torsdag 27 november 2008

Plastgranar forever?

Alltså, så här innan jag nu kryper till kojs måste jag bara få säga en sak.

D tjatade i ett antal år på mig, för att få in en plastgran i vårt hus istället för den väldoftande och underbara riktiga granen. Den som fyller hjärtat med glädje så fort man vaknar på morgonen för att det luktar så gott...

Så fick vi tvillingar. Och den som inte har egna erfarenheter från att ha just tvillingar får inte ha en åsikt när det gäller det här (jag har t o m fräst till åt en chef som dristade sig till att jämföra med sina egna ungar som inte alls var tvillingar!) och den första julen var de ju rätt stillsamma om man säger så - knappa halvåret gamla. Men, året därpå - såg jag framför mig hur t ex barren skulle spridas över huset tillsammans med 1,5-åriga nyfikna tvillingar och föll till föga (att ha ett barn i taget har jag också provat och det är en annan sak att hålla reda på en i taget). Insåg det "praktiska" i att ha en plastgran om man säger så. Det fanns ju förstås en aspekt till och det var M:s astma, som kanske kanske inte skulle gilla riktig gran?

När nu de beryktade tvillingarna snart är 3,5 år och visserligen är minst lika vilda om inte värre, men på ett annat sätt, så börjar jag ångra mig (astman är också bättre). Alltså - ska jag vara tvungen att ha plastgran resten av mina jular nu? De är ju så förtvivlat livskraftiga de där rackarna! Och visst, den vi har är faktiskt jättefin och mycket "natur-lik" - men, den är inte en riktig gran.

Imorgon är det dags!

Då sticker vi till Ullared och shoppar loss. Vi ska gå igenom, ordentligt, vad det är som skall shoppas - nu ikväll. Armar, ben och fötter är mätta på hela familjen.

Nu skall räkningarna göras och så listan då. Sedan skall det packas och så skulle jag egentligen behöva jobba lite. Vi får se vad jag hinner.

Vi hörs på söndag! Ha en underbar helg!

onsdag 26 november 2008

Näst sista gympan

Puh, nästa vecka är det sista barngympan och det är inte utan att jag tycker det skall bli rätt så skönt. Killarna älskar för all del sin gympa, men det tär på mig som mamma att åka dit... Eller så här: jag börjar tidigt tidigt för att sluta tidigt för att hinna hämta på två ställen, få i dem lite mellanmål, byta om på dem och köra dem dit. Sedan är mina vildingar de mest otyglade små monster som någonsin äntrat den där gympasalen som tillsammans med sin syster struntar i stort sett i allt vad man säger till dem. Det är inte bara frustrerande för att de bara flänger iväg - de kan ju dessutom skada sig när de på pin kiv slänger sig upp en ribbstol och bara skrattar.

Sedan skall man då hem igen med de nu rätt trötta barnen och under vägen hem se till att de inte somnar. Få i dem lite mat och få dem duschade och i säng innan klockan blir alldeles för mycket. Så, onsdagar är inte mina favoritdagar kan man väl säga. Men, jag har nog inte hjärta att inte låta dem fortsätta nästa termin.

Eller har jag det?

tisdag 25 november 2008

Bil-körar-låtar?

Kan du ge mig lite tips på låtar du gärna lyssnar på när du kör bil?

Om man säger så här: Jag tycker t ex att ledmotivet till The Rock



är så där otroligt bra. Framför allt precis 1.30 in i låten. Kan för all del ha lite att göra med att ett av mina absoluta favoritprogram alla kategorier är Robinson...

En annan låt som är härlig att köra bil till är denna:



Även om denna bara är en kort snutt av den ursprungliga låten...

Den här har också en skön takt - som får mig att vilja veva ner rutan och låta håret fladdra i vinden medan landskapet passerar i högt tempo...



Det finns fler som jag tycker är jättebra för just detta ändamål - men det blir nog lite tjatigt om jag skall rabbla alla. Ge mig gärna lite nya uppslag!

På tal om att kramas

Med anledning av Röda Korsets kramkampanj vill jag göra ett inlägg om ett ämne som jag har tänkt skriva om ett tag..

Jag är en sådan där människa som lite grann låser sig när det kommer till kramar.

Inte för att jag inte tycker om att kramas - men i det läget är jag alltid lite rädd för att "gå över gränsen" och ge mig på att krama någon som kanske inte vill. Jag är en typiskt "kram-osäker" människa. Väldigt rädd för att göra fel, att krama någon som lider sig igenom kramen - eller där man känner "pinn-känslan" när hela personen liksom spänner sig för att det känns allmänt obekvämt. En del kramas så fort de ses om de träffar en kompis de inte sett på ett tag o s v. Jag gör det ibland. Men, oftast inte.

För övrigt har jag inga problem med att vara "fysisk" om man säger så - i stil med lite mer "säkra saker" som att klappa någon på armen eller liknande, det är just i det lite mer närgångna kramandet som jag låser mig. Och alltså inte för att jag inte vill - utan för att jag inte törs. Jag litar inte på mitt eget omdöme om det är läge för en kram eller inte, helt enkelt. Visst låter det hemskt?

Om man säger så här - när det vid speed-dejtandet i början av "Bonde söker fru" kom in en kille (det var väl Tobias?) som hakade upp sig vid kramandet, när Hanna skulle krama honom - då liksom bara vred jag mig, inom mig, som en mask - för det där är så hemskt. När man liksom har öppnat sin famn för någon, tagit steget fram och han eller hon sträcker fram handen istället... Oj!

Då kör jag "safe" bara - och väntar på att den andra skall ta initiativet. Oftast. Så, ta det inte personligt. Det är bara jag som trots min rätt utåtriktade och kanske något kaxiga framtoning inte har det alldeles lätt med det häringa kramandet.

Ny butik i New York City

I New York city har det öppnat en butik som säljer äkta män.
Dit kan kvinnor gå för att finna sig en man, vid ingången står följande instruktion:

Du kan endast besöka denna butik en gång.
Det är sex våningar med stigande pris på produkterna för varje våning.
Du kan välja en produkt från en våning, eller så kan du välja att gå upp en trappa.
Dock får du aldrig gå tillbaka ner en våning, bortsett från att lämna butiken
.

En kvinna går till butiken för att finna sig en man. På första våningen står en skylt.

Första våningen: Dessa män har fast jobb.
Hon är intresserad men fortsätter uppåt.

Andra våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn.
Det är bra tänker hon, men jag vill ha mer, så hon fortsätter uppåt.

Tredje våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn samt har ett extremt bra utseende.
Jösses, tänker hon men fortsätter uppåt.

Fjärde våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn, ser sinnesjukt bra ut samt hjälper till med hushållsarbetet.
Åååh, underbart! Vad ska jag göra tänker hon, men går vidare uppåt.

Femte våningen: Dessa män har fast jobb och älskar barn, ser sinnesjukt bra ut samt hjälper till med hushållsarbetet och är mycket romantiska.
Hon är såååå frestad men väljer att fortsätta till sista våningen.

Sjätte våningen: Du är besökande nummer 31.456.012 på denna våning.
Det finns inga män på denna våning. Den existerar bara för att bevisa att det aldrig går att tillfredställa kvinnor. Tack för besöket.


För att undgå att bli beskyllda för könsdiskriminering har butiksägaren öppnat en ny Hustru-butik tvärs över gatan.....

Första våningen: har kvinnor som älskar sex.

Andra våningen: har kvinnor som älskar sex, har pengar och tycker om öl.

Våning tre, fyra, fem och sex har aldrig haft några besökare ...

Är vi verkligen så hemska? Och männen så enkelspåriga?

måndag 24 november 2008

Heja Abbe – Sveriges bästa blogg?

Innan det blir kväller helt och hållet så måste jag bara uppmana er att rösta imorgon!

Heja Abbe!

Ska unna mig en kväll i sängen

Skall läsa boken jag hittade på jobbet när jag skulle åka kommunalt häromsistens. Jag startade ju ett litet "bokbord" där före förra sommaren - så lite nu och då fyller folk på med nya böcker. Det är mest jag som gör det - och det är mest andra som tar med sig hem (men det gör mig ingenting just - jag gör det ju för att jag vill omsätta mina böcker istället för att ha dem stående här). Hursomhelst - jag åker ju inte kommunalt så ofta direkt, så när jag nu skulle göra det sist så hade jag inget att läsa med mig (och jag avskyr det ännu mer annars!). Så, jag ryckte åt mig en av de böcker jag inte hade läst - och den är riktigt bra! Så, den jag hade påbörjat (Med havet emellan) har jag lagt åt sidan och nu håller jag då alltså istället på med "Ur dunkla djup" av Helena Brink, en kriminalroman från 2000.

Jag tänkte liksom unna mig att gå och lägga mig och bli så där skönt trött lite tidigare ikväll - för att kanske få känna mig någorlunda utvilad när morgonen randas.

söndag 23 november 2008

Söndag kväll. Redan.

Ja, nog för att jag brukar säga att jag bara har måndagar och fredagar i mina veckor - men den här helgen gick verkligen sjukt fort.

Igår då så var det ju utflykt in till sta´n för att luncha med mormor och morfar (om man ser på det från barnens synvinkel). Vi tog t-banan till D:s jobb sedan och åkte med honom hem. Var hemma i ett par timmar innan vi begav oss på ettårskalas. Kom hem därifrån vid elva. Barnen stöp i säng och sov innan huvudet landat på kudden.

Idag har jag då åkt snowracer med grabbarna när T och D var i stallet, stekt pannkakor till lunch, bakat matbröd (kan ge er receptet vid ett senare tillfälle om ni vill prova - det är både gott och hyfsat enkelt!), tvättat några tvättar, rensat bland skor och kläder i garderoberna i hallen och skapat lite ordning där (som förhoppningsvis består i någon vecka eller så) och packat ner lite grejer till ett par kollegor med söner som är yngre än mina, varit och köpt "adventsklapp" med T, till hennes klass och lagat middag förutom att jag har sett Johanna välja Alex (jaja, vi får väl se hur det går), Nina välja Micke (OK, jag är skeptisk där också) och Anette välja Richard (jag har förståelse för hennes val, även om jag nääästan är benägen att bli en ny ensam trebarnsmamma som söker med tanke på den hon INTE valde, som jag tycker verkar vara en riktig riktig kanon-kille!). Och nu så är det kväller och måndagmorgon imorgon... Om en vecka och en dag så är det december. Var det någon som hängde på, på det? Jag har iallafall lyckats köpa tre julklappar i helgen också. En till T (kanske från någon av killarna) och så från T till M och L. Så, nu har jag börjat. Eller OK då - jag har en julklapp klar i garderoben sedan i somras, också. Men, det tycker jag inte riktigt räknas.. Har ni börjat?

Sol och snö

3 minusgrader och strålande sol - vi gör oss redo för en sväng ut med snowracer och tefat. Underbart!

Fast, man kan ju hoppas att lite andra människor i omgivningen tar tillfället i akt och byter däck, om de nu inte redan gjort det. Ser inte fram emot morgondagen när alla skall till jobbet o s v annars...

Larm om snökaos

Väderprognos

Sedan kan jag inte låta bli att irritera mig lite på fokuset på miljön vs trafiksäkerheten. Vad är viktigast? Att vi värnar miljön till vilket pris som helst - eller att vi finns kvar att njuta av livet i några år till? Jag tycker ju att det inte är något snack om att dubbat trots allt är säkrast. OK för att det i våra trakter är en hel del barmark på en vinter - men, när det smäller till och blir kallt och varmt lite om vartannat så blir det ju ofta glans-is (s k blixthalka)- och vad biter då?

Partiklar i luften

Miljömål

Jag skulle vilja se en jämförelse med hur säkert dubbat vs odubbat är egentligen - när det verkligen gäller, inte miljön - utan i trafiksituationer helt enkelt. Någon som vet var jag kan läsa om det? Som ni säkert förstår kör vi på dubbat.

lördag 22 november 2008

Hektisk lördag

Var hemma igen vid halv ett. Körde, så jag är inte mer än lite trött idag. Det var jättekul! D hade tyvärr inga sådana där t-shirtar kvar längre, så det fick bli helsvart med nitbälte och så touperade jag håret istället för att ta den kli-iga peruken. Lila läppstift och rejält sotade ögon blev pricken över i.

Idag bjuder dagen på en tripp in till sta´n för att luncha med mamma och pappa som är nere med en bussresa för att gå på teater ikväll (jag minns absolut inte vad de skall se). Eftersom D skall jobba, så blir det jag och barnen som tar buss och t-bana in till sta´n. Bara den biten av det hela är ju spännande, tycker de!

Sedan så fyller minsta guddottern 1 år idag också. Det känns helt overkligt att det redan har gått ett helt år sedan den där lilla skruttan gjorde entré. Men, så är det. Så, förlovningsmiddagen skall avnjutas i sällskap med dem ikväll. Ja, jo vi har förlovningsdag idag också, ovanpå allt annat. 12 år.

Skall allt hinnas med, lite slag i slag så där, så måste jag nog ta och sätta fart redan nu. Duscha, frukost - ja, ni vet. Kottungarna sitter framför TV:n och D har sovmorgon (lördagar är hans morgon..) Jag längtar efter att få ta en bloggrunda och kolla vad "alla andra" har bloggat om den senaste tiden, men det hinns inte med just nu heller. Så, jag återkommer!

fredag 21 november 2008

Guitar Hero

I kväll är jag inbjuden på "Guitar Hero"-mästerskap hemma hos en kollega. Utspökade är kravet, så hårdrocks-peruken har lånats in från en annan kollega, sedan tänkte jag kanske låna en gammal hårdrocks-t-shirt av D och så på med ett par jeans bara. Då är man väl hårdrockig så det räcker?

Hur bra jag är på Guitar Hero? Oj oj, nu hörde jag visst inte riktigt frågan ;).

Någon måste ju ta på sig det ärofyllda i att komma sist också.

"Slow ride... dö nö nö... Take it easy... dö nö nö... "



Ha en bra kväll!

torsdag 20 november 2008

Givande konferens

Efter en givande konferens är jag åter i hemmets trygga vrå. Har haft det toppenbra med som sagt väldigt givande diskussioner kombinerat med möten med människor som man arbetar tillsammans/parallellt med dagligen, men väldigt sällan ser. Vi har fått toppengod mat bl a en ädelostsoppa som var helt fantastisk och så har jag premiär-ätit struts. Och, det var väl OK - men... För er som inte har smakat det kan jag säga att jag tyckte att köttet till sin karaktär var rätt så likt oxfilé, men jag tyckte inte att det smakade så speciellt och så var det lite segt, trots att det endast var stekt rosa. Givet då att jag har hört att det är hyfsat dyrt, så vete 17 om jag ger mig på det igen, haha.

Kvällen avslutades med ett musik-quiz som var jättekul, så jag snodde med mig pappret från tävlingen hem, så med vissa modifieringar finns det en viss risk/chans (det beror på hur man väljer att se på det) att de som firar jul med mig/oss iår kan åka på en liten släng av den sleven!

Men, nu är jag trött. Var visserligen inte uppe så tok-sent igår - men, det blir rätt så intensivt så där, så.

Nu skall jag sova.

tisdag 18 november 2008

Den här boken, förresten!


Den här boken skulle jag kunna tänka mig att läsa. Kanske skulle köpa den till D i julklapp, hehe?!

I artikeln i Aftonbladet förs det ju fram att den ska ses i första hand ses som en igenkänningsbok för männen själva (även om det också, förstås skrivs att man som kvinna kan lära sig att förstå sin man bättre genom denna bok). Vad tror ni om det?

Efter snart 157 månader ihop så borde det vara dags att jag förstår mig på honom. Eller?!

Konferens

Åker på konferens imorgon och blir borta över natten. Det skall bli jättekul!

