fredag 31 oktober 2008

Trist väder

Pumpan som tjejerna gjort iordning - ja den lyser bara korta stunder innan ljuset inuti blåses ut igen. Jättetråkigt :(!

Men, annars har vi faktiskt hunnit med allt utom de där lövtavlorna.

Alla barnen ligger i M & L:s rum - O & T på varsin madrass - och tittar på "Nalle i ett stort blått hus" och själva sitter vi framför TV:n och pratar.

Så, jag återgår till det - och så hörs vi nästa månad!

Ledig dag?

Är ledig från jobbet idag (var det igår också iofs). Men, man kan undra om det blir så mycket ledigt, haha. Har utlovat en massa aktiviteter här idag, så. Dels så har vi en 7-åring till här för dagen. En av T:s kompisar. Hennes mamma ringde igår och frågade om T skulle gå på fritids som idag - det hade kört ihop sig lite för dem med den tidiga stängningen som fritids tillämpar idag. Om jag i så fall kunde ta S med mig när jag hämtade T. Men, eftersom T inte skulle dit alls, så sa jag att hon väl kunde komma hit hela dagen istället. T gillar att leka med S, jättemycket. Så, nu är hon här.

Och sedan är det tänkt att dagen skall innehålla:

* Handla
* Packa undan tvätt
* Städa klart huset (vardagsrum och kök kvar)
* Gröpa ur en pumpa
* Baka grahamsbullar (T har bakat sådana på fritids i veckan, så hon har fått receptet av en av fröknarna och vill baka det till vår frukost imorgon)
* Göra Halloween-godis/efterrätt enligt Bolibompa-Ylvas instruktioner
* Göra "lövtavlor" med fliselin, blompinnar och de löv som vi har haft på tork och under press i några böcker i ett par veckor

Och sedan kommer syster och O ner för att hälsa på oss (lille A skall få stanna hemma och rå om pappa). De minsta i familjen räknar minuterna tills han (öh, de!) kommer.

Jag hade tänkt köra några tvättar också.

Inte så ledigt kanske. Men, annorlunda än den "vanliga lunken" iallafall... Jag ska nog sätta fart.

MOOOT HANDLET!!! (som 3-åringarna kallar det!)

torsdag 30 oktober 2008

Ytliga bloggar

Jag är lite fascinerad över hur totalt ytliga många av de där riktigt stora bloggarna är. Nu ska jag inte säga att jag följer dem slaviskt på något sätt - men genom fönstret som också kan kallas "Bloggkommentatorerna" så får man ändå en viss inblick.

Alltså, hur kan det bli så att man blir så stor på något så otroligt ytligt som att blogga om vad man har på sig?

Ja, jag vet - jag kanske inte heller är så djup med mina inlägg om halka och tvätt av lakan, haha, och jag strävar inte efter att bli berömd heller. Men, ändå - jag fascineras.

Då är det ju bloggar som den om Abbe som är betydligt mer "värda" att uppmärksammas, tycker jag. Och därför så tipsar jag om att läsa om Abbe, som är lite drygt 3 månader äldre än mina killar och har haft uppförsbacke sedan han föddes med en mycket ovanlig kromosomdefekt (kan man väl kalla det?) Du hittar bloggen om honom HÄR

Ska det röstas på någon blogg som en favorit hit eller dit, så borde det vara en som berör på ett lite mer djupgående sätt. Tycker jag.

Tvätt av lakan

Jag blir galen varenda gång jag tvättar lakan och allt - jag menar verkligen ALLT - i tvättmaskinen åker in INUTI påslakanet. Varför åh varför är det så?!

Ja - och så trasslar man ut eländet som ligger ihopkorvat därinne, skakar ut det lite lagom och slänger in det i torktumlaren. Och javisst, när man sedan tar ut det därifrån - vad har då hänt?! Jo, skiten har åkt IN därinne igen! Vad i hela friden är det frågan om?! Jag tycker det känns lika långsökt som att strumpor som tvättas ihop med byxor skulle åka in i fickorna på byxorna. Eller vänta nu, det är kanske så det går till?! När strumporna kommer ut ur tvättmaskinen en och en, när man vet att man stoppat in färdiga par?! Ahaaaa...

Nej, skämt åsido - någon som har något dundertips på att komma undan detta gissel?! Jag börjar ruttna på detta...

Och för att få vara lite nyfiken: Hur ofta, ungefär, bäddar ni rent hemma hos er?

Senaste konserten

För er som inte visste det rätta svaret, och med tanke på att quizen fick för sig att sätta Europe som det rätta svaret, men ändå ge poäng om man svarade det korrekta svaret som blev rödkryssat, så kan jag tala om att senast jag var på konsert var 2002 i Göteborg och det var ingen mindre än Robbie Williams som stod på scenen. Oh yes!

Det kan tyckas vara en liten ödets ironi nästan, att just Europe blev markerat så där - eftersom den konsert jag varit på med dem, kan ha varit min första :).

Ang Robbie - han må vara lite vrickad och inte så lite omogen - men ack vilken artist!

Nästa gång ska jag inte sitta på läktaren som då - nej, nästa gång ska jag och M som jag var där med (förutom D och hennes N, då) stå framför scenen. Och skrika!



I was there!!!

onsdag 29 oktober 2008

Vad vet du om mig?

Ta den här lilla frågesporten och testa vad du vet om mig.

Egotrippen känner inga gränser, haha!

(Rapportera gärna resultatet!)

EDIT: När jag nu har testat och dubbelkollat - hur jag än gör, så rapporterar den fel på rätt svar på sista frågan. Men, inte desto mindre får jag 100 % fast jag får ett rött kryss där. Så, ni som vet - ni vet nog.

Halka

Jag blir lika förvånad eller snarare nästan lite förgrymmad varje år på hur dumma folk är... Framför allt i den del av Sverige där jag bor och lever. Japp, det kommer att komma vinter i det här landet - IÅR IGEN! Snö, japp - det brukar vi få lite granna ja. Och minusgrader, javisst... Och minusgrader brukar betyda halka. Japp! Så herregud människor - se till att ni får på vinterdäcken och KÖR efter väglag!

En av kollegorna kom 1,5 timme sent imorse efter att 5 bilar lyckats göra en sådan där dundergrej. Och ja, jag kände att det var halt när jag gick ut till bilen. Jag såg att det såg halt ut på vägen när jag körde eftersom det blänkte på ett sätt som vägar normalt inte gör. Och jag anpassade min hastighet och min körstil efter detta faktum. Varför är det så många som inte fattar en sådan simpel grej? Visst, det är ingen garanti, men visst är det mer troligt att det går bra om man tänker efter före?

Snart får ni nog läsa om kaoset i storstadsområdet som utbryter när första snön kommer också. Iår igen. Visst är det märkligt?!

De senaste 12-13 åren har jag på två olika ställen bott på en höjd. Och hur många har man inte sett som dels inte KAN köra på halt väglag överhuvudtaget, och inte heller har vinterdäck på? När det gäller det här med att kunna köra på halt - ja, om man gasar järnet så att det bara blir blank-is och bara står och slirar, tror ni inte att man saknar något i halk-körningskunskap då? Många är de i de här trakterna som hamnar i det. Jag och min kompis från Sundsvall vi bara skrattade åt "stockholmarna" som inte tog sig hem med sina bilar så fort det smällde till och blev kallt när vi båda bodde i samma högt belägna område en bit härifrån. Det verkar dessvärre inte bli något bättre med åren, folk är lika förvånade nu, vartenda år! Och lika kassa på att klara av det! Fascinerande!

