söndag 14 juni 2009

Det händer så mycket

Jag har alltid tyckt att det är vansinnigt att den viktigaste perioden i ens skolliv sammanfaller med en period i ens liv då så oerhört mycket annat känns så väldigt mycket viktigare. Då så väldigt mycket händer i kroppen, i relationerna till andra människor, med hela jaget. Det finns en uppenbar risk att man kanske fokuserar fel, om man har otur.

Man lägger grunden för så väldigt mycket då - och bygger man en dålig grund då av vilken anledning som helst - skall det verkligen vara så att man är utdömd för alltid?

Så, personligen tycker jag att resonemanget är fullständigt idiotiskt! För den som vill skall möjligheten finnas när man kommit ikapp och landat.

3 kommentarer:

AnnaK sa...

Men vaddå? Så man ska bara ha EN chans att plugga för att eventuellt kunna plugga vidare?? Och det valet och den pressen ska man ha på sig som 15-åring? Idoti säger jag bara!

Angie sa...

När jag var på bröllop för 2 helger sedan fanns tydligen Jan bjröklund i samma byggnad. Hade jag sett honom så hade jag förmodligen blivit galen. Jag tycker han är så otäck, den där kalla människan.

Mamma J sa...

Ja, det är helt och hållet sjukt!

Tänk om något händer i den vevan, som man inte kan råda över. Det kan vara vad som helst. Då är man dömd att aldrig få lyckas överhuvudtaget eller? Alla är ju inte födda med guldsked i munnen och kan få anställning som springpojke i pappas firma med miljoner i årslön. Det funkar inte så för gemene man!

Ja, vet du Angie - jag håller fullständigt med dig!