onsdag 10 september 2008

En dementi

Det känns som om en liten dementi är på sin plats.

Det kan nog låta som om L:s mamma är jättehemsk i mitt förra inlägg. Och det vill jag förtydliga att det är hon inte.

Ingen av oss kunde väl drömma om att det skulle bli så här. Vi anmälde dem tillsammans och allt - det trista är att jag inte fann mig bättre när han väl ringde till mig den där dagen när jag satt i en nederslaf i en våningssäng i ett litet rum på ett vandrarhem i Varberg. Det var ju DÅ jag skulle ha ifrågasatt hur 17 han tänkt när han delat på dem som vi anmält tillsammans.

Men, helt ärligt så kunde vi verkligen inte tänka oss att de skulle göra en sådan konstig indelning även om nu T och L inte fick spela i samma grupp.

Vi har mailat till den ansvarige nu och förklarat läget. Med lite tur förstår han och kan göra något åt det. Inte så att vi förväntar oss att han skall peta någon från den gruppen eller så - men, om de redan är 9 som dessutom är ett ojämnt antal, så kan det väl inte göra något om de blir 10 som ju då också blir jämna par.

Han verkar inte vara den där cyniska typen som tänker att "jaja - vi har ändå 20 på kö" - det är nog bara helt enkelt så att han inte tänkte när han delade in dem. Man kan tycka att det hade varit smartare att inte erbjuda folk att välja tid, utan bara, när han ringde runt presenterade platsen som sådan "Hej, ditt barn har fått tid den och den dagen den och den tiden". Då hade han varit kung över fördelningen av tiden och platsen. Jaja. Vi håller tummarna för att han svarar positivt på mail snarast.

Boven i det här dramat är ju inte L:s mamma och pappa på något sätt - det skall absolut förtydligas. Det är ju faktiskt jäkligt klantigt skött av en annars toppentoppenbra tennistränare. Hoppas nu att han reder ut det på bästa sätt bara.

Inga kommentarer: