Fars dag

Idag = Fars dag. Vi firar inte dessa dagar så speciellt mycket i vår familj. Om jag träffar pappa just den här helgen så har jag/vi väl typ bakat tårta, men det är rätt så många år sedan vi lade ner själva presentandet.

Jag har dock tidigare hjälpt barnen att köpa några strumpor eller liknande till SIN pappa, men iår gick jag faktiskt i strejk. Min man är nämligen av den där sorten som inte tycker att man behöver fira vare sig årsdagar eller förlovningsdagar så där särskilt mycket. Att äta lite "roligare mat" på helgerna tycker han inte heller att man behöver. Detta precis tvärtom mot vad jag tycker eftersom jag tycker att man skall försöka med alla guldkanter man kan! Vardag har man så många dagar på ett år ändå.

Därför tänkte jag i mitt stilla sinne att kan man inte fira något annat, så kan man inte fira Fars dag heller. Så, när T har givit mig hintar om att denna dag kommer har jag bara sagt att jag måste komma ihåg att skicka en teckning till min pappa ;). Och när hon har suckat så har jag sagt att D ju faktiskt inte ÄR min pappa.

Men, hursomhelst, eftersom vår ICA-affär i området har lite arrangemang inför Fars dag (undrar varför det inte är inför Mors dag på samma sätt?!) där barnen får komma dit och måla t-shirtar till pappa, så hade iallafall T avtalat med sin PAPPA att han skulle följa henne (och bröderna) dit (jag gjorde det med dem förra året). Så, igår var de ner och fixade detta, så nu har han iallafall en ny t-shirt med fint mönster gjort av barnen på. När jag och killarna åkte iväg för att fixa den där presenten (som efter lite konsultation med en annan kollega till slut blev en lite bredare silverlänk att ha runt halsen - jättesnygg tycker jag!) så föreslog jag för dem att vi skulle köpa lite ingredienser så att de skulle få göra tårta till sin far. Pappa D är en Dajm-älskare av stora mått, skall inflikas här. Så, sagt och gjort - vi köpte hem marängbottnar, grädde och dajm - och så fick de tre då göra en dajmtårta tillsammans. Ovanpå fick de lägga halva vindruvor. Det blev jättefint!

Detta var ju då tänkt som en hemlighet/överraskning, så de fick INTE säga något till pappa. Det gick en liten liten stund, men sedan kröp det ju fram till den gode fadern att de gjort en hemlig tårta, som var en hemlis... Hehe... Det här med hemligheter är inte det enklaste när man bara är drygt 3 år.

Det roliga var dock att när vi väl skulle äta den, efter maten, så åt iallafall de minsta inte ens upp sin bit. L tyckte det blev för starkt (och ja, när det blir så där toksött så kan det banne mig kännas starkt i munnen) och M sköt också bort sin tallrik efter bara några tuggor. Jag sa det att det hedrar dem att de inte åt upp :)! T åt sin bit, men hon nobbade en bit till, haha! Jag nöjde mig också med en bit. Gott för all del, men det blir liite mycket...

Nu skall jag inte blaja mer, utan jag skall ju kolla på den där filmen på fyran, vad de nu hette - med Matthew McConaughey och Sarah Jessica Parker - den började ju nu kl 21. Han är ju så söt!