Tävling

Man kan tro att något kommer att tävlas ut i det här inlägget, men så är det inte.

Hemma hos oss pågår det någon form av tävling på helgerna. I veckorna är den inte fullt lika vanlig, som tur är. Det är tävlingen om sängplatsen närmast mamma.

När M eller L kommer in till vårt rum på natten eller tidiga morgonen, framför allt då på helgerna eftersom jag oftast är uppe innan de har vaknat i veckorna, så går de ofelbart till mig först. Inte enbart för att jag ligger närmast dörren utan också för att jag är den som vaknar lättast. Jag lyfter upp vederbörande och hjälper honom på plats innanför mig. När näste man så kommer, så får han då alltså gå till pappa. Denne någon får då ligga på utsidan om pappa - så att pappa hamnar som en buffert mellan bröderna, som annars tenderar att börja busa eller bråka.

Imorse insåg jag att detta med att komma först och hamna bredvid mig, det var en vinst. Jag riktigt hörde hur M triumferade när L kom och det redan var fullt bredvid mig. Attans - har det blivit en tävling om vem som kommer till oss först? Det var inte bra. De får gärna stanna i sina egna sängar så länge det är möjligt istället för att tävla in till oss.

Hur mysigt det än är när de kryper ner tätt intill och klappar och pussar, och gärna ligger på en - hur mysigt det än må vara - så blir det trångt. Och när man normalt kliver upp vid halv sex eller t o m halv fem vissa dagar i veckorna, så är man inte toksugen på att bli väckt redan vid 6 eller halv 7 på helgerna också. Det vore ju en sak om de kom in, lade sig, kurade ihop sig och somnade om. Men, det händer alldeles för sällan. De ligger hellre och viskpratar och sjunger. Och övar sig inför helikopter-SM...