lördag 28 februari 2009

Till optikern

Nu har jag äntligen gjort slag i saken och besökt optikern för att få till en ordentlig synundersökning (det var alltför länge sedan sist) och för att få glasögon som jag känner mig bekväm med att använda. Jag har haft glasögon sedan rätt många år egentligen, men varit superdålig på att använda dem nästan jämt. Men, eftersom jag har ett oerhört datorintensivt arbete så frestar detta på ögonen rätt bra, så jag har ett längre tag tänkt att jag måste se till att göra något åt saken. Jag ser egentligen rätt dåligt...

Så, idag har jag varit på synundersökning. Som jag redan visste är det rätt så stor skillnad på mina båda ögons synskärpa. Jag är översynt på båda ögonen och lätt astigmatisk. Man kan lugnt säga att det ena ögat får kompensera rätt häftigt för det andra eftersom jag har +0.50 på ena ögat och +1.75 på det andra! Så, det "friskare" ögat blir nog mycket tacksamt om jag börjar använda glasögon lite mer.

Vilka bågar jag valde? Ja, eftersom jag gick till Specsavers där D också är kund, så fick jag ju två par glasögon för priset av ett så jag valde de här från Jasper Conran:



och dessa, från Osiris:



Båda bilderna är lånade från Specsavers hemsida.

Nu skall det väl bli lite ordning på glasögonanvändandet, får man hoppas!

För övrigt kan jag berätta att idag har jag ätit tonfisk och smaksatt keso till lunch och till middag blev det en köttbit, tomat, oliver och blomkålsmos. Mamma tipsade mig om det sista där, från någon LCHF-kokbok som hon har (hon kör den varianten för närvarande, med vad jag förstår gott resultat..). Jag kokade blomkål mjuk i mindre bitar i hälften vatten och hälften matlagningsgrädde som jag saltat. Hällde av, körde med elvispen och blandade i Philadelphia-ost. Supergott blev det!!!

Och om kvällens begivenheter säger jag så här:

Jag ser fram emot "Wild Kids" som är ett av mina favorit-barnprogram för närvarande. Börjar kl 19.

Och vad gäller Melodifestivalen: Jag har förhandslyssnat den här veckan också och Agnes känns solklar. Star Pilots låt är inte helt och hållet fel. Sarah Dawn Finer, tjaa - jag gillar inte hennes sch-ljud hela tiden och låten känns otroligt förutsägbar. Malena Ernman - förstod hon inte förra gången hon var med (för det var väl hon??) att opera inte passar i det här sammanhanget?! Ge upp! Vidare så avskyyyr jag Thor-Leifs och deras låt! Blääää! Jag är svag för Susanne Alfvengren sedan skivan som min kompis E spelade på LP när vi var yngre med textrader som "for det är liksom magneter inbyggde i min soffe den som jag köpte när jag gick på sta´n igår..." - men denna låt känns otroligt seg, det lilla jag hört... Lite gung blir det av Next 3, absolut. T ville dock inte höra klart på den, hon tyckte inte om den alls. Sahlene och Haukaas Storeng då? Ja, dem tror jag på tillsammans med Agnes. Ja, och så kanske Star Pilots och sedan?! Jag ber på mina bara knän att det för allt i världen inte skall bli Thor-Leifs, bara!

fredag 27 februari 2009

Säga vad man vill om dieter

Efter att ha läst den här artikeln så kan man ju säga att den "diet" som jag har valt att följa nu en tid, inte skulle vara något bättre än någon annan. Och jag är förstås böjd att behöva tro det som man fått fram i den vetenskapliga undersökningen - MEN... Jag har ett stort men, jag tror ändå att det beror på hur man gör, varför man gör och hur man tänker när man gör det.

I mitt fall så vet jag att jag normalt sett sätter i mig på tok för mycket socker och har så gjort under en längre period. Jag är, vad man kan skulle kunna säga, sockermonstrets fånge. Småäter gärna och gärna då söta saker.

Jag är också en sådan där människa vars humör och tålamod påverkas rätt mycket av hur mitt blodsocker ligger till.

Jag tror också mycket på det här med ökade risker för diabetes när man har ett högt insulinpåslag alltför ofta p g a att man äter alldeles för sötad mat med snabba kolhydrater o s v.

Så, visst - metoden kanske inte är bättre än någon annan när det gäller att gå ner i vikt - utan lika bra/dålig.

Men, i mitt fall så gäller det att avgifta sig från sockret. Att få bättre kontroll på blodsockret överlag. Och - det jag upplevt hittills så där direkt är att mitt tålamod har blivit mycket bättre, min stubin är mycket längre och jag mår rent humörmässigt mycket bättre. Jag känner mig faktiskt piggare - när jag fuskat med ex bulgur till lunchen igår - så infann sig den s k "palt-koman" direkt! Så tydligt har jag inte känt det förr, eftersom det har varit ett "normal-läge" då, men som blev så väldigt uppenbart för mig då.

När jag sedan är "avgiftad" och känner att jag har mer koll på hur blodsockret går upp och ner, så kommer jag att börja att äta "normalt" igen, men förhoppningsvis har då min kropp släppt det eviga pockandet på godis och annat och därför kommer jag i längden ändå vinna hälsofördelar även om jag kanske inte gått ner massor i vikt.

Så, vad man än säger om dieter till höger och vänster - jag tror man måste se till sitt eget liv, till sina egna "problem" som jag med mitt blodsocker - och välja en stil som passar en utifrån det. Det är vinstkonceptet tror jag. Att bara "svälta sig" för svältandets skull, oavsett vilken metod man väljer - ja, den är klart dömd att misslyckas.

torsdag 26 februari 2009

Vem betalar?

Visst är det så att det skall bli jättekul med kungabröllops-spektaklet och visst kommer det att dra en massa blickar mot Sverige - reklam reklam. Men - varför kan inte de betala det från sina egna väl tilltagna konton själva? Har de verkligen inte råd?! Jag har lite svårt för att förstå varför regeringen vill skjuta till pengar i dessa tider - när de kungliga redan har "löner" feta som jag vet inte vad. Garanterat kommer de ovanpå alltsammans att bli sponsrade med än det ena och än det andra. Säg den designer som inte vill att hon skall bära just hans/hennes kreation den stora dagen. Tror ni att denna person kommer att ta betalt för den äran?! Och så vidare.... Den som redan har får bara mer...

Det känns lite bakfram att regeringen skall bidra till deras bröllop när vi andra vanliga inkomsttagare minsann får spara och gneta för att få ihop till våra. Visserligen får vi välja våra gäster själva och så där, men ändå. De har ruskigt bra betalt för att vara reklampelare redan.

Läs mer här

Kan Norges kung så kan väl vår?!

Sorg

Min arbetsplats har sorg. Eller snarare så känns det som att vi är inbäddade i någon form av dämpande täcke av medkänsla med vår kollega som tyvärr blev änka idag.

Jag vill skriva riktigt fula ord här, för det var ju inte så här det skulle sluta!

Hon är änka och hans ande har lämnat kroppen som sjukdomen förgiftade så oerhört aggressivt. Hon har förlorat sin livskamrat och barnen har förlorat sin far.

Det känns bokstavligt talat för jävligt (där sprack det där om att inte skriva fula ord!), trots att jag bara är en "åskådare". Jag lider med dem i deras stora sorg och beklagar deras oerhörda förlust.

När sådant här händer så inser man hur tacksam man skall vara. För att man har varandra, som man träter på om tvätt, städning och allt det andra som kallas vardag.

Detta på samma gång som man skärskådar hur det skulle bli om man hamnade i hennes situation. Jag tänker nu rent praktiskt. I vårt fall känns det dock skönt att veta att jag inte tror att någon av oss skulle stå handfallen. Ja, ni vet i stil med att man aldrig har betalat räkningarna (det gör vi alltid tillsammans) och att man inte vet var man har alla papper o s v. Så, skulle det onämnbara hända, så inbillar jag mig att förutom den förlamande sorgen och saknaden och kanske vissa ekonomiska aspekter när man inte längre är två som drar in pengar - så behöver man iallafall inte lära sig något helt nytt. Det rent praktiska skulle nog fungera iallafall.

onsdag 25 februari 2009

Tavla

Någon som känner igen följande "barntavla" och kanske vet mer om den?

