Om vi börjar med Alltid hos dig så tycker jag att den var jättebra. Kanske att jag tycker att baksidans text om att hon inser att farmoderns liv har påverkat henne mer än hon tror, bygger upp en förväntan på något som aldrig kommer. För den kopplingen fattade iallafall inte jag. Men, det må vara hänt. Den var klart läsvärd.
Sedan stack jag emellan med Värmebölja eftersom jag glömde mina böcker när jag åkte till Dalarna första svängen. Jag har läst de tidigare böckerna om Saltön och tyckt mycket om dem. Det var iochförsig ett tag sedan - så antingen minns jag dåligt hur de var eller så har jag bytt preferenser eller något sådant. För denna vete 17. Den var väl trevlig för all del - lättsmält och allt. Men, den kändes helt ärligt bara som en påtvingad uppföljning på en succé, framför allt efter tv-serien. Den kändes hafsig och rörig. Ibland blir det triviala genialiskt i all sin enkelhet, men nu kändes det triviala bara just trivialt. Det kändes som om hon radade upp alla karaktärerna och bara var tvungen att hitta på lite spännande intriger och bakomliggande historier och nya upptåg för att få ihop en bok. Och så det eviga tjatandet om hur mycket svetten rann på alla hela tiden. Kan det bli för mycket upprepning? Ja, det kan det. Jag är allt lite besviken och skulle inte rekommendera den direkt.
Jag följde så på med Nattfåk. Den började jag på när vi kom upp till Dalarna denna gång - och det var ju korkat. Om man säger så här: jag är spökrädd ändå. Och där har vi bl a en källare - en sådan där som man måste gå ut för att komma ner till, där duschen är. Där står också ett extra kylskåp och en frys. Så, man måste göra sig ärenden dit rätt så ofta. Inte så där odelat roligt när man läser om spöken i massor och ju då är lite reserverad mot fenomenet ändå, i största allmänhet.
Men, hursomhelst - jag läste den så fort det fanns tid över - eftersom den var riktigt riktigt bra!
Och så - sist men inte minst i min uppräkning kommer då Skumtimmen - som jag trots den underliggande storyn, som ju var hemsk, nog tyckte var strået lite vassare än "Nattfåk".
I båda böckerna gillade jag växlingen mellan nutid och dåtid - och i "Skumtimmen" upplevde jag att jag bättre kunde hänga med, med vad det betydde för historien som sådan. I "Nattfåk" kändes det ibland som om han snurrade in sig lite lite för mycket. Sedan finns det en annan aspekt på varför jag gillade den ena bättre än den andra. Jag retade mig på huvudpersonen i "Nattfåk" och hans lurande av barnen. Och hur han negligerade dem på andra sätt flera gånger. Störtlöjligt kan tänkas, men han fick liksom inte min sympati för den sakens skull - och därför tror jag att jag gillade "Skumtimmen" bättre. Om jag nu skall jämföra de båda böckerna.
I alla händelser gillade jag båda två mycket. Jag tyckte att de var mycket välskrivna, spännande och alldeles lagom mycket detaljerade.
Nu ligger en ny bok på mitt nattduksbord. Och jag har uppdaterat informationen till höger med den informationen. Också den har kommit till mitt hushåll på rekommendation i en av kommentarerna.
2 kommentarer:
Åh... jag gillar att läsa böcker men av nån kosntig anledninge har jag inte tid - eller tar mig inte tid. Har flera olästa hemma. Jag borde nog sluta köpa böcker eftersom jag inte läser dem...
Jag tror du skall fortsätta köpa dem. Rätt som det är så får du tid - och då är det bra att ha lite hemma. Då har du inte missat en hel massa under en "köp-stopps-tid". Så tror jag.
Skicka en kommentar