Angående livspusslet

Först: LCHF står för Low Carb, High Fat och det kan du, om du vill läsa mer om t ex HÄR - men kort kan man säga att man inte skall äta ris och potatis men gärna fett... Typ...

Och, ja visst är det så att man framför allt skall trivas. Och det gör jag också. Trots att våra väggar i vardagsrummet är ljusgula och inte vita, soffan är mörkblå och inte varken svart eller vit och bokhyllorna är i mörkt trä och inte björk... Och, gud förbjude - vi har tjock-tv!

Köket innehåller vita vitvaror och inte rostfria och vi har ingen induktionshäll utan vanliga plattor och det finns inte tillstymmelse till klinkers hemma hos oss. Och så där kan vi fortsätta.

Jag är bekväm och åker gärna charter, men lagar gärna köttbullarna själv till barnen (framför allt för att jag tycker köpeköttbullarna är ap-äckliga) och vi har slutat med fiskpinnar för att de är så läskiga när paneringen liksom släpper och glider iväg. Men, vi äter lösgodis och dricker läsk, det gör vi - även om vi steker i smör och inte olja eftersom vi fått lära oss att allt annat utom smör bildar transfetter när man hettar upp dem.

Och jag leker sällan med mina barn. Jag är ingen lekmamma. Och tränar gör jag för att jag inte vill hamna på samma ställe som min mamma, som knappt orkar gå uppför en trappa utan att bli andfådd. Och hon påstår att det enbart beror på gener. Hmmm, jag har dock bestämt att eftersom jag ju då är rätt lik min mamma och då alltså måste dras med samma gener som hon - så skall jag mota Olle i grind.

Och det där med egen tid - och tillsammans? Öh, egen tid OK - ibland. Men det är länge sedan vi gjorde något tillsammans bara jag och D. Vi har dåligt med barnvakt framför allt. Så, då blir det enklast att vi delar på oss, för att få någon egen tid överhuvudtaget.

Så, man kan lugnt säga att vi är rätt omoderna. Och helt ärligt - ibland skäms jag för det. Och då ursäktar man sig snabbt för standarden i hemmet - att man inte bytt ut soffan för barnen kladdar ju ändå så mycket än så länge, så det är lika bra att ha en gammal ful en. Och att byta ut golven är ju ingen idé så länge barnen är små. Och tapetsera om? När de ritar på väggarna fortfarande? Nu börjar dock vårt kök att gå sönder, så vi måste väl snart... Men, lite ångest får jag allt - för gör man fint där så syns det andra så väl. Och då får man väl ursäkta sig ännu mer...