Den är fyrkantig, ganska stor och mitt på bilden sitter en pappa i en fåtölj vänd emot betraktaren. Han har nog tofflor på fötterna och kanske en grön tröja? Han är bunden med rep i den här fåtöljen. Runt omkring honom "stormar" en större samling barn som alla är utklädda till indianer. Pappan har alltså blivit tillfångatagen.

Känner ni igen denna tavla? Någon teori om vem som skulle kunna vara tecknaren? När jag tittar på bilden i mitt minne skulle det kunna vara Ilon Wikland, men när jag googlat på hennes namn så får jag inga sådana träffar överhuvudtaget. Så, jag vet inte jag.

Jag har en känsla av att detta var en sådan där hyfsat massproducerad tavla för barnrum, på 70-talet. Så, någon kanske vet mer? Den vi hade (först hängde den i syster J:s rum och senare i syster L:s) förstördes nog dessvärre vid en vattenläcka i ett förråd.

HSM3...

Till T:s stora lycka låg det en försändelse i posten idag. Från CDON.com, genom moster L:s försorg... Inuti paketet fanns - jajamänsan High School Musical 3 på DVD. Gissa om hon blev lycklig?! Passar dessutom klockrent eftersom hon skall få följa med mig till jobbet imorgon, då får hon ta med sig vår bärbara DVD-spelare och så kan hon riktigt få frossa hela dagen.

Annars känner jag mig lite låg idag. Fick veta att en kollegas man, som fick sin cancerdiagnos strax före jul (av en händelse bara), snart får se kampen besegrad. Till att börja med så lät det så positivt eftersom den sorts cancer han har, visst har en ganska god prognos. Men, så blev det inte för honom. Han har mycket snabbt blivit mycket dålig och nu har de slutat att ge honom några mediciner. Han är inlagd på sjukhus för att han är för svag för att vårdas hemma. De har två barn i tonåren och jag lider med dem allihop. Sådant slöseri med människor!! Så dagen idag känns inte så kul.

** Lär av gårdagen, dröm om framtiden, men lev idag **

******* VAR RÄDDA OM VARANDRA *******

tisdag 24 februari 2009

En sann rojalist

Det har jag gått och blitt idag. Den som vill får gärna följa med mig, mina barn och min lillasyster L och vinka när det är dags. Försommaren 2010, alltså!

Ja, jag är töntig!

Men, vaddå - lite payback på alla dessa apanagepengar som man varit med och bidragit till, kan man väl få?!

Randig panna

Jag firar mitt 502:a inlägg med att berätta vad M sa till mig för några veckor sedan.

Vi satt i soffan, tror jag det var, och pratade och rätt vad det är så säger han: "Vad har du där?!" och pekar upp mot mitt hårfäste. "Vad menar du? Har jag fått något i håret?" "Nej, där - på pannan!" varpå jag förstås strök mig över pannan och inte hittade just något konstigt alls... "Ögonbrynen menar du?" försökte jag. "Nej.. Det är borta nu..." "OK!" sa jag. "Men hur såg det ut då?" och han: "Nu är det där igen! Som streck!" Jag: "Har jag ritat mig i pannan?"

Jag trodde ju här att jag råkat rita mig med en penna i pannan tills jag förstod, när han några gånger till sagt "Nu är det borta!" "Nu är det där!" - att det var när jag rynkade pannan som de där strecken kom fram. Jag vet inte i vilken värld jag levt i, men jag försökte få det till att han också hade sådana när han liksom höjde på ögonbrynen, men si det hade han ju inte... Lite mer elastisk hud där då kanske?!

måndag 23 februari 2009

Äta själva?

Är det någon mer än jag som reagerade på att fembarnsfamiljen i "Familjen Annorlunda" lät sina barn äta själva för första gången när de var två år?! Hmmm... Mata tvååringar dagligdags?! Näej... Och då har jag ju trots allt tvillingerfarenhet, så att skylla på att de är tre stycken?! Nääej.. Det tror inte jag på.

Replik till kommentarerna

Jag tror inte att det är så enkelt som att alla män vill vara hemma med sina barn. Faktiskt. Jag tror nämligen att det på många arbetsplatser straffar sig för den man som VÄLJER att vara hemma med sina barn. Just för att det är ett VAL så ser en del arbetsgivare det som ett svek och därför tror jag inte att vi någonsin kommer att komma åt det med mindre än ett tvång. Enligt lagen får inte en arbetsgivare straffa sin arbetstagare för en sådan sak - men indirekt så görs det ändå. Hela tiden.

Och, om det vore ett tvång så skulle det också gå att lösa med egna företag som man kanske inte startar precis när man skall få barn o s v. Detta eftersom man faktiskt inte enligt alla som vet KAN driva ett eget företag på egen hand när man skall vara föräldraledig.

Jag anser inte att föräldraledigheten är en rättighet - jag anser att den är en förmån. Och därför tycker jag absolut att det kan lagstiftas hur den kan tas ut. Den som inte vill att storebror skall vara med och bestämma, kan ju helt enkelt bestämma sig för att inte utnyttja den förmånen.

Och jag är faktiskt inte ute efter det här med snedfördelade löner alls, faktiskt. Utan mer den generella inställningen att en fertil kvinna kan man inte anställa för hon går ju snart hem och föder barn. Medan en man i fertil ålder, med familj och så vidare snarare ses som en tillgång eftersom han är en stabil familjefar.

Jag anser alltså att diskrimineringen går djupare än på lönerna. Det är en djupt gående inställning att barnen och familjebildandet är kvinnans ansvar. Punkt slut. Och helt ärligt - inte förrän man likställer man och kvinna när det gäller ansvaret för barnens första år - tror jag faktiskt inte att det kommer att bli en skillnad.

"For the greater good" som det heter - så tror jag på detta ingrepp i den lilla människans valmöjlighet. Jag tror på detta för mina barns jämställdhets skull - och för mina barnbarns självklara rättighet till båda sina föräldrar i precis samma utsträckning utan någon påverkan beroende på eventuellt inskränkta arbetsgivare.

söndag 22 februari 2009

Hemmafru?

Min kommentar till den här artikeln:

Den dag vi får en statligt styrd föräldraledighet - kvoterad alltså - kommer föräldraskapet inte ses som en kvinnofråga längre. Då tror jag att fler män kommer att tvingas att ta mer ansvar för sin familj och ingen kommer att hindras i karriären av att de skaffar barn. Alla gör det ju och man kan ju inte diskriminera samtliga i s k fertil ålder.

Då blir inte en färgmatchad rabatt eller en förvaringsoptimerad hall heller enbart kvinnans problem. Vi kvinnor tar på oss projektledarrollen alldeles för lätt - jag tror det ligger i vår natur. På samma sätt tar vi på oss majoriteten av föräldradagarna eftersom det är möjligt och blir då automatiskt spindeln i nätet eftersom vi har mest hemmatimmar bakom oss, från början av vårt familjeliv.

Jag har gått i exakt samma fälla själv, kanske inte helt självmant, men ni som känner mig lite extra vet hurdan jag är till min natur - inte bara i familjesituationen. För er som inte känner mig så väl, kan jag berätta för om arrangerade skoldanser (på högstadiet), elevrådsengagemang och liknande saker som bara fortsätter i föräldraråd, klassmammeskap och styrelseuppdrag i bostadsrättsföreningen... Ja, ni hör ju.

Men, hursomhelst. Mammorna backar i större utsträckning hem eftersom männen inte gör det.

Jag har en liten liten tro på att det hårdare samhället i mångt och mycket beror på att allt fler av våra ungdomar är sådana som offrats på "Mammons altare" - d v s där båda föräldrarna har gjort karriär och inte haft tid att se sina barn. Vad är det för självförverkligande i att "offra sig" och vara hemma med sin familj? Det är ju det allt går ut på - att förverkliga sig själv och tjäna mest pengar. För den delen - varför kallas det för att "offra sig"?! Varför är det så fult?!

Rätt skall vara rätt!

Som jag har sågat den hemska programledaren av melodifestivalen vecka efter vecka. Nu måste jag faktiskt få säga något snällt om hennes framträdande igår: Stundtals var hon preciiis lika plump som hon gjort sig berömd för att vara - men faktiskt tyckte jag att hon glänste till ett par gånger under kvällen med att inte göra bort sig fullständigt prick hela tiden. Antingen har hon ryckt upp sig, fått ett bättre manus eller så har jag, gud förbjude, blivit van!!!

