Såg enäggstjejer på så där 7-8 månader på det där Öppna Huset. Satt i sin vagn och hade varsin napp med namn på, i munnen.
Jag trodde först att jag läste fel. Var tvungen att dubbelkolla. Men, jo. Jag hade läst rätt.
Flickorna hette Emma och Ella. Alltså - fantasi, någon? Individualitet, kanske? Hur tänkte de föräldrarna? Tänkte de alls? Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i om det var de allra vackraste namnen föräldrarna kunde hitta på - i ett sådant där läge så får man nog kanske släppa på just den principen och kanske ta "second best". Tycker jag.
6 kommentarer:
Finns det någon regel som säger att syskon inte får ha samma namn?
Jag tänker att det kanske var något sånt som gjorde dom tvungna att tänka out of the box... å slå till på olika namn på lika bebisar, hm, kan vara klurigt det där...
Tja, de kanske var såna där som ger barnen namn som börjar på samma bokstav? Men jag håller med dig om att det var lite märkligt. Lätt att blanda ihop om inte annat...
Haha, ja - jag vet inte. Men, man kan ju verkligen undra om de på allvar tycker att de har fått två uppsättningar av samma barn. Eller om de fattar att det faktiskt är två helt fristående personer?!
Ok för barnnamn på samma bokstav - det är lite fånigt, men OK ändå - så länge man varierar sig lite.
Men, just på tvillingar tycker jag att det ställs lite extra mycket krav på att det skall särskiljas lite mer. Det tyckte helt uppenbart inte de där föräldrarna!
Jag har ju som bekant en liten i magen. Mitt namn och sambons namn börjar på An.. Min dotter börjar på M. Fler har sagt att "då blir det väl ett namn på M eller A?"
Alltså - hur tänker de då?
Nu är vi långt ifrån för att ha valt namn, men en sak kan jag säga - jag tänker inte välja namn efter vad någon av oss som redan finns börjar på. NO way
Det var verkligen fantasilöst. Jag har ett liknande exempel från min omgivning. En gammal klasskompis har 3 döttrar. Äldsta heter Emma, nästa Ella (sammanträffande) och yngsta fick väl någon kombination; Embla... Urtrist. Tyvärr verkar det gå i generation. Klasskompisen har två småsystrar också, och de har alla namn som börjar på J...
Jag är ju sån som vill att man ska tänka på att barnen är unika individer, och skiter högaktningsfullt i om barnens namn "matchar" varandra!
Just med tvillingar antar jag att det är än viktigare att låta dem vara olika i sin likhet och inte klumpa ihop dem som "tvillingarna".
Angie: Nej, jag fattar inte heller. Det är som när man ser mamma J, pappa J och så de fyra barnen J... Eh?!
Jag gillar det INTE!
Ango: Emma, Ella och Embla - ja, det var ju verkligen. Eh. Inte bra. Och ja - jag tror ju precis så - att det är ännu viktigare med just tvillingar att förstärka deras olikheter för att de klumpas ihop jämt ändå. Mina killar är ju helt och hållet olika både till utseende och sätt - det tycker jag är lite skönt. Och de har ju också helt egna namn. Ingen variant av varandras, eller samma bokstäver eller liknande eller något alls.
Jag och min ena syrra heter ju på J båda två. Den tredje fick ett namn på L. Alltså - antingen får man väl fullfölja eller inte alls. Jag har med flit inte tagit namn på samma bokstav - vi hade flera namnförslag till killarna (när vi inte visste vad de var för sort och hade båda varianter) på T, som jag gillade - men som jag aldrig hade tagit för att jag absolut inte ville att de skulle heta på samma...
Skicka en kommentar