Tvärtemot-dag

Åh, vad skönt att den här dagen går mot sitt slut!

L har varit en bokstavlig "pain in the ass" idag och gjort precis tvärtemot precis allt jag har sagt. Han har varit inne hos grannarna bredvid och gungat i deras hammock flera gånger och varje gång har jag fått säga minst fyra gånger för att han skulle gå därifrån. Hos några andra grannar lekte han med parasollet - och trots att jag sa till honom flera gånger att sluta, gjorde han inte det - inte förrän jag fysiskt lyfte honom därifrån...

Ut på baksidan istället där han sprang och kallade sin syster och hennes kompis för bajsungar och andra mindre trevliga ord, jag talade först med honom om lämpligheten i att säga så och han lovade att inte göra så mer.. Det tog väl 5 minuter så var han igång igen. Då åkte han in. För första gången idag. När vi sedan var i leksaksaffären för att köpa present till ett kalas de skall på på lördag så bestämde han sig för att provcykla en cykel och oavsett vad jag sa, så vägrade han att ställa tillbaka den. Till slut fick jag med milt våld lyfta honom av cykeln och koppla greppet om hans hand, för att få med honom vidare.

Väl hemma så tog jag fram en hink med vatten med diskmedel i och några trasor för att de skulle få tvätta av sina lindrigt rena bobby-cars ute på gräsmattan. Efter färdig intvålning fick de sedan spola av dem med slangen - L fick spola sin och M sin. Det var ju roligast, så de tvålade in både två och tre gånger för nöjet att få spola med slangen. Och så, medan M står och väntar på sin tur med slangen så får L plötsligt för sig att spola av M:s bil också. Både jag och M protesterar och M tar trasan och tvålar in igen - och L gör samma sak en gång till. Jag frågar då vad det är för stil att göra så mot sin bror och får svaret "Det är en jättecool stil!" Då åkte han in för andra gången. Lite senare skulle de bada båda två och L envisades med att ta badvatten i hela munnen och spruta på M - vilket M inte ville, och hur mycket M än sa till honom att sluta så gav han sig inte. Då blev det en snabb avslutning på badet för den herren och indragen Bolibompa.

Vid middagen så satt de sedan och trollade lite till mans och jag sa att jag faktiskt inte orkade med något mer bråkande nu, så om de kunde vara snälla och bara samarbeta nu. T satt kvar framför TV:n en stund när jag skickade upp pojkarna för att borsta deras tänder o s v, så snart de kissat. Istället för att kissa så satte de sig inne i T:s rum (som är förbjudet område när hon inte är där) och började leka med hennes fläkt som stod på golvet. Jag sa upprepade gånger till dem att gå ut därifrån, men de ignorerade mig totalt (detta samtidigt som T nonchalerade mig fullständigt när jag sa att det nu var dags för henne också att komma upp - med tanke på att hon somnade tio och vaknade tjugo i sex imorse - hon sov hos en kompis...) - så bara brann det i huvudet på mig, så jag lyfte in killarna i deras sängar, vickade persiennerna och stängde dörren. Där försvann godnattsagan också.

T fick klara hela sin kvällsprocedur själv när hon tjugo minuter efter att jag först sagt till henne att komma upp, slutligen verkligen kom upp för trappan.

Jag uttalade då hoten man som förälder aldrig skall göra till barn: Jag sticker! Jag lämnar er här och så får ni sköta alltihop själv, för ni lyssnar ju inte på mig i vilket fall som helst!

M frågade om jag menade att jag tänkte flytta och jag sa "JAAA, det tänker jag!" "Men, sa han - pappa är ju på Island, vem skall ta hand om oss?" "Det får ni göra själva!"

Och nu sitter jag här och känner mig som den ruttnaste mamman i hela universum - som totalt misslyckats med precis allt och förstår verkligen inte de frånskilda mammor som tycker det är hemskt att vara ifrån sina barn varannan vecka. Hemskt?! Är det en modern myt, något man "ska" säga? Eller är jag totalt onormal som skulle tycka att det vore skönt att få slippa den här skiten lite emellanåt?!