tisdag 30 juni 2009

Jag tänker inte jag tänker inte jag tänker inte

Jag tänker INTE gnälla på värmen. Visst är det varmt. Väldigt varmt till och med. Men, jag har tusen gånger hellre det så här än på något annat sätt så här års!

Så, jag tänker inte falla för det som så många andra bloggare gör - och lite fint klaga över hur svetten rinner och hur man flämtar. Hur man vaknar för tidigt på morgonen för att solen lyser in genom det halvöppna fönstret, som man måste ha öppet för att inte kvävas av både värmeutsöndring av maken intill och väderleken. Jag tänker inte. Jag njuter, svettas, tar en sipp till av vattnet (eller ikväll - en martini med 7up och en massa is) och hoppas att det håller i sig ett bra tag till!

måndag 29 juni 2009

Drag?

Hur fjollig är jag som inte vill att barnens fönster skall vara öppna när de sover när det är så här varmt. OK - T sover i en loftsäng, så hennes fönster går jag med på att det är öppet, för hon är ju så högt upp - men för de två i låga växa-sängar, så stänger jag fönstret när de har somnat. Är det överdrivet? Ingen av dem sover direkt under fönstret - utan fönstret har sin öppning åt höger och till vänster om fönstret står sedan en garderob på resten av den väggen. Lagom så att man kan öppna garderobsdörren står sedan L:s säng, på vänsterväggen om man säger så - och i vinkel mot hans säng står M:s, nästan framme vid dörren som är snett mittemot fönstret. Gick det att hänga med? Är jag överbeskyddande som inte vill att de skall "ligga i drag"?

Ni förstår, jag hade en lärare i maskinskrivning på gymnasiet som hade halvsidig ansiktsförlamning av att hon hade suttit i en öppen bil - i drag - i 25 mil eller något i den stilen. Något sådant vill man ju inte orsaka sina barn. Men, å andra sidan finns det ju folk som dör av värmeslag....

Potatissallad

Jag följer på mitt inlägg om den hemska olyckan - med ett mycket trivialt inlägg. Men, det är så att jag behöver tips på en god potatissallad med färskpotatis och någon god vinägrett (vill alltså inte göra "vit" potatissallad). Jag förbereder den gärna dagen innan om det är möjligt. Man kan ju hitta mängder med recept på Tasteline och gudvetöverallt - men, jag tar gärna emot rekommendationer istället. Det är liksom säkrare kort.

söndag 28 juni 2009

Traumatiskt bad

Vi gjorde iordning lite fika och kom till badplatsen strax före 4 - det var fortfarande 30 grader varmt, så vi tänkte svalka av oss lite innan det var dags för middag och vardagsförberedelser. Efter att jag sprungit efter T som drog iväg på egen hand (ingen kompis med idag) och förmanat henne att trots att hon kan simma, så får hon inte gå iväg och bada ensam - så kom en halvt hysterisk kvinna springande ner på själva stranden. Hon skrek på ett utländskt språk till två män som satt på bryggan med fötterna i vattnet - varpå de båda sprang iväg uppför kullen precis intill (jag tror dock inte att de egentligen hade med saken att göra för hon stannade nere på stranden sedan).

En stor mängd människor samlades snart uppe på den lilla kullen och sedan sprang två unga tjejer plötsligt från kullen och ner till vägen och mötte de utryckningsfordon som kom - två ambulanser, tre brandbilar och fyra polisbilar... En dykarklädd man kom springande i en väldig fart uppför kullen. Det surrade på hela badplatsen av rykten om vad som egentligen hänt - men vad jag förstår så hade en treårig pojke ramlat i vattnet från den brygga som ligger där också. Enligt en person hade han sedan fastnat på något sätt, så de hade inte fått upp honom förrän han legat i vattnet ett tag - så när han väl kom upp fick de påbörja återupplivning av honom.

Efter en liten stund anlände också en ambulanshelikopter och snabbt snabbt fick alla som låg på den öppna jämna platsen flytta sina saker för att den skulle kunna landa. Sedan tyckte jag att de inblandade som vi såg började röra sig lite väl långsamt, så vi blev lite oroliga för utgången av det som hände. Men, när vi strax senare lämnade badplatsen igen (det kändes inte alltför muntert att bada vidare efter detta) så frågade jag en brandman jag mötte om hur det hade gått och då sa han att de hade fått igång pulsen på honom innan de åkte. Folk stod med tårar i ögonen under hela förloppet och gemensamt för oss alla var nog hur vi berättade för våra barn hur lätt sådant här kan hända - och kramade dem lite extra.

Mina tankar går ikväll till den lille pojken och hans anhöriga. Må det avlöpa väl även om delen med respirator inte låter helt bra...

Men, för helvete!

Ibland undrar man verkligen, så jag skräder inte mina ord den här gången. Är man helt tappad bakom en vagn när man gör en sådan här sak bara någon dag efter att det stått svarta rubriker om den ettåriga flickan i Danmark. Är folk helt och hållet dumma i huvudet?!