Massor med snö!

Här har snön vräkt ner hela dagen! Jättemysigt! Vi var först iväg på "allmänhetens åkning" och invigde mina skridskor (första gången sedan läsåret 89/90 som jag står på ett par "griller"...) och släpade runt M & L i någon form av fåfängt försök att få dem att lära sig. Eller jaja - kanske inte så fåfängt, det blir bättre och bättre för all del... Vi fick två barn på köpet från ishallen - guddottern F och hennes storebror F - så när vi kom hem svepte jag snabbt ihop våffelsmet och gav alla barnen lunch. Jag GI-fuskade och åt en jag också - dock naturell d v s ingen sylt eller så. Sedan for D och T och storebror F iväg till stallet (F ville titta på) och vi andra gick ut och åkte snowracer (bob tycker ju jag då att det heter, men här, där jag bor nuförtiden tycker man visst inte samma!), tefat och stjärtlapp i ett par timmar. Vi avslutade det hela med att göra en snölykta utanför vårt hus.

Sedan har barnen lekt hela havet stormar (ja, åtminstone kan man tro det när man tittar in i deras rum) och jag och D har städat på nerevåningen.

Nu vankas hämtmat - pizza för barnen, kebab för pappan och en salladsrulle för mamman. Jag tänker mig att jag rullar ur den ur brödet, så funkar den som GI-mat eftersom den innehåller skinka, ost, räkor och avocado. Mums skall det bli!

Sedan skall barnen badas och läggas. Det blir nog en rätt tidig kväll med tanke på den sena kvällen igår och alla aktiviteter idag.

På tal om den sena kvällen - ja, var det väntat eller var det väntat att Molly Sandén och EMD skulle gå direkt till Globen? Herregud folk vågade väl inte annat än att rösta på den lilla Huddinge-tösen eftersom både stjärnorna och gudarna ville... Lite orättvist i alltsammans tycker jag faktiskt att det är att Velvet inte tog sig vidare det allra minsta - hade det skrivits spaltmeter om henne innan så hade nog hon också fått en direktbiljett. Och att den grekiska låten fick den internationella juryns röst?! Vad ÄR den där juryn BRA till?!

lördag 21 februari 2009

J-svar

Regler:
Det här är svårare än du tror! Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord eller ljug! Om personen som taggade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar! Lycka till!

1. Vad heter du: J (?!)
2. Ett ord på fyra bokstäver: Jaha
3. Flicknamn: Jessica
4. Pojknamn: Johan
5. Yrke: Juvelerare
6. Färg: Jade
7. Klädesplagg: Jeans
8. Mat: Jordgubbar
9. Sak i badrummet: Jordgubbsdoftande badskum (!)
10. Plats/stad: Jerusalem
11. En orsak att vara sen: Jackletning
12. Något man skriker: JAAAA!!!
13. Film: Jalla! Jalla!
14. Något man dricker: Juice
15. Band: Jefferson Airplane
16. Djur: Jaguar
17. Gatunamn: Jungfrugatan
18. Bil: Jetta
19. Sång: Jag vill ha en egen måne
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Jazzdans

Rastade, utfordrade...

Efter ett par timmars utevistelse och nu en stärkande måltid bestående av blodpudding, lingonsylt och cocktailtomater samt en frukt till efterrätt sitter nu barnen framför TV:n och äter lördagsgodis. De valde att se "Kalle och Chokladfabriken" vilket jag insåg var onödig tortyr att se för en som fortfarande är godissugen så det heter duga - så de fick se den utan sin mamma!

Själv fick jag äggröra med gräslök och dill samt lite räkor och några cocktailtomater till lunch. Och till det drack jag två stora glas vatten.

Kvällen bjuder på födelsedagsmiddag för äldsta guddottern som fyllde 5 år i torsdags och en av hennes storebröder som fyllde 9 i onsdags. F skall få två filmer med "Häxan Surtant" eftersom hon ääälskar henne. Jag tror att det kommer att bli succé! Övriga i familjen blir nog tacksamma de också eftersom hon i dagsläget tittar på samma avsnitt igen och igen på Bolibompa-webben :). Det blir lite mer variation så här, haha!

Strålande sol...

... klarblå himmel och sådär 5 minusgrader. Nu går vi ut!

fredag 20 februari 2009

Förhandslyssning

Igår bidde det inget bloggande. Efter klassfesten och en tur till affären efter att jag lämnat hem T, så hade D ockuperat vår dator. Så, jag tittade lite på TV, uppdaterade mig med hur "minstaste" gudsonen (jag har en som fyller 15 snart också!!) hanterar detta nya med dagis och inskolning och sedan gick jag och lade mig.

Nu tänkte jag dock tycka till INNAN jag har sett numren imorgon. Ja, jag pratar melodifestivalen. Har precis lyssnat på en minut av varje bidrag och - det är möjligt att jag ändrar uppfattning när jag ser dem imorgon, men... EMD:s låt är förvånansvärt blek. Det händer just inget. Molly Sandéns låt är riktigt ointressant. BWO levererar en BWO-ballad i all sin enkelhet. Den kan gå hur bra som helst och hur dåligt som helst :). Och okej för multi-kulti, men jag vet inte om jag tycker att ett bidrag på grekiska hör hemma i den svenska melodifestivalen. Men, det är jag det. Velvets låt är betydligt roligare än EMD:s till exempel - men en rätt ordinär europoplåt. Maja Gullstrands röst gillar jag och hennes lilla enkla låt (ja, så kan man bäst beskriva den) känns trallvänlig och snäll. Me like (även om den alldeles säkert är alldeles för söt i någon större portion)! Vad Rickfors gör i detta sammanhang vet jag inte. Det känns som om han inte riktigt passar in. Och så slutligen - Rigo and the Topaz feat... är ju tuggummipop när den är som bäst, men rätt likadan som alla andra låtar i samma stil. Så, hur det går imorgon - jadu?!

Vill du också lyssna? Klicka här och scrolla ner en liten bit - så har du smakproven där.

Nu, förberedelser för att snarka framför "Let´s Dance" ;)!

onsdag 18 februari 2009

Sitta kvar?

Jag har sett uppföljningen av "Uppdrag granskning" om "Louise" i Vetlanda. Ja, ni vet hon som bodde med sin svårt psykiskt sjuke far som förgrep sig på henne frekvent och som bodde med henne i en bil och drogade en massa o s v. Och socialtjänsten som inte ingrep det allra minsta. Det är beklämmande att se att man kan falla ur skyddsnätet så fullständigt. Men, det kan säkert förklaras både med inkompetens och alldeles för hög arbetsbelastning och förmodligen också ett dåligt ledarskap. Men, när man då sätts under lupp och något sådant här avslöjas - så är det märkligt att i stort sett hela gänget sitter kvar, nu två år efteråt. Hur kan dessa människor se sig själva i spegeln? Hur kan de bara med att arbeta med samma saker fortfarande - något de visat sig vara fullständigt inkompetenta för att utföra? Hur vågar man? Man undrar vad det är för typ av människor som hårdnackat suger sig fast vid en befattning som kräver så pass mycket, när det blivit skrämmande uppenbart att de inte har vad som krävs.

Sedan undrar man förstås - hur många barn är det som lever under liknande förhållanden idag? Vars berättelser som inte nått media. Jag tänker på hur "Louise" hade det under julen 2005, som hon firade i en iskall bil på en parkering utanför en stormarknad. Då vet jag att jag satt hemma hos mamma och pappa och svettades. M & L var bara några månader gamla och hade jättesöta plyschtomtedressar med tillhörande tomteluvor, som vi inte kunde ha på dem för att det blev på tok för varmt. Hur många barn fryser häcken av sig nu, när jag kryper ner under mitt varma täcke?

Man skall ju trots allt betänka att det för några år sedan också gjordes ett reportage om ett utvecklingsstört par som inte fick behålla sitt barn, eftersom man ansåg att de inte kunde ta hand om barnet på ett tillfredsställande sätt. Det var ju gråtvalser utan dess like för att de inte fick behålla sin son (?)...

