Med anledning av Röda Korsets kramkampanj vill jag göra ett inlägg om ett ämne som jag har tänkt skriva om ett tag..
Jag är en sådan där människa som lite grann låser sig när det kommer till kramar.
Inte för att jag inte tycker om att kramas - men i det läget är jag alltid lite rädd för att "gå över gränsen" och ge mig på att krama någon som kanske inte vill. Jag är en typiskt "kram-osäker" människa. Väldigt rädd för att göra fel, att krama någon som lider sig igenom kramen - eller där man känner "pinn-känslan" när hela personen liksom spänner sig för att det känns allmänt obekvämt. En del kramas så fort de ses om de träffar en kompis de inte sett på ett tag o s v. Jag gör det ibland. Men, oftast inte.
För övrigt har jag inga problem med att vara "fysisk" om man säger så - i stil med lite mer "säkra saker" som att klappa någon på armen eller liknande, det är just i det lite mer närgångna kramandet som jag låser mig. Och alltså inte för att jag inte vill - utan för att jag inte törs. Jag litar inte på mitt eget omdöme om det är läge för en kram eller inte, helt enkelt. Visst låter det hemskt?
Om man säger så här - när det vid speed-dejtandet i början av "Bonde söker fru" kom in en kille (det var väl Tobias?) som hakade upp sig vid kramandet, när Hanna skulle krama honom - då liksom bara vred jag mig, inom mig, som en mask - för det där är så hemskt. När man liksom har öppnat sin famn för någon, tagit steget fram och han eller hon sträcker fram handen istället... Oj!
Då kör jag "safe" bara - och väntar på att den andra skall ta initiativet. Oftast. Så, ta det inte personligt. Det är bara jag som trots min rätt utåtriktade och kanske något kaxiga framtoning inte har det alldeles lätt med det häringa kramandet.
4 kommentarer:
Det där med att ge en kram eller inte är ganska intressant. Jag har inte något emot kramar - oftast. Ja, beroende på vem det är givetvis. Men, vissa är FÖR fysiska, och känner inte av när man själv ryggar tillbaka. Minns du en gemensam gammal arbetskollega, P Ö? Han var väldigt väldigt närgången, och jag tror ärligt talat inte att han visste om det själv. :)
Angående min mage - nä, det är ju bara en liten buse där inne. :) På måndag är det ultraljudsdax igen, jag längtar! :)
Wii blir garanterat en väldigt uppskattad julklapp om du köper en åt D. :) Jag är ju ingen tv-spelsmänniska, men Wii är helt klart undantaget. Man är delaktig på ett sätt jag inte trodde var möjligt, och det är vansinnigt kul! :)
Ja, jag minns honom. Han hade dessutom en förmåga att alltid stå för nära en - han liksom klev in i ens säkerhetscirkel. Tog man ett kliv bakåt så följde han efter. Verkligen en jättejättesnäll kille, men det där störde så till den milda grad att jag hade svårt att lyssna på honom ibland när han pratade. All min energi gick åt till att störa mig på att han stod för nära :).
http://www.youtube.com/watch?v=0P6BIlikDBs
Kanske bara är jag, men jag gillar den här! Kanske mest för att jag brukar sjunga den ihop med en kille i kören när vi har lite okyrkliga framträdanden.
Kram E
Den är ju faktiskt urläcker!!!
Skicka en kommentar