Jodå, vi har haft en bra helg.
D och T på sitt håll med god mat och trevlig samvaro. Gammelfarmor är en vital kvinna som riktigt blommat upp efter att hennes något despotiske make dog för några år sedan.
Och vi, på vårt. Släktmiddag på lördagen där mormor och hennes "gubbe" tillsammans med O:s pappas mormor och hennes "gubbe" var de äldsta och O:s lillebror A som fyller 1 år om en dryg vecka var den yngste. God mat och hög ljudnivå, kan man väl sammanfatta den kvällen med :). Alltså - nog för att de härjar, hittar på bus och bråkar med varandra - men M, L och O har verkligen verkligen roligt tillsammans! Det är lite synd att det inte finns någon mer tjej på vår sida - men å andra sidan, vid sådana här sammankomster är ju nästan alltid syster J:s sambos syster med familj med också - och där är det två flickor, födda 00 och 02, som T funkar bra med så.
Igår så, var vi och tittade i lillasyster L med nyblivne fästmannen A:s nya lägenhet. Så fin! Och på eftermiddagen var det dags för barnkalas. Genom en kompis hade kalasföräldrarna ordnat så att vi fick komma på besök på brandstationen! Vi fick gå runt och titta på brandbilar, prova sitta och prova kläder. Titta på utrustningen och så vidare. Det var stort, kan jag säga, även om jag tror att de här typ 3-åringarna, hade haft ännu större behållning av det om ett par år. Men, inte desto mindre - det var en stor händelse :).
Efteråt gick vi till en närbelägen badplats och grillade korv och hamburgare och så fick barnen leta tablettaskar som var gömda i terrängen. Kvällen avslutades sedan med middag hos mamma och pappa och lite uppvaktning av de nyförlovade.
Och idag, ja då drabbades jag av någon form av partiell minnesförlust och lyckades låsa min pin-kod till min mobil, så jag var utan mobil hela vägen hem. Det gick bra, även om det var lite läskigt. Det var som J-syster sa: "Tänk om det händer något nu, bara för det..." men, då hade man väl fått agera som "förr i tiden" och förlita sig på någon närboende eller något... Visserligen är det faktiskt så att vägen jag valde att åka - över Gävle - är rätt så folktom bitvis. Alltså - det finns ju inte en mack eller ett McD så långt ögat kan nå. Det är baske mig dålig mottagning på radion vissa sträckor. Jag undrar när de skall börja exploatera denna sträcka fullt ut. Vägen är toppenfin och det är därför jag väljer den istället för, den kanske kortare, vägen över Hedemora. För att det är brett och fint och det faktum att man har betydligt mycket färre möten med annan trafik. Så. Faran istället blir väl att det blir så enformigt och monotont att man kan somna...
Nåja, det gick bra denna gång också :). Jag har tagit mig hem utan att somna och jag har hittat puk-koden och låst upp. Så...
Slutet gott, allting gott.
2 kommentarer:
Kul - då kan man se lite vad som händer hos två av Nybergssystrarna :-)
Bara mellansystern som fattas i bloggosfären nu - hörru Jennie..!!
Kram,
Karin
Japp! Välkommen åter :)!
Skicka en kommentar