Det finns alltid två sidor av ett mynt. Eftersom jag har en kompis som arbetar med just de här allra svåraste frågorna som socialen har att hantera - frågor där barn far illa - så vet jag att man så långt det bara är möjligt arbetar för att inte skilja förälder och barn åt. Därför tänker man att det måste ha legat mer bakom än det man fick se - när det gällde det där paret och deras barn. På samma gång som man undrar om det var en sådan omsorg som gick för långt i Vetlanda. Eftersom Vetlanda har lagt locket på - så lär vi aldrig få veta. Det är hursomhelst fantastiskt att flickan nu mår så bra som hon verkar göra. Jag håller tummar och tår för att hon får fortsätta att ha det så!

tisdag 17 februari 2009

Snorigt

Usch, vad snorig jag har gått och blitt då. Blä! Huvudet blir så himla tungt då, tycker jag.

Jaja, det som inte dödar härdar eller hur säger man?

Kursen idag var bra. Jag underskattar nog mina kunskaper ibland, märker jag - men fyy vad förmiddagen var tung. Jag hade gått och lagt mig i hyfsad tid ändå, så det var inte det. Och frukost (sådan där gi-gröt) hade jag ätit - men det var något gröngöligt så trött jag var där en sväng. Eller trött - jag var liksom sömnig - det var svårt att fokusera på att lyssna, ögonen kändes som om de gick runt i huvudet på mig och det var rent hemskt att försöka se liiite alert ut iallafall. Man är ju inte riktigt van att bara sitta där och lyssna helt passivt. På första pausen var jag ståndaktig och tänkte att jag skulle stå emot att dricka kaffe (jag gör ju typ aldrig det i vanliga fall heller så) - eftersom det ju inte riktigt rekommenderas när det gäller GI då. Så jag drog i mig tre muggar med kallt vatten istället. Men, vid andra pausen så gav jag upp, tog en kopp med espresso och slog i lite mjölk och därefter klarnade det något :).

Till lunch blev det någon form av köttfärsbiffar som fanns i lunchmatsalen med en gräddsås och grönsaker. Till mellanmål en clementin. Middag idag bjöd på kyckling i sötsur sås och ris för familjen. Till mig stekte jag bara en kycklingfilé i vitlökssmör och kryddade med lite grillkrydda och svartpeppar. Till det fick jag en morot och en rejäl klick med "keso grillad paprika" och så vatten till det.

Igår fick familjen spaghetti och köttfärssås. Köttfärssåsen hade jag gjort med en pastasås med basilika i, istället för ketchup - en smuuula skillnad på GI-värde där. Oregano och lite matlagningsgrädde samt redning gjord på dinkelmjöl gjorde saken klar. Själv åt jag en rejäl sallad samt några smörstekta champinjoner (min familj gillar inte svamp - jag förståår det inte!!!) istället för spaghettin då.

Ikväll är det "Mästarnas mästare" som står på TV-programmet och sedan skall jag nog koja, tror jag. Ja, ni vet ju schemat jag har framför mig - så jag laddar på rätt sätt: genom att sova lite extra :).

Och så dagens "snackis": Moderaternas förslag på hårdare invandrarpolitik.

Ni får gärna ge mig mothugg, men spontant så tycker jag inte att det som framkommer i den här artikeln är orimligt på något sätt. Ni som ev tycker annorlunda får gärna berätta för mig om ni tycker att jag har missuppfattat något. För övrigt så tycker jag att hon som skriver att hon tycker att svenskättade brottslingar minsann också skall kunna beröva sitt medborgarskap för det minsann skall vara rättvist borde kamma sig!!! Herregud, vad trött jag blir på folk som skall vara så otroligt politiskt korrekta hela tiden!!

måndag 16 februari 2009

Ingen rubrik

Måndag idag. Känner nästan hur huvudet snurrar när jag tänker på veckan jag har framför mig. Idag jobbar jag ju "lång-dag" och åker ovanpå det då kommunalt, vilket ju är en historia för sig som dessutom tar lite längre tid än att åka bil.

Var för övrigt på en ergonomigenomgång i eftermiddags, som jag 6 minuter innan den skulle börja - insåg inte alls var i samma byggnad som jag sitter i utan en bra bit därifrån - iallafall om man skall gå (jag hade ju bara tänkt att logga ur och gå uppför trapporna)! Sicken tur att företaget håller sig med små bilar som man kan ringa på när man skall transportera sig. Egentligen så går det små bussar mellan där jag var och dit jag skulle - så egentligen så är det visst inte så populärt att nyttja de här bilarna just för den sträckan. Men, jag lät väl desperat nog när jag ringde och hasplade ur mig att jag snart snart var tänkt att vara någon annanstans än jag var... Och sicken tur också att en av de där bilarna precis anmälde sig ledig och kunde svänga förbi och plocka upp mig och köra mig. Så jag anlände bara några minuter försenad. Puh! Jahapp, då har man använt sig av en av fördelarna med att jobba på ett så stort företag, för första gången då :).

Imorgon skall jag på kurs. Det skall bli kul för all del! Men, det är inte riktigt riktigt mitt område, så jag hoppas att jag inte skall visa mig alldeles för korkad :(. Skynda sig därifrån för att hämta barnen, lite senare än vanligt. Känns väl "sådär". Sedan börjar jag tidigt på onsdag - direkt från jobbet till "Vernissage och fika" på T:s skola. Kul initiativ!

På torsdag sedan har jag bytt till mig ett tidigt pass igen för att ha bättre tidsmarginaler inför T:s klassfest som går av stapeln på torsdag kväll. Jag har bl a lovat att koka kaffe till föräldrafikat som kommer att vara i ett angränsande klassrum under tiden festen pågår.

Och så - puh sedan var det fredag igen... Och gissa vem som kommer att somna tillsammans med M & L framför "Let´s Dance!" ;)

söndag 15 februari 2009

Dålig dag

Jag hade kunnat ana det - misstänkte lasagne till middag när vi var bortbjudna - och tänkte att jag kunde skrapa bort köttfärsen från plattorna, liksom. Men, så var det "Hönökakspizza" eller varför inte "Köttfärstårta" - ja, som hönökakor ovanpå varandra med typ köttfärsfyllning/sås emellan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att jaja - man får vara en god gäst, så jag åt utan att göra så mycket väsen av mig. Det var väldigt gott, men absolut inte mycket GI där... På vägen hem sedan så fick jag en enorm magknip - på mindre än en vecka så hade visst magen lärt sig att inte uppskatta den där typen av klump i magen. Well - jag hoppade över allt vad fikabröd och "vanlig" tårta hette iallafall.

Nu ska här förberedas inför morgondagen. Ska se till att göra färdigt allt inklusive passerkort (som jag fick springa hem och hämta där i den arla morgonstunden efter en lugn och fridfull morgon - för att inte missa bussen). Måndag har blivit min kommunala färdmedelsdag ju, så...

Och så dagens "snackis" - huruvida regeringen bör gå in och "rädda" SAAB eller ej. Jag funderar på det där, faktiskt. Man kan ju tycka att om man går in med en så väldig massa pengar som det rör sig om (en bankgaranti på mer än femtusen miljoner kronor d v s drygt fem miljarder) - så borde ägandet gå över i statlig ägo. Eller vad får man för pengarna egentligen? Kan man inte kräva att företaget borde utvecklas lite då? Det känns som om både SAAB och Volvo blivit lite för styva i korken och liksom trott att de kan leva på sitt eget goda namn och inte behöva vara lite dynamiska, eller hur man skall säga. Och frågan är också: om man nu går in med pengarna, vilka är utsikterna att få igen dessa? Eller är det bara konstgjord andning?

Söndag

Dagen idag bjuder på ridning för T och sedan ett besök hos svärfar med familj för att gratta svärfars sambo som fyllde år den 1:a och D:s lillebror som fyllde år den 24 januari. Skulle egentligen ha varit där förra helgen, men det blev inställt.

Sedan hinner vi nog inte så mycket mer.

Resten av matdagen igår bestod för övrigt av en korv (utan bröd) på IKEA (säkert inte helt bra, men vad 17..) + ett mellanmål av keso med ingefära, kanel och kardemumma och hackat äpple samt ett kokt ägg. Till middag stekte jag mig en köttbit (D var ute och åt med några kompisar) och till det så tog jag fram lite hackad spenat jag hade i frysen. Smälte smör i en stekpanna och klämde i en vitlöksklyfta och slängde i den upptinade spenaten och saltade lite. Detta lade jag sedan uppe på köttbiten vid serveringen - jättegott blev det! Till det drack jag ett halvt glas vin (jag är inte mycket för vin överhuvudtaget, men det kändes lite lyxigt, haha!). Barnen fick makaroner och köttbullar helt enligt deras egna önskemål. De fick också popcorn till melodifestivalen - då mumsade jag i mig några valnötter.

Till frukost idag har jag ätit samma gröt som igår med mjölk på, ett ägg, en halv grapefrukt och två skivor ost.

lördag 14 februari 2009

Och på tal om något annat...

... men också TV-relaterat:

Varför kan inte Tony Irving ta att George Scott anspelar på hans fjollighet, när han själv gör det så snart Magnus Samuelsson är på väg in på dansgolvet?

Det är ju för fadriken Tony själv som öppnat den dörren!

En viss räddning ändå

Sicken tur att Måns iallafall gick vidare. Och att Amy fick gå vidare till Andra Chansen och bli den internationella juryns val, även om jag faktiskt trodde att den skulle välja Jennifer Brown (det såg lite ut som om Jennifer också trodde det, visst?)

Och den där pudelrockar-trummisen - var han påtänd eller något? Först såg jag hur hela gänget reste sig och jublade när de gick vidare bland de där 5, den enda som fortfarande satt ner då, var han. En av de som stod närmast honom typ försökte få honom att ställa sig upp han också, men han verkade liksom inte hänga med. Och sedan när de då skulle upp och spela igen - då betedde han sig ju också mer än lovligt förvirrat och ovanpå det när han dök fram mitt uppe i alltihop och pussade Petra på kinden... Ja, som alla andra verkade han helt klart inte vara... För övrigt tyckte jag att låten var riktigt dålig.

Markoolio är fantastisk - men det är inte för hans röst man gillar honom. Utan för hans roliga texter, rappa refränger och lite galna personlighet. En ballad med hans sångröst - njaaaa... Sorry!

Och Lili & Susie - jaja - de tog ju bara upp där de slutade en gång i tiden. Synd bara att alla andra verkar ha utvecklats vidare något efter det... Jaja, jag är ju 80-talsnostalgiker för all del - men detta tyckte jag faktiskt var mest patetiskt.

Förra veckan tyckte jag att det fanns fler potentiella vinnare. Denna veckan, tyckte jag, som ni säkert redan förstått att det mest var platt fall och det inte var någon som jag fasnade för överhuvudtaget innan Måns gick upp. Sedan fick Amy och Jennifer mina sympatiröster för att det liksom inte blev bättre än så...

Och så måste jag bara säga - Petra Mede. Ja, att jag inte gillar henne det vet ni ju redan. Men, finns det inga gränser för hur plump man får vara? Några som helst begränsningar i hur man uttrycker sig och vad man säger i ett program med familjeinriktning? Hon snackar och beter sig så otroligt märkligt precis hela tiden att om jag inte visste att hon faktiskt är så där alltid när hon är i TV så hade jag trott att SVT gjort ett stort misstag när de anlitade henne och suttit och skämts å deras vägnar för att de inte "läst på innan". Men, det måste ha varit så att hon var typ reserv 479 eller något, så till slut så fick hon duga iallafall - det är ju ändå ett rätt mastigt åtagande att åka land och rike runt med en så stor produktion. Hon var kanske inte så dyr - i finanskrisens tidevarv... Och, till hennes fördel: hon talar ju åtminstone väldigt tydligt.

Länge leve 80-talet?!

Pudelrockare och Lili & Susie?! Och så en som knappt var född då - och en som verkligen inte var det... Och så countrymusiken för alla gubbar som kör SAAB?!

Varför utsätter jag mig för detta ett antal veckor varje år?!

Kunde inte bli sämre?

Ja, vi hade ju hoppet om att det inte kunde bli sämre än förra veckan...

Vete 17 om det inte just blev det? Kanske att Jennifer Brown kan gå vidare - och ev Amy Diamond. Jag antar att Måns inte kommer att göra det eftersom hans låt var bäst...

Och alltså - vem är det som skriver Petra Medes manus?!

Europop + 40-åriga avdankade blekta blondiner?!

Njaaa... Smakar konstigt i munnen helt enkelt, kan jag väl säga som en allra första reflektion till kvällens evenemang...

Och Petra Mede börjar i stor stil preciis lika pinsamt som förra gången :(...


Är på väg ut i kylan - jag vet inte var den där tempmätaren sitter, som säger att det är -2,8 grader utanför mitt fönster... Här är nog iallafall -7 idag.

T har länge sagt att hon vill gå in i det rätt så nyöppnade inredningsvaruhuset i närheten här och se hur där ser ut och det har inte blivit av än. Så, idag har jag lovat att vi skall ta en promenad dit för att komma oss ut i solen en stund. Sedan antar jag att det blir en gungnings-sväng i lekparken innan vi går in igen.

Morgonen inleddes med Låg GI gröt (som var riktigt god och inte alls tog 20 minuter att koka, snarare ca 10) med mellanmjölk, ett kokt ägg, lite paprika, en halv avocado och ett stort glas vatten.

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG ALLIHOP!

fredag 13 februari 2009

Fredag


... och jag tar en paus från TV:n nu när alla barn är lagda och två av tre redan sover och det dessutom är paus i "Let´s Dance". Det där "Hjälp!" som går i mellanakten vägrar jag befatta mig med. Jag tycker att det är pinsamt dåligt rakt av - och nu råkade jag se att Petra Mede var med också, så då bestämde jag mig bara ännu mer för att göra något annat.

Fredagsmyset har idag bestått av grillad kyckling och grönsaksdipp (jag åt framför allt blomkål som jag älskar att dippa!!!) och familjen fick klyftpotatis med grovsalt till. T hade också gjort varsin hjärtformad plätt med jordgubbssylt till sig, sina bröder och sin far. De hade fått sådana i skolan idag också och eftersom hon har en egen liten sådan stekpanna så ville hon göra sådana till efterrätt idag (eftersom pappan inte är hemma imorgon till middagen...) De obligatoriska popcornen dukades också fram lagom till "Let´s Dance". Men, av dem har jag inte ätit något heller. Jag är sååå duktig, tycker jag själv :)!

För övrigt har vi enats om att vi vill se Morgan och Magnus i "Let´s Dance-finalen" vad det lider - där Morgan till slut tar hem det. På tredje plats ser vi gärna Laila. Om några veckor får vi se om vi fått rätt. Ikväll får gärna Carl-Jan tacka för sig. Han är charmig, visst - men han kan verkligen inte dansa. I valet mellan honom och Elisabeth som jag personligen tycker bättre om, så... Men, vad i hela fridens dagar hade Carl-Jans danspartner på sig för fruktansvärt klädesplagg?! Snacka om mummelbyxor!!! (Ja, ni vet: man ser läpparna röra sig, men man hör inte vad de säger...)

Så otroligt fult!!!!!

Det kändes nästan som om det var tänkt som en avledande manöver - för att helt enket få folk att titta på något annat än Carl-Jans taffliga dansande?!

torsdag 12 februari 2009

Skulle inte ha skrivit så där!

Bara för att jag tyckte det gick så bra - så idag har jag haft en dålig eftermiddag med ett godissug som nästan hade kunnat döda ;). Egentligen tror jag det beror på att jag åt för dåligt under dagen - mellanmålet som var två sådana där kesoplättar var nog i minsta laget + att jag åt frukost en timme tidigare imorse (jämfört med tidigare dagar) eftersom jag började en timme tidigare - så dagen som sådan blev längre.

Men, jag har stått emot! Bra va`?!

Jag hade tänkt jag skulle visa er lite länkar jag fått av en kollega, men jag har glömt att "skicka hem dem" till min vanliga mail - och att logga på mig på jobbets webmail nu, det ids jag inte. Det är lite halvkrångligt nämligen. Så, ni får klara er till imorgon. Det är alltså länkar till lite ställen där man kan kolla vad olika livsmedel innehåller och så där, i kolhydratväg då förstås. Det enda jag saknade där var att det inte stod vilken sorts kolhydrater det handlade om. Snabba eller långsamma - det är ju en rätt viktig skillnad.

Jag har också fått en toppenlista på samma tema av samma kollega - i Excel - så den klarar jag inte att lägga ut här. Men, är någon av er intresserad så kan jag maila den. Säg bara till!

Inför morgondagens fredagsmys med popcorn var det dock tråkigt att läsa listan som finns under tabell på sidan jag preciis lyckades googla fram. Jag har börjat titta på tabeller med glukos som värde 100, så jag tittade på den övre listan där för att det bättre skulle stämma med "min världsbild".

Det fanns också en massa annan nyttig information där.

Och på tal om det - min nya bok kom ju på posten idag också - den som Orsakullan tipsade om - "GI i praktiken" - och som man också kan läsa en beskrivning av på den ovan nämnda sidan.

Jag hoppas bl a att boken skall ge mig svar på hur 17 jag skall kunna "Tänk på att inte stirra dig blind på det enskilda livsmedlets GI-värde. Det är alltid hela måltidens sammanlagda GI som räknas!" (citat från den där sidan...)

Jag bara undrar: Hur vet man det?! Hur räknar man?

Kommer jag på det så lovar jag höra av mig - och är det någon av er som vet, så snälla "be my guest" och berätta det.

Och för er som är less på mitt matpratande hela tiden: Jag lovar att detta är en övergående fas - när detta blir "vardag" så lovar jag börja blogga om lite annat också, haha! Jag hoppas att ni står ut under tiden.

onsdag 11 februari 2009

Dagen idag

Måste säga att jag tycker att detta går över förväntan. Jaja, det har bara gått tre dagar, men ändå! Jag är visserligen ofta sugen på något - men då dricker jag vatten. Så idag har jag hunnit springa på toaletten tre gånger bara på jobbet. I vanliga fall går jag maximalt en gång... Hehe.

Men, trots att jag väntar mig någon form av sockerabstinsens i stil med "sluta-röka-abstinens" med retlighet och dylikt "på programmet" så känns det snarare tvärtom. Mitt tålamod de senaste dagarna har t ex varit mycket mycket bättre med mina barn än vad det tyvärr ofta är annars så där på eftermiddagen/kvällen när man kommer hem från jobbet med matlagningen framför sig och pipiga barn runt benen. Kan ju vara inbillning för att jag så gärna vill se det som en positiv bi-effekt så här direkt, men tron kan ju som bekant försätta berg så!

Idag har jag ätit samma sak till frukost och mellanmål som igår (turkisk yoghurt med hallon + keso med lite äpple, kardemumma och ingefära) och till lunch åt jag rester från gårdagens middag + att jag fick smaka på kollegans kycklinggryta á la LCHF. Det receptet skall jag få! Mums!

Till middag idag har vi ätit en mycket god fiskgratäng med dijon och dragon - som också kommer från "Vägen från 137 kg". Nästa gång tar jag dock något mindre mängd med dijon tror jag, så faller den nog något bättre ut hos barnen som för all del åt, men inte med de allra mest förtjusta minerna, haha! Den blev lite speciell i smaken p g a lite för mycket dijonsmak. Vi vuxna gillade det, men för barnens skull blir det nog bättre med lite lite mindre nästa gång.

Ikväll har jag också gjort kesoplättar på recept från samma ställe, som jag tänkte ha ett par stycken av till mellanmål imorgon.

Herregud vad detta bara handlar om mat just nu, va?! Jag känner på mig att jag snart kommer att drömma mardrömmar om att jag glömmer bort mig och äter en godisbit och hur jag då liksom raserar allt jag hade tänkt mig att upprätthålla. Den typen av tankar har nämligen slagit mig flera gånger idag, att tänk om jag glömmer!! Vilken dunderkatastrof va`?! Ja, men det är som jag skrev som kommentar på kommentarerna nedan att detta är en viljans kamp mot den dåliga karaktären :). Den dåliga karaktären har ju ett sätt att få sin vilja igenom på ett smått radiostyrt sätt ibland - så det gäller att bevaka sig själv! Ähum, eller snarare gäller detta för mig - att jag måste bevaka mig...

Sedan, på tal om något heeelt annat så såg jag det här om relationskurs för alla blivande föräldrar. Jag tror att det är ett helt suveränt förslag, faktiskt! Det här med att få barn sliter verkligen på ett förhållande - på samma gång som det ju kittar ihop en på ett sätt som det inte finns något motstycke till. Jag tror dock att alldeles för många går på det här med att "alla andra" är så lyckliga - "det är bara vi som har det så här..." och så skiljer man sig, för det ju var så dåligt. Och hamnar i nästa förhållande och inser att "jaha - det är så här det är" - och kanske kämpar mer nästa gång... Därmed verkligen inte sagt att alla förhållanden/äktenskap som går i kras går att hålla liv i till vilket pris som helst, men i en hel del fall tror jag det är på tok för "lätt" att skilja sig. Att då få en liten relationskurs på vägen in i det som kraschar flest förhållanden när allt skall vara "som bäst" (?) - ja, det är nog inte så dumt.

tisdag 10 februari 2009

Svårt!

Det här med GI och framför allt någon form av Kickstart är verkligen svårt.

Igår, som jag skrev, så åt jag nästan ingenting för att jag fullständigt hakade upp mig på att det stod socker på varenda innehållsförteckning jag hittade. Frukosten blev 2 kokta ägg och en avocado. Till lunch åt jag sedan en champinjonsoppa (som egentligen inte alls var bra, antar jag - eftersom det stod SOCKER där också - men jag hade just inget annat att ta med mig). Middagen var pyttipanna och stekt ägg för resten av familjen och det åt då inte jag. Utan jag klämde i mig två stekta ägg och en bit fetaost istället. Öh?! Jaja, för all del inte direkt dåligt, men banne mig inte helt bra heller.

Så, man kan väl säga att jag inte är någon förebild inom GI på minsta sätt. Jag får klara mig utan någon kickstart, så mycket är säkert. Men, jag kämpar på för att avgifta mig från sockret iallafall. Så, idag har maten bestått av turkisk yoghurt med lite hallon till frukost, keso med lite hackat äpple + ingefära + kardemumma till mellanmål. Till lunch sedan åt jag thai-mat på en lunchrestaurang, men jag valde en biffwok och hoppade förstås över riset + försökte låta bli så mycket av själva såsen.

Till middag däremot så testade vi ett recept på köttfärslimpa från "Vägen från 137 kg". Alltså - det var såå gott!! Hela familjen älskade det! Till köttfärslimpan fick familjen potatismos och en varsin morot, själv åt jag en grönsallad med cocktailtomater till. Och drack vatten.

Jag gjorde dock misstaget att väga mig i helgen - jag tror det var en morgon eller liknande. Och så fick jag för mig idag att jag skulle väga mig för att ha en kvällsvikt att gå efter istället. Lite hoppades jag ju att det inte skulle skilja alltför mycket. Det gjorde det :(. Så, nu är jag lite sur och uppgiven. Redan, hehe!!

Ikväll håller jag mig dessutom från att titta på Greys, eftersom det brukar vilja höra godis till det jäkla tittandet. D åker iväg på innebandy (som nästan alltid på tisdagkvällar) och jag sitter och tittar och gottar mig i min ensamhet. Ikväll gottar vi inte - och då tittar vi inte heller. Inga onödiga frestelser här inte!

Kan för övrigt berätta att T började på dans igen igår. Och det märks verkligen hur hon har saknat dansen. Hon var som en Duracell-kanin när hon kom innanför dörren efteråt (D hämtar på måndagar = han roddar dansen..). Jag hade bara just kommit hem jag också - och höll på med maten och hon studsade in i köket och började visa danssteg och pratade i 190. Jättekul att det var så lyckat! Då känns det plötsligt heeelt OK att åka kommunalt på måndagar vilket jag egentligen tycker suuuger fett! Men, vad gör man inte?!

Nej, nu skall jag ta och krypa till kojs och läsa sista biten av "Tisdagarna.." - satt ju på bussen igår och insåg att den sista vändan inte var helt smart att sitta och läsa DÄR. Folk kan ju börja undra när man sitter och gråter! Så, jag går och gråter i min säng nu då. Godnatt!

måndag 9 februari 2009

Matfixering...

... eller ej - just nu går det ut på att jag skall lära mig att äta vaddetnuär jag skall äta... Och därför läser jag recept och skall åka och handla. Nötter och grapefrukt, ingefära och kesella och lite annat smått och gott.

Mer bloggande än så här blir det nog inte idag.

Jag har ätit väldigt konstigt idag. Allt är ju potentiella kolhydratsbomber ju ;).

söndag 8 februari 2009

Glykemiskt index

Sitter här för att läsa på lite inför mitt "nya liv" som jag tänkte börja imorgon.

