Nyttig lärdom?

Genom åren sedan T först började på dagis så har jag alltid propagerat för och även fått igenom att vara någon av oss skulle vara ledig på klämdagar, så att hon inte har behövt gå dit. I stort sett alltid har det också varit jag som varit ledig.

Nu är det så att min käre make har fastnat i ett gnatande och tjatande motsatt mot mitt - där man skall släppa präktighetstävlingen på dagis där det liksom är som att den som hämtar först får mest poäng. I detta räknar han då också in sådana här saker som att vara ledig på ex klämdagar. "Man kan inte vara ledig jämt, man måste ju jobba också - det kostar ju pengar att vara ledig o s v" låter det annars från honom. (På ett sätt förstår jag dock honom med tanke på att vi har en del bekanta som typ inte kan prata om nästan något annat än pengar. Vad de har tjänat, vad de kan få tjäna, vad de har köpt för sina pengar, vad de har satsat sina pengar på o s v - pengar pengar pengar pengar - och det stressar honom). Men, ändå!!!

Så, sagt och gjort denna klämdag lät jag hans inställning vara den vi körde på (det har varit väldigt mycket tugg av den här sorten ett tag nu). Tidigare har det alltid varit min inställning som rått och sedan T började på dagis så har hon alltid varit där ledig på klämdagar - så idag var hennes allra första klämdag "bortlämnad".

Killarna hade inte mycket begrepp om det hela - de sprang in på dagis utan att reflektera - en av deras fröknar var där och totalt blev de visst 9 barn på 4 personal till slut. Men, när T skulle lämnas nere på fritids så var där 2 andra barn och så hon. Strax efter henne kom en till - och totalt blev väl de också typ 9 stycken, varav en enda (en kille) från hennes klass. Hon var inte direkt glad imorse när D lämnade och han tyckte att det sved... Sååå bra att han fick känna på det där, för han vill ju inte fatta?!

Men, vet ni vad han sa då? "Nästa gång kan hon få följa med mig på jobbet!" Dags att komma på det nu?! Och vad gör han när killarna blir mer medvetna? Tar med dem också?

I rest my case.