Pappa-barn

Läste ut "Ge aldrig upp" av Michael Alonzo igår. Den var bra. Jättebra. Den berörde och jag har därför nu blivit stödmedlem i föreningen Pappa-Barn.

Inte kanske så väldigt mycket för hur just författaren hade det i sin relation till sin exfru, utan mer för att han belyser många väldigt sneda förhållanden i vårt rättssystem när det gäller att lyssna på båda föräldrarna. Att väga in båda föräldrarna lika tungt. Inte särbehandla åt något håll överhuvudtaget. Vad jag förstår så sker det inte idag och det tycker jag är snett.

Vad gäller boken så störde jag mig lite på den gloria som jag upplevde att han tog på sig själv. Det hedrar honom att han inte någonsin slog tillbaka, men att låta någon smutskasta en och inte försvara sig mot det med det man har till buds med allt vad det innebär för att på något sätt betraktas som lite mer helig på något sätt, det retade mig en hel del.

Alla gör sina val - det får man förstå. Men hade det varit jag i samma situation som han, så hade jag inte skytt några sådana medel. Om motparten "goes dirty" så skulle motparten få se på "dirty" utan att för den skull varken ljuga eller slåss. Varför skall man låta folk trampa på en i onödan? Och att stanna hos en advokat som så uppenbart (åtminstone i början) hade en rätt trist attityd, hade jag inte heller gjort. Så, emellanåt betraktade åtminstone inte jag honom som enbart hedervärd utan mest rätt flat. Nu kan det vara så att han undviker att berätta om sina egna "fula knep" för att han kanske tror att vi skall tycka bättre om honom för det. Men, som ni hör - på mig fick det motsatt effekt.

Oavsett så rekommenderar jag er att läsa boken. Den var klart läsvärd och så får ni återkomma med era egna reflektioner sedan.

Eva - boken är på väg, vilken vecka som helst ;)