Så bra det kan bli. Eller dåligt?

Under en längre period besökte jag på regelbunden basis ett större sjukhus i min närhet. Det rörde inget allvarligare fel än ett problem med min röst, som blev allt besvärligare med tanke på det röstintensiva yrke jag har. Nåja, problemen är så gott som överståndna nu, så det är passerat.

Men, hursomhelst - när jag gick där i entrén på väg in eller ut till min bokade tid mötte jag ju förstås ofta många andra patienter. Jag är en sådan där människa som ofta funderar över andra människors livsöden. Jag kan sitta på bussen eller gå omkring i sta´n och titta på folk och tänka något i stil med "Titta där är han. Han har funnits i så där 50 år. Och jag har aldrig sett honom förut. Hans existens är ju lika självklar för honom, som min är för mig. Och jag har inte ens haft en aning om att han finns..."

När så jag gick där i den långa entrégången på det där sjukhuset så hann jag möta ganska många människor. En del i rullstol, en del med rullator, andra utan synliga fel. Kanske bara anhöriga. Ledsna, glada, stressade - alla varianter. Vid ett tillfälle mötte jag en man som gick väldigt dåligt. Han hade kryckor och stapplade fram. Min första tanke var förstås att tycka synd om honom. Stackarn som gick så illa. Men, sedan slog det mig att det kanske var ett mirakel att han gick där. Han kanske nyligen rest sig efter att ha legat förlamad och utdömd under lång tid. Men, nu kunde gå alldeles för egen maskin. Då var han väl ingen stackare? Men, å andra sidan så kanske han precis varit hos läkaren och fått veta att han snart inte kommer kunna gå själv längre alls. Att hans muskelsjukdom snart tagit hans tidigare friska ben ifrån honom.

Det är sådana gånger som man verkligen får sig en tankeställare. Det är så väldigt lite man vet om andra människor. Om deras bördor, om deras livsvillkor. För en sådan som är rörelsehämmad är det ganska tydligt att något, på ett eller annat sätt, inte fungerat riktigt som det ska i något läge. Men, många bär ju liknande handikapp - dolt. Det glömmer man ofta bort och bara utgår från sin egen horisont och tycker en massa. Ibland är det nyttigt att stanna upp och tänka till. Vrida tankebanan ett litet varv extra - eller kanske vinkla om den lite grann.