Är hemma med feber idag. Familjen har just skickats iväg till jobb, dagis och skola. Lugnet lägrar sig över vårt hem och jag ska krypa till kojs igen. Ipren verkar i kroppen.
Men, först var jag bara tvungen att uppdatera mig lite på det "senaste" i Engla-fallet.
En del tycker att man är "gamig" när man läser allt som tidningarna skriver om något sådant här eller Arboga-händelsen. Jag kan säga att jag gör det av en helt annan anledning. Och, det är av respekt för dem som lider, eller hur man skall säga. Det känns lite som att jag är skyldig att åtminstone LÄSA om deras tragedi, för att inte "glömma" att de har det fruktansvärt. Att deras liv är ett inferno. Jag minns att jag tänkte, när min morbror dog, och det var en liten notis i länstidningen där han bodde - där det stod att en man, 56 år gammal hade förolyckats i kollision med en buss - eller något ditåt. En LITEN notis - och då tänkte jag att den där lilla notisen inte var nog. Att det kändes som ett hån mot alla alla dessa människor som berörts av det som hänt - att det stod 5 rader i en liten notis... Att det finns så mycket smärta bakom så få rader.
Därför vill jag på något sätt ändå "erkänna" det faktum att de som lider bakom dessa stora tragedier där någon annan tagit andra människors liv - faktiskt har sin smärta - att detta är fruktansvärt hemskt på alla sätt och vis.
Så, jag läser inte för att vara gamig. Jag läser för att visa att jag vet att de lider. Tycker för övrigt att det är hemskt att se hur långt ner artiklarna om Arboga har hamnat nu - inte bara p g a Engla utan även p g a gudvetallt annat som en fylleskamsen hockeyspelare som petats från Tre Kronor och en äckligt fet katt för att nämna något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar