Mysteriet med den försvunna plånboken

I gott och väl en månad - det är nog till och med så mycket som två eller kanske lite mer, har T:s plånbok varit spårlöst försvunnen. Hon har en ordning i sitt rum som Einstein skulle vara avundsjuk på henne för d v s det var inget konstigt om en plånbok kom bort.

Hursomhelst så kom kulmen denna helg eftersom vi har försökt få henne att leta ordentligt i sitt rum ett antal gånger och hon liksom "skrapar på ytan" d v s hon letar i den lilla ordning som finns, men inte i den oordning som råder i samtliga lådor typ. Så, jag gav henne ett ultimatum att om hon inte letade reda på den denna helg (eller åtminstone gjorde en rejäl genomgång) så skulle alla veckopengar under 2009 frysa inne. Jag sa till henne att om pengar inte spelade henne större roll, så kunde jag behålla dem...

Och så åkte vi (jag och barnen) iväg till ett lekland på "Playdate" med några kollegor till mig, och deras barn. Under tiden var D hemma och städade badrummen. Han tog sig också för att gå igenom T:s rum i lugn och ro. Hittade inget. Vilket han också redogjorde ganska grundligt för när vi kom hem.

Så hör jag hur M och L pratar något om "Här är T:s plånbok" och dillade lite, vilket jag var helt övertygad om att de kom med något annat för att s a s låtsashitta den. En liten stund senare hör jag dock hur detta upprepar sig då L går in i T:s rum och upprepar "Här är din plånbok!" och T börjar yla! Då har alltså M vid något väl valt tillfälle "lagt rabarber" på T:s plånbok och gömt den i sin säng. Nu låter det som om vi aldrig bäddar rent i deras sängar - men de har sådana där växasängar med madrass uppvikt i båda ändarna. Bakom en av de där madrassbitarna som står rakt upp - DÄR hade han stoppat den. Och nu hade då L tagit fram den. Glädjen var stor, förstås!

Man kanske skall fråga dem lite oftare om saker som är borta?

Och det är ju det där med att underskatta deras intelligens också. Nu vid middagen satt vi och pratade om att M & L skulle bada efter maten och T skulle in i duschen. Först ville M hellre duscha, men kom sedan fram till att bad blev bra. Men, inte desto mindre så klagade han lite för han ville ju titta på Bolibompa också. Men, sa D, det skulle han inte hinna med bad och allt. Så blev han tyst och satt och åt och tittade ut genom fönstret innan han suckade lätt och så sa han: "Nej förresten, jag vill duscha istället. För det går fortare. Då hinner jag se Bolibompa också." Han är inte dum den!