Tidigt ute

Jag funderar på en sak.

Jag är en av få (tror jag) som faktiskt aldrig haft någon USA-längtan. Inte något sug efter att besöka landet "over there" för att uppleva det, så där som så många andra berättar om. Förrän nu. Egentligen är det inget generellt sug, så där - jag har vänner på ett par olika håll i det stora landet och även en kusin som är bosatt där på ett tredje håll - så för att hälsa på dem skulle jag absolut kunna tänka mig att åka dit, men för övrigt så har det aldrig lockat mig. Förrän nu, alltså.

Nu vill jag till New York! Jag har insett att jag vill uppleva den stora staden, jag också. Jag vill se den live! Jag vill insupa atmosfären. Och, jag har en stark känsla av att jag kommer att fastna för den.

Vadan nu detta?! Jaja, jag erkänner: jag har sett filmen. "Sex and the city"-filmen. Och visst är det så att jag vet att verkligheten inte är som filmen - men kombinera kollegan A:s lovord (hon är fullständigt New York-frälst) med filmen och framför allt miljöerna i filmen, så har du förklaringen. Jag skall se det/uppleva det! Med egna ögon.

Och vad kan vara bättre att önska sig när man fyller 40 än bidrag till en sådan resa?! Jag blir 40 om drygt 2 år, d v s i maj 2011. Det är faktiskt en dag jag ser fram emot. Jag är helt och hållet befriad från åldersångest, faktiskt. Visst tycker jag att tiden går fort och att en del som är lika gamla som jag, eller rent av yngre, ser ut som tanter/gubbar och att det gör ju då raaakt inte jag ;-). Men, med själva åldern har jag inga problem.

På sommaren där så skall det förhoppingsvis bli fest (jag och min gode vän T som fyller exakt 2 månader efter mig har - igen - pratat om att ha gemensam fest exakt 1 månad efter min födelsedag och exakt 1 månad före hans - en orgie i 80- och 90-tal!) - och sedan är det sommarlov och semester o s v.

Så, när jag började brodera mina högtflygande planer om en NY-tripp 2011 - utan barn - bara några vuxna par så där - så landade mina planer någonstans i september. Tyckte det lät som en bra plan. Tills en av mina kompisar lite försynt frågade om jag inte tänkt på "jubiléet". I september 2011 är det ju precis 10 år efter "nine-eleven". Tänk om någon tänker "fira" det på något sätt? Hmmm... Det ligger ju helt klart något i det hon säger. Eller? Vågar man? Eller borde man vänta till oktober? Eller någon annan månad? Våren 2012? Visserligen så är det ju ett bra tag kvar och gudarna skall veta att det kan hinna hända massor från nu tills dess och det kanske inte blir något av något alls. Jag kanske fortfarande inte har fått/skaffat mig ett dubbel-våffeljärn och istället får ett sådant i 40-årspresent och så står jag och gräddar våfflor för brinnande livet där i september. Eller?!

Hursomhelst - är det fånigt att tänka så här? Skulle ni våga? Om om om det nu skulle bli något av det?

Resmål i september 2011?