Och i linje med det så har jag lagt upp "Vägen från 137 kg" som ny länk i blogglistan.


Som någon kanske sett som svar på kommentarerna så har jag kommit fram till att GI nog passar mig bäst trots allt. Detta eftersom jag till exempel delar Orsakullans motvilja mot light-produkter. Riktigt socker/fett eller inte alls är min paroll. Inga kemiska konstigheter i onödan. Dessutom så är det på så vis enklare att bara utesluta vissa saker på min tallrik när vi äter, istället för att behöva tänka annorlunda mat till mig och så där. Detta ovanpå att jag idag äter alldeles för mycket socker i olika former och faktiskt känner att jag inte mår bra av det. Att då sluta med det under så här "kontrollerade" former inbillar jag mig kommer att ge mig även andra fördelar rörande min hälsa, förutom själva viktnedgången.

Länken jag därför läser på just nu hittar du här om du är intresserad: GI-recept. Där finns lite tabeller och sådant som jag känner mig i behov av just nu, haha.

Nenny föreslog att jag skulle köra en utmaning här, men då känns det som att jag måste inleda med någon form av invägning och berätta startvikt och så där och det vill jag inte :). Men, jag kan för all del berätta om det går plus eller minus och hur jag klarar att hålla mig inom det jag skall äta och så där. Hehe - det blir kanske en sporre att inte äta det där som kroppen kommer att skrika efter. Eller också blir jag en hejare på att ljuga utan att få dåligt samvete, haha! Vi får se hur jag gör - jag lovar ingenting nu.

lördag 7 februari 2009

Men vad faaan?!

Ursäkta kraftuttrycket - men, vad ÄR det här?! Först går inte ens T:s favorit Marie Serneholt vidare från första omgången. Scotts med sin hackande motor?! Que?!

Och sedan går Emilia vidare till duell - istället för Nina Söderquist... Och så går Emilia vidare till Globen - också?!

Som grädde på moset så är ju Petra Mede bara så fruktansvärt pinsam att alltsammans bara känns så otroligt dåligt att jag bara undrar hur man skall palla genom alla deltävlingar. Ta bort Petra Mede!!!!!

Inställd resa

Nejdå - vi skall fortfarande åka till Thailand... Det är snarare resan till Falun som jag skulle ha gjort idag som inte blev något av. Min kompis E har länge planerat att ha en fest med en massa "kompisar från förr". Däribland jag. Men, eftersom D var tvungen att jobba och vi inte fick tag på någon barnvakt, så blev det till att ställa in :(. Om ni visste hur less jag är på detta lördagsjobbande. Uäääk!

Istället får jag väl tillbringa kvällen framför Melodifestivalen som jag helt ärligt inte kunde bry mig mindre om... Jag har absolut ingen koll på vem som tävlar och endast via andras bloggar har jag hört talas om att röstningssystemet är ändrat - hur har jag inte ens försökt sätta mig in i. Jag vet iofs att jag kommer att vara en mästertyckare när det väl drar igång. Sådan är jag ju av naturen ;). Men, jag tycker att den där riktiga magin har gått förlorad iochmed alla dessa kommersiella jippon som också kallas för deltävlingar. Blä!

fredag 6 februari 2009

Överraskning

Just hemkommen från en överraskningsfest för en gammal kompis som fyller 40 idag. Vi har inte träffats på jättelänge, varken födelsedagsbarnet eller flera av dem som var med - så det var lite extra roligt att bli tillfrågad om att komma en sådan här gång :).

Kvällen blev ju dock inte så sen eftersom vi hade barnen med oss. Vi har ju tyvärr väldigt dåligt med barnvakt. Jättetrist! Men, samtidigt - en fredagkväll är veckan precis överstånden och man är lite trött... Så, det var OK att åka hem även om det hade varit roligt att vara med ett tag till.

Nu skall jag nog köra en liten bloggrunda och sedan krypa till kojs.

torsdag 5 februari 2009

Vilken metod?

Jag har bestämt mig. Jag skall gå ner i vikt.

Nu är bara frågan: vilken metod skall jag använda? Jag känner att jag behöver ett "program" av något slag att följa.

Jo, jag vet att äta rätt och röra på sig är ett vinnande koncept - så det är egentligen det där med "äta rätt" som jag önskar lite vägledning i (alltså inte regelrätt bantning med någon form av pulver eller så).

Vilken/vilka metoder har ni provat? Vilken skulle du rekommendera till mig? Varför? Jag vill gå ner 8 kilo ungefär (fast jag tror det är mer realistiskt med 5, men men man måste ju få sikta lite...)

Innan vi gifte oss gick jag på Viktväktarna. Det var väl OK, även om den konsulent som vi hade där jag gick var mer än lovligt hjärntvättad. Hon hade alltså varit jämnviktare i typ 10 år och vägde fortfarande ALLT hon åt. Hon sa åt oss att vi skulle för alltid ha ett skevt förhållande till mat och att ögonen alltid skulle lura oss att ta för mycket om vi inte vägde/mätte. Hmmm... Som om vi var nyktra alkoholister/tillfrisknande överviktiga som inte skulle kunna kontrollera oss. Jag måste säga att jag inte riktigt kände igen mig i det. Men men.

Nu har ju då två graviditeter (varav ju då en med lite större mage än vanligt) satt sina spår tillsammans godis och CocaCola. Nu dricker jag inte på något sätt ofantliga mängder Cola, utan det är till helgen. Men, eftersom jag väldigt sällan dricker något alkoholhaltigt - tycker det är så bekvämt att köra, så blir det ofta Cola för mig när jag är bortbjuden eller så.

Nu ska hursomhelst de där extra kilona bort. Jag vill helst ha något som jag kan sköta hemifrån - d v s via nätet (om jag nu skall interagera med någon) på ett eller annat sätt. Omläggning av kosten och ett mer regelbundet tränande står på programmet.

Så - tipsa mig. Hur skall jag äta? LCHF, GI, Viktväktarna o s v - det finns ju en uppsjö....

onsdag 4 februari 2009

Bloggtorka

Jag lider av svårartad bloggtorka, men kan ändå dela med mig av var syrran är just nu med sin familj:



Jag skulle alla gånger kunna tänka mig att byta med henne. Så skönt med lite sol och värme!!

(För er som inte vet så har jag två systrar - den ena som är 2,5 år yngre än jag = syrran och den andra som är 10 år yngre än jag = min lillasyster - inget ont mot någon, det bara har fallit sig så i "J-mun", haha...)

En utmaning

En utmaning har jag fått - av kusin Karin!

Tre jobb jag haft
1. Glassbilschaufför
2. Innesäljare av frukt och grönt
3. Receptionist/telefonist

Tre platser jag bott på
1. Västerås
2. Karlskoga
3. Falun

Tre saker jag gillar att se
1. Mitt hem välstädat
2. Min familj
3. Greys Anatomy

Tre favoriträtter
1. Mammas fisksoppa
2. Tacos
3. Asiatisk lax

Tre platser där jag helst skulle vilja vara nu
1. I Thailand
2. På spa
3. Trivs rätt så bra här (även om huset kunde få vara större)

Tre personer som jag utmanar
1, 2, 3 - är ni me´?!

tisdag 3 februari 2009

Dålig skola, dåliga elever

Lina ställde en bra fråga på sin blogg med anledning av den här artikeln.

Frågan var: Är det lärarna som är dåliga på att lära ut eller levererar vi korkade barn? Var ligger felet?

Vad tror ni?

Personligen tror jag att för det första har läraryrket fått sämre status vilket innebär att det inte längre är lika svårt att komma in på utbildningen och det kanske inte längre är gräddan av akademiker som väljer att slå sig in på den banan. Det finns så mycket som är så mycket mer tacksamt och betydligt mer lukrativt att ägna sig åt om man nu skall lägga ner en väldig massa tid och pengar på högskolestudier.

Sedan tror jag att klasserna är alldeles för stora, alldeles för tidigt. Man hinner inte fånga upp barnen när de är som mest mottagliga för kunskap, man hinner inte se dem och hjälpa dem med eventuella svårigheter, och där missar många den ovedersägligt klart mest betydelsefulla grunden att stå på.

