För en av oss har ju vardagen börjat idag. Med besked :). Det var rörigt och mycket på D:s jobb idag, så han är lite allmänt mör nu på kvällskvisten.
Själva har vi inte gjort ett smack idag eftersom M fick för sig att kräkas en snabbis imorse vid frukosten. Var liksom inte så sugen på att ge mig ut och åka om han (eller någon av de andra) tänkte fortsätta med det vidare under dagen, så tandläkarbesöket sköts upp till imorgon eftermiddag och så höll vi oss hemma. Vet ej vad det var för något, för det kom inget mer som tur var! Så, förhoppningsvis skall vi komma iväg till klippning, kondis och tandläkare imorgon iallafall.
Jag har precis börjat läsa "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Den redan omnämnda mailinglistevännen har just recenserat den på sin blogg och eftersom syrran också pratade om att hon beställt den från Adlibris så har jag också införskaffat den nu. Har inte hunnit så långt ännu, men trots allt så har jag ju hunnit reflektera så pass mycket att hon, Åsa, är född -68 i Västerås. Vilket alltså innebär att alltsammans har utspelat sig i en parallellvärld till min egen (jag är ju för all del några år yngre, men inte så många ju...) och det känns lite extra, när man tänker på den välordnade verklighet som var min, parallellt med den totalt annorlunda verklighet som var hennes. På samma gång tänker jag också på andra parallella liv, till mitt eget. Jag tänker på folk som gått i min klass/parallellklass som man kanske tänkt på som smutsiga, lite äckliga så där... Hur hade de det egentligen när de växte upp? De kan ju ha haft det likadant som Åsa. Man vet ju så otroligt lite! Jag är ändå tacksam för att jag aldrig har varit någon mobbare så jag behöver inte nu ha samvetskval för att jag varit dum mot någon som livet kanske inte varit snällt mot på andra sätt. Men, ändå... Vilken enorm tur man ändå har haft - och inte förstått det!
Nu ska jag därför inte sitta här och blogga mer, nu skall jag gå ner och ta fram lite Toffifee, sätta mig tillrätta i fåtöljen och dra upp fötterna under mig och dyka in i Åsas barndom igen.
1 kommentar:
Just det du skriver låg jag och tänkte en kväll när jag skulle sova... Hur många barn i ens närhet både nu och när man var yngre hade det så här egentligen?? Nästan så man inte vill tänka på det...
PS. Idag skickade jag brevet till dig, om posten sköter sig så har du det imorgon...DS.
Skicka en kommentar