En annan sak som är lite märklig är att inte Vägverket eller Polisen eller någon gör lite fler kontroller på att folk verkligen inte kör omkring på sommardäck hela vintern. Många äro de som chansar, skall gudarna veta. Och varför skall det finnas en lag om ingen kollar om den efterföljs? Jag har aldrig hört talas om någon som har fått sina däck kollade av någon myndighet (annat än Bilprovningen då). Har du?

tisdag 28 oktober 2008

13 år


Så länge har jag och D varit tillsammans idag. Helt ofattbart länge ju. Det måste ju innebära att vi blev tillsammans när jag var 12. Eller vaddå är jag inte 25?

Det blir nog just inget firande idag så där - mer än att jag nog tänker skära kasslerskivorna i hjärtform till middagen idag. Och tända ljus på middagsbordet, fast det gör vi nästan varje dag ändå.

Lyse på bilen

Tidigt tidig morgon. Jag är redan på jobbet. Börjar inte förrän om sisådär 6 minuter, så jag tar mig friheten att "låna" datorn lite.

Jag har en reflektion att dela med mig av - som jag tycker att alla skall tänka på. Den handlar lite om min resa hit denna morgon.

Nu är det ju rejält mörkt på mornarna och det blir mörkt "tidigare" på eftermiddagarna/kvällarna. Jag förstår inte de som då sitter och åker i sina bilar, antingen endast med varselljus på - eller enögda - eller som jag såg nu på vägen hit, en med bara ETT varselljus.

Hmmm. Jag blir lite beklämd varenda gång. Nu åker ju jag en stoor väg nästan hela vägen hit, så det är inte så mycket mötande trafik direkt - men så fort man kommer ut där man kan få möte, så är det ju absolut livsfarligt. Och för MIG som möter dem är de ju bara farliga precis när vi möts, men för dem själva är de ju livsfarliga hela hela tiden, eftersom de syns så dåligt! (Och faktiskt de måste ju SE väldigt dåligt också om gatubelysningen är dålig eller saknas.)

Så, snälla alla - kolla era lampor på era bilar innan ni ger er ut och kör, först och främst i mörkret. För er egen skull, framför allt!

måndag 27 oktober 2008

Skrattar så jag gråter istället

Jag har hittat en så fantastiskt rolig blogg så ni bara måste ju få läsa den ni också:

Karin - ketchupmamma

Lägger den självklart som länk bland mina favoriter också.

Om ett gott skratt verkligen förlänger livet så har jag just tipsat dig till några veckor till i slutänden!

Löjligt blödig

Blödig har jag alltid varit i viss mån. Att gråta till tecknad film, det kan jag utan problem! Och blödigare har jag blivit allt eftersom jag har blivit äldre, fått barn o s v. Så, när jag och T började med "Bröderna Lejonhjärta" som kvällsläsningsbok så var jag inte helt och hållet förvånad över hur svårt det var att läsa de där första kapiteln som avhandlade hur den stackars sömmerskans söner bara dog ifrån henne, en efter en. Visst, jag mindes att det skulle vara sorgligt - men inte fullt lika mycket som det är (eller som jag uppfattade det)! Jag kunde ju knappt få fram orden där jag låg och skulle läsa högt. Hur det nu var, T tyckte inte så mycket om den där boken, så trots att vi kommit in på Nagijala och hur fint det var där o s v så ville hon inte fortsätta med den. OK sa jag - så nu läser vi en annan. Jag anar dock att vi kommer tillbaka till den, vad det lider - då kanske vi kan ta en snabb-resumé av de första kapiteln bara, haha.

Men, nu ikväll så har jag läst "En stjärna vid namn Ajax" för killarna. Den fick vi i ett sådant där "Bok-Happy Meal" från McD i helgen. Och den handlar då om en hund som får en pojke, när han är 7 år. Och hur de där två kamperar genom åren - och en dag så vaknar inte hunden mer. Alltså, jag får baske mig en klump i halsen bara av att skriva det här. Att då läsa den högt för två stycken treåringar. Hmmm. Det var inte helt lätt. Det känns dock som om min blödighet börjar gå för långt när man inte kan läsa en enkel sagobok för sina barn utan att få problem med gråt i halsen. Skärpning nu J! Hursomhelst så var den jättefin och jag bara väntade på att hitta en dedikering från någon av författarna, för den kändes som om den var skriven om någon av deras barn och hans hund. Som en liten sann saga, liksom, men jag hittade ingen. Kanske jag letade för dåligt.

En som jag däremot tyckte var riktigt rolig att läsa var "Tummen tittar på natten" som kom från samma ställe. Den kunde man ju dramatisera lite med olika röster och så - sådant gillar jag - lite miniteater så där, haha! Jag får hålla mig till sådana och så mina favoriter om Mamma Mu och kråkan + Kråkeböckerna. Ingen risk för klumpar i halsen där!

söndag 26 oktober 2008

300!

Detta är alltså mitt trehundrade inlägg sedan jag började blogga den 9 mars. Sedan dess har 231 dagar förflutit, och med tanke på att det ju har varit semestertider, bortresta helger och trasiga datorer dessemellan så har jag ju varit rätt så flitig ändå. Jag känner mig nöjd!

Firar det trehundrade inlägget med att titta på kvällens avsnitt av "Ensam mamma söker" och sedan gå och lägga mig tidigt. Ska verkligen utnyttja det här med att man vunnit en timme - så länge det går - och därför alltså unna mig lyxen att kanske känna mig pigg när jag kliver upp i ottan imorgon bitti.

Så, nu skall jag först ägna mig åt Johanna, Anette och Nina och deras kärleksbekymmer och sedan skall nog Michael Alonzos bekymmer få min uppmärksamhet ända tills John Blund kommer förbi och stjäl den.

Missförstånd

Alltså, M och L satt i badkaret. Jag hörde deras lek på håll. Och så hör jag plötsligt hur de börjar prata om den där "jäveln" - men slog bort det först, men när de till slut pratade om "mormorjäveln" så kände jag att jag måste gå dit och informera dem om det olämpliga i deras ordval.

De sitter som frågetecken när jag säger att de inte får säga det där ordet - det är ett fuult ord, då blir mamma och pappa ledsna på dem.

Efter en liten sekund så inser jag, att jag nog missförstått och börjar fråga lite om den där "jäveln" - och till slut kommer det fram, genom L:s ord "Ja, jäveln bor i skogen..." Ööööh, jaha - det var alltså det där med J och R och så... Så, egentligen var det ingen som helst jävel inblandad - bara en liten räv... En mormor-räv. Öh, jaha! Inte undra på att de tyckte att jag var verkligt konstig som sa att de inte fick säga det ordet, med tanke på att deras dagisavdelning heter Rävlyan.

Önskelistorna klara

Iallafall barnens. Till killarna önskade jag (nej, jag menar så klart att de önskade sig själva, eller något..) till sist skridskor, brio-järnvägs-grejer, utklädningskläder från Fantasikompaniet, hela filmer ur Astrid Lindgrens repertoar - typ Madicken, Emil, Ronja, Barnen i Bullerbyn. Dock vill vi inte ha in Karlsson på taket här, jag tycker han är en ryslig person! Och Pippi har vi ett helt gäng redan. Lite kläder, grävmaskiner (de är mycket fascinerade av sådana!) lite sådana där pyssel/aktivitetsböcker med klistermärken, typ samt handdockor. Jag kom på det att de gärna tar av sig strumporna och sätter dem på händerna alternativt går och hämtar strumpor bland den rena, men ej vikta tvätten - och leker med. Så, då kanske det kunde vara något.