Strålande sol

Ännu en dag med strålande vacker sol. Klarblå himmel. Man skulle vilja ligga på stranden hela dagen idag också. Men, det är lite annat som måste fixas - så det skall vi göra nu, och så kanske vi får ett par timmar vid vattnet sedan.

Skynda skynda!

lördag 27 juni 2009

Nya böcker

Semester stundar om ett par veckor, men före dess har vi en halv vecka ungefär då barnen är på landet med mormor och morfar. Visserligen har vi planer på att hinna städa och fixa en himla massa saker på kvällarna efter jobbet den veckan - men men... Jag nu lagt in en beställning på tre nya böcker som jag om inte annat kommer att hinna läsa under mina fyra veckors ledighet.

(Har dock ännu inte kommit mig för att börja med Mons Callentoft-boken som ligger på nattduksbordet - men, den står först i tur).

De nya böckerna som bör anlända under veckan är:





Åsikter?

Personligen ser jag nog allra mest fram emot den översta eftersom syster J:s kompis öst superlativer över den - och de recensioner som är kopplade till artikeln på Adlibris verkar tycka som hon gör i stort sett allihop. Jag laddar!

Dop med förhinder

Skulle egentligen på dop idag. Men, då dopfamiljen och flera av deras närmaste släktingar dukat under för en magsjukebacill blev det inställt eftersom de inte ville dela med sig av denna till fler. Tack för det, sa förstås vi. Så, istället blev det en skön dag på stranden. Jag i min nya bikini!

Jag har jagat en ny bikini som INTE har halterneck eftersom jag redan har en sådan. Jag tycker att den lilla bränna jag lyckas få blir så konstig med en sådan. Plus att jag ville ha hipstermodell (heter det väl) på bikinitrosan. Den enda jag hittade var faktiskt på postorder. Så - så här skall jag frekventera de svenska stränderna i sommar (och de thailändska i november/december!) - med något rödare hår och hud samt bulligare kropp, haha!!

Bilderna är lånade från Ellos.se

fredag 26 juni 2009

Konstigt

Är det inte lite konstigt när man får tårar i ögonen när man hör att Michael Jackson gått bort? Han som inte spelat så stor roll i mitt liv överhuvudtaget (framför allt inte på senare år) - även om jag alltid tyckt om hans musik? Men, det är väl så - att för det första så tänker man väl på något sätt att sådana där stora stjärnor alltid skall finnas, och så plötsligt så gör de inte det. Dessutom var han ju inte speciellt gammal - och nu är hans barn föräldralösa. För någon mamma verkar det ju inte vara inblandad där. Mina tankar går till dem.

Här är en av mina favoritlåtar med Michael:



Tätt följd av den här:



Lite skillnad på hur han ser ut i de olika klippen.

Det är verkligen ledsamt att tänka på att han aldrig verkade bli nöjd med vem han var - och kunde vila i det. Må han nu iallafall vila i frid.

(Fast, jag måste erkänna att min absolut första tanke när jag hörde rapporterna var att han faktiskt skulle kunna iscensätta alltsammans bara för att "komma undan". Han har ju alltid varit mer eller mindre folkskygg...)

torsdag 25 juni 2009

Skrika?

Idag har vi påbörjat vår TBE-vaccinering i den här familjen. Jaja, jag veet att vi är lite sent ute vad den här sommaren anbelangar, men så får det vara - bättre sent än aldrig, eller hur? Jag och barnen for iväg (D har bestämt sig för att han inte behöver något vaccin, och han är vuxen nog att få bestämma det själv, snällt av mig va`?!).

Inte ett enda av mina barn sa så mycket som ett enda litet pip när de blev stuckna. Jag är så djupt imponerad att jag knappt finner ord.

L var lite rolig när det så var min tur. Då ställer han sig på min ena sida och lutar sig fram emot mitt ansikte - ser mig djupt in i ögonen och säger: "Nu ska du inte skrika, mamma!"

Glömma?!

Jag bara undrar - eftersom det kommer sådana här fruktansvärda rapporter varenda sommar: Hur ofta glömmer föräldrarna sina barn när det inte är så där varmt? Hur ofta sitter det barn instängda i bilar i timtals, men överlever, och därför inte blir "nyhetsstoff"? Det kan ju inte vara så att föräldrar drabbas av någon form av blackout enbart när det är varmt ute? Följderna blir desto mer ödesdigra - men, samtidigt så kan man ju bara gissa hur traumatiskt det måste vara för ett barn att bli bortglömt i en bil i en hel dag. Även om det inte är varmt.

I just det här fallet är det ju lite konstigt också att dagis inte reagerat när barnet inte kom som det skulle. Varför slog ingen larm om det tidigare? Eller larm och larm - varför ringde ingen och frågade?

onsdag 24 juni 2009

Bara bröst och nakna rumpor

Jag köper inte argumentet att bara bröst är något naturligt. Iallafall inte i ett badhus. Varför måste man då ha några badkläder på sig alls? Är inte nakna rumpor, blottade venusberg och lös-släppta penisar lika naturligt då?

