Nu skall jag sticka ut hakan.
Men, jag tar det som eventuellt kommer tillbaka. För min fasta övertygelse är precis som det verkar vara många andras också - att om man är gravid så har man gjort ett val. Och det valet är att sluta röka och undanhålla sig från att dricka alkohol. Barnet i magen har ingen möjlighet att välja och då anser jag att det är mammans förbannade plikt att inte utsätta barnet för risker medvetet. Risker som man faktiskt på ett enkelt sätt kan hoppa över.
Jag anser faktiskt att mamman inte har rätt till sin egen kropp och att få "bestämma själv" som jag såg att någon 20-åring hade kommenterat till artikeln i Aftonbladet. Faktiskt gör jag inte det. Jag anser att mamman under graviditeten är att betrakta som ett typ "värd-djur" även om det kanske låter lite hårt. Men, hennes uppgift som gravid är att ta hand om sig själv på, för det väntade barnets, bästa sätt. Och i det innefattas inga glas med vin eller cigaretter.
Jag såg ett ungt par i centrumet här i närheten häromsistens. De stod precis utanför glasdörrarna till centrumet - inne i parkeringsgaraget. I vagnen, som var vänd emot dem låg en liten liten bebis - inte mer än max en månad gammal. Och framför suffletten står BÅDA föräldrarna och röker. Jag sa inget, men jag gjorde som i artikeln - jag blängde på dem, på vagnen och på dem igen. Jag tänkte i mitt stilla sinne hur jag skällde på mamma när hon fortfarande rökte, om hon gick i närheten av T:s vagn när vi var ute och gick. Hon fick inte ens ta i henne när hon just varit ute och rökt, utan inte ens den där utandningsluften hon hade med sig in - ville jag utsätta lillan för. Kanske i överkant, men ändå. Så har man då de där som står framför suffletten där det lilla lilla barnet ligger och sover. Iofs är väl kanske den där ungen redan van. Med det omdömet har mamman säkert bolmat på med oförändrad kraft under graviditeten också.
9 kommentarer:
Det här är jag i allra högsta grad kluven till. Jag rökte när jag var gravid med Paulina, och ändra fram till jag blev gravid med Simone. Jag försökte verkligen sluta röka första gången, men det gick inte. Jag skar ner till 4 cigaretter om dagen, men lyckades aldrig ta bort dessa. När jag försökte ta bort cigaretterna helt gick jag omkring med nerverna utanpå och det är heller inte bra för barnet...
Att andra skuldlägger rökande mammor, det hjälper inte ett jäkla dugg, det stjälper mycket mer än hjälper. Ingen har missat hur farligt det är att röka! Istället för att skuldbelägga och ifrågasätta mamman (och även pappan såklart) måste man hitta sätt att hjälpa till med ett rökstopp. Där är det vänlighet som funkar, inget annat!
När jag blev gravid med Simone slutade jag tvärt att röka 3 dagar efter det positiva testet, och har varit helt rökfri sedan dess (7 år om 1 vecka, men vem räknar? ;-)).
Det råder så mycket dubbelmoral om det mesta i människornas rike så just sånt här får mig att bli så kluven. När ska vi ifrågasätta bilåkandet? Barnen har ju inte valt det heller, men många, många barn dör i trafiken varje år också. Det finns så mycket som är farligt (livet i sig är ju livsfarligt, det går inte att komma levande ifrån det ;)).
Idag ogillar jag att gravida eller föräldrar över huvudtaget röker, men aldrig att jag skulle förfasa mig och ge mig på dem. Tvärtom! Jag kan prata med dem, berätta om mina egna erfarenheter, fråga hur de själva känner (jag lovar att de redan känner sig tunga av skuld)...
Kram
/Ango
Jag håller med dig till fullo. Man är skyldig barnet att sluta röka. Det må vara skitjobbigt att sluta med något man sedan länge är beroende av - vad vet jag. Men det får man väl ta! För barnets bästa om inte annat.
Jag blir väldigt illa berörd då jag ser gravida och föräldrar med små barn stå och bolma för glatta livet. Det gör ont att se, och även om jag håller tyst så blänger jag surt på dessa "egon"..
Samma sak med alkohol. Så svårt att avstå under tiden man är gravid/ammar kan det väl ändå inte vara?
