Riggat aprilskämt

I helgen har jag förberett T inför dagen imorgon!

Jag föreslog för henne att försöka lura sina kompisar att den där svarta mellanmjölken faktiskt visst innehöll lite lakrits! Hade de inte känt det på smaken?! Om hon kan hålla masken skall hon få säga att hon kände det huuur tydligt som helst själv. Hehehehe! Hoppas hon kommer ihåg det imorgon bara!



Jag själv kommer att lusläsa alla tidningar och artiklar i jakten på roliga aprilskämt. Har ni några på lager får ni gärna dela med er - både sådana som ni själva har utsatt folk för/blivit utsatta för/hört talas om - eller om ni hittar något matnyttigt i tidningen. Förra året så tänkte jag ju flytta till Katrineholm!

Ändra några rader

Typiskt! Jag som har gjort matlista för hela månaden alldeles nyligen (visst är jag duktig?!). Och på flera rader står det faktiskt rätter som innehåller kyckling. Visserligen har jag inte köpt kycklingen än, för det som levererats och inte skickats tillbaka var slut. Men, ändå. Det känns dock motiverat att en period skriva något annat på just de raderna eftersom det ju verkar eskalera. Vi får klara oss utan, helt enkelt. Med en liten kryddning av glas finns det liksom skäl nog att äta något annat.

Man kan verkligen undra vad det är för människor som håller på så här och så här? Några nötköttsfabrikanter som vill ha upp försäljningen av köttet som skjutit så markant i höjden i pris? Några aktivister som vill att några kycklingfarmar skall gå i konkurs p g a vikande efterfrågan? Militanta veganer som siktat in sig på kyckling denna gång? Ett gäng sadister?

Skall bli intressant att se när de väl reder ut det.

Uppdaterat

Jag har äntligen uppdaterat informationen om vad jag läser just nu - ute i högerkanten. Har insett att jag nog inte kommer att läsa klart Mia, Sanningen om Gömda just nu iallafall (och bara för att jag skriver ut det så fick jag plötsligt en liten tanke om att kanske, kanske ändå?! Vad knäpp man är va´?!)

Anledningen till att jag lade bort den var ju att jag retade mig något otroligt på sättet författarinnan skrivit boken, hur hon liksom sågar allt som Mia sagt och gjort på grundval av att hennes karaktär kanske inte alltid har varit den bästa. Men, däremot så står en massa andra människors utsagor fullständigt oemotsagda - utsagor som man kanske också hade kunnat vara något mer kritisk emot innan man publicerade dem. Jag tror det finns flera personer vars karaktärer och sanningskänsla nog hade kunnat ifrågasättas lite mer, om man säger så.

Jag tycker personligen att hela boken andas en stor bitterhet och en enorm avundsjuka. Jag upplevde det som att det inte fanns några som helst nyanser i det hela. Och därför lade jag bort boken en tid och tänkte att jag kanske skulle ta upp den igen så småningom. Så har det dock inte blivit - än iallafall.

Det har alltså gått ett tag sedan dess och dessemellan har jag läst bl a Livets aviga och räta - en lagom ansträngande må-bra-bok som säkert hade varit ännu bättre om jag varit sticknings-intresserad, även om det absolut inte var/är något krav.

Jag började också på Vi, de drunknade och tvärtemot mina tidigare principer så lade jag bort också den för att jag liksom inte kom in i den. Mest tror jag att det beror på att jag inte riktigt är i en läsperiod (då går det undan och böckerna prioriteras högst!) och därför månar mer om den inspiration och läs-tid jag har och därför inte ids hålla på med något som känns segt. Men, jag kommer nog tillbaka till den vad det lider. Bara inte nu.

Jag har också läst om Tisdagarna med Morrie - min favoritbok alla alla kategorier. Jag liksom behöver komma tillbaka till den ibland för att få mig lite livsklokhet och eftertanke. Det svenskspråkiga ex som jag fick av Ango kommer jag att hålla hårt i. Nästa gång jag får för mig att förära någon ett ex av den boken, får det bli på engelska! Har du som läser detta, inte läst den - så rekommenderar jag dig verkligen att göra det.

Vild fantasi

L har börjat slå oss med häpnad med sin väldigt livliga fantasi.

Idag exempelvis när jag och killarna tog en promenad ner till IKEA så frågade M om man kunde ha stenar inomhus. Jag svarade väl något i stil med att man oftast hade dem utomhus, men att man ibland kanske tog in dem och kanske målade på dem. Och så frågade jag om någon av dem visste vad det skulle föreställa om man tog en rund sten och målade den röd med svarta prickar. Jodå, de hade koll på att då såg stenen ut som en nyckelpiga. Och det var nu han började:

L: "Ja, och sedan så börjar den att krypa iväg!"
Jag: "Njaa, stenar har ju inga ben. Så det kan den inte."
L: "Jo, en gång när jag målade en sådan där sten och så satte jag den på väggen och då kröp den iväg. Den kröp ner till skogen där det fanns dinosaurier och tigrar. Och då åt en dinosaurie upp den! Det är därför du inte har sett någon sådan."

Igår var T på kalas - och eftersom pojken som hade kalaset har en släkting som arbetar på Skansen Akvariet så hade de ordnat med ett "djungel-äventyr" där de fick klappa en orm och ha den runt halsen, klappa en stingrocka, en spindel och en liten krokodil. Där fanns ju apor och en talande papegoja också - och allt detta berättade hon massor om när hon kom hem, varpå L deklarerade att han minsann också hade klappat en krokodil en gång. D försökte protestera men då fräste bara L till honom att han visst hade gjort det men att D faktiskt inte hade varit med då!!

Visst kan barn ha livlig fantasi - så man får väl hoppas att det går över (eller hur man skall säga utan att för den skull döda hans ju, fantastiska kreativitet - jag vill lova att han är busig också - ett annat uttryck för den!) Han är nämligen väldigt lik mig => min mamma => min morfar till utseendet - och den mannen hade ibland svårt att skilja sant från lite påhittat eller om man så vill friserat :-).

Onödig byråkrati?

Det finns de som skrattar lite åt oss när jag berättar hur vi gör när vi gör våra räkningar varje månad. Ni förstår - vi gör dem nämligen helt och hållet tillsammans.

Vi sätter oss vid köksbordