Down memory lane

Alltså, jag gillar Svennis! Ännu mer nu än innan, faktiskt. Sicken sympatisk man!

Om de fortsätter att ta sådana här trevliga personer till "Här är ditt liv" så kommer jag att titta varenda lördag.

Kan ju inte hjälpa att jag tänker tillbaka på mitt liv också när andra ser sitt i "backspegeln". Inte fullt lika spektakulärt för all del - och jag är ju inte alls lika gammal än, men ändå.

Lite läckert att få vara med om en sådan där sak. En tanke som har sysselsatt mig en hel del är min bästa kompis Katarina från det allra första stället jag bodde på. Jag minns bara att hon hade brunt hår med rakt klippt lugg - lite så där pottklippt vill jag minnas (jag kan ha fel - det finns märkligt nog inga bilder hon är med på). Jag minns inte hur hennes storasyster såg ut - jag minns bara att hon hette Marie-Louise, men det kunde inte jag säga - så jag kallade henne för Mari-O-Lis. Marie-Louise och en annan flicka fick ofta bära mig till min mamma för att jag hade slagit upp tån i den lilla nedförsbacken ner till den andra lekplatsen på den gård vi bodde på. Den ena tog armarna och den andra tog benen. Jag har en bild av att det luktade speciellt hemma hos Katarina och "Mari-O-Lis" och att hennes pappa hade lite långt hår och tatueringar på armarna. Jag var 5 när vi flyttade därifrån och vi tappade kontakten helt. Henne tänker jag på ibland. Henne tappade jag bort helt. Tänk om jag skulle ha ett "Här är ditt liv" när jag blivit megakändis och hon dyker upp. Vad coolt!