Löjligt blödig

Blödig har jag alltid varit i viss mån. Att gråta till tecknad film, det kan jag utan problem! Och blödigare har jag blivit allt eftersom jag har blivit äldre, fått barn o s v. Så, när jag och T började med "Bröderna Lejonhjärta" som kvällsläsningsbok så var jag inte helt och hållet förvånad över hur svårt det var att läsa de där första kapiteln som avhandlade hur den stackars sömmerskans söner bara dog ifrån henne, en efter en. Visst, jag mindes att det skulle vara sorgligt - men inte fullt lika mycket som det är (eller som jag uppfattade det)! Jag kunde ju knappt få fram orden där jag låg och skulle läsa högt. Hur det nu var, T tyckte inte så mycket om den där boken, så trots att vi kommit in på Nagijala och hur fint det var där o s v så ville hon inte fortsätta med den. OK sa jag - så nu läser vi en annan. Jag anar dock att vi kommer tillbaka till den, vad det lider - då kanske vi kan ta en snabb-resumé av de första kapiteln bara, haha.

Men, nu ikväll så har jag läst "En stjärna vid namn Ajax" för killarna. Den fick vi i ett sådant där "Bok-Happy Meal" från McD i helgen. Och den handlar då om en hund som får en pojke, när han är 7 år. Och hur de där två kamperar genom åren - och en dag så vaknar inte hunden mer. Alltså, jag får baske mig en klump i halsen bara av att skriva det här. Att då läsa den högt för två stycken treåringar. Hmmm. Det var inte helt lätt. Det känns dock som om min blödighet börjar gå för långt när man inte kan läsa en enkel sagobok för sina barn utan att få problem med gråt i halsen. Skärpning nu J! Hursomhelst så var den jättefin och jag bara väntade på att hitta en dedikering från någon av författarna, för den kändes som om den var skriven om någon av deras barn och hans hund. Som en liten sann saga, liksom, men jag hittade ingen. Kanske jag letade för dåligt.

En som jag däremot tyckte var riktigt rolig att läsa var "Tummen tittar på natten" som kom från samma ställe. Den kunde man ju dramatisera lite med olika röster och så - sådant gillar jag - lite miniteater så där, haha! Jag får hålla mig till sådana och så mina favoriter om Mamma Mu och kråkan + Kråkeböckerna. Ingen risk för klumpar i halsen där!