Brösten är och har väl alltid varit väldigt sexuellt laddade. Av vilken anledning behöver man visa upp dem nakna i ett badhus? Ok om man nu vill göra det när man solar utomhus för att s a s slippa ränderna - men inne i ett badhus utan tillstymmelse till solstrålning? Och nej, jag tycker inte att det är "upp till varochen" eftersom inte alla har sunt förnuft.

Vad kommer härnäst - nudistbad i alla badhus? Den naturliga konsekvensen borde rimligen bli den.

Recensioner

Jag har slarvat med uppdateringen av vilken bok jag läser nu - och inte har jag informerat om vad jag tyckte heller...


Om vi börjar med Alltid hos dig så tycker jag att den var jättebra. Kanske att jag tycker att baksidans text om att hon inser att farmoderns liv har påverkat henne mer än hon tror, bygger upp en förväntan på något som aldrig kommer. För den kopplingen fattade iallafall inte jag. Men, det må vara hänt. Den var klart läsvärd.


Sedan stack jag emellan med Värmebölja eftersom jag glömde mina böcker när jag åkte till Dalarna första svängen. Jag har läst de tidigare böckerna om Saltön och tyckt mycket om dem. Det var iochförsig ett tag sedan - så antingen minns jag dåligt hur de var eller så har jag bytt preferenser eller något sådant. För denna vete 17. Den var väl trevlig för all del - lättsmält och allt. Men, den kändes helt ärligt bara som en påtvingad uppföljning på en succé, framför allt efter tv-serien. Den kändes hafsig och rörig. Ibland blir det triviala genialiskt i all sin enkelhet, men nu kändes det triviala bara just trivialt. Det kändes som om hon radade upp alla karaktärerna och bara var tvungen att hitta på lite spännande intriger och bakomliggande historier och nya upptåg för att få ihop en bok. Och så det eviga tjatandet om hur mycket svetten rann på alla hela tiden. Kan det bli för mycket upprepning? Ja, det kan det. Jag är allt lite besviken och skulle inte rekommendera den direkt.


Jag följde så på med Nattfåk. Den började jag på när vi kom upp till Dalarna denna gång - och det var ju korkat. Om man säger så här: jag är spökrädd ändå. Och där har vi bl a en källare - en sådan där som man måste gå ut för att komma ner till, där duschen är. Där står också ett extra kylskåp och en frys. Så, man måste göra sig ärenden dit rätt så ofta. Inte så där odelat roligt när man läser om spöken i massor och ju då är lite reserverad mot fenomenet ändå, i största allmänhet.

Men, hursomhelst - jag läste den så fort det fanns tid över - eftersom den var riktigt riktigt bra!


Och så - sist men inte minst i min uppräkning kommer då Skumtimmen - som jag trots den underliggande storyn, som ju var hemsk, nog tyckte var strået lite vassare än "Nattfåk".

I båda böckerna gillade jag växlingen mellan nutid och dåtid - och i "Skumtimmen" upplevde jag att jag bättre kunde hänga med, med vad det betydde för historien som sådan. I "Nattfåk" kändes det ibland som om han snurrade in sig lite lite för mycket. Sedan finns det en annan aspekt på varför jag gillade den ena bättre än den andra. Jag retade mig på huvudpersonen i "Nattfåk" och hans lurande av barnen. Och hur han negligerade dem på andra sätt flera gånger. Störtlöjligt kan tänkas, men han fick liksom inte min sympati för den sakens skull - och därför tror jag att jag gillade "Skumtimmen" bättre. Om jag nu skall jämföra de båda böckerna.

I alla händelser gillade jag båda två mycket. Jag tyckte att de var mycket välskrivna, spännande och alldeles lagom mycket detaljerade.

Nu ligger en ny bok på mitt nattduksbord. Och jag har uppdaterat informationen till höger med den informationen. Också den har kommit till mitt hushåll på rekommendation i en av kommentarerna.

Två saker är säkra!

För det första - nästa gång jag byter arbetsgivare så blir det till Oprah Winfrey.

Och, för det andra - jag kommer aldrig att drak-surfa i direkt anslutning till en flygplats (om jag gör det alls)!

tisdag 23 juni 2009

måndag 22 juni 2009

Färdig-midsomrad!

Jahapp, så var man hemma igen. Den sista biten, tog nästan en timme. När skall vi lära oss att inte ge oss iväg så att vi kommer hem precis i tid till rusningstrafiken?!

Hursomhelst, vi har haft en bra helg! Midsommarafton var ju blötare än blötast även om det faktiskt klarnade upp på kvällen. Inte så mycket att vi vågade sitta ute och äta - men alla barn kunde "rasa av sig" ute iallafall, vilket var tur. Den kvällen var vi 22 vuxna och 13 barn där äldsta barnet var en inlånad kille på ca 10 år någonting. Yngst var 2,5 månad - så vi var som sagt tacksamma för uppehållsvädret. Vi kunde dock inte resa majstången eftersom den är stor och tung och blir hal när den är blöt, vilket skulle kunna skada någon om man tappar den. Så, det fick skjutas - ända till söndagen sköt vi på det på en gång.

Sedan så har vi ätit gott, umgåtts med mormor, mostrar, morbröder, kusiner och sysslingar och allt vad det blir och haft det bara bra. Höjdpunkten får nog ändå sägas vara när mammas kusin från Australien kom på överraskningsvisit med sin familj på söndagen. Hans pappa är yngst i syskonskaran och följdaktligen så är han och hans storebror inte riktigt lika gamla som de flesta av de andra kusinerna och det ger också att hans dotter är 12 och hans son 9. Och barnen hade jag aldrig träffat förut - pappan träffade jag sist när storebrodern fyllde 40 för 8 år sedan och hans fru, hmmm - det måste ha varit innan de fick sitt första barn, som alltså är 12 nu.

När jag var liten bodde vi nästan allihop i samma stad - så vi träffades mycket "dåförtiden". Men, så har vi spritts ut - en del längre bort än andra, kan man ju säga. Nu var de då i Sverige på besök och beslöt sig för att komma och träffa oss alla i Dalarna och få sig en liten dos av ursvensk tradition med dans runt majstången och allt! Jättejättejätteroligt, verkligen! T tyckte det var lite extra spännande, märkte jag alldeles tydligt, hon gick där och strök runt flickan och ville prata med henne (båda barnen talar svenska) så när de skulle åka hem sedan frågade jag A om inte T kunde få hennes mailadress så att de kanske kunde mailväxla lite. Den lappen har T vårdat ömt och stolt visat upp för sin kompis idag när vi kom hem. Hon tyckte dock att det var lite konstigt att barnen som var nästan lika gamla som henne var mina sysslingar, haha! Det sorgliga i det hela är dock att hustrun har en segdragen men obotlig cancer. Hon har mått ganska dåligt under våren, men nu mådde hon fantastiskt enligt henne själv - och sanningen att säga så såg hon fantastisk ut också. Men, alla vet att det inte kommer att gå vägen. Det känns lite hårt att vinka av dem då, och veta att vi förmodligen inte kommer att träffa henne igen. Inte i det här livet iallafall.

onsdag 17 juni 2009

Packar



Och håller tummarna för bra väder i Dalarna över helgen!

Den "nya" och enligt alla jag pratar med - mycket bättre - vädersajten yr.no har haft lite svårt att bestämma sig. Men, eftersom en av de saker som sägs om den är att den har så rätt hela tiden - så väljer jag att tro på den nästsenaste prognosen för då var det sol på fredag och typ 14 grader eller något ditåt. Den senaste jag råkade se nu, visade 11 grader och regn. Blä! Men, de har ju ändrat sig flera gånger det senaste dygnet, så de hinner väl ändra sig igen, vetja!

Just nu verkar det enda som är säkert vara att det blir väder. VAD för väder, ja det återstår att se. Så, jag packar väl för alla eventualiteter.

GLAD MIDSOMMAR nu allihop! Och - godkväll!

tisdag 16 juni 2009

Uppfinnare se hit!

Varför finns det inget enklare sätt att färga utväxt än att hålla på och kleta halva håret med färg? Varför finns det inte bara en liten flaska med en liten pensel som man kan använda och liksom bara måla det hår som behöver målas. Eller den del av håret som behöver målas, om man säger så. Så less som är på detta borde jag gå tillbaka till att vara blond. Men. Jag? Blond? Nääää...

Sitter här och smyger

Skulle bara kolla en snabb grej på datorn innan jag började med maten. Men, så kom den där grannen förbi. Hon som inte får med sig sitt 1,5-årga barn när han bestämt sig för att leka med våra leksaker på vår gräsmatta. Han som skriker som en stucken gris när mamman försöker få med honom bort från mina barn som är ute. Och, eftersom vår ytterdörr är öppen på vid gavel och jag på villkorsvis inte vill prata med henne om väder och vind (jag känner inte henne alls..) och jag, när jag kommer från datorn passerar dörren - så sitter jag här. Och bara väntar på att människan skall ta kommandot över sitt barn. Och gå hem.

måndag 15 juni 2009

CityAkuten

Efter att följt serien i flera år, har vi nu inte tittat på några år.

Men, nu har vi sett det allra allra sista avsnittet. Och det känns allt lite vemodigt.

Nostalgi

När jag var liten fick jag en stor bunt med mammas gamla singlar. Två stycken kommer jag ihåg lite extra. Framför allt denna (som jag osökt kommer att tänka på varje juni) - den är ju så söt!


Den andra hette "Så gick det till när farfar var ung" men, den enda variant jag hittar på Youtube av den låten, är med Eddie Meduza och Ultima Thule och den är så grovt slaktad att jag nästan mår illa. Så där ska det ju inte låta. Suck! På "mitt" original så var minsann konvolutet lila och svartvitt och så var det Yngve Forsells som framförde den.

Ack ja, den nostalgin...

söndag 14 juni 2009

Det händer så mycket

Jag har alltid tyckt att det är vansinnigt att den viktigaste perioden i ens skolliv sammanfaller med en period i ens liv då så oerhört mycket annat känns så väldigt mycket viktigare. Då så väldigt mycket händer i kroppen, i relationerna till andra människor, med hela jaget. Det finns en uppenbar risk att man kanske fokuserar fel, om man har otur.

Man lägger grunden för så väldigt mycket då - och bygger man en dålig grund då av vilken anledning som helst - skall det verkligen vara så att man är utdömd för alltid?

Så, personligen tycker jag att resonemanget är fullständigt idiotiskt! För den som vill skall möjligheten finnas när man kommit ikapp och landat.

Hemma igen

Härbret som skulle städas, är städat. Kompisarna som skulle fikas, är fikade (nåja, två av tre iallafall). Svågern som skulle grattas, är grattad. Men, allt det här regnet? Det skulle faktiskt inte regnas, hade vi ju bestämt!

Förutom det så har det varit en rätt trist helg.

Hade ju med mig ett extrabarn som kompis till T och de där två, "stora" barnen skulle jag ha behövt punktmarkera. De andra två, "små" barnen har faktiskt funkat bra. Men, de stora har hittat på saker de inte skulle, i stort sett hela tiden. Visst blir man frustrerad när det regnar och man inte kan vara ute precis så som man kanske vill - men måste man för det göra dumheter hela tiden?! Att åka ensam vuxen till en sommarstuga med fyra barn kräver att de är lite självgående. Och jag liksom räknade med att de skulle vara det. Hade jag förstått hur det skulle bli hade jag inte åkt. Så kan man väl summera helgen. Jag är banne mig tröttare idag än innan "semestern"... Suck.

Nu skall jag läsa ikapp för mina många dagar borta från internet.

onsdag 10 juni 2009

Den blomstertid...

... ja, självklart måste också jag skriva ett inlägg om dagens stora händelse: Skolavslutningen. T:s andra. Lite extra rörande i år eftersom deras fröken M är en riktigt blödig sort och skall lämna dem för en annan skola och en annan klass (som bara råkar vara min kusin A:s dotters klass!) - därför var avskedet inför sommarlovet lite extra känslosamt. Även för åhörarna.

Jag som blir varm om hjärtat och lätt darrande på läppen bara av att se alla finklädda, förväntansfulla barn, alla blommor och allt - ni kan ju tänka er hur det är för en sådan som mig med "Den blomstertid" ovanpå det! Tyvärr har det ju regnat mer eller mindre hela dagen idag - så allt var inflyttat till gympasalen och det tog lite lite udden av det hela. Men, inte helt. Absolut inte helt. Jag var glad att jag kunde koncentrera mig på min kamera emellanåt och liksom skärma av mig lite grann. Gömma mig och min darrande läpp.

Nu är det alltså sommarlov. För att låta T slippa gå direkt till fritids på sommarlovets första dag, så har jag tagit ledigt imorgon (och är ju ändå ledig på fredag) och så åker vi till Dalarna i några dagar - jag, hon, killarna och F, en av våra kompisars söner tillika kompis till T - för ett litet mini-sommarlov innan fritids tar vid i några veckor innan den "riktiga" semestern.

Vi lever på hoppet att SMHI för en gångs skull skall ha fel om dåligt väder för den kommande helgens alla dagar, inte bara som det brukar - om det bra.

Ha det gott!

Läsa ikapp

Gör du det? Läser ikapp? Om du inte läst en blogg på en stund - läser du ikapp då - de inlägg som du ev har missat? Kommenterar du?

Jag gör det. Jag läser i stort sett alltid ikapp och jag kommenterar i stort sett alltid på de inlägg jag vill - även om de är lite äldre.

Ibland får jag bloggstopp för att jag inte vill lägga ett inlägg ovanför ett inlägg som jag vill försäkra mig om skall bli läst. Så att jag inte missar eventuella kommentarer jag annars kunde ha fått. Eftersom jag tror att folk liksom bara läser och kommenterar det senaste. Eller?

Edit: Och därför förstår ni nog varför det dröjer lite innan jag skriver ett nytt inlägg idag...

Edit 2: Om ni är intresserade av att veta det så har jag också funktionen för att få mail när en ny kommentar läggs in, aktiverad. Så att jag inte missar något som någon vill :-)

tisdag 9 juni 2009

Varför?

Varför gör jag så här jämt?

