Fredspriset

Min första tanke när det offentliggjordes att Barack Obama fått Nobels Fredspris var: Varför då?

Jag har ju dock generellt sett ett väldigt gott öga till mannen i fråga. Han har ju ett av världens svåraste jobb och jag tycker han sköter det galant så här långt.

Men, fredspris?

Hursomhelst så började jag fundera på det. Och när jag sedan läste en kommentar till en artikel om det i Aftonbladet där kommentarsskribenten liknade det med att en del ger dricksen till hotellpersonalen när de åker hem från semesterorten, medan skribenten gav dricksen redan första dagen - för att få chansen att förhoppningsvis åtnjuta den goda viljan som det kanske för med sig - så insåg att jag att det var så på pricken som jag också tänkte.

Att man kanske helt enkelt använder fredspriset som ett påtryckningsmedel. En person som har fått det hedervärda priset måste ju bara verka för fred i allt han gör efter det.

Och vem är en av världens mäktigaste och mest tongivande personer idag? Just det.

Man ser att den goda viljan finns i honom och nu försöker man helt enkelt förstärka det positiva beteendet (precis som man ju skall göra i ex barnuppfostran) genom att uppmärksamma det på det här sättet.

Oerhört smart!

Sett från det hållet så kanske fredspriset kan spela en avgörande roll i eventuella kommande konflikter. Mer proaktivt än reaktivt, helt enkelt.