Har också varit på ett jätteintressant typ seminarium idag. Och så nu konferens imorgon och på torsdag. Det enda är väl att det inte blir så mycket annat gjort. En del av mina arbetsuppgifter sköter sig ju själva, av mina kollegor, när jag inte är på plats. Men, annat blir liggande. Nu tror jag dock att jag är hyfsat i fas trots allt (lite kvällsjobb har fixat det), men ändå. Lite stressad blir jag iallafall när kalendern är fullbokad. Jag är inte riktigt van vid det. Det är tur att det bara är med roliga saker!

Hursomhelst - bloggande står inte på agendan för imorgon som vi fick från chefen, så. Om jag orkar så blir det väl back in business på torsdag kväll, skulle jag tro.

Ha en bra mitt-vecka nu då!

(Och j-sis: jag skickar boken så fort jag hinner!)

Mitt önskeår

Iochmed att kylan och lite halka och lite snö har visat sig här i våra trakter så kom vi att prata om vilket väder/vilken årstid man skulle önska under vilka månader under året.

Så här skulle jag önska att mitt år såg ut (uppdelat efter årstider):

Vinter (riktig vinter med massor med snö och så där 10 grader kallt) under december, januari och februari och kanske kanske in en eller ett par veckor i mars. På så vis blir det en vit jul och även några månader med möjlighet till vintersporter - över sportlov o s v.

Vår: det som blev kvar av mars, april och halva maj. Lagom varmt, soligt och fint.

Sommar: andra halvan av maj, juni, juli, augusti och halva september. Genom att få rejäl sommar under så pass lång tid så behöver ingen gräma sig över när man fick ta sin semester och alla hinner njuta riktigt mycket även de kvällar man kanske inte har haft semester på. Alla hinner ladda sina batterier med riktigt mycket solljus.

Höst: andra halvan av september, oktober och november. Mycket sol och klar, hög himmel. Ja tack!

Så skulle mitt önskeår se ut om jag fick bestämma över årstidernas skiftningar. Då skulle det vara optimalt, tycker jag. Och regn önskar jag att det bara kom på nätterna, haha!

Tror ni att man kan få det?

måndag 17 november 2008

Vad alla andra tycker

Det finns nästan inte ett enda TV-program (förutom serier i stil med Greys Anatomy, Desperate Housewives och Brothers and Sisters) som inte går ut på att om du inte anses hålla måttet av "alla andra" så är du värdelös och åker ut.

Det är lite skrämmande faktiskt. I Idol är det juryn och folket som bestämmer, samma sak i Stjärnor på is och ex Let´s Dance. I Hell´s Kitchen är det kompisarna i laget som nominerar och Gordon Ramsey som beslutar. I Robinson (som jag iofs är ett stooort fan av) är det enbart lagkamraterna som bestämmer. Spela fulast, kom längst.

Vad är det vi lär våra barn egentligen med den typen av underhållnings-tv? Inrätta dig i ledet, jobba bra, håll käften och slicka röv?! Den som är falskast vinner.

Lite bakfram är det. Och tyvärr tycker jag att detta smittar av sig på gemene mans inställning till sina medmänniskor också. Man får döma ut de som är olika som om de inte vore lika bra. Jamen, vaddå - det borde man väl fatta att man inte kan köra sitt eget race jämt - man måste ju anpassa sig. Eller?

Och så undrar man varför så många unga idag mår dåligt. Och varför det är svårt att få barnen att tro på sig själva. Herregud, de vet ju att om de inte håller måttet (på en måttstock uppsatt av "alla andra") så får de skylla sig själva om de "åker ut"...

Självklart finns det en massa faktorer till ungas psykiska ohälsa, men hur det än är så tror jag att detta bara är ett symptom på hur samhället resonerar i mångt och mycket.

Tänk om Robinson när det nu kommer tillbaka kunde göra som de gör i barn- och ungdomsprogrammet Wild Kids istället. Där man är ett ursprungslag på X antal personer (kan det ha varit 4?) och för varje tävling man vinner så vinner man en ny medlem till sitt lag. Istället för tvärtom.

PS: Jag vill inte på något sätt sätta på mig själv någon helgon-gloria eftersom vi ju faktiskt tittar på dessa program själva, tillsammans med barnen - men inte desto mindre så tycker jag att det borde stämma till eftertanke. Jag bojkottar ju i vilket fall som helst uttagningarna till Idol - för det är det värsta av det sämsta, tycker jag personligen.

söndag 16 november 2008

Mysteriet med den försvunna plånboken

I gott och väl en månad - det är nog till och med så mycket som två eller kanske lite mer, har T:s plånbok varit spårlöst försvunnen. Hon har en ordning i sitt rum som Einstein skulle vara avundsjuk på henne för d v s det var inget konstigt om en plånbok kom bort.

Hursomhelst så kom kulmen denna helg eftersom vi har försökt få henne att leta ordentligt i sitt rum ett antal gånger och hon liksom "skrapar på ytan" d v s hon letar i den lilla ordning som finns, men inte i den oordning som råder i samtliga lådor typ. Så, jag gav henne ett ultimatum att om hon inte letade reda på den denna helg (eller åtminstone gjorde en rejäl genomgång) så skulle alla veckopengar under 2009 frysa inne. Jag sa till henne att om pengar inte spelade henne större roll, så kunde jag behålla dem...

Och så åkte vi (jag och barnen) iväg till ett lekland på "Playdate" med några kollegor till mig, och deras barn. Under tiden var D hemma och städade badrummen. Han tog sig också för att gå igenom T:s rum i lugn och ro. Hittade inget. Vilket han också redogjorde ganska grundligt för när vi kom hem.

Så hör jag hur M och L pratar något om "Här är T:s plånbok" och dillade lite, vilket jag var helt övertygad om att de kom med något annat för att s a s låtsashitta den. En liten stund senare hör jag dock hur detta upprepar sig då L går in i T:s rum och upprepar "Här är din plånbok!" och T börjar yla! Då har alltså M vid något väl valt tillfälle "lagt rabarber" på T:s plånbok och gömt den i sin säng. Nu låter det som om vi aldrig bäddar rent i deras sängar - men de har sådana där växasängar med madrass uppvikt i båda ändarna. Bakom en av de där madrassbitarna som står rakt upp - DÄR hade han stoppat den. Och nu hade då L tagit fram den. Glädjen var stor, förstås!

Man kanske skall fråga dem lite oftare om saker som är borta?

Och det är ju det där med att underskatta deras intelligens också. Nu vid middagen satt vi och pratade om att M & L skulle bada efter maten och T skulle in i duschen. Först ville M hellre duscha, men kom sedan fram till att bad blev bra. Men, inte desto mindre så klagade han lite för han ville ju titta på Bolibompa också. Men, sa D, det skulle han inte hinna med bad och allt. Så blev han tyst och satt och åt och tittade ut genom fönstret innan han suckade lätt och så sa han: "Nej förresten, jag vill duscha istället. För det går fortare. Då hinner jag se Bolibompa också." Han är inte dum den!

Tävling

Man kan tro att något kommer att tävlas ut i det här inlägget, men så är det inte.

Hemma hos oss pågår det någon form av tävling på helgerna. I veckorna är den inte fullt lika vanlig, som tur är. Det är tävlingen om sängplatsen närmast mamma.

När M eller L kommer in till vårt rum på natten eller tidiga morgonen, framför allt då på helgerna eftersom jag oftast är uppe innan de har vaknat i veckorna, så går de ofelbart till mig först. Inte enbart för att jag ligger närmast dörren utan också för att jag är den som vaknar lättast. Jag lyfter upp vederbörande och hjälper honom på plats innanför mig. När näste man så kommer, så får han då alltså gå till pappa. Denne någon får då ligga på utsidan om pappa - så att pappa hamnar som en buffert mellan bröderna, som annars tenderar att börja busa eller bråka.

Imorse insåg jag att detta med att komma först och hamna bredvid mig, det var en vinst. Jag riktigt hörde hur M triumferade när L kom och det redan var fullt bredvid mig. Attans - har det blivit en tävling om vem som kommer till oss först? Det var inte bra. De får gärna stanna i sina egna sängar så länge det är möjligt istället för att tävla in till oss.

Hur mysigt det än är när de kryper ner tätt intill och klappar och pussar, och gärna ligger på en - hur mysigt det än må vara - så blir det trångt. Och när man normalt kliver upp vid halv sex eller t o m halv fem vissa dagar i veckorna, så är man inte toksugen på att bli väckt redan vid 6 eller halv 7 på helgerna också. Det vore ju en sak om de kom in, lade sig, kurade ihop sig och somnade om. Men, det händer alldeles för sällan. De ligger hellre och viskpratar och sjunger. Och övar sig inför helikopter-SM...

lördag 15 november 2008

Svärmor

Vi har haft riktigt celebert besök här idag. Svärmor har varit här. Sist var i början av juli i 20 minuter. Sedan var vi hem till henne och hennes karl en kväll i augusti måste det ha varit - och sedan har vi inte sett till henne. Man kan tro att hon bor i Spanien eller något. Och det gjorde hon. Tills i våras var det väl (om jag skall vara ärlig så minns jag inte riktigt när hon kom hem). Hon bodde där ett år eller något och aldrig har vi hört så mycket av henne som då. Hon skickade kort och små presenter till barnen, brev och mail, ringde och höll på. Till slut kom hon hem igen, emigrationen blev inte vad hon tänkt sig och hon vände åter till hemlandet igen. Hon sa då att hon hade kommit fram till vad som var viktigt i livet och hon skulle bli en mycket mer närvarande mormor/farmor nu. Jaha.

När jag berättade för killarna en dag när vi skulle till gympan, att kläderna de just fått på sig (typ landslagsdress - shorts och linne med Bamse på) hade de fått av farmor så frågade de vem det var? När jag försökte förklara så sa de "Jahaaa, du menar gammelfarmor?!"... Sådan koll hade de på vem farmor är. Som bor så där 45 minuters bilväg härifrån.

När hon efter två timmars besök hos oss skulle bege sig hemåt igen och gick upp på övervåningen för att säga hejdå till T och pappa D, så kunde inte M och L förstååå vart pappa och syrran skulle åka. De kunde ju inte drömma om att farmor skulle säga hejdå till dem för att HON skulle åka hem. Hon hade ju just kommit. Så är det när man är van att de man träffar lite oftare är de som sover kvar. Är inte det lite snett? De såg bra snopna ut när hon gick igen.

Hursomhelst - T hade fått baka sockerkaka och M och L hade fått göra chokladbollar till fikat när farmor skulle komma, så vi försökte göra det lite trevligt iallafall. Jag sa till D när hon gått att jag var på vippen att säga att "vi ses i vår igen då!" - eftersom det är så ofta hon tittar förbi. Lite elakt jag vet. Men vad 17. Jag SA det inte. Inte till henne.

Rökning och graviditet

Nu skall jag sticka ut hakan.

Men, jag tar det som eventuellt kommer tillbaka. För min fasta övertygelse är precis som det verkar vara många andras också - att om man är gravid så har man gjort ett val. Och det valet är att sluta röka och undanhålla sig från att dricka alkohol. Barnet i magen har ingen möjlighet att välja och då anser jag att det är mammans förbannade plikt att inte utsätta barnet för risker medvetet. Risker som man faktiskt på ett enkelt sätt kan hoppa över.

Jag anser faktiskt att mamman inte har rätt till sin egen kropp och att få "bestämma själv" som jag såg att någon 20-åring hade kommenterat till artikeln i Aftonbladet. Faktiskt gör jag inte det. Jag anser att mamman under graviditeten är att betrakta som ett typ "värd-djur" även om det kanske låter lite hårt. Men, hennes uppgift som gravid är att ta hand om sig själv på, för det väntade barnets, bästa sätt. Och i det innefattas inga glas med vin eller cigaretter.

Jag såg ett ungt par i centrumet här i närheten häromsistens. De stod precis utanför glasdörrarna till centrumet - inne i parkeringsgaraget. I vagnen, som var vänd emot dem låg en liten liten bebis - inte mer än max en månad gammal. Och framför suffletten står BÅDA föräldrarna och röker. Jag sa inget, men jag gjorde som i artikeln - jag blängde på dem, på vagnen och på dem igen. Jag tänkte i mitt stilla sinne hur jag skällde på mamma när hon fortfarande rökte, om hon gick i närheten av T:s vagn när vi var ute och gick. Hon fick inte ens ta i henne när hon just varit ute och rökt, utan inte ens den där utandningsluften hon hade med sig in - ville jag utsätta lillan för. Kanske i överkant, men ändå. Så har man då de där som står framför suffletten där det lilla lilla barnet ligger och sover. Iofs är väl kanske den där ungen redan van. Med det omdömet har mamman säkert bolmat på med oförändrad kraft under graviditeten också.

fredag 14 november 2008

Marschaller

Jag älskar verkligen marschaller. De ger en omedelbar känsla av ett lite mer speciellt tillfälle. Så, vi har för vana att nästan alltid tända marschaller både fredag och lördag eftermiddag/kväll. Alldeles utan att det faktiskt är gäster på väg eller något sådant - utan bara för att vi vill! Ett enkelt sätt att sätta lite extra guldkant på helgen så där.

Så, utanför vårt hus brinner nu marschallerna. På köksbordet brann det ljus i Toarpsstaken medan vi åt tacos och i vardagsrummet har vi fyllt upp med värmeljus i olika "ljusstakar" lämpliga för dem.

Vi har fredagsmys. Så, jag smiter.

torsdag 13 november 2008

Vad är sant

Hittade en blogg som skrivs av en kvinna som är i färd med att publicera en bok. En bok som skall handla om sanningen bakom Liza Marklunds böcker om Mia, som vi väl alla lite till mans har förfasat oss över - det handlar alltså om Gömda och Asyl.

Den sanna berättelsen om hur en man gjorde Mias liv till ett helvete och som tvingade henne och hennes familj på flykt. Sanna och sanna, förresten - det är ju det som är den stora frågan nu.

Läs gärna bloggen från början (och orkar du - lite av kommentarerna också kanske) - den är inte jättelång. Säg sedan om du tänker läsa den där boken eller ej.

Personligen är jag alldeles för nyfiken för att låta bli och eftersom jag på samma gång också kittlas av den här typen av "avslöjanden", så känns det som given läsning för mig i december.

Järnkoll eller hjärnkoll?

Hur skall det skrivas egentligen? Jag som brukar le lite överseende när folk till exempel skriver att saker skall börjas i tid. Mig veterligt är det ju som så att det heter att det "skall böjas i tid, det som krokigt skall bli" - då kan man ju inte säga att saker skall böRjas i tid heller. Och andra saker i samma stil, när man liksom har översatt/tolkat fel. Då blir jag lite "von oben" och ler lite överslätande (och är det journalister så blir jag irriterad!)

Och ve och fasa - jag tror att jag har gjort en sådan där grej själv nu. Hur skall det vara för att vara rätt - har man järnkoll eller hjärnkoll? Egentligen tror jag att jag vet svaret, men jag vill inte riktigt erkänna det. Så, jag tror jag skall börja använda ordet örnkoll istället.

Men, ni kan ju få roa er med att berätta för mig hur det borde vara.

Angående livspusslet

Först: LCHF står för Low Carb, High Fat och det kan du, om du vill läsa mer om t ex HÄR - men kort kan man säga att man inte skall äta ris och potatis men gärna fett... Typ...

Och, ja visst är det så att man framför allt skall trivas. Och det gör jag också. Trots att våra väggar i vardagsrummet är ljusgula och inte vita, soffan är mörkblå och inte varken svart eller vit och bokhyllorna är i mörkt trä och inte björk... Och, gud förbjude - vi har tjock-tv!

Köket innehåller vita vitvaror och inte rostfria och vi har ingen induktionshäll utan vanliga plattor och det finns inte tillstymmelse till klinkers hemma hos oss. Och så där kan vi fortsätta.

Jag är bekväm och åker gärna charter, men lagar gärna köttbullarna själv till barnen (framför allt för att jag tycker köpeköttbullarna är ap-äckliga) och vi har slutat med fiskpinnar för att de är så läskiga när paneringen liksom släpper och glider iväg. Men, vi äter lösgodis och dricker läsk, det gör vi - även om vi steker i smör och inte olja eftersom vi fått lära oss att allt annat utom smör bildar transfetter när man hettar upp dem.

Och jag leker sällan med mina barn. Jag är ingen lekmamma. Och tränar gör jag för att jag inte vill hamna på samma ställe som min mamma, som knappt orkar gå uppför en trappa utan att bli andfådd. Och hon påstår att det enbart beror på gener. Hmmm, jag har dock bestämt att eftersom jag ju då är rätt lik min mamma och då alltså måste dras med samma gener som hon - så skall jag mota Olle i grind.

Och det där med egen tid - och tillsammans? Öh, egen tid OK - ibland. Men det är länge sedan vi gjorde något tillsammans bara jag och D. Vi har dåligt med barnvakt framför allt. Så, då blir det enklast att vi delar på oss, för att få någon egen tid överhuvudtaget.

Så, man kan lugnt säga att vi är rätt omoderna. Och helt ärligt - ibland skäms jag för det. Och då ursäktar man sig snabbt för standarden i hemmet - att man inte bytt ut soffan för barnen kladdar ju ändå så mycket än så länge, så det är lika bra att ha en gammal ful en. Och att byta ut golven är ju ingen idé så länge barnen är små. Och tapetsera om? När de ritar på väggarna fortfarande? Nu börjar dock vårt kök att gå sönder, så vi måste väl snart... Men, lite ångest får jag allt - för gör man fint där så syns det andra så väl. Och då får man väl ursäkta sig ännu mer...

onsdag 12 november 2008

Levnadspussel

Har ni tänkt på hur otroligt svårt det är att leva nuförtiden.

Allt runt omkring oss är på ett eller annat sätt fyllt med någon form av norm, som vi på ett eller annat sätt vill följa.

Titta på en sådan sak som hemmet. Numera är man inte nöjd med att man har ett hus där alla i familjen får plats. Allt fungerar, det finns rinnande vatten, golvet är varmt och det regnar inte in. Det är rent och fint och ingen behöver sova på golvet. Nej, ett sådant hem skäms man över eller åtminstone ursäktar man det lite grann - för nuförtiden skall man inte bara ha ett fungerande hem - man skall ha ett stylat hem också. Krönt med några snygga knorrar till personlig touch - så, var man klar. Att kasta ut en tjock-tv för att den är en tjock-tv och inte en platt-tv är något fullständigt normalt i dagens läge.

Det går inte längre att "bara äta". Inte minst för att många många livsmedel är fullpumpade med en massa mer eller mindre underliga tillsatser, utan också för att man i jakten på den rena maten också måste tänka i banor av GI eller LCHF eller någon annan tjusig metod som skall förgylla eller förlänga livet eller på annat öka livskvaliteten för en.

Sedan skall man träna så klart. Alla skall träna om så bara gå omkring med absolut dödsfjantiga stavar (förlåt, de är säkert bra, men det ser för löjligt ut!) Alla skall träna vare sig man vill eller inte. Det hör liksom till och den som inte vill/kan/orkar vågar nog knappt säga det. För att det är fult.

Så har vi det här med utlandssemestrar. Som barnfamilj med små barn är det OK att åka charter, men är du det inte skall du absolut åka på äventyrssemester där du lägger upp allt själv och har det så obekvämt och primitivt som möjligt. OK, så länge man har barnen med sig oavsett om de är lite äldre, så får man åtminstone ha det bekvämt - men att gå i resebyråernas ledband skall man helst inte göra för mycket. Företrädesvis skall man luffa runt med ungarna i släptåg, härligt spontant ;).

Allt skall dessutom förevigas, inte bara resorna, utan allt och det skall göras på ett personligt sätt - allt skall liksom redigeras på ett eller annat sätt och sedan skall det distribueras på något sätt.

Man skall förverkliga sig på jobbet men samtidigt inte låta barnen gå för länge på varken dagis eller fritids. Man skall umgås mycket med sina barn och hitta på en massa roliga saker med dem hela tiden, gud förbjude om de har tråkigt. Och så skall man som vuxen se till att unna sig både egen tid, utan både man och barn - men också se till att vårda sin relation och åka bort på tumanhand lite nu och då.

Är det konstigt att man blir lite trött ibland?

Bloggtyckande

Jag gillar också att läsa om andras vardagsliv, allra helst om det är lite igenkänningsfaktor på det - och gärna med lite humoristisk knorr (typ Ketchupmamman). För mig är det också rätt så viktigt hur man uttrycker sig. D v s jag är inte riktigt stavningspolis, men talspråk i skrift är inte min kopp té - inte heller särskrivningar. Jag ryyyser. Jag hittade en blogg som jag inte skall länka till nu, för då kanske hon hittar hit och läser mina elaka ord och alla blir ju salig på sin övertygelse om hur allt ska vara - men det var verkligen sms-språk i bloggform. Jag har svårt att skriva sms på det sättet - och att läsa det i en blogg var verkligen en s k rysare...

Jag trodde att jag kanske tyckte att skvaller var rätt så kul också, men bloggskvaller verkar inte falla in under den kategorin eftersom jag inte varit in på "Bloggkommentatorerna" nästan alls.

Allt för kategoriserade bloggar "använder" jag mig bara av - d v s jag läser dem om det är något som jag söker information om. Men, annars så gillar jag nog allmänna bloggar bäst - och de som berör på något sätt. I stil med "Heja Abbe".

Jag kan ta ett exempel "The devil wears" som jag länkar till - hon skriver på ett sätt som jag gillar - hon sätter ofta fingret på saker på ett bra sätt.

Absolut guldkant skriver vardagligt men med knorr. Me like!

Jag gillar också att lära mig saker "under tiden". Små tips och trix och så inblandat, sådant gillar jag också.

Alex Schulman läser jag för att jag kittlas lite av hans provokativa sida och för att jag liksom "vill hänga med" på nästa knäppa påhitt. Lite för att få förfasa mig om det är alldeles uppåt väggarna. Men, där har ni en man som, upplever jag - är otroligt smart och han uttrycker sig oftast väldigt väl. Sedan att han och hans bror går över gränsen rätt så ofta, det är en annan sak.

Ja, så om ni nu undrade vad jag tycker - så tycker jag alltså så här, haha!

Det jobbiga är att jag inte alls lever upp till mina egna ideal - men, what the heck, ni får säga till om ni vill ha något annat av mig!

tisdag 11 november 2008

Vad vill du läsa om?

Jag satt och funderade tidigare idag, på vad det är som gör att jag gillar vissa bloggar. Vissa följer jag ju p g a de som skriver dem = folk jag känner och vill läsa om :). Men, andra följer jag ju av andra anledningar, som jag inte tänker redovisa här just nu.

Jag undrar därför - vad uppskattar du i en blogg? Vad vill du läsa om? Vad är totalt ointressant vad dig anbelangar? Och vad är riktigt intressant? Vad vill du veta när du läser en blogg? Nyfiken antecknar..

Premiär för vab

Första vabben för den här säsongen - det innebär alltså att det blir första gången vi skall få sådana där blanketter som vi hört andra har fått tidigare - från dagis/fk - för första gången också. Skall bli spännande! Vad jag förstår så får man en per förälder och inte en per barn, som man vabbar för - vilket ju innebär att i de familjer som man gör som vi och delar på vabbandet så gott som varje gång, så skall det skickas två blanketter varje gång. Man kan undra när försäkringskassan skall inse att det är smartare att skicka en blankett per barn - i de fall där föräldrarna är sammanboende. För det har de ju koll på i alla andra lägen. Men, å andra sidan - de har väl inget annat att göra, så lite extra blanketter att kolla underskrifter på o s v kanske bara förgyller deras tillvaro?!

Ja, idag är det L som är sjuk. Eller, egentligen är de snoriga och hostiga båda två. Men, L är lite sämre och höll på inatt och klagade på ont i örat, klåda i ögon, på bröstet, på foten och magen och gudvetallt kombinerat med ont i magen ovanpå det vanliga snorandet och hostandet då. Så, idag fick de vara hemma båda två. Vi hade egentligen tagit ett beslut om att fr o m den här terminen skulle vi dela på dem vid vab - d v s inte regelmässigt hålla båda hemma för att en är sjuk (om det inte handlar om magsjuka då). Just för att dela upp dem lite och ge den som är sjuk lite lugn och ro och den som är frisk lite mer stimulans än hemma med en sjukling. Men, när båda redan är halvkrassliga så kändes det inte som något alternativ att lämna M.