Vi har också alla dessa abdikerande föräldrar. De som lägger alldeles för stor del av uppfostrans-ansvaret på skolan och lärarna. Jag upplever faktiskt att det är skrämmande många. Föräldrar som aldrig tränat sina barn socialt utan låtit dem göra som de har velat - det är klart att det blir svårt att få sådant att fungera i ett klassrum under lärande former. Skall verkligen skolan behöva ta det?!

Till sist men inte minst - under de senaste 20 åren har antalet invandrare ökat rätt så mycket också om jag inte är helt felinformerad. Och med dem kommer också helt andra krav eftersom först och främst måste komma över språkbarriären - för att kunna lära sig vidare. De har kanske inte samma förutsättningar att få hjälp av sina föräldrar, eftersom föräldrarna kan ha samma språkproblem o s v.

Detta sammanfattat så tycker jag inte att det är så konstigt att det, genomsnittligt, har blivit sämre.

Vi har inte längre världens bästa skola. Visst den omfattar alla och den är gratis (får ju inte kosta något, haha!) - men sedan då?

Ommöblerat

Jag har möblerat om i min blogglista lite grann.

Ut gick några - in kom några andra. Nog för att jag pysslar på lite nu och då med den där listan - utvärderar vad jag egentligen vill läsa. Vad jag egentligen faktiskt ids klicka mig in på och så - men nu gjorde jag en liten större städning. Insåg ganska fort att Fotbollsfrun för all del kanske kan vara underhållande, men inget jag är så direkt beroende av. Alex Schulman likaså.

Men, in har det kommit några nya guldkorn som t ex Magnus Uggla (han är riktigt underhållande!) och Nipe med "En liten plats i etern". Låt er väl smaka!

(Och håll gärna koll där även framledes - inget är skrivet i sten.)

Och jo - låt mig puffa lite extra för min svågers blogg - András. Nog för att han inte uppdaterar sååå himla ofta, men sättet han behandlar språket på gör det ändå värt besöket. Varje gång han uppdaterar.

Iskallt!

Kolla in den här killen!

Så otroligt cool!

måndag 2 februari 2009

Trivialt

Talade med min gamla gamla kompis T ikväll. Det var alldeles alldeles för länge sedan sist, tiden bara går... Och det blev extra tydligt när han berättade att hans fina mamma, som kämpat mot cancer i flera flera år, nu har fått se sig besegrad och det nu bara handlar om en sista tid då hon skall få ha det så bra som möjligt.

Hon lever tydligen i en stor förnekelse eller om hon helt enkelt bara upprätthåller sin, som jag har sett den, alltid lika positiva inställning. Tiden börjar dock ta slut för henne och T och hans systrar ser nu till att alltid vara hos sin mamma och hennes sambo. Och jag känner bara ett stort VARFÖR.

Och plötsligt kändes allt annat pinsamt trivialt och rätt oviktigt och betydelselöst vad jag än kunde tänkas vilja blogga om idag.

Idag tänker jag bara på henne, hennes sambo, T, T:s barn, hans systrar, deras barn o s v - ja, ni vet alla de där man har träffat ett antal gånger när man har känt någon i många år. Som berörs när sådana här sorgligheter slår till.




Lev livet!

Tänk dig att det finns en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på
ditt konto. Det är inget fel. Insättningarna är lagliga och korrekt gjorda
av en otroligt rik välgörare. Men banken överför inte pengarna till nästa
dag. Varenda natt blir alla pengar som du inte använt den dagen borttagna
från ditt konto. Vad skulle du göra i ett sådant tillfälle?

Självklart hade du använt alla pengarna den dagen de sattes in på ditt
konto, dag efter dag. Och det roliga är att alla har vi ett sådant konto!
Men det är inte pengar som sätts in på ditt konto eftersom namnet på kontot
är TID.

Varje dag blir du utrustad med 86 400 sekunder. Varje natt försvinner all
den tid du inte utnyttjat. Ingenting blir överfört till nästa dag och du
kan aldrig använda något i förskott. Varenda dag startas ett nytt konto för
dig.

Varenda natt försvinner obrukad tid. Om du inte nyttjar dagens insättning
Så är det enbart ditt fel. Det finns ingen väg tillbaka.

Du kan inte övertrassera kontot i morgon! Du måste leva i nuet och förbruka
dagens insättning. Investera tiden smart så att du får bästa möjliga
avkastning i form av hälsa, lycka och framgång.

Tiden går. Gör det bästa av dagen idag!

För att förstå värdet av ett ÅR, fråga en student som missade examen.

För att förstå värdet av en MÅNAD, fråga en gravid kvinna som gått över
tiden.

För att förstå värdet av en VECKA, fråga redaktören på en veckotidning.

För att förstå värdet av en TIMME, fråga de nyförälskade som väntar på att
träffas.

För att förstå värdet av en MINUT, fråga han som kom för sent till flyget.

För att förstå värdet av en SEKUND, fråga han som precis lyckats undkomma
en bilolycka.

För att förstå värdet av en MILLISEKUND, fråga han som kom tvåa i OS.


Värdesätt vartenda ögonblick och värdesätt det ändå mer när du delar det
med en person som betyder mycket för dig, så mycket att du just delar din tid
med denna person. Och tänk på att tiden inte väntar på någon.

Gårdagen är historia.

Morgondagen är ett mysterium.

Dagen idag är en gåva.

Det är därför den kallas för nuet.

Vänner är riktigt värdefulla juveler. De får dig att le och de önskar att
du ska lyckas. De lyssnar på dig, de smickrar dig och de vill dela sina tankar
med dig.


Okänd författare

söndag 1 februari 2009

Soffa

Alltså - visst kan man väl inte säga att man sitter PÅ sin soffa?! Visst är det väl så att det heter att man sitter I en soffa - men PÅ en stol eller en pall till exempel. Det är väl samma sak som att man säger att man sitter I en fåtölj - inte PÅ. Eller - vad säger ni?

Soffa: I eller PÅ?

Och för övrigt så ger jag er en gyllene chans att daska till mig rejält i Nutidsorienteringen på Linas blogg. Det gick, om man säger så, inte fullt lika bra för mig denna gång, som förra gången. Hrm... Well - som jag skrev i förra inlägget - jag har kopplat av och kopplat bort mig. Och inte hade jag tur på chansningarna heller.

Avkopplad - bortkopplad

Jaha, tänk vad en helg går fort!

Har haft det jätteskönt! Sommarstugan vi har bevistat ligger i ett stort sommarstugeområdet vid havet i Hälsingland. Man åker i ca 30 minuter in från motorvägen och sedan är man framme. Där är det tyst. Inga billjud i stil med dem man hör jämt härhemma. Och där är snön illande vit - till skillnad från den gråa och svarta snön man har här.

Vi fick inleda med att skotta snö - som tur var så var det 5 minusgrader när vi kom fram, så snön var inte så blöt = tung, så det gick bra. Men, helt ärligt - på lördag morgon när jag vaknade så undrade jag varför jag hade ont i typ bröstmuskeln.. Hmm, träningsvärk?! Nyttigt!!

Fredagskvällen annars innehöll en rätt försvarlig mängd vin och en ännu större mängd tjejsnack. Jättemysigt!!

Lördagen tillbringade vi som jag sagt: tog en låång promenad med de båda hundarna som var med (en flat och en schäfer) och fikade sedan kladdkaka, satt och pratade, tog en halvslumrande middagslur, läste lite, tittade lite på TV, åt otroligt god mat (hängmörad entrecote med en örtsås och en sås gjord på bl a balsamvinäger och provencalska kryddor) och satt och slötittade på TV och pratade strunt.

Tyvärr tog ju då helgen slut alldeles för fort - för vips var det ju då söndag och det skulle packas ihop, städas av och vända åter hemåt. Stärkta för all del - men också med ett sug efter mer. Så skönt att ta en "paus" i tiden.

Så, idag har jag inga åsikter om nästan något alls, eftersom jag varit hyfsat bortkopplad. Att slötitta på TV ger just inga bestående minnen, haha! Mer än att Ingo då lämnat jordelivet. Det är honom väl unt, att återigen få vara frisk och stark någon annanstans istället för fast i en dement kropp här.

Nu tänkte jag titta på "Kibbutzen i Falun". Jag är lite nyfiken eftersom jag vet att i grannhuset, när jag fortfarande bodde hemma - bodde sonen till en judinna som flydde undan Hitler. H:s mamma, D, S och J:s farmor alltså. Hon kanske var med bland dessa? Så, jag tänkte titta.