söndag 2 november 2008

Onödig information

Ibland undrar jag vad jag skall ha all "onödig" information inuti mitt huvud, till.

Igår t ex - när vi var och bowlade i det här stora "aktivitetshuset" som inte ligger långt från där vi bor. Helt plötsligt går det en man förbi mig och jag genast sorterar min hjärna in honom rätt - och jag bara VET att precis så där ser ju min gamla klasskompis RH från högstadiet ut nuförtiden. Jag dök inte på honom. Men, när han liksom passerat och jag tittade på honom bakifrån så blev jag bara än mer säker, för jag kände igen gångstilen också. Alltså, frågan är: vad behöver jag den informationen till?!

Likaså är det så att idag fyller en av syster J:s gamla klasskompisars storasyster år (från Karlskoga). Man kan ju undra varför jag behöver komma ihåg det? Mitt huvud är verkligen fullt av den här typen av information. Ibland är det roligt att kunna "glänsa lite" men ibland är det faktiskt mest betungande. Framför allt eftersom jag tyvärr har börjat komma ihåg mindre och mindre. Så, eftersom folk vet vilken koll jag alltid har haft - så när man börjar glömma saker, så blir det liksom "värre" än när någon vanligt glömsk person glömmer. Om ni förstår hur jag menar. Pressen är större på den som "brukar ha koll"... Det jobbiga är när folk säger, när jag frågar något, att det där har jag redan berättat för dig. Då känner jag mig lite rutten - som att jag liksom bara frågar och egentligen inte bryr mig. Men, det kanske är så att det helt enkelt börjar vara fullt på hårddisken? Då är min nästa fråga: Hur gör man en diskdefragmentering på sitt hjärnkontor? Så att man kan rensa ut sådan där information som man inte använder sig av längre?

Jag bara undrar.

3 kommentarer:

Ango sa...

Känner igen det där! Gamla telefonnummer som man inte har någon nytta alls av längre, det finns lagrat, medan viktig eller åtminstone information som vi behöver idag, det kan vara hopplöst att lagra in. Det går ju att förklara med kognitiv psykologi och hjärnans uppbyggnad, men det tänker jag inte förklara nu ;).

Kram
/Ango

Anonym sa...

Känner igen det där med att vara glömsk, det är samma sak för mig -ibland önskar jag att det gick att köpa ett nytt minneskort till sin hjärna, precis som man kan göra till datorn...

Anonym sa...

Vaddå, du menar varför man kommer ihåg vilka skor vår fröken brukade ha? Eller att Heliga Birgittas man dog 1344? :) Jättevikti information ju! Kram Anna!