Som mamma tycker jag att hela december går ut på förväntan.
Att bygga upp förväntan hos barnen. Inför julen.
Med diverse aktiviteter såsom paketkalendrar, datumljus, pyntande och pepparkaksbak såväl som julgodistillverkning och kanske lite julpysslande så bygger man på, för varje dag, lite till. Man läser sagor med julanknytning och sjunger julsånger när man inte spelar dessa på CD. Nåde den som inte är full-laddad när den 24:e kommer! Julkänslorna skall på vippen bubbla över, då är det kanske nog.
Är det bara jag som känner det lite som ett antiklimax när den magiska kvällen väl är över, en tomhet som snart går över i ett hetsigt mellandagsreandehandlande? På det på nytt - nästa kick!
I vårt fall avlöses det för all del av kalasorganiserande eftersom T ju är tidigt januari-barn. Men, ändå. Iochförsig - vad gör väl det egentligen? Bara barnen fått sitt så att julen varit det där otroligt idylliskt roliga som de kommer att berätta om på sina lunchraster på jobbet när de är 30. Då har vi lyckats med vårt uppsåt - nu - sådär någonstans mellan 22 och 27 år i förväg. Det är lång väntan på kvittensen här.
1 kommentar:
Här är det julladdning bigtime och jag älskar att pynta och pyssla och sådant inför dopparedagen Jag kan mer känna mig lite sentimental på julaftonskvällen, många tankar i omlopp och så. Efter julafton brukar vi bara njuta av ledigheten i myskläder och med god mat och lyxen att bara behöva göra vad som faller oss in så någon mellandagsreahets kommer inte in här! :) Sedan har man ju glittrande nyårsafton att se fram emot och då brukar pyntet vara bortstädat, bara lampor och slingor är kvar in i januari. Kram!
Skicka en kommentar