På onsdagar börjar jag nästan alltid 6 vilket innebär att jag går hemifrån vid halv 6 ungefär. På måndagar åker jag kommunalt, så trots att jag börjar 7 så går jag hemifrån samma tid, eftersom det tar betydligt längre tid med bussarna än med bilen.
I måndags var det fortfarande halvmörkt när jag klev på bussen. Solen var på väg upp, men det var som sagt fortfarande inte dag. Igår morse däremot så var det nästan ljust. Eller, ni vet det där ljuset som bara är just på morgonen. När allt ser ut lite som om det är tecknat - och inte på riktigt i det lätt blåaktiga ljuset. Som om det inte går att ta på, på riktigt. En skicklig målning.
Jag tycker, oavsett om det är kallt eller tidigt, eller vad man kan tycka för övrigt om den där arla morgonen - att känslan i luften, som faktiskt är densamma oavsett om det är vår, sommar, höst eller vinter, när luften liksom är så där lite rå - den är så god! Världen omkring en håller på att vakna och en ny dag håller på att födas. Det är ganska tyst och allt känns så rent och nytt. Dagen ligger bokstavligt talat framför en, som ett oskrivet blad.
Visst är en sommarnatt/tidig sommarmorgon magisk på sitt alldeles egna sätt - men om man vill så kan man iallafall få en liten liten smak av magin även så här års.
Lite vardagspoesi om man så vill. Lite i stil med Mies mantra "Nu är nu och nu är bra!" Ett mantra som jag tänker anamma jag också.
2 kommentarer:
Härlig poesi och ett härligt mantra...
Mycket välskrivet och så sant, det är något magiskt med tidiga mornar!
Skicka en kommentar