Nu skall här göras lunch - korv är det beställt. Jag som hade lunchdate på jobbet med några av de gamla kollegorna idag - vi skulle äta thai-mat som jag älskar! Och så skulle presenten överlämnas till kollegan jag nämnt tidigare (ändrade planer som inte kommunicerats ut, att han skulle komma idag och inte igår) - och det missade jag alltså också. Suck! Men, vad jag förstår så föll silverlänken mycket väl ut! Kul!

måndag 10 november 2008

Orions bälte

Jag har tappat bort Orions bälte. Hur man nu kan tappa bort något så stort, men så är det tyvärr.

Jag älskar att titta på stjärnorna när det blir höst och vinter. Mysigast är när det finns snö och man kan lägga sig raklång på marken och bara titta rakt upp, gärna med lite fri sikt runt omkring, så att man ser lite mer. Det blir nästan en meditativ stund att ligga där och det ryker lite ur munnen och man bara ser sig omkring, ut i det stora svarta.

Jag tycker att man får lite perspektiv på tillvaron när man inser hur otroligt liten man är, i hela det enorma sammanhanget, bland ljusårs ljusår av stjärnor och evigt universum. Ja, det måste ju vara evigt. För annars då? Om det nu slutar med en vägg någonstans. Då undrar jag: vad finns bakom den väggen?

Hursomhelst, jag har överfört lite av den här fascinationen på T. Så när vi går mellan garaget och huset eller så, på kvällarna nu, så försöker vi lokalisera de vanligaste stjärnbilderna (hon brukar annars få vara med och ligga bredvid mig i snön!) Jag är egentligen rätt dålig på stjärnbilder, denna fascination till trots, men Karlavagnen lyckas vi nästan alltid pricka direkt. Orions bälte också, den bilden är ju så karaktäristisk. Men, nu - de senaste veckorna eller något ditåt, så har jag inte lyckats hitta det (den?!)! Otroligt irriterande, och vi har verkligen letat massor.

Men, det är väl någon speciell lutning på jorden eller något som gör att det har hamnat på ett sådant sätt att det inte ser ut som vi förväntar oss eller något. Frustrerande är det dock. Så, jag tänkte nu att jag skulle ta och kolla upp var Orions bälte skall finnas i förhållande till Karlavagnen, så att jag nästa gång vet vad jag skall börja leta. Då ska ni se att jag väl inte hittar Karlavagnen heller då.

Något som ökar fascinationen ytterligare är tanken på att alla vi miljarders människor på jorden, ser samma stjärnor när vi tittar upp mot himlen när det är mörkt. Oavsett avstånden emellan oss här på jorden, så har vi samma stjärnhimmel ovanför oss. Det är mäktigt.

söndag 9 november 2008

Fars dag

Idag = Fars dag. Vi firar inte dessa dagar så speciellt mycket i vår familj. Om jag träffar pappa just den här helgen så har jag/vi väl typ bakat tårta, men det är rätt så många år sedan vi lade ner själva presentandet.

Jag har dock tidigare hjälpt barnen att köpa några strumpor eller liknande till SIN pappa, men iår gick jag faktiskt i strejk. Min man är nämligen av den där sorten som inte tycker att man behöver fira vare sig årsdagar eller förlovningsdagar så där särskilt mycket. Att äta lite "roligare mat" på helgerna tycker han inte heller att man behöver. Detta precis tvärtom mot vad jag tycker eftersom jag tycker att man skall försöka med alla guldkanter man kan! Vardag har man så många dagar på ett år ändå.

Därför tänkte jag i mitt stilla sinne att kan man inte fira något annat, så kan man inte fira Fars dag heller. Så, när T har givit mig hintar om att denna dag kommer har jag bara sagt att jag måste komma ihåg att skicka en teckning till min pappa ;). Och när hon har suckat så har jag sagt att D ju faktiskt inte ÄR min pappa.

Men, hursomhelst, eftersom vår ICA-affär i området har lite arrangemang inför Fars dag (undrar varför det inte är inför Mors dag på samma sätt?!) där barnen får komma dit och måla t-shirtar till pappa, så hade iallafall T avtalat med sin PAPPA att han skulle följa henne (och bröderna) dit (jag gjorde det med dem förra året). Så, igår var de ner och fixade detta, så nu har han iallafall en ny t-shirt med fint mönster gjort av barnen på. När jag och killarna åkte iväg för att fixa den där presenten (som efter lite konsultation med en annan kollega till slut blev en lite bredare silverlänk att ha runt halsen - jättesnygg tycker jag!) så föreslog jag för dem att vi skulle köpa lite ingredienser så att de skulle få göra tårta till sin far. Pappa D är en Dajm-älskare av stora mått, skall inflikas här. Så, sagt och gjort - vi köpte hem marängbottnar, grädde och dajm - och så fick de tre då göra en dajmtårta tillsammans. Ovanpå fick de lägga halva vindruvor. Det blev jättefint!

Detta var ju då tänkt som en hemlighet/överraskning, så de fick INTE säga något till pappa. Det gick en liten liten stund, men sedan kröp det ju fram till den gode fadern att de gjort en hemlig tårta, som var en hemlis... Hehe... Det här med hemligheter är inte det enklaste när man bara är drygt 3 år.

Det roliga var dock att när vi väl skulle äta den, efter maten, så åt iallafall de minsta inte ens upp sin bit. L tyckte det blev för starkt (och ja, när det blir så där toksött så kan det banne mig kännas starkt i munnen) och M sköt också bort sin tallrik efter bara några tuggor. Jag sa det att det hedrar dem att de inte åt upp :)! T åt sin bit, men hon nobbade en bit till, haha! Jag nöjde mig också med en bit. Gott för all del, men det blir liite mycket...

Nu skall jag inte blaja mer, utan jag skall ju kolla på den där filmen på fyran, vad de nu hette - med Matthew McConaughey och Sarah Jessica Parker - den började ju nu kl 21. Han är ju så söt!

Klantat mig

Har tagit på mig en insamling till en kollega som skall sluta. Imorgon. Hann inte med att köpa presenten under veckan som gick. Skulle göra det i helgen. Kom på det idag. Har glömt pengarna på jobbet, men har koll på hur mycket det kommit in, för all del. Men, ändå. Lite panikartat att komma på det imorse. Så, idag blir det ingen slö söndag med "tittning" på när T rider. Utan istället blir det till att flänga ner till centrumet i närheten och fixa det som fixas skall. Det skall bli en korg med "gotter" - det enda problemet är att jag har jagat korg förr. Och det var inte det lättaste. Så, nu vet ni vad jag och mina söner skall tillbringa de närmaste timmarna med att göra. Auf wiederhören!

lördag 8 november 2008

Tomtarnas verkstad

Man kan nästan tro att vi hade dem här idag, eftersom jag och T har tillverkat julklappar i vårt kök nästan hela dagen. Kan ju inte säga vad vi har gjort eftersom några mottagare finns bland läsarna, men jag kan säga att det blev fint! :)

Killarna har varit till tandläkaren med pappa. Folktandvården här i närheten kör lite jippo när de som sedan sist fyllt 3, skall komma dit för första gången. Det är fiskdamm, ansiktsmålning och lite sådant förutom det vanliga att räkna tänderna och träffa tandläkaren en första gång. Nu var det ju dessvärre inte första gången våra pojkar var där och fick gapa, eftersom de har slagit i sina tänder några gånger tidigare, så... Vi har liksom varit på koll förr. Men men. Jag gillar upplägget och ansträngningen i att få barnen positivt inställda till tandläkarbesök! Så, hem kom en st katt idag - den andre mannen ville inte på villkorsvis måla sig i ansiktet. De hade fått tandborstar, små plastdjur (en ödla och en groda) och klistermärken och sådana där tatueringar. De var mäkta nöjda och när jag frågade om hur många tänder de nu hade, så blev svaret att M hade två och L tre. Tjaaa, jag tror det är lite fler om jag skall vara ärlig (det korrekta svaret var dock 20).