Har en lång stund suttit och tänkt att jag borde gå och hänga den där tvätten och stryka kläderna till skolavslutningen till imorgon. Skolavslutningen imorgon ja, vad var det jag tänkte ha på mig? Den där blusen ja. Blusen, blusen... Den är SMUTSIG... Jahapp - så hamnade jag ett tag till framför datorn medan tvättmaskinen gör sitt.

Jag som skulle *gäääsp* gå och lägga mig tidigt ikväll.

Nåja, då får jag chansen att puffa lite för bloggen jag lagt till i min blogglista idag: Vuxna människor har inte hamstrar. Otroligt roligt!

Edit: Nämen, vad f.. När jag för en gångs skull inte börjar 6 dagen efter utan är ledig, så glömmer jag bort "Brothers and sisters" och eländet började 21:55 idag, dagen till ära - istället för 22:25. Så istället för att ha missat 20 minuter när jag nu sent omsider kom på det så har jag missat typ - HELA!

På tal om kladdkaka

Ni vet ju hur jag har tjatat om min gudagoda kladdkaka tidigare? Ja, den är fortfarande en av de bästa - men, sedan igår inte längre DEN bästa. Igår bjöd kollegan C på kladdkakan från himlen. Ja, det går inte att beskriva den på annat sätt. En kladdkaka som fick alla andra att falla i glömska. Det är helt sant att den gav mig gåshud. Jag har naturligtvis bett om receptet. Och jag lovar att återkomma när jag har fått det.

Den var liksom mjuk hela vägen från kanten och in (annars blir ju kanten nästan alltid så hård) och den var så krämig i mitten att jag nästan gick upp i brygga. Gjord på riktig choklad - mörk choklad - och serverad med vaniljglass. Jag åt så att jag nästan hamnade i koma. Inte bra för eventuella dieter med andra ord. Tur att jag har GI-paus.

Snygga smycken


Det blev slutligen ett varsitt armband från Kristallrummet till killarnas förskolefröknar - ett grönt (Fjärde chakra Anahata), ett rött (Första chakra Muladhara) och ett blandat (Chakraarmband - Kundalini), paketerade med varsin liten broschyr om chakrat, meditationstekniker och affirmationer som passar för det chakrat och för att expandera sin energi och närvaro i det området av sitt liv. Lite lagom flummigt, men, kändes bra att ge en present med en liten tanke bakom om man nu vill tro på sådant - och inte bara något opersonligt från Guldfynd eller liknande. Nu fick de också lika, men olika. Vi hamnade tyvärr i tidsnöd när det gällde att beställa från nätet.


Men, är det någon av er andra som vill ha lite länktips till en massa mysiga smyckessajter som jag fått tag på, och som jag är jättesugen på att använda en annan gång så - håll tillgodo:

Signerat
Miaji
Netglitz
Renathe
Jemp guld
Tid & Lust
Louise of Sweden
Hitta smycke
Marmalaid
Creative Lounge
Förr

Och... Armbanden överlämnades idag och jag tror de blev omtyckta. Lagom diskreta för den som vill ha det - men ändå väldigt vackra. Tycker jag iallafall.

måndag 8 juni 2009

Hemskt

Det är som en ödets ironi.

I vår lokaltidning "Mitt i..." var det för några veckor sedan en artikel i vilken man skrev om det ökande ungdomsvåldet och att det var allt fler tjejgäng som bildats och är ute och slåss. En av experterna uttalade sig något i stil med "det dröjer inte länge förrän en tjej slår ihjäl en annan tjej".

Och så händer det här.

Nu var det visserligen inte ett gäng, men det verkar ändå vara en tjej som ligger bakom.

Hur kan det spåra ur så till den milda grad? Jag har läst en del på nätet om det hela och om den bild som växer fram är sann så vill jag veta hur någon är funtad som både gör en sådan sak och som anstiftar en sådan sak. Hur blev de sådana? Hur undviker jag att mina barn blir sådana? Måste jag stänga in mina barn för att de inte skall utsättas för andra som blivit sådana? Sjukt var ordet.

Tradition

Ja, ett kan jag iallafall säga - det finns inte på världskartan att jag skulle välja att titta på Lotta istället för på Anders. Allsång skall vara på Skansen om det skall vara någon alls - inte på Liseberg. Och även om min pappa har gått i samma klass som Lottas faster, så är hon inte riktigt min favorit. Lite för klämkäck för min smak, om man säger så. Så, både vad gäller min traditionskänsla och min smak, så blir det inget av konkurrerandet hemma hos oss.

söndag 7 juni 2009

Har röstat!

Jag är lite fascinerad över hur de inte fattat varför folk inte röstar. Jag utgår förstås ifrån mig själv - vilket ju är fullt naturligt - men, när man ser till att valdeltagandet är så lågt, förstår man då från politikerhåll inte att folk inte förstår? Jag måste säga att jag fortfarande inte fattat vad det är jag skall skicka folk till. Vad EU-parlamentet har för mandat, vad de beslutar om, vad som fortfarande ligger kvar härhemma och så vidare. Om en sådan förståelse blev större, så tror jag också att folks engagemang skulle bli större. Nu känns Bryssel bara väldigt långt borta och de som skall sitta med där enbart som några som kommer att få snuskigt bra betalt och orimligt höga pensioner i efterhand. Vad de egentligen har för uppgift för oss och i det stora hela, vet vi väldigt lite om. Tror jag.

