Ur led är tiden

Hemma igen!

Resan upp och ner till Dalarna har gått alldeles utmärkt. På vägen upp stannade vi på MAX i Uppsala och åt lunch. Där härjade mina barn förstås löst efter maten (framför allt två av dem, gissa vilka?!), så det räckte - så för att komma vidare fick jag haffa en (M) genom att hänga mig över ett bord och dra honom tvärsöver - och sedan liksom ta honom under armen, hängande över höften. Den andra (L då, förstås - för det var inte T) fick jag hugga i armen och s a s dra med mig under vilda protester (förstås) - och T som liksom "lommade" efter. Väl ute i bilen med alla fastspända så frågade hon "Mamma, tyckte inte du att det där var pinsamt?!" vilket jag förstås inte tyckte - men som hon så klart tyckte... Stackars henne, trots allt - det är inte lätt med två mer än vilda småbrorsor som mamma (och för all del även pappa) måste hejda rent fysiskt under rätt så högljudda protester ibland.

Väl framme så har vi haft det bra på det stora hela taget. Gick på sta´n i fredags, var och tittade på några små bedårande 3 veckor gamla valpar i lördags (ska ej skaffa hund - det var bara för att barnen skulle få titta - det är en kollega till min mamma som har dem) och så var det då dop. Vilket iofs räckte och blev över med tanke på att det var 110 gäster varav ca 40 barn i varierande åldrar. Så kan det gå om man har ett rikt umgängesliv med många vänner som har barn ovanpå att man har en rätt stor släkt som även de har förökat sig i stadig takt de senaste åren :).

Jag skulle ju då ha min Leksandsdräkt på mig. Den använder jag på sin höjd 2 gånger om året, om ens det - oftast är det nog bara en gång om året - till midsommar i ett par timmar. Men, hursomhelst - nu hade jag ju då inte haft den sedan i midsomras sist - och sedan dess har jag varken varit gravid eller ens gått upp i vikt. Så, jag hade liksom inte provat den något - kändes som att det var ett moment jag inte behövde lägga ner tid på. Det hade nog iofs varit klokt om jag gjort det - för när jag började att sätta på mig eländet, så där 45 minuter innan vi skulle åka till kyrkan - så insåg jag att något hade omfördelats, för det var nästan (som tur var bara NÄSTAN) omöjligt att knäppa, först livet och sedan kjolen. Det var bara att dra in andan och typ inte släppa den sedan - för några alternativa kläder hade jag inte med mig. Puh!

Så, nu har jag väl sabbat en del av det röst-träningsjobb jag och logopeden har hållit på med under lång tid, med tanke på att jag inte kunde andas på "rätt sätt" på ett antal timmar, vilket jag behöver för att inte bli så där hes igen. Jag är hesare idag än vad jag var i fredags, om man säger så. Jaja, vad ska man göra?! Situps inför midsommar, kanske?! Eller nej - jag tror att jag ber mamma hjälpa mig att flytta några hyskor istället, haha!

Hursomhelst så avlöpte allt mycket väl. Jag läste min lilla änglasaga (se nedan) och illustrerade denna med en liten "tacky" pojkängeldocka med turkost hår - och andra gudmor läste en Gudbarnsdikt/dopdikt (också nedan för den som vill härmas) som jag hittat åt henne på nätet. Syster L sjöng "Älska mig" - ni vet den där Ainbusk-låten och T + dopbarnets två andra flick-kusiner I och A hällde vattnet. Dopbarnets storebror O fick torka huvudet på A när han döpts klart. Och A var på ett exemplariskt humör hela tiden! Lilla goding! Under slutklämmen av dopet, förresten, så spelades U2:s "Beautiful day" eftersom den spelades på radion när J & J for in till BB för att föda A. Lite läckert, tycker jag!

Efteråt bjöds det på "dopfest" på hyrd lokal med ostpaj och kallskuret för de vuxna med vin och öl för den som ville ha - och korvburgare för barnen. En liten tipspromenad med frågor om dopbarnet var det också - som T till sin stora stora förtjusning vann! :)

Kvällen avslutades med ett gäng släktingar hemma hos mamma och pappa - så kudden blev inte nannad förrän vid halv ett. Snark säger en trött morsa då! :)

Idag har vi så varit på släktingarnas hotell och ätit hotellfrukost tillsammans med dem och sedan har vi åkt hem. Eftersom barnen åt lunch till frukost (där fanns ju plättar, korv och köttbullar bland mycket annat) så åt vi middag till lunch när vi kom hem vid 3 (D hade fixat spaghetti och köttfärssås) och frukost till middag (de fick havregrynsgröt till kvällsmat)...

Ur led är tiden och barnen tyckte allt vi var rätt konstiga!

*************************************************************

"Änglasagan

Det var en gång en liten ängel som sett allt som fanns att se i himlen.
Då tittade han ut mellan molnen för att se om det fanns något mer att upptäcka.
- Men åhh! Vad är det där, långt där nere som är så stort och vackert? utbrast den lilla ängeln.
- Det är jorden, svarade en större ängel.
- Åhh! Kan man få komma dit ner? undrade den lilla ängeln.
- Jaa, men först måste du hitta två människor som kan bli dina föräldrar. För, på jorden blir du ett människobarn.

Den lilla ängeln hängde ut mellan molnen och letade, letade och letade tills den dag då han ropade:
- Kom! Kom hit och se! Nu har jag hittat dem! De skall bli mina föräldrar! Får jag komma dit ner nu?
- Nej, svarade den större ängeln, innan dess måste du få en kropp, så du får vänta lite.

Men en dag kom den större ängeln och sa:
- Nu är det klart. Nu kan du få komma ner till jorden. Men, du måste lämna dina vingar här, så skall jag ta hand om dem åt dig tills du kommer tillbaka!
- Men, hur skall jag komma ner utan mina vingar? undrade den lilla ängeln.
- Ser du regnbågen? frågade ängeln som var större. – På den skall du fara.

Nere på jorden blev föräldrarna så glada!

Det var mamma J och pappa J

Och de gav sin son det finaste namn de kunde hitta och det var:

A"

"ETT GUDBARN
Av: Siv Andersson

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
- att man är så betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
med ett gudomligt band.
Så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl.
För man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
- att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har."