Nu skall jag ansluta till de andra två som sitter och tittar på "Stjärnor på is" - de övriga två tittar på "Tjorven, Båtsman och Moses" i sitt rum, de fick välja.

Hörseltest

Hittade detta hörseltest på Heja Abbe-bloggen (håller på och läser ikapp så det fanns i ett inlägg i mars iår - för dig som kanske följer den i realtid - dit har jag inte hunnit än).

Vill gärna uppmana alla att göra det, det är riktigt bra!

Rekord!!

Halv nio kom elefant-T dundrande in i sovrummet (hon hade bråttom, är en smula mörkrädd och sover i en loftsäng, därav elefant-epitetet när hon hoppade och sprang i ett annars tyst hus). Då sov M & L bredvid mig, D hade somnat i soffan igår kväll och trots att jag varit ner och väckt honom två gånger, så var han i någon form av koma och sov vidare.... Hursomhelst - halv nio?! Vi fick sova till halv nio! Det börjar arta sig, hehe!!

fredag 7 november 2008

Hemlig kompis

Som ett led i att vara en bra kompis, och att skapa god stämning i klassen o s v fick de i T:s klass idag dra en varsin hemlig kompis. Det går till som så att man hade en mugg eller något liknande i vilken det låg lappar med alla barns namn på. Så fick alla dra varsin lapp och den vars namn det stod på lappen, skall man då vara lite extra snäll emot under nästa vecka. Men, den som ex T har fått som sin hemliga kompis vet inte om det, och har kanske fått någon annan som han/hon skall vara lite extra snäll emot och T i sin tur har fått ytterligare någon annan som skall vara lite extra snäll mot henne. Visst verkar det lite kul?!

Jag tycker att idén är helt strålande och när jag fick veta det vid hämtningen idag så pratade vi lite om det, jag och ett par av fritidsfröknarna och de sa då att detta var något man med fördel även kunde praktisera i en personalgrupp. Det är nästan så att jag skulle vilja testa det! En tanke är dock att jag kanske skall vänta med att föreslå det tills vår (tillfällige) franske chef har lämnat över till vår mammalediga chef igen (i januari). Vem vet vad en (föralldel toppenbra chefs-) fransman tycker om sådana här påhitt?! Haha...

Det lustigaste i det här är dock att detta är absolut första gången jag hör talas om fenomenet/påhittet överhuvudtaget och så svarar Ango på en kommentar jag har lämnat i ett inlägg i hennes blogg, något om en bok som hennes "lika-gamla-dotter" gillat som heter "Hemliga kompisar" - som ett litet boktips till T. Och den handlar om just detta!

Ibland tänker jag att jag lever i en variant av ""The Truman Show" när saker, oväntade saker, faller in och liksom flätas in i mitt liv från helt olika håll - som nu detta. Inte för att det är någon stor sak så där, men så det räcker iallafall. Jag - en tv-stjärna? Min omgivning - ett gäng statister?!

Känner aldrig ni så? Eller är ni alla anställda?! Hehe... Eh?!

På hjärnan

Nu skall jag bjuda er på en mycket "fastnande" refräng. Den här har malt i mitt huvud hela dagen och var den kom dit ifrån har jag ingen aaaaning... Den är knappt bra, men fastnar - ja, det gör den.

torsdag 6 november 2008

Godkväll!

Så var det torsdag igen. Helt ofattbart att det är fredag redan imorgon...

Veckan har gått i ett och egentligen har jag inte varken tid eller ork att skriva något idag, men jag kan ju inte bara hoppa över en dag, haha.

Så, därför skriver jag detta nonsensinlägg om Öppet Hus i T:s skola där hon varit med och spelat tvärflöjt för att visa skolan från dess bästa sida idag. Och utvecklingssamtalet med T:s fröken som gick alldeles utmärkt och kvällsjobb som jag nu skall sätta tänderna i. Detta trots att jag skulle vilja svara på era kommentarer, surfa runt lite på alla andras bloggar och sedan gå och lägga mig. Ibland får man inte göra precis som man vill. Trots att man är vuxen.

onsdag 5 november 2008

Många val blir det

Har ju då just tittat på "Bonde söker fru" och lekte med tanken... Om JAG vore någon av de som skulle välja bland de här personerna - vem skulle jag välja? Jag funderade på bondelivet vs hur den som de skall leva ihop med verkar vara och så där. Vad tycker du?

Med risk för att färga dina åsikter om du inte har "bestämt dig" så lanserar jag mina åsikter här: Jag tror att jag hade valt Patrik till Peter iallafall. Han känns liksom mest rejäl och avslappnad i hela sin inställning till livet - och inte så där lite sockersött bögig om man får säga så, mer snygg. Ville är just supersöt men lite valpig - lite åt fjolla-hållet, Fredrik verkar iofs också väldigt sympatisk, men, han är också lite ung... Peter är lite för seg för min smak. Visst, vackra ögon, men SÄG något då! Han kan ju inte stå där som prydnad hela tiden. Han har en hemsk frisyr för övrigt. Så om det inte vore för Patrik så hade jag nog valt Fredrik.

Till Per hade jag nog valt Helena. Hon verkar framåt utan att behöva flamsa hela tiden - kanske inte lika gammal som några av de andra om han nu vill ha barn - och så är hon redan skånsk - rotad liksom. Hos Magnus tror jag på Christel i förlängningen. Emma är för ung. Titta bara på hur det gick för Karl-Petter med alla sina unga tjejer förra gången, som var rädda för att bryta naglarna?! På en bondgård?! Näe, tack. Christel verkar ha ett eget liv liksom, lite mer stabil i ett längre perspektiv. Linn, förr eller senare kommer hon inse hur knäpp han är med sina kommentarer som han har sagt till henne och när det sjunker in så sticker hon.

När det sedan gäller Hanna. Ja, där borde man väl veta bäst eftersom det handlar om en tjej som skall välja en man - men där tycker jag att det är svårast. Herregud de är ju sådana mesproppar allihop - hon säger knappt något och killarna bara hummar och pratar knappt med varandra ens. Hur skall man skaffa sig en bild av dem då?! Men, oavsett så tror jag att jag hade valt Tobias, han har ett snällt leende. Elias är nog bra han också, men njaaa... Jag tror inte att han är av bondgårdsmaterial. Ett tag kanske, men inte sedan. För övrigt tycker jag att de är på tok för unga för att dejta i TV - alltså varför söker en 21-årig tjej en livskamrat i TV? 21 år liksom... Man kan ju knappast kalla det för att vara desperat än. OK för att hon är ensam för att hon köpte en gård ett antal mil från alla kompisar, men ändå?! Jaja...

För övrigt har jag inte kollat in i kommentarsfältet på boken, därnere, så jag vet inte vem som ligger inne med sista kommentaren just nu. Men, jag kan säga att nästa kommentar som kommer in får bli den sista för denna gång. D v s kommentar nr 11. Så, vi får väl se då. Nu ska jag läsa ut den tänkte jag.

Grattis världen, grattis USA!

Om president Obama verkligen får igenom allt det som Aftonbladet (sanningssägarna nummer 1, haha) säger att han har utlovat så tycker jag att det låter som om det kommer att bli mycket mycket bra!

Hursomhelst så tycker jag det låg en stor vinst i att inte få McCain. Jag tror att världen kommer att må bra av Obama vid makten. Bara nu inte någon inskränkt idiot får dumheter för sig. Det finns alldeles för många sådana...

Hursomhelst, vi i omvärlden tackar USA för en lysande insats under det gångna dygnet. Jag hoppas och tror att Obama är det bästa valet för oss också.

Tänk vad uppspelt man kan vara om man har fått ett nytt, hett efterlängtat jobb. När man gått igenom några olika urvalsprocesser såsom intervjuer och personlighetstest och sedan ringer den blivande chefen och erbjuder en jobbet. Snacka om glad man blir då.

