Filmatiserad barndom

För några år sedan så tyckte jag att T äntligen var stor nog för kapitelböcker. Så, jag tänkte att NU är det dags att införskaffa en av mina absoluta favoriter som barn. Jag gick in på bokhandeln och fick till min glädje genast tag på ett exemplar av boken som jag varit lite rädd för att det skulle vara svårt att få tag på... Detta berodde på att den just höll på att filmatiseras... Boken jag var ute efter var "Kalle och chokladfabriken". Den berättelsen förtrollade mig när jag var mindre - med chokladflod och godisgräs och karamellbåt. Och nu - blev den film! Precis när jag hade ett barn stort nog att köpa boken till (vi hann dock läsa boken först)! Sicket sammanträffande!

Nu då.

För några veckor sedan fick jag för mig att jag skulle ha en bok till mina pojkar. Jag gick in på Adlibris och lade in en bevakning eftersom den var tillfälligt slut. I förra veckan fick jag så ett meddelande om att boken jag bevakade hade kommit in. Nu tänkte jag mig som så att kanske att systersonen som är lika gammal som mina pojkar kanske också skulle vara intresserad av denna bok, så jag skickade ett mail till syrran för att s a s "pejla läget"...

Och igår, var syrran på bio med sagda son och såg på "Lilla spöket Laban" och gissa vad de visade för trailer om kommande film?! Jo, en filmatisering av just "Till Vildingarnas land"!

Snacka om att vår generation håller på att filmatisera sin/vår barndom. En form av självbiografisk resa utan att vara personlig! Åh, ljuva nostalgi!