T önskar sig bl a biljetter till Disney On Ice i Globen, stora solglasögon. Littlest Pet Shop-grejer, HSM 3 och 1 på DVD (nähä?!), glassmaskin, en massa sådana där "älvor-böcker" av Daisy Meadows, lite ridtillbehör, husdjursspel till sitt Nintendo, hamster, en fisk, en hund (hon har skrivit så kul * hund (1). Sötskrutt! Hennes lista är rätt lång, kan jag säga! Men, jag tror att det hör till.

Angående de där utklädningskläderna från Fantasikompaniet, så kan jag säga att syrrans O som ju fyllde 3 år när vi var i Falun sist - fick drakkostymen av sina andra kusiner och den var verkligen jättefin! Känns som betydligt bättre kvalitet och allt, än det man hittar i de stora leksaksaffärerna där de knappt kan leka i kläderna förrän de går sönder eftersom de liksom inte är gjorda för det.

Så, är ni på jakt efter utklädningskläder - kolla där!

Någon bra låt?

Har du någon sådan där riktig favoritlåt, som liksom bara värmer dig när du hör den? Eller som kanske gör dig oerhört lugn? Eller kanske otroligt sprallig eller danssugen? Jag vill gärna veta. Så kanske jag kan bjuda upp till dans någon dag. Eller kanske till en stunds meditativt lugn. Vad sägs? Kan jag få göra det för dig? Vad vill du höra?

Sjuk

T är sjuk. Iallafall om man frågar henne själv. Hon lider svårt av HSM3-sjukan, kan knappt prata om något annat och enligt henne så är det det enda hon tänker på. Ajdå - "tänktente" på de konsekvenserna när jag tog henne med på bio.

Hur många tror att det verkligen verkligen är (och kommer att bli) som de säger att denna film endast kommer att komma på bio? Alltså inget DVD-släpp för att tjäna mer pengar så småningom? Om det är sant så har T sagt att hon skall skrika så högt att alla i hela världen dör och sedan ska hon lägga sig ner och dö själv.

Så, jag hoppas ju innerligt att det bara är som de säger ;).

Normaltid

Ja, inte vet jag vad det är som är normalt med att en treåring kom till vår säng kl 5 (ny tid för all del) och den andra kom kl 6. Vår söta 7-åring kom vid 7. Men, normaltid är vad de kallar det, det som vi vanliga dödliga kallar vintertid.

Tur ändå att jag gick och lade mig i hyfsad tid igår. Läste en bit i min bok. Och sov.

lördag 25 oktober 2008

Glöm inte!

Klockan skall ställas tillbaka en timme i natt!

Iofs så det du vinner på att glömma det är att du kommer i väldigt god tid till vad-det-nu-är som du kanske har bokat in imorgon. Men, å andra sidan - vem vill komma en timme för tidigt till något?

Jag och D har lyckats komma en timme för sent till en 25-årsuppvaktning för ett antal år sedan. Då hade vi missat motsvarigheten, på våren. Det insåg vi inte förrän vi kom på plats och de som vi köpt present tillsammans med var lite "purkna" för att vi kom en timme senare än vad vi kommit överens om - med paketet... Ajdå!

Hursomhelst - inatt klockan 03:00 - ska klockan tillbaka till 02:00. Du kan väl det där med trädgårdsmöblerna? På våren ställer man fram trädgårdsmöblerna - och klockan. Och på hösten, tvärtom!

Och, jag kan säga så här: jag har hört det pratas om det lite löst under veckan men inte riktigt uppmärksammat det. Hade jag inte av en ren händelse gått in på aftonbladet.se precis nyss? Ja, då hade vi haft fel tidsinställning i den här familjen imorgon. Haha...

Sov gott nu!

Nya bloggtips

Jag har redigerat min bloggtipslista lite. Ut for Niklas Schulman eftersom han lagt ner sin blogg, likaså gjorde "Ditt liv på 6 ord" eftersom den kändes lite tjatig nu, så den har jag inte läst på ett tag. In kom istället "Bloggkommentatorerna", som jag hittat helt nyligen (ja, jag är väl lite sen eller något om nu alla andra redan hittat till dem). Vill man hänga med lite i vad "storbloggarna" skriver om, så kan man lätt använda dem som liten vägvisare. Rätt så kul.

Jag lade också till "The devil wears" för att jag gillar den bloggen. Att läsa kommentarerna där är dock en väldigt märklig historia. Eftersom den är modererad så kommer kommentarerna ofta lite i otakt, på något sätt, så det blir rätt konstigt ibland, tycker jag. Eller så beror det på mig och mitt intellekt nu igen, haha!

Glömde Josefine!

Förlåt, glömde Josefine Sundström ju. Hon är också en stjärna. Inte minst för att det verkligen märks att hon vet att hon är en förebild för många barn - hon är den enda som har hjälm på huvudet på träningen :).

För övrigt kan jag väl säga att jag hoppas att den här programidén inte kommer åter efter jul. Jag tror dock att TV4 är medvetna om flopp-känningen. Konstigt vore annars.

Edit: Frölander också, så klart! Han imponerade faktiskt ikväll!

Stjärnor på is

Nu har det börjat, men T vill inte riktigt skifta från HSM2 som hon har på DVD, så jag smet iväg en snabbis.

Eftersom en av de bästa åkte ut förra gången för att han klantade sig grovt, Rafael Edholm, så finns det bara en stjärna kvar - och det är Markus Fagervall.

Så, mina sista ord för nu blir "Go Markus!"

Gräsänka

Dagen började med städdag i området. Så, jag och barnen gjorde vår medborgerliga plikt och var ute och krattade och hjälpte till i några timmar. Sedan skulle T på kalas, så det var in och göra iordning henne och så iväg till ett lekland i vårt inomhuscentrum för att lämna henne där i 2,5 timmar. Jag och grabbarna strosade runt i centrumet, handlade lördagsgodis och lite sådant i 1,5 - men sedan betalade jag in killarna den sista timmen också. Iddes bara inte försöka komma på något som kunde roa dem i 1 timme till.

Nu har vi ätit pommes frites och korv till middag och barnen äter godis och tittar på film.

Under allt detta har D jobbat och därefter åkt på herrmiddag. Så, honom väntar vi inte hem under vår vakenperiod detta dygn, om man säger så.

Han vet dock att stallet kräver hans närvaro imorgon mitt på dagen - så förhoppningsvis så tänker han efter före...

De skulle äta fin middag (som de skulle laga tillsammans) och spela poker. Första gången det upplägget - så det låter som om de där killarna kanske också har börjat bli vuxna, haha!

fredag 24 oktober 2008

Pantad bonde

Jag måste faktiskt säga en sak (eller flera), eftersom jag ju nu inte såg veckans "Bonde söker fru" på vanlig sändningstid i onsdags (HSM3, you know...) - och därför såg avsnittet igår kväll - så då måste jag ju kommentera nu.

Alltså, om någon hade sagt samma sak till mig, som den där pantade Närkebonden sa till hon Linn om hennes kroppsform, så hade jag dissat honom totalt och åkt därifrån. Så där säger man inte! Vad tror han?! Vilken sorts förhållande förväntar han sig kunna spira ur den där inskränkta inställningen?! Han måtte ju ha fått storhetsvansinne när han tror att han kan kläcka ur sig vad som helst? Men, å andra sidan, när han på fullaste allvar tar på sig flytvästen igen för att tjejerna skojat om att de vill ta av honom den, så lade han ju ribban för uppfattningen om hans intelligens. Gud så pinsam!

Iochförsig så gav han ju hintar om detta redan när han sa, i samband med speed-dejtingen i förra veckan, något om att han inte ville konkurrera med någon häst, så de som var uppenbara hästtjejer var han inte så intresserad av... Men, hallå?! Ska hon sitta hemma och sukta och vänta medan han jobbar, för att han inte vill ha konkurrens? Plötsligt inser man varför han behöver söka kärlek i TV.

Så, nu har jag spytt galla klart över honom. För nu, iallafall.

(Och Eva - jag skickar boken när jag läst ut den. 5 kommentarer, varav 2 var svar från mig, tjaaa - det blev ju inget direkt kommentarsrekord..)

torsdag 23 oktober 2008

Ögongodis


Zac Efron - huvudrollsinnehavare i High School Musical - jag kunde banne mig vara hans mamma.

Men, attans vad stolt jag skulle vara om han var min son, haha!



Min nya bok har förresten kommit idag. Jag har ljugit för er om att jag har läst "Lyckans Hjul" av Kajsa Ingemarsson under ganska lång tid. Jag har inte kommit mig för att börja med den av ingen anledning alls egentligen. Men, idag kom en ny bok som Helena tipsade om för ett litet tag sedan. Efter att ha läst den här artikeln om den, så beställde jag den. Idag kom den - se ute i kanten för mer info. Så, den tänker jag tillbringa kvällen tillsammans med. Godnatt!

Jo, förresten den som sist "tjingar den" (alltså inte först) i kommentarsfältet skickar jag den gärna till när jag läst ut den. Man får tjinga hur många gånger man vill - när jag bestämmer att tiden gått ut, så vinner den som tjingade sist. OK? Är ni med? (Vad gör man inte för att försöka få in lite extra kommentarer? Haha!)

onsdag 22 oktober 2008

Fortsättningen

Ja, hon fick då ringa upp mig imorse, när hon vaknat. Den där riktigt exalterade glädjen uteblev, stackars liten hon var supertrött, alldeles nyvaken... Men, sedan när hon kommit igång hade hon bubblat om det med D och brorsorna vid frukosten och med kompisarna när hon kom till skolan. Och när jag sedan kom och hämtade henne var hon på G. Hem och duscha (för det insåg vi ju att det skulle bli för sent för när vi kom hem) - och fixa till sig lite extra så där. Hon fick låna en sjal av mig som hon tjatat om att få låna - långa örhängen som hon inte heller har fått låna förut - och läppglans och lite parfym. Kjol och tunnstrumpor och linne till detta, gjorde henne premiär-redo.

Sedan åt vi middag och så fort D kom hem så stack vi. Hon var pirrig och när vi kom utanför bion och hon såg skyltarna med High School Musical 3 på så sa hon med upphetsning i rösten att "Tänk att jag skall få gå och se den där. NU!!"

Salongen var fullsatt och så började filmen. Hon satt mer eller mindre som trollbunden hela tiden - hon åt inte ens upp allt sitt godis. Och när vi gick ut sedan så sa hon att hon tyckte att den var mycket bättre än de andra två (och då skall ni veta att 2:an som hon har hemma har hon sett typ 100 gånger) - så jag antar att det var ett bra betyg. Hon sa också att det var mycket mer musik i denna än i de tidigare (jag har ju bara sett delar av 2:an om jag skall vara ärlig, så jag har ingen aning om några jämförelser).

Men, hursomhelst - från synvinkeln av en gammal "sucker" för den här typen av film så kan jag säga som så att den var jättebra! Och åååh så kär jag hade varit i den pojken om jag hade varit 20 år yngre. Oj oj oj!

Och - jag tycker verkligen att det är något visst med manliga män (ok, i det här fallet är det väl mer pojkar, men ändå) som dansar så där som de gör. Synkat, snyggt... Ja. Så är det.

Så, jag och T har enats om att när den kommer på DVD så ska vi se den igen. Några gånger!

Vår kväll tillsammans har varit supermysig och det var en mycket nöjd och trött tjej som kröp i säng när vi kom hem. Nu skall den trötta och nöjda mamman göra detsamma!

tisdag 21 oktober 2008

High School Musical 3

Imorgon har High School Musical 3 Sverige-premiär och min HSM-tokiga dotter har minsann järnkoll på det.

Det hon däremot inte har järnkoll på (det kan hon inte ha iofs eftersom infallet kom precis nyss) är att hon och jag skall gå på PREMIÄREN och se den!

Jag har preciis bokat biljetter för att se den imorgon kväll - hon och jag. Och nu sitter jag och grunnar på hur jag skall berätta det. Kanske jag skall lägga en lapp på frukostbordet? Jag börjar ju 6 imorgon, så jag kan inte berätta det personligen förrän när jag hämtar i skolan. Och det kanske är kul att få suga på karamellen hela dagen?! Eller om jag skall be D ringa upp mig imorgon bitti när hon vaknat. Vi får se.

Jag skall grunna lite till. Jag vet dock att oavsett så kommer hon att skrika rakt ut när hon får veta det! Den bästa sortens överraskningar är de som är totalt oväntade!

Nu - tillbaka till DHW!

måndag 20 oktober 2008

Downs Syndrom - eller inte?

Först läste jag Anna Ekelunds krönika. Och den, måste jag säga, uppfattade jag inte riktigt likadant som många andra verkar ha gjort - jag uppfattade den mer som något bejakande av att man kan vara annorlunda, men bra ändå. Lite åt det hållet som att "så skönt att ändå vara lite befriad" i detta samhälle där alla ska vara så perfekta och "lyckade" jämt, om man säger så.

Sedan läste jag Tyskungens inlägg som svar på detta och får en "ny" aha-upplevelse, för det är så självklart att han har rätt i det han skriver. Han har trots allt mycket nära egna erfarenheter av hur det kan vara att VARA den som har Downs Syndrom och det är nog inte alltid så enkelt, helt klart. Även om jag fortfarande inte kan läsa mig till att Anna Ekelund har önskat sig ett barn med Downs Syndrom som accessoar - så det tycker jag är lite oförtjänt, så inte desto mindre förstår jag precis hur han menar, när han reagerar och skriver om hur Tomas kände sig. Tomas som var smart nog att förstå att han inte var smart nog. Vill man som förälder verkligen att ens barn skall behöva utstå den smärtan?

Bacillskräck

Jag beskylls ibland för bacillskräck. Framför allt för att jag tycker att man skall tvätta händerna när man har varit ute och kommer in, när man har torkat någon i ändan - förslagsvis en hund - när man har varit på toaletten, när man har snytit sig (och usch vad äckligt det är när folk snyter sig vid MATBORDET!). Bara några små exempel...

Jag tar aldrig smakprov på affären och inte heller får mina barn göra det. Och det är möjligt att min noja går utöver det vanliga, men så farligt tycker jag nog ändå inte att det är. Läs bara så rätt jag faktiskt har:

ARTIKEL

Det är ju så äckligt att det knappt är sant! Och visst skall man öva immunförsvaret lite - men det finns ju måtta på det också, kan jag tycka. Eller vad tycker ni?

Sedan kan jag flika in att jag tycker det var rätt man som fick åka hem från Singel-mamman Anette i går, haha!

söndag 19 oktober 2008

Medan ni funderar på julklappsfrågan...

... så kan ni få lyssna på låten som ofelbart får mig att tänka på min gamla kompis L som förr bodde i Gävle, men kom på en spontan fest hem till mig när jag bodde i Västerås. Jag och syrran hade en "get-together" hemma hos mamma och pappa och där var också syrrans nuvarande sambo och dit kom också hans kompis H, som bara råkade vara i trakten och svängde förbi. Nu ett antal år senare är L & H gifta sedan ett antal år tillbaka, har tvillingflickor på snart 8 år och hus i Falun. Men, den här låten får mig ändå alltid att tänka på hennes gamla lägenhet i Gävle och våra långa telefonkonversationer under en period i livet. Den här var (är, kanske fortfarande) en av hennes favoritlåtar:



Nu är hon annars med mig så fort jag tar en promenad med mina barn - eftersom tvillingsulkyn är ett arv från dem tillika växa-sängarna i pojkarnas rum. Inte så dumt med fler som råkat få dubbel pott, haha!

Julklappar?

Jaha, då skall man försöka producera önskelistor till höger och vänster. Eller ja, kanske inte så många håll för min egen personliga del. I vår familj (eller snarare min infödda familj om man säger så) så drar vi en lott och så får man en person att köpa för 500:- till. Men, till den person som lottas att köpa till en själv - den måste man ju hursomhelst fixa lite förslag till. Och det var ju betydligt lättare sagt än gjort. Kan någon hjälpa mig? Vad önskar jag mig? Eller snarare: vad önskar du dig? Kanske det är något som låter så bra att jag kan sno idén?

När det gäller barnen så är ju T hyfsat enkel eftersom hon själv producerar en lista "in no time". Men, killarna? På deras lista står just nu skridskor och hela filmer (d v s inte sådana där ihopklippta snuttar) om Madicken, Ronja, Emil och Barnen i Bullerbyn.

Vad önskar sig era barn? Vad skall ni köpa till era barn? Ge mig lite uppslag, jag känner att jag behöööver det!

(Och så förlitar jag mig på läsare som kommenterar högst sporadiskt... Jaja... Hoppet är väl det sista som överger en, eller vad är det man säger?!)

lördag 18 oktober 2008

Liten värld

Glömde ju att berätta att när jag nu var i Mariefred och vi satt ner och åt lunch tillsammans så kom vi att prata om min morbror B, han som dog för drygt 5 år sedan. Detta eftersom A:s make J är ett stooort VIK-fan och B ju var aktiv i styrelse o s v under många år. "Men," sa J - "min mamma har ju, när hon pluggade i Umeå bott ihop med hans fru!" Detta var alltså för sådär 25 år sedan snart - och här sitter vi då hemma i hans kök, jag som hans frus arbetskamrat och han som sonen till min ingifta mosters gamla "room-mate". Då är världen rätt liten, inte sant?!

Ett annat exempel på en liten värld var för ett antal år sedan (sisådär 20 skulle jag tippa), när pappa fick en kille på "ungdomsplats" på jobbet i Falun. Han reagerade på hans efternamn och började så smått fråga var hans pappa kom ifrån o s v. Och så nystades det ut att killen var sonson till en man som var kusin med min farfar. Min farfar och killens farfar hade dessutom växt upp tillsammans eftersom min farfarsmor hade dött liksom hans farfarsfar - och syskonen som då blev änka/änkling bildade hushåll tillsammans för att gemensamt ta hand om sina respektive barn. Så min farfar och den här killens farfar hade alltså vuxit upp mer eller mindre som syskon. Långt uppe i Norrbotten! Och här möts alltså deras ättlingar i en gympasal i Falun! En liten värld, inte sant?!

Några egna exempel?

Less på moderskapet

Alltså, har varit på en tripp till Mariefred och hälsat på min kollega A och hennes familj. I familjen finns förutom den 14-åriga dottern - även en pojke på 5 och en pojke på 3 år.

Och så kom då jag dit, med mina barn - alla tre var med eftersom D jobbade. Värdfamiljens barn sa knappt flaska - medan mina skrek, klagade på maten, vägrade sitta ordentligt, åt med fingrarna, kastade sig över kakfatet när det kom fram och gnällde och bara fullständigt gav 17 i att lyssna på vad jag sa till dem. Att L också kissade på en av pojkarnas matta var bara en bonus. Tystnaden när vi åkte hem måste ha varit öronbedövande. Och jag skäms! Våra ungar är allt som oftast fullständigt oregerliga och totalt döva för allt vad man försöker säga till dem om hur man uppför sig och så vidare. Jag är så less på att vara mamma till de här ungarna ibland (läs framför allt idag!) - att jag är färdig att sjappa. Och när man då ser att det finns andras barn i samma ålder som faktiskt KAN så tänker man att man fullständigt misslyckats som föräldrar.

En sak är säker: jag har ju insett att gå i affärer inte är någon höjdare, men det är det ganska många barn som inte gillar, så OK. Men, att man inte skall kunna åka hem till andra barnfamiljer för att mina röjer och beter sig illa?! Om devisen "små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer" också kommer att gälla för mina barn så tar jag en enkel till Vladivostok när de kommer upp i tonåren.

Nästa gång vi skall ha "playdate" tror jag det får bli på ett lekland eller liknande där mina barns röster och dumheter inte märks lika väl. I annat fall stannar vi nog hemma. I ett par tre hundra år...

fredag 17 oktober 2008

Tacos

Tacos är verkligen supergott! Men har ni tänkt på en sak: vad gjorde vi när vi var små på fredagar? Hade vi inte fredagsmys då? Jag menar, jag har inget minne av vad vi åt då. För tacos hade ju inte "kommit då" typ... Eller var det bara i vår familj vi var enormt sena? Och vad äter man annars på fredagar?! Haha, tja - kanske de där varma mackorna med ketchup på kanske? Pizza var ett exotiskt inslag i vår kost, kan jag säga. Så, det var inte det. Grillad kyckling inte heller. Det var också ovanligt. Näe, jag minns inte.

Vad har ni i era tacos, förresten? Vi har återkommit till de hårda skalen efter att ha ätit mjuka tortillas en längre tid. Det är ju klart kladdigare att äta de där hårda, men nu har vi kommit fram till att det är mycket godare! Så, killarna som fortfarande föredrar mjuka får dessa och vi andra äter hårda. Mums! Till detta har vi tacokryddad köttfärs, riven ost, finskurna tomater, majs och guacamole gjord på avocado, creme fraiche, vitlök, chilipulver, salt och lite pressad citron. Ibland har vi lite ruccola också, dock hade vi inte det idag.

Det är så himla gott sedan, tycker jag, om det blir lite kvar - att röra ihop köttfärsen med majsen och tomaterna och lite av osten och sedan koka makaroner till så att man gör som en tacopastapytt och tar lite gucka vid sidan om. Supergod matlåda!

Nu borde jag egentligen umgås med man och dotter (killarna ligger i sina sängar) - men det tar emot. De tittar ju på Idol och jag vill faktiskt inte titta på det...

Suck - men vad gör man inte? Ha en bra kväll alla - och må bästa man eller kvinna få vara kvar, eller något. Jag har verkligen inte en aning...

torsdag 16 oktober 2008

På tal om farlig mat

Och på tal om att jag hade ketchup på de varma mackorna barnen fick idag (vilken fantastisk middag idag va´?! Det är inte alla dagar som ambitionsnivån ligger lika högt som igår när jag rullade en massa köttbullar och gjorde egen brunsås till...)

Jag hade alltså ketchup på istället för tomat eftersom mina kottungar gnäller över tomaten varenda gång de får den - oavsett om den är kall eller varm, men mest om den är varm... Så, då gjorde jag som mamma gjorde när vi var små - jag hade alltså ketchup på istället. Jag orkade inte höra gnället.

Och får man tro den här artikeln så gjorde jag ju bara mina små monster en tjänst! Haha, där fick D som tyckte det var mycket sämre än tomat (visserligen inte lika gott, men banne mig nyttigare! Eller?)

Vaddå är inte allt man läser i tidningen sant? Alltid?!

Farlig mat

Jag blir faktiskt lite arg när jag läser sådant som i den här artikeln:

Maten farligare än du tror


Tänk att man skall behöva vara kemi-utbildad för att inte få i sig oönskade saker via maten?!

Det är faktiskt lite skrämmande! Jag har mailat mannen i artikeln för att fråga lite om han har några planer på föreläsningar i våra trakter, eller hur man kanske skulle kunna initiera en. Skulle gärna vilja höra mer - och tror att det är många med mig som skulle kunna tänkas vara intresserade också. Så, vi får väl se vad svaret blir - om administrationen runt omkring det är hanterbar så kanske jag orkar dra igång det. Vi får se.

Jag känner mig liite duktig iallafall för att vi duckar för alla lightprodukter iallafall och för att jag alltid gör egna köttbullar. Insåg dock igår när jag kryddade dem med Santa Marias Grillkrydda att den kryddblandningen minsann också innehöll ett oönskat E-nummer (621 tror jag det var...) Suck!

(Och så var det väl iofs det här med godiset..)

onsdag 15 oktober 2008

Bonde söker fru

Kvällen ikväll skall inte tillbringas framför datorn - utan min avsikt är: Bonde söker fru och sedan korgen.

Så ni får klara er utan mig ikväll.

tisdag 14 oktober 2008

Tvillingdilemma

Ja, för snart 2 veckor sedan hade ju L namnsdag och trots att vi inte egentligen firar namnsdagar så där väldigt aktivt i den här familjen så bestämde jag mig för att vi skulle börja nu. Detta för att jag tycker att det är mer och mer dags att dela upp dem, så att inte allt som sker den ena också sker den andra (det är ju t ex oundvikligt vid födelsedagen). Så, sagt och gjort. Vi uppmärksammade hans namnsdag lite extra med lite kladdkaka och grädde som han fick ta först av o s v - inte så mycket mer, men nog mycket.

Nu är det ju så att M får vänta lite på sin namnsdag, kan man säga. Jag/vi har också bestämt oss för att begränsa oss till tilltalsnamnet. Och detta med väntan, det suger tycker M. Lite nu och då kommer det en suck och en fråga "om när han skall få ha sådan där... sådan där... som L hade... Sådan där... fritids?!" - ja, när namnsdag är ett nytt begrepp är det inte helt enkelt att komma ihåg vad det hette. Han tycker att februari kan komma nu! Men, si den som väntar på något gott...

Har alltså insett att vi måste bli bättre på att dela på dem, också härhemma. På dagis har vi pratat om det i omgångar med personalen och de är nog bättre på det än vi - vi är nog rätt så bekväma. När man delar upp barnen är det lätt att dela upp T i ena högen och grabbarna i den andra. Men, det har börjat få konsekvenser. Dels så är L väldigt väldigt mycket tvilling - mycket mycket mer än vad M är. Han har svårare med att göra saker på egen hand, att ta egna beslut o s v. Ett exempel är att om han bestämmer sig för en sorts glass, så ändrar han sig illa kvickt om M tar en annan - kanske inte alltid, men väldigt ofta. M bryr sig inte ett dyft om vad L har valt, han väljer det han vill ha. Punkt.

En annan konsekvens som vi märker av är hur de undviker att ta ansvar för sina handlingar. Det är lite som i det där Lindomefallet när båda gick fria för att de skyllde på varandra. Detta har våra pojkar insett också. Är vi inte i närheten när "vad-det-nu-är" händer, så skyller de konstant ifrån sig. Om båda säger "Det var inte jag - det var han!" så - vad skall man göra?! Båda är ju prick lika envetna på att det är just han som talar sanning också. Tänk att de kan vara så förslagna redan som treåringar?!

Vi måste börja dela på dem mer. Så är det.

Jag såg ett äldre tvillingpar på affären nu sist (jag ser dem emellanåt). De är väl runt 50 eller något sådant och de går alltid och handlar tillsammans - en före och den andra efter och så fyller de i ord åt varandra när de pratar. De räknade potatisar tillsammans idag t ex. När jag ser dem tänker jag ännu mer att vi måste se till att dela på våra mer ;).

måndag 13 oktober 2008

A penny for your thoughts

Jag satt och funderade lite, i bilen på vägen hem.

Jag satt och tänkte på hur många det är i min ålder, i Falun, som inte fått bli vuxna. Folk i min omgivning som dog under vår ungdom. Jag satt och funderade på om det är ovanligt många, eller om det helt enkelt är så att man "vet" så många för att Falun inte är så himla stort.

Det var hon som gick i min parallellklass i 6:an och hela högstadiet som efter en helg i Sälen, hade skjutsat hem sina kompisar och sista biten på vägen hem - körde av vägen och in i några "betonggrisar"... Kanske hon somnade till bara en kort kort stund... Det var han som blev påkörd och dödad på semesterresa i Danmark när hans flickvän blivit nedstänkt av en bil. Han som cyklade ut framför en bil en sommarnatt, när han tyckte att han blivit hemskjutsad "för tidigt" från en blöt kväll. Det var han som domkraften gav vika för, så att han klämdes till döds under sin bil. Det var de två som på motorcykel körde av vägen mellan Falun och Hofors och kastades in i en bergvägg, den ena överlevde i några dagar, den andre dog mer eller mindre direkt. Där var också han som jag tror körde på ett tjälskott med sin motorcykel, som blev ödesdigert trots att det inte gick i så hög hastighet. Det var han som tog livet av sig innan studenten - de andra provade ut sina mössor inför studenten, inte han - han visste att han inte skulle vara kvar då. Jag minns faktiskt namnen på dem allihop, och hur de såg ut.

Jag funderar ibland på om de som sitter i sin himmel, om de märker av när vi "härnere" tänker på dem. Om det liksom tänds en liten lampa på deras kontrollpanel eller något ditåt. Om dessa unga människor som rört sig i samma cirklar som jag en gång, i samma stad under samma år o s v - om de märker av när jag tänker på dem ibland. Eller om de bara märker av de som de tittar till själva - sina "egna" om man säger så. Eller om de inte märker av det överhuvudtaget.

Jag har ju svårt att tro att det inte finns en himmel av något slag - kalla det vad du vill, sedan exakt hur upplägget är gjort med Gud eller inte o s v, det vete 17 - men en himmel, ett liv efter detta måste det bara finnas. Men, hur pass "kommunicerande kärl" finns det mellan det och det vi har här?

Märks en tanke? Jag vill ju gärna tro det.

Att också de tankar jag skänker L, M, P, M, P, T, J och A - kanske märks. Att de känner av att en del av oss som är kvar, faktiskt inte har glömt dem - även om vi inte möter dem på sta´n längre och inte ser dem i annonser för födda barn eller vigselannonser, så där som vi ser varandra.

Rapport

Jodå, vi har haft en bra helg.

D och T på sitt håll med god mat och trevlig samvaro. Gammelfarmor är en vital kvinna som riktigt blommat upp efter att hennes något despotiske make dog för några år sedan.

Och vi, på vårt. Släktmiddag på lördagen där mormor och hennes "gubbe" tillsammans med O:s pappas mormor och hennes "gubbe" var de äldsta och O:s lillebror A som fyller 1 år om en dryg vecka var den yngste. God mat och hög ljudnivå, kan man väl sammanfatta den kvällen med :). Alltså - nog för att de härjar, hittar på bus och bråkar med varandra - men M, L och O har verkligen verkligen roligt tillsammans! Det är lite synd att det inte finns någon mer tjej på vår sida - men å andra sidan, vid sådana här sammankomster är ju nästan alltid syster J:s sambos syster med familj med också - och där är det två flickor, födda 00 och 02, som T funkar bra med så.

Igår så, var vi och tittade i lillasyster L med nyblivne fästmannen A:s nya lägenhet. Så fin! Och på eftermiddagen var det dags för barnkalas. Genom en kompis hade kalasföräldrarna ordnat så att vi fick komma på besök på brandstationen! Vi fick gå runt och titta på brandbilar, prova sitta och prova kläder. Titta på utrustningen och så vidare. Det var stort, kan jag säga, även om jag tror att de här typ 3-åringarna, hade haft ännu större behållning av det om ett par år. Men, inte desto mindre - det var en stor händelse :).

Efteråt gick vi till en närbelägen badplats och grillade korv och hamburgare och så fick barnen leta tablettaskar som var gömda i terrängen. Kvällen avslutades sedan med middag hos mamma och pappa och lite uppvaktning av de nyförlovade.

Och idag, ja då drabbades jag av någon form av partiell minnesförlust och lyckades låsa min pin-kod till min mobil, så jag var utan mobil hela vägen hem. Det gick bra, även om det var lite läskigt. Det var som J-syster sa: "Tänk om det händer något nu, bara för det..." men, då hade man väl fått agera som "förr i tiden" och förlita sig på någon närboende eller något... Visserligen är det faktiskt så att vägen jag valde att åka - över Gävle - är rätt så folktom bitvis. Alltså - det finns ju inte en mack eller ett McD så långt ögat kan nå. Det är baske mig dålig mottagning på radion vissa sträckor. Jag undrar när de skall börja exploatera denna sträcka fullt ut. Vägen är toppenfin och det är därför jag väljer den istället för, den kanske kortare, vägen över Hedemora. För att det är brett och fint och det faktum att man har betydligt mycket färre möten med annan trafik. Så. Faran istället blir väl att det blir så enformigt och monotont att man kan somna...

Nåja, det gick bra denna gång också :). Jag har tagit mig hem utan att somna och jag har hittat puk-koden och låst upp. Så...

Slutet gott, allting gott.

Välbehållna

Make och dotter åt ena hållet i landet, ner till D:s farmor som firade 90 år - och jag och grabbarna åt andra hållet - till Dalarna för att fira en 3-åring och en 1-åring. Och nu är vi alla på hemmaplan igen. Det är ändå det som känns bäst, helt klart. Det är här vi skall vara. Allihop. Tillsammans (om än åtskilda p g a de dagliga plikterna ibland).

Mer rapport kommer senare.

lördag 11 oktober 2008

3-årskalas

Nu drar vi till Dalom - som folk "talom"!

Systerson/kusin O fyller 3 och skall firas på längden och på tvären!

Hörs!

fredag 10 oktober 2008

Äntligen fredag, eller?

Nu har vi varit och handlat - jag och barnen. Det är ett underskattat nöje att handla tillsammans med tre barn! OBS - nu var jag rejält ironisk! Eller som en annan dagismamma vi träffade där sa "Det är aldrig så skönt att tvätta sig under armarna som på en fredag..." Haha - ni kan gissa hur roligt både hon och jag hade det ett tag där... Nåja, de var hyfsade idag, men det är hursomhelst en gåta hur jag kan glömma bort på en vecka hur det brukar vara. Det är trots allt en del av en ritual på fredagar. Vi liksom far och handlar efter dagis/skola för att lite grann slå ihjäl lite tid innan middagen som är lite senare på fredagar eftersom vi väntar hem D. I veckorna äter vi först och han sen, typ, oftast.

Kvällen skall sedan ägnas åt hårfärgning. Ja, ni som redan vet vad jag tycker om det kan blunda igenom nästa mening. En av universums absolut tråkigaste sysselsättningar är vad jag tycker om det! Men, men...

Så, då vet ni.

torsdag 9 oktober 2008

Trist kompis

Ja, jag vet att jag är en trist kompis idag också. Har nu varit ute och ätit med min fd arbetskamrat M och snackat strunt en låång stund. Timmarna bara flög iväg trots att jag egentligen, innan, kände att jag var alldeles för trött för detta. Men, vi har försökt få till en date så himla länge att jag bestämde mig för att bita ihop. Det var det väl värt - och när vi väl kom ihop, så kom jag in i någon form av andra andning. Den där andra andningen gick dock över rätt snabbt när jag svängde in på affären på vägen hem för att handla mjölk. Snark, nu bara måste jag sova i någorlunda tid idag.

Men, innan jag kojar skall jag bara berätta att jag och kollegan A var på spinning på lunchen idag. Såå bra pass (har iofs bara kört två gånger totalt hittills, i mitt liv - men ändå!) och såå bra musik! Att stå upp och spinna till nedanstående låt är faktiskt inte så tungt som det skulle ha kunnat vara, som ni kanske förstår. Man orkar mer än man tror ibland!



Godnatt!

onsdag 8 oktober 2008

Inte glömt

Jag har inte glömt er. Jag har bara inte riktigt tid idag. Har en sak som skall "levereras" imorgon, som jag håller på och färdigställer (jobb alltså)... Så, jag hoppas att ni, mina trogna läsare som kommenterar så mycket jämt (obs! ironi!) står ut med att återkomma imorgon. Kanske jag har mer att komma med då. Efter att jag har varit ute och ätit en matbit med en gammal kollega, förstås... Eller något... Ja, hursomhelst. Åter till siffrorna!

tisdag 7 oktober 2008

Tjejhelg

Har jag berättat vad jag och ett gäng med andra tjejer skall göra i slutet av november? Vi skall åka på tjejhelg. Till Ullared!

Ja, jag vet att det kanske låter lite beigt, men vad gör man inte för att få komma hemifrån lite grann utan barn och man och bara göra "något annat"?!

Det är en granne och en kompis till henne som fixar - och de har hyrt stugor och fixat bilar. Själv betalar jag och ser glad ut och åker med och skall fynda julklappar tänkte jag :). En av mina kollegor skall med också. Vi smider planer, haha!

En riktig husmorssemester, eller vad säger ni?!

måndag 6 oktober 2008

Dagens goda gärning!



Innan kudden ropar för högt, måste jag ju ändå göra min plikt som mor, gudmor, moster, ingift faster och medmänniska. Alltför många barn far illa. Om jag på detta sätt kan bidra till att kanske göra det något bättre för någon av dem, så gör jag gärna det.

GÖR DET DU OCKSÅ!

Klicka här för mer info om hur lätt du också kan göra en insats!

Inte sjuk, bara trött

Därför blir det inte mer än så här idag.

Denna lyssnade jag på, på vägen till jobbet imorse. Kunde ha varit igår - om det varit november.. (Iallafall vad gäller titeln...)



Söta drömmar allihop!

söndag 5 oktober 2008

Dagens visdomsord!

Jag snor det rakt av från lillasysters blogg för att jag verkligen tyckte det var bra. Det är för all del inte lillasyster som hittat på det själv, men det var/är hon som hittat det. Och klokt är det, hör bara:

"Lita på din intuition. Oftast bygger den på fakta som arkiverats strax under medvetandenivån."

Joyce Brothers

Jag vill gärna tro att det är så.

Shopping

Har varit runt i vårt stora ny-ombyggda innecentrum idag, tillsammans med E och hennes 15-åriga dotter som också börjar på E :). Det var rätt så intressant att gå i affärer med en 15-åring, faktiskt. Det finns betydligt mer snyggt än vad man tror, när man ser det mer med hennes ögon, på något sätt. Det var lite kul! Gjorde några fynd!

Just nu är de på en fotokurs som hålls av Emelie Ohlsson innan de skall beträda vägen hem till Dalarna i den mörka höstkvällen.

De kom igår kväll, efter att jag och barnen varit och shoppat födelsedagspresent till kusin O som fyller år nästa helg - och de hade "gjort City". Vi åt lite Asiatisk Lax (mitt paradnummer, ni vet!) och så tittade vi på Stjärnor på is på 4:an. Inte helt trist, även om det är svårt att bedöma. Iofs var det rätt så lätt att se att Malin Ewerlöf inte var någon direkt talang, haha... En fråga vi dock funderade på var: Hur bedömer de om de utvecklas? Finns det olika danser, som i "vanlig dans" eller kommer de att kräva att i typ fjärde programmet skall alla kunna göra en piruett eller hur kommer det att gå till? Antar att vi kommer att bli varse vad det lider, hursomhelst.

En gammal kompis till E är för övrigt teckenspråkstolk och var med på TV igår i tv-programmet Byss. Igår tolkade hon bl a en intervju med några ur "Delfinfolket" när de intervjuades av programledarna där. Det handlar alltså om människor som är övertygade om att de är delfiner fångade i människokroppar. Så, det har vi tittat på, i efterhand, på datorn idag. Man kan väl säga som så att det är en smula udda...

Nu lägger sig lugnet över hemmet. Och jag skall nog ta och smaska i mig en kexchoklad eller så. Vad gör man inte för att få fortsätta se ung ut (trots att E och jag kom fram till att vi känt varandra i 25 år i februari!), eller vad säger ni?! Haha!

lördag 4 oktober 2008

Förresten, värmeljus!

T och hennes klass är med i Värmeljusjakten som anordnas av IKEA tillsammans med WWF.

Det går ut på att samla in så många sådana där "värmeljuskoppar" som möjligt och skicka in, innan den 15 april nästa år.

Så, nu när hösten är kommen och ni alla börjar kura inne och tända ljus, ljus och åter ljus - släng inte de där värmeljuskopparna när ni eldat klart, är ni hyggliga. Samla dem i påsar och ge dem till mig/oss för vidare transport till T:s klass. Då slår du/ni inte bara ett slag för dem, utan det största slaget är ju förstås för miljön.

Tack för hjälpen!

Barnnostalgi

Hittade ett kul webbtest om gamla barnprogram på Ninnis blogg

Hur nostalgisk är du?

Jag lyckades skrapa ihop 11 av 15. Klart nöjd med det. Testa - hur många rätt fick du?

Lördagsgodis

Lördagsgodis var visst ett begrepp som man kom med på 50-talet. Godis som barnen fick äta på lördagar. Idag har det ju blivit lite så att lördagsgodis är ett "måste". Ja, någon dag i veckan måste ju barnen (även de stora barnen, hehe) få äta godis.

Men, ärligt talat - måste man äta godis varje vecka? Ja, med det begreppet så har man ju stadfäst det. På lördagar inte bara FÅR man, man typ SKALL också. Man äter inte för att man är sugen, man äter för att det är lördag. Iofs så kan man nog säga som så att de flesta barn alltid är sugna - oavsett om det är tisdag eller lördag, så :).

Ja, jag skall inte säga något - jag är ju en gottegris av stora mått och för detta stora barn så kan det vara lördag vilken dag som helst...

Man kan fråga sig om det var godisfabrikanterna som hittade på det. I så fall kan man fråga sig hur många år det tar innan vi har "fredagskyckling"?!

fredag 3 oktober 2008

Dagens stora händelse!










Babysister har blivit stor!








GRATTIS L & A TILL FÖRLOVNINGEN!

Fridayfeeling!

Ha en skön kväll!

torsdag 2 oktober 2008

Finanskris - dansgris - whatever?!

Jag har bestämt mig för att absolut inte bry mig i allt vad finanskris heter. Det pratas om det till höger och vänster och helt ärligt så rör det mig inte i ryggen. Det finns inget, absolut inget, jag kan göra för att förändra något av det hela - vi har inte en massa miljoner vare sig i lån eller på banken, så detta berör inte oss/mig nämnvärt. Man kan säga att det klassar in rätt bra i följande:

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!"

Städa

Visst är det tråkigt? Det är inte bara ett tråkigt ord. Det är en tråkig sysselsättning. Blogga däremot är ett kul ord! Men, nu fick vi inte välja i den här familjen idag. D tyckte träna var ett mycket roligare ord, han fick inte välja han heller.

Så jag avviker då.

På tal om Anna Skipper





Jag tycker personligen att hon ser ut som en välbevarad 50-åring. Lite ärtans pärtans så där. Men, i själva verket fyller hon 41 i januari. Det kan aldrig vara bra att äta så där nyttigt, haha. Ro hit med en kexchoklad!

onsdag 1 oktober 2008

Förresten måste jag bara säga...

... att jag absolut inte fattar några saker:

* Hur kunde mitt hår bli lockigt? Jag har ju RAKT hår?!
* Oktober, var det någon som sa - vad menar ni med det?!
* Hey - torsdag imorgon?! Och vad hände med måndag, tisdag och onsdag den här veckan? Var det något fel på dem så någon bara hoppade över dem?!

Sedan har vi ju några andra frågor som hur så många andra som är födda samma år som jag, ser så gamla ut? Inte alla, men alldeles för många för att det inte skall behöva nämnas. Det måste vara något fel. Så där gammal är ju inte jag och inte ser jag så där gammal ut heller. Eller?!

På tal om att se gammal ut (eller kanske ung det förtäljer faktiskt inte historien). Någon som vet hur gammal Anna Skipper är? Utan att fuska - vad skulle du gissa att hon fyller nästa gång?

Svaret kommer sedan.

Tidig morgon, tidig kväll

Efter att ha börjat 6 imorse och varit på föräldramöte nu ikväll, på dagis, är det snart dags att nanna kudden. Jag är trött...

Den här gamla godingen vaknade jag till, på klockradion, halv 5 imorse.



Då antar jag att de flesta av er fortfarande sov sött.