Man kan ju bara gissa hur det känns att gå i mål som folkets val - som en av världens mäktigaste människor. Undrar hur han sover inatt? Undrar om han funderar på vad han har givit sig in på. Om han verkligen kommer att klara det. Att "palla"... Det är ju inte direkt så att man går till chefen och ber om andra arbetsuppgifter efter några månader då, haha. Eller säger upp sig.

tisdag 4 november 2008

Lyckans hjul

Nu så - har jag börjat läsa "Lyckans hjul" av Kajsa Ingemarsson. Till slut.

Och jag gör som jag gjorde med "Ge aldrig upp" - den som "paxar" (åh, hjälp det ordet var det länge sedan jag använde senast!) den sist i kommentarsfältet till det här inlägget, vinner den.

Så, är du sugen på en lättläst Kajsa Ingemarsson-bok som väl skall klassa in som en "feel-good-bok" vad jag förstår, så kom igen! Självklart får man kommentera hur många gånger man vill :). Vi får se hur långt tidsintervallet blir denna gång.

Vill du veta mer om vad den handlar om så kan du klicka på bilden under "Just nu läser jag".

Nu ska jag faktiskt göra just det. Läsa. Och sedan sova. Tidig uppstigning imorgon!

2 miljarder!

Hörde den svindlande siffran 2 miljarder angående hur mycket pengar som kandidaterna har lagt ner under den 2 år långa kampanjen för att få flytta in i Vita Huset. 2 miljarder! Och det var i det landet som finanskrisen började, eller?!

Det enda man kan hoppas i sammanhanget, även om det egentligen kanske inte spelar så stor roll - det är så otroligt mycket pengar i vilket fall som helst - att det åtminstone var i svenska kronor man pratade, så att det inte var i dollar....

Oavsett så hoppas jag (trots att jag egentligen inte är så väldigt insatt) att det blir svart på vitt när detta är över.

Ja, alltså att Vita Huset får sina första svarta boende iochmed detta val. Go Obama!

måndag 3 november 2008

Pappa-barn

Läste ut "Ge aldrig upp" av Michael Alonzo igår. Den var bra. Jättebra. Den berörde och jag har därför nu blivit stödmedlem i föreningen Pappa-Barn.

Inte kanske så väldigt mycket för hur just författaren hade det i sin relation till sin exfru, utan mer för att han belyser många väldigt sneda förhållanden i vårt rättssystem när det gäller att lyssna på båda föräldrarna. Att väga in båda föräldrarna lika tungt. Inte särbehandla åt något håll överhuvudtaget. Vad jag förstår så sker det inte idag och det tycker jag är snett.

Vad gäller boken så störde jag mig lite på den gloria som jag upplevde att han tog på sig själv. Det hedrar honom att han inte någonsin slog tillbaka, men att låta någon smutskasta en och inte försvara sig mot det med det man har till buds med allt vad det innebär för att på något sätt betraktas som lite mer helig på något sätt, det retade mig en hel del.

Alla gör sina val - det får man förstå. Men hade det varit jag i samma situation som han, så hade jag inte skytt några sådana medel. Om motparten "goes dirty" så skulle motparten få se på "dirty" utan att för den skull varken ljuga eller slåss. Varför skall man låta folk trampa på en i onödan? Och att stanna hos en advokat som så uppenbart (åtminstone i början) hade en rätt trist attityd, hade jag inte heller gjort. Så, emellanåt betraktade åtminstone inte jag honom som enbart hedervärd utan mest rätt flat. Nu kan det vara så att han undviker att berätta om sina egna "fula knep" för att han kanske tror att vi skall tycka bättre om honom för det. Men, som ni hör - på mig fick det motsatt effekt.

Oavsett så rekommenderar jag er att läsa boken. Den var klart läsvärd och så får ni återkomma med era egna reflektioner sedan.

Eva - boken är på väg, vilken vecka som helst ;)

Sär skrivning

Särskrivning är väl en av de värsta moderna sjukor vi har här i landet? Jag kan inte för mitt liv förstå varför det skall vara så svårt att hålla ihop ord som liksom hänger ihop?!

Ungefär som kollegan som fick ett mail från en person hon hjälpt med en sak.

Han svarade: "Skit bra. Tack för hjälpen."

Kollegan var på vippen - men höll sig - från att svara något i stil med "Det var ju trevligt att det var någon som bryr sig om hur mina tarmar fungerar..."

Återigen - hur svårt kan det vara? Skit svårt antagligen!

Intensiv helg

Ja, det har varit en intensiv helg med många olika moment förutom det vanliga med mat och barn som leker och stojar. Så, jag skall inte sticka under stolen med att jag är lite trött idag.

Eftersom jag satt här och jobbade igår kväll när "Ensam mamma söker" gick på TV tänkte jag passa på att titta på det nu istället, medan barnen tittar på Bolibompa. Jag älskar att man kan titta på TV på datorn! Perfekt för en som start-tiderna på TV:n inte alltid passar!

Sedan tänkte jag gå och lägga mig tidigt ikväll faktiskt. Skall bli *gäääsp* skönt!

söndag 2 november 2008

Onödig information

Ibland undrar jag vad jag skall ha all "onödig" information inuti mitt huvud, till.

Igår t ex - när vi var och bowlade i det här stora "aktivitetshuset" som inte ligger långt från där vi bor. Helt plötsligt går det en man förbi mig och jag genast sorterar min hjärna in honom rätt - och jag bara VET att precis så där ser ju min gamla klasskompis RH från högstadiet ut nuförtiden. Jag dök inte på honom. Men, när han liksom passerat och jag tittade på honom bakifrån så blev jag bara än mer säker, för jag kände igen gångstilen också. Alltså, frågan är: vad behöver jag den informationen till?!

Likaså är det så att idag fyller en av syster J:s gamla klasskompisars storasyster år (från Karlskoga). Man kan ju undra varför jag behöver komma ihåg det? Mitt huvud är verkligen fullt av den här typen av information. Ibland är det roligt att kunna "glänsa lite" men ibland är det faktiskt mest betungande. Framför allt eftersom jag tyvärr har börjat komma ihåg mindre och mindre. Så, eftersom folk vet vilken koll jag alltid har haft - så när man börjar glömma saker, så blir det liksom "värre" än när någon vanligt glömsk person glömmer. Om ni förstår hur jag menar. Pressen är större på den som "brukar ha koll"... Det jobbiga är när folk säger, när jag frågar något, att det där har jag redan berättat för dig. Då känner jag mig lite rutten - som att jag liksom bara frågar och egentligen inte bryr mig. Men, det kanske är så att det helt enkelt börjar vara fullt på hårddisken? Då är min nästa fråga: Hur gör man en diskdefragmentering på sitt hjärnkontor? Så att man kan rensa ut sådan där information som man inte använder sig av längre?

Jag bara undrar.

lördag 1 november 2008

Alla helgona

Man glömmer lätt bort, i det kommersiella bruset runt det amerikaniserade Halloween-andet, att det är de kära vi har förlorat som vi skall hedra denna helg.

Efter att vi har bowlat (till slut lyckades vi få in en bokning) skall vi nog ta bussen till en kyrkogård och tända ett ljus eller två och visa barnen vad denna helg egentligen går ut på. Här i Sverige.

Jag hoppas ni alla har en fin Alla Helgons Dag.

Moment 22

Underbart väder idag! Kanske skulle ta och få fyr i den där pumpan ikväll igen?

Planen var att vi skulle åka och bowla i eftermiddag när T har varit klart på kalas.

Problemet är bara att när jag ringer för att boka bana, så säger den automatiska telefonsvararen att det är många som vill bowla hos dem just nu men att det går bra att boka på deras hemsida. På hemsidan står det bara ett telefonnummer till vilket man skall ringa (som jag också ringde) för att boka. Jag tror det är ett sådant där länge som brukar kallas för "moment 22". Hursomhelst - man kunde lämna ett meddelande så kunde de ringa upp också. Så, det har jag gjort. Och därför väntar vi bara nu. På ett samtal. Eller ja, vi går nog ut i det vackra vädret en sväng under tiden. So long!