Jag förstår precis våndan du beskriver - men inte desto mindre så tycker jag att en jämförelse mellan bilåkande och passiv rökning i någon form är ganska fel. Det är precis på samma sätt som att barnen inte heller får välja var föräldrarna väljer att bo - i en storstad eller på landet o s v parallellerna till vad barnen inte får välja är ju väldigt många i så fall. Trots allt är det rätt så enkelt att sluta röka/dricka för en begränsad period. Det är ju ett gift, oavsett vad man säger om det. Hur det än är så är det farligt att leva, för man kommer ju att dö av det. Men, just sådana där uppenbara gifter tycker jag personligen att man skall undvika att utsätta sina barn för.
Jo, jag vill tillägga att även i det fall där en förälder kanske slår sitt barn - så är jag övertygad om att den föräldern i de allra flesta fall mår dåligt av sin handling. Men, där är det självklart att man skuldbelägger den som redan mår dåligt iallafall. Varför inte i röknings-fallet?
Att blunda för att istället tycka synd om den som inte kan rå för sitt beteende trots att man är vuxen, är inte riktigt min grej.
För min del handlar det inte om att blunda, det handlar om att bemöta på ett bra sätt. Sura blickar, jo, det biter ju fint...eller kanske inte alls. Om jag ser någon som jag anser beter sig illa mot något biter det knappast med en ful blick. Samma sak med rökande människor.
Barnet väljer inte, nej, men beroendet är enormt, faktiskt. Har man inte suttit fast i det är det svårt att förstå hur det är.
Att bo i storstad med alla avgaser som kommer rakt på barnet i vagnen varje gång man passerar en bil som är igång, ja, det är hemskt illa också, och inte ett val barnet gjort.
Jag tycker att det är fel med cigaretter och alkohol...för alla, för det är förbannade gifter båda sakerna (nej, jag använder inte alkohol heller), men det betyder inte att jag talar om för andra vilka val de ska göra. De mår säkert dåligt som det är ändå, och det hjälper fortfarande inte att skuldbelägga.
En förälder som som slår sitt barn skuldbeläggs inte enbart. Föräldern får hjälp att komma över sitt problem. Likadant har flera MVC insett att rökavvänjningsgrupper hos blivande föräldrar är bättre än att bara läxa upp.
Att enbart skuldbelägga fungerar aldrig. Man måste alltid hitta ett sätt att hjälpa så gott det går.
Ja, det är min åsikt...såväl som fd rökare, som förälder, som beteendevetare ;).
Ja hade också tänkt att skriva ett inlägg om detta men du har skrivit det så bra så jag skiter i det ;-)
Ango: Visst har du rätt i att det finns flera saker som barnet inte väljer, som också är dåliga. Men, alla är inte lika "lätta" att ändra på som att sluta en ovana. Att flytta ut på landet fungerar ju inte för alla. Att sluta åka bil, inte heller - framför allt inte om man då också har flyttat ut på landet. O s v.
Och självklart så löser inte sura blickar något egentligen - rökavvänjningsgrupper på MVC eller BVC är ju betydligt bättre, men några sådana har jag ju inte tillgång till att kunna erbjuda, tyvärr.
Men, det jag faktiskt tror är att om det inte är ok enligt "normen" d v s om folk faktiskt blänger alt kommenterar, så blir det kanske lite svårare för den gravida att ta sitt bloss - iallafall i lugn och ro - och därmed kanske hon avhåller sig en liten stund till och så blev det bara två cigg istället för tre den där dagen. Kanske att det är lättare att motivera sig om man känner det sociala trycket.
Så, visst har du rätt i att man inte löser problemet med att blänga. Men, samtidigt så vill jag "ta ställning" eller hur man skall säga. Men, är på samma gång inte riktigt så tuff att jag vågar stövla fram och SÄGA det rakt ut. Men, visa att jag tycker att hon gör dumheter, det vill jag.
Haha, Helena - det är något med den där månaden det där året :).
Okej, blänga kan man ju men jag tror inte att alla tar åt sig. Skulle iallafall inte jag göra. ALLA MAMMOR MED BARN HAR INTE RÖKT NÄR DOM VAR GRAVIDA. Jag själv te.x. Jag slutade strax efter att jag plussade och hade inga större problem med det, men efter att lillbebben föddes som kom röksuget tillbaka. För efter förlossningen så var det ju inte "förbjudet" att röka längre, nu hade jag ingen annan i min kropp som kunde ta skada av gifterna, bara mig själv. Jag var dum nog att börja igen när lillen var 2 månader.
Men jag röker aldrig när jag är ute med barnvagnen, tvättar händerna efter varje cigg och röker ABSOLUT INTE INNE, jo vissa gör det!
Dra inte alla över en kant. Vissa har kanske rökt i 1 år, andra 10 år. Det är skillnad på hur svårt det verkligen är för vissa.
Men många ickerökare kan inte sätta sig in i det.
Skicka en kommentar