Vakta dygden

MorsanMia hade ett inlägg om en blogg som trots att den inte uppdaterats sedan i mars har 400-500 unika läsare varje vecka. Det är starkt gjort! Jag var naturligtvis in och läste den, jag också, för att se vad det handlade om. Bloggen heter "En Älskarinnas Bekännelser" och bara det lockar väl folk kan jag tro (och nu lockar jag väl också dit några till, haha!). Det är klart att man vill läsa dem. Eller? Hursomhelst så gillar jag hennes sätt att skriva. Hon är jättebra på att bygga upp en text så att man nästan känner hennes känsla. Tycker jag.

Jag kan dock inte låta bli att undra: Vad hände i mars? Gjorde han slut? Dog han? Dog hon? Hittade hans fru bloggen och insåg att det var hennes man det handlade om? Hittade han bloggen och förbjöd henne att skriva mer om han skulle träffa henne igen? Fler teorier?

Jag har tänkt på det där - det här med att vara någons älskarinna. Jag har insett att Mofs och jag har helt olika syn på det här med otrohet och vem som skall vakta dygden.

Numera är jag ju gift och därmed också monogam och trogen - det är mitt löfte (inte bara för att jag är just gift - utan för att jag är en del i ett par). Men min inställning är densamma som när jag för ganska många år sedan var singel och den är att den som är singel inte behöver bry sig om huruvida motparten inte är det.

Om man säger som så: Om jag var singel i detta nu och en person som jag vet inte är det, skulle stöta på mig och jag skulle uppskatta detta, så skulle inte hans fru eller sambo eller liknande vara en käpp i hjulet - för mig. Jag anser att det är hans problem och inte något som jag tänker ta ansvar för (däremot skulle jag nog inte ge mig på att stöta på en upptagen man. Tror jag.)

På samma sätt skulle jag inte skuldbelägga den eventuella kvinna min D skulle vara otrogen mot mig med. Iallafall inte om hon är "okänd" - och inte borde ha någon egen "hederskodex" gentemot mig. Det är han som skall veta vilken kvinna han skall umgås intimt med. Och inte.

Jag anser att det är den som har lovat som har lovat. Och som skall se till att hålla det löftet.

En av mina kompisar hade en granne för en massa år sedan som sedan ett antal år tillbaka levde som älskarinna till en gift man. Min kompis och grannen bodde på samma trappavsats och sprang över till varandra titt som tätt i än det ena och än det andra ärendet. De låste aldrig ytterdörren om de var hemma. Och grannen låste när han kom dit.

Jag har funderat på det där. Att leva i flera år som någons älskarinna. En del passar det säkert som hand i handsken, att inte behöva engagera sig mer än så - men att ändå få lite närhet då och då. Men majoriteten skulle nog i längden inte vilja leva av smulorna som blir över från någon annans bord. Om man nu vill ha mer? Vem är då han att bygga en framtid med? En man som ju bevisat att han inte tycker att trohet är så viktigt. Kan man någonsin ha ett normalt förhållande i det läget?

Visst, det kan man säkert - det finns alldeles säkert de som kan berätta om hur bra det faktiskt går. Det händer ju faktiskt att man hittar sitt livs kärlek trots att man faktiskt trodde att man redan gjort det. Men, ändå. Bara tänk. Han kanske alltid är den som tycker att gräset ser lite lite grönare ut på andra sidan staketet. Hur vet man?