att de endast skickar ett mail om att kursen är inställd kl 07:18 när kursen skulle börja kl 08:00. Jag har ingen synkning av mail till min telefon eftersom jag inte har företagsmobil, så detta missade jag ju helt... Så, jag retade allt upp mig lite, men så tänkte jag: "Nej, nu släpper jag de här arga, lite stickiga tankarna - jag borde veta bättre för det är ju bara sockret som gör mig sådan! Det är sockret som talar när jag så när brusade upp..." Och - så gjorde jag det! Jag släppte det! Nästan lite andligt över det, eller hur?

Det hela har nog inte ett dugg med att göra att jag just nu i boken jag håller på och läser, befinner mig där huvudrollsinnehavaren är på ett ashram i Indien och mediterar och kontemplerar mest hela dagarna?!

Nåja, oavsett hur det gick till och vad orsaken egentligen var - det kändes väldigt bra att jag tog kommandot över "arget"!