Smart marknadsföringskupp?!

Jag mottog idag en försändelse från min bank. I brevet stod det att läsa att de hade anledning att tro att mitt kortnummer kunde ha kommit på avvägar och att de s a s för säkerhets skull ville att jag skulle byta ut mitt kort snarast möjligt. Ring oss omgående, som det stod där.

Ja, lydig som man är så ringde man väl då. Direkt. Jag ville naturligtvis veta hur detta kunde vara möjligt - att de trodde en sådan sak. Men, si det visste de ju inte på den här dygnet-runt-öppna servicen som min bank tillhandahåller. Den informationen fick inte de. Och följdaktligen inte jag heller. Nähäpp.

Är det inte lite märkligt att man kan få skicka ut sådana här riktiga "skrämselbrev" och sedan inte behöva informera om varför, och på vilket sätt detta kan ha gått till. Visst, jag betalar ju med mitt kort typ alltid - det är sällan jag har kontanter. Men, jag betalar ytterst ytterst sällan med mitt kort på internet eller liknande, så jag vill ju förstås veta: var skall jag inte dra mitt kort igen - vad i mitt beteende med mitt kort har föranlett detta?

Men, när jag då ringde för att spärra mitt kort och beställa ett nytt så började jag fundera på om jag kanske gått på en bluff... Därför att efter att jag spärrat mitt kort och beställt ett nytt, så började han (mannen i telefonen) att "dilla med mig" om att ha ett kort till. Kopplat till samma konto - som ett reserv vid sådana här tillfällen. Tänk om jag är ute och reser och något händer med mitt ENDA kort.. O s v.. Jag fattade först ingenting - brukar folk på allvar ha flera bankomatkort (typ) till samma konto "bara för att"?! Han vidhöll att det skulle vara såå praktiskt. Och jag vidhöll att om jag såg behovet någon gång så skulle jag återkomma. Men, så länge jag har en man som har ett kort och lite pengar, så klarar jag mig nog i några dagar.

Sedan började han diskutera pensionssparande med mig - om varför jag har min pensionsförsäkring där jag har den och inte hos dem och om jag inte var intresserad av att flytta över den till dem. Nej, sa jag. Jag är nöjd som jag har det. Sedan ville han ha min mailadress - då drog jag åt mig öronen och deklarerade med all önskvärd tydlighet att jag inte på villkorsvis ville ha en massa erbjudanden från dem skickade till min mail i tid och otid. Det lovade han att de inte skulle skicka - men jaaa...

Nu i efterhand så funderar jag på om de helt enkelt tyckte det var dags att jag skulle byta mitt kort (det skall ändå gå ut i början av nästa år) - och att göra det på det här sättet gav dem ju en extra chans att försöka pracka på mig flera tjänster jag inte redan har. Ja, vem ringer inte mer eller mindre omgående upp om det står att ens kortnummer riskerar att ha hamnat på avvägar - för att undanröja denna risk snarast möjligt?

Så, med minsta möjliga kostnad för banken - brevet var tryckt på vanligt vitt papper med svarta bokstäver (ingen färgkopiator där inte) - inte en tillstymmelse till glansigt, färgglatt marknadsföringsmaterial - så får de sina mottagare att respondera till dem omgående. Och väl i telefonen så har de en "fast" att försöka idka merförsäljning till. Undrar om jag skall ta och försöka luska lite mer i var eller vad de egentligen har fått uppgifterna ifrån, detta med mitt kortnummer. Så hemligt kan det väl inte vara?

Om de tar betalt för mitt nya kort nu, så kommer jag att bråka. Det är ett som är säkert.