Men, jag tog mitt ansvar och tog med mig T till röstlokalen. Hon fick t o m följa med bakom skärmen och så visade jag hur man gör. När vi gick ut så indoktrinerade jag henne lite och sa något i stil med att jag nu gjort min medborgerliga plikt och röstat och att det är viktigt att göra det annars får man inte sedan sitta och gnälla. Så att hon redan nu lär sig tänket, tänkte jag. Det är dock skönt - hon vet vad jag röstade på, men hon säger själv att hon skulle ha röstat på ett annat parti/person (jag kryssade dock ingen). Det betyder att hon, så "liten" hon är, ändå tänker själv. Det är bra, tycker jag även om jag inte tänker spekulera i hur hon har tagit just det "beslutet". Hon har en åsikt, ett ställningstagande, och det är det viktiga.

Om jag tänker följa valvakan? Nej, jag tror inte det. Jag känner mig fortfarande helt ointresserad, faktiskt.

Och förresten - på tal om något helt annat: Tänk hur det skulle vara att vara Roger Federers mamma då! Bäst i hela världen genom tiderna... Snyft?

Är hon jag?

Nu har jag och T och hennes kompis bakat chokladbollar, citronmuffins och kolakakor till marknaden som skall hållas på T:s skola på tisdag. Upplägget är som följer: Alla barnen får 10 stycken skolansnamn-daler som de får använda under marknaden. Sedan har alla olika stånd och så får de gå runt och köpa saker av varandra (och sälja till varandra) - och för de daler de får betalt i sina egna stånd får de sedan också handla. I år skulle då T baka och hade genast dragit igång att hon skulle ha med sig kolakakor, chokladbollar, kladdkaka med grädde och hallon samt chokladrån (färdigköpta). Och en av kompisarna i samma grupp som hon skulle bara baka en sockerkaka. Eh? Är hon jag? Jag känner så väl igen mig i det där från när jag själv var mindre - där man ville göra allt och lite till och gärna ytterligare lite. (Jag är fortfarande organisatör i det mesta, så ränderna går liksom aldrig riktigt ur...)

Jag hejdade henne hursomhelst och fick henne att dra ner på ambitionsnivån till chokladbollar och kolakakor. Och så OOPS så bjöd grannen barnen på fika häromdagen och hade citronmuffins och vips så hade hon bestämt att sådana också skulle läggas till repertoaren för marknaden. Så, idag har vi varit och handlat och grannflickan hyrts in som assistent och de sista kolakakorna är på väg in i ugnen i detta nu.

Det enda som är tråkigt i det hela är ju att man inte får provsmaka. Framför allt citronmuffinsen är jag nyfiken på, för sådana har jag inte smakat förr. Men, det blev ju "bara" 20... Så, jag får väl försöka få mig några daler och besöka marknaden på tisdag, eller något, haha!

lördag 6 juni 2009

Allmänbildning

Jag har sysslat med att allmänbilda mina barn nu på kvällskvisten. Trots T:s protester har vi tittat på fotboll. Herregud, de har ju en mamma som är praktiskt taget uppvuxen vid sidan om en fotbollsplan - så de bara måste ju lära sig lite regler och att det kan vara ohyggligt spännande. M förstår direkt. Men, han vill helst inte titta, han vill spela själv. Men, han är ändå den som tittar mest intresserat. Sedan drog vi lite regler - offside, hörna, inkast, straff, varning och frispark var väl de vi hann igenom under första halvleken. Ja, tyvärr fick vi ju också se ett mål - bakom fel målvakt. Men, just den biten av fotboll kunde de redan.

Nu tänkte jag faktiskt titta vidare.

D står i en luftballong någonstans över Sthlm. Ser ni en vit en med texten Aftonbladet på, så är det ganska stor chans att min make finns med i den tillsammans med sin pappa. Tyvärr startade flygningen sent och går inte över här överhuvudtaget (det blåser inte sådana vindar idag) - så vi andra får nöja oss med att se de bilder han tagit, imorgon. Eventuellt skulle han/de dock lyckas komma i närheten av Råsunda från luften. Så en liten dos fotboll kanske han hinner få...

fredag 5 juni 2009

Blödig mamma

Har man inte gått och blivit en genuin mamma när man, när det kommer till stora triumfer i stil med Robin Söderlings bragd idag, liksom sitter och tänker på hans mamma. Hur stolt hon måste vara. Och hur otroligt nervig man själv hade varit om det varit något av ens egna barn som spelat en sådan nervkittlande semifinal och hur extra extra extra overkligt stolt man skulle vara. När jag tänker på henne, mamman alltså, så får jag nästan tårar i ögonen och så blir hjärtat så där lite för stort nästan. Ni vet. Och så ler jag lite fånigt också. Är man inte lite väl fjantig då? Alltså mina barn är 8 och snart 4 år. Det dröjer nog innan de tar några finalplatser i Franska Öppna. Men, jag laddar redan för det.

Beslutsångest

Inför valet på söndag har jag beslutsångest. Jag vet ju vad jag fick i det där webbtestet men vet inte om jag verkligen vill rösta på det partiet. Men, jag är fortfarande rätt så dåligt insatt i alla frågor, så jag vet inte ändå. Jag vet bara vilka jag inte skall rösta på. Så långt eller för all del kort har jag bara kommit. Och valet är på söndag. Kan inte påstå att jag har ansträngt mig för att ta reda på så mycket heller - har inte sett en minut på någon av de tv-sända debatterna, så. Men, jag skall gå dit och kanske att jag bestämmer mig precis innan jag går in. Vi får se. Det jag tycker känns svårt är att veta vad som är viktiga frågor i det här valet, eller hur man skall säga. När det gäller kommun, landsting och riksdag så har man ju en ganska god uppfattning om vad de har för mandat att bestämma om och därför kan man bättre ha en åsikt om vem som kan företräda "mig" bäst i de frågorna. Men, när det kommer till EU-parlamentet så är jag redan där dåligt insatt i deras befogenheter och vilka deras frågor är/kommer att vara. Så, jag har en rätt lång väg att gå innan söndag.

torsdag 4 juni 2009

Ljus



Sitter här med våta kinder, som så många gånger förr. Jag läser den här bloggen lite nu och då. Och jag tänker skicka ett ljus.

Om du orkar kan du också läsa den här artikeln. Nu skall jag iallafall gå och pussa på mina sovande barn.

onsdag 3 juni 2009

Man får inte vara dum….

M har kommit på knepet… Han hänger sig runt mina ben och betygar mig sin kärlek “Jag tycker sååå mycket om dig mamma!!!” alternativt “Jag älskar dig så mycket så mycket så mycket” och kramar mina ben som en blodigel - och så säger han “Jag bara vill kramas hela tiden med dig..” varpå jag självklart böjer mig ner till honom och han suger sig då fast som en liten apa och säger “Kaaaan inte du bära mig?…”

Man skall akta sig för lata och sluga nästan-4-åringar.

tisdag 2 juni 2009

Hemligt ord



Efter att jag och D för ett antal år sedan sett filmen Ghost tillsammans så bestämde vi oss för att vi skulle ha ett hemligt ord (om du som vi gillade filmen - klicka på namnet för en nostalgitripp). Ett ord som inte någon falskt medial person skulle kunna gissa sig till - som skulle vara nyckeln till om den som blivit kvar, skulle veta om det var "på riktigt" som den andra försökte kontakta från andra sidan. Romantiskt trams kanske, men inte desto mindre så känns det bra att ha en sådan liten hemlighet som jag lovar att ingen någonsin kan gissa. Inte ens de som känner oss väldigt väl.

Så, är det jag som blir kvar längst och jag av någon anledning kommer i kontakt med ett medium så kommer jag att veta om han/hon bara försöker lura mig eller om jag verkligen får en hälsning från D. Jag är ju en sådan som tror på ett liv efter detta. På ett eller annat sätt.... Åh, nu vill jag se filmen igen!

Har ni ett hemligt ord?



Och på tal om ovanstående klipp: Är det någon som förstår hur skådespelande män inte får stånd hela tiden när de spelar in laddade scener? Visst, det står massor med folk runtomkring hela tiden medans det filmas och det är klipp hit och klipp dit - men, alla mäns största stolthet är ju inte direkt känd för att hålla sig i styr på kommando och bry sig om sådana saker. Om den tror att det är saker på gång, så tror den att det är saker på gång. Eller är det så att det är en av Hollywoods största hemligheter, att det händer hela tiden men att deras motspelerskor har skrivit på ett avtal om att inte tala om det?

Jaha.....

Det var den sommaren det...

måndag 1 juni 2009

Stackars rökare...


... eller?

Jag kan förstå om rökarna känner sig förföljda, men samtidigt så är det ju ett val de gör - att röka eller inte röka. Idag finns det så otroligt många bra hjälpmedel - allt från rent medicinska varianter till olika fler-stegs-program med coacher man kan delta i, så man har ju alla möjligheter att klara det. Om min mamma klarade det - så klarar de allra flesta det. Hon hade när hon slutade rökt i över 40 år och är väl inte direkt känd för sin karaktärsstyrka, om man säger så.

Och, varför skall man som icke-rökare behöva hoppa över att sitta på en uteservering i vackert väder bara för att man inte vill bli inrökt av någon som har en dålig vana?

Jag håller nog med majoriteten av de tillfrågade - jag ser gärna att också uteserveringarna blir fredade zoner från cigarettrök.