Sista skälvande minuterna

Snart är semestern över för denna gång. Eller ja, rent tekniskt tog den ju slut i fredags eftersom lördagar och söndagar ju räknas som vanliga ledighetsdagar. Men, ändå.

Det brukar alltid kännas lite vemodigt på något sätt - när semestern är slut. Ett år kvar till nästa... Men, det känns inte så ikväll faktiskt. För det första så är det inte ett år till nästa semester. I slutet av november har vi ju en Thailandstripp inbokad och det känns helt underbart att ha det att se fram emot. Först en skön brittsommar nu i några veckor (kanske?) och sedan en vacker höst. Lite kura-kvällar med tända ljus och goda böcker i soffhörnet och sedan kommer ju resan! Och när resan är över - ja, då kommer ju julen! Och för det andra så jobbar jag ju bara fyra dagar i veckan året ut. Och att ha långhelg varje vecka är något man lätt kan vänja sig vid. Det är superskönt! Så, det här med att få gå och träffa alla mina fina kollegor imorgon känns inte alls betungande. Tvärtom! Jag ser fram emot det! Det enda är väl det här med att kliva upp på morgonen. Och det här med att inte få bestämma över sin egen tid. Det skulle väl vara det då. Men, det är smällar man får ta!

Nu är kläderna och "packningen" inför imorgon förberedda. Alla kalasattiraljer efter 4-årskalaset som gått av stapeln idag, är undanplockade. Så, jag skall sätta mig på altanen, lägga upp fötterna och öppna min nya bok (ej beställd från Adlibris, ICA Kvantum fick leverera denna gång, haha!). En liten martini bianco blandad med 7-up och mycket is skall jag också ta mig, och njuta av sommarkvällen och lugnet som lägrar sig när barnen somnat - så laddar man inför morgondagen!