Nattligt trauma för en tvillingmamma

Alltså. Jag tar inte fel på mina killar. Har aldrig gjort. Det kan ju för all del bero på att de är väldigt olika och har så varit precis precis hela tiden. När de frågade på BB om det var OK att klippa av armbanden - var jag verkligen säker på vem som var vem, när vi skulle åka hem - blev jag nästan förnärmad. Herregud, de är ju totalt olika! Klart att jag vet vem som är vem!

Men, inatt - i den allmänna sovförvirringen kom M in till vår säng. Jag vaknade av att någon stod vid min sängkant och liksom trummade lätt på mitt ansikte. Någon som pockade på uppmärksamhet. Eftersom denna någon inte hade någon kudde med sig så skickade jag in honom till sin säng för att hämta den och sedan kröp han upp emellan oss. Han lekte groda (?) vid ett tillfälle då jag i sömnen fångade honom typ i luften när han sköt ifrån med benen mot D:s rygg och liksom kom farande över mig (alltjämt sovande). Helt otroligt hur man ändå hänger med när man sover! Efter en stund började han gnälla och hålla på, så jag frågade honom upprepade gånger om han inte var kissnödig. "M är du kissnödig?" "Ska vi gå upp och kissa, M?" innan jag plötsligt drabbades av tvivel och i kolmörkret strök jag pojken över huvudet och insåg omgående att så DÄR mycket hår har inte M... Jahapp, jag som hade kunnat sätta pengar på att det var M där i sängen - och så var det L! Först när jag sa rätt namn till honom gick han med att han var kissnödig och följde med mig upp (undrar just vad han tänkte när jag envisades att fråga hans bror om han var kissnödig, som inte ens var DÄR!). Och jag, ja jag kände liksom hur hela huvudet bara snurrade - hur kunde jag ta så fel?! Det är för all del lätt att skylla på sömndruckenhet, det förklarar nog alltsammans, men inte desto mindre så smakade det hela faktiskt lite beskt i munnen...