När jag börjar jobba riktigt tidigt på morgonen kliver jag upp en stund före tuppen. Då behöver jag följdaktligen vara lite med medveten om tidens gång kvällstid och kanske inte gå och lägga mig sist i kvarteret.
Men, där har vi ett annat moment 22 i mitt liv! Om jag går och lägger mig alldeles för tidigt och också somnar och sover gott i ett antal timmar innan D, den nattugglan, går och lägger sig så är risken större att jag vaknar till när han kryper ner i sängen bredvid mig. Inte lika trött längre, men inte klar med sovandet. Väl medveten då om att jag har ett begränsat antal timmar kvar, tills klockan klämtar för mig - stressar jag upp mig och kan inte somna om. Vilket alltså ger att jag är minst lika trött som om jag varit vaken längre på kvällen - men kunnat sova i ett svep (och förmodligen haft roligare när jag varit vaken, haha!)
Det är en svår balansgång att gå där - att veta när man har varit uppe nog länge men inte för länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar