Njaaaa...

Nu har vi varit på visning av tre radhus idag. Två av dem tittade vi på bara "på kul" - för dem var vi egentligen inte intresserade av, men det är alltid bra att sondera terrängen lite. Kolla vad saker kostar och vad de tycker att man skall betala för saker och ting och så där. Det sista var ju då det vi tyckte såg så himla bra ut, men nu efter titten så njaaa... För det första kändes det så trångt. På bilderna som de naturligtvis fotat med vidvinkelobjektiv så såg allt mycket större ut. Och, det som nog egentligen kändes jobbigast var nog att trapporna var så trånga - framför allt den som gick ner. Ni vet, enda vägen in är också enda vägen ut - och den var smal... De hade dessutom inte funderat på vad som skulle hända när de drog korsdrag på hela mellan- och övervåningen - jo, golvvärmen i källaren drog igång av 17, vilket gjorde att det kändes ännu mer instängt därnere, för det blev ju jättejättevarmt! Men, läget är toppen och allt är jättefräscht, så vi får se. Men, som det är just nu så känns det inte 100. Framför allt kändes köket löjligt trångt.

Du som vill titta: Dalvägen 114

Vi får se vad som händer när budgivningen börjar också. Det var MASSOR med folk där. Det gjorde säkert sitt till att det kändes lite extra trångt för all del.

Vi ska titta på ett annat radhus på söndag, jag lägger ut en länk efter att vi tittat - som man måste göra en hel del med. Vissa saker är original sedan huset byggdes i början av 60-talet, om man säger så. Så, det kanske går ganska billigt, så om man lägger till vad det andra kan kosta - så kan man få det minst lika bra, men efter sitt eget tycke och smak. Det finns lite man kan göra som skulle kunna göra det jäkligt bra! Frågan är om vi orkar. Det går att bo där, det är inget snack om den saken, men man vill nog göra rätt mycket direkt. Till vissa bitar får man leja folk i så fall, andra klarar vi garanterat själva. Nåja, jag återkommer med en länk om det blir aktuellt att vi kanske lägger bud på det. Jag är ju sådan där att jag måste dit och lukta först, haha. Luktar det konstigt eller illa, så spelar det ingen roll sedan...

Imorgon skall T till tandläkaren och kolla upp sin ena permanenta framtand som M råkade skalla till i tisdags på Liseberg. Det gick en liten liten flisa, som hon iofs inte lider av säger hon (har käkat glass efteråt) - men det är ju vasst och det känns bra att få det kollat. Inte minst för om det blir några problem med tanden längre fram - ur försäkringssynpunkt... På tisdag sedan skall vi iväg och klippa T. Hon klipper sig hos sin klasskompis´ mamma. Och det är lite halvknivigt att få till en tid eftersom mamman ofta hämtar samtidigt som jag gör... M a o så är hon sällan på jobbet och klipper när vi har tid. Men, nu började hon jobba en vecka tidigare än jag - så vi ilar! Sedan skall vi nog åka till en annan av förorterna på samma t-banelinje och gå på kondis som en av mina f d arbetskamrater precis har öppnat. Så ser våra närmaste dagar ut.

D? Han skall jobba - imorgon är semestern slut för hans del! Fast, frågan är om det är mer jobbigt att vara själv hemma med en tonårstrotsig 7-åring och två 3-årstrotsande småmonster - än att gå och jobba. Ska jag erkänna en sak: jag älskar mina barn (nähä?!), men nu börjar jag faktiskt längta till jobbet. Haha. Inte enbart för att de är rätt påfrestande ibland utan OCKSÅ för att jag faktiskt tycker om mitt jobb! Ska bli trevligt att träffa alla mina kollegor och så där. Har ju inte sett en del av dem på rätt många veckor när vi har gått lite omlott och så där. Så.

Kalla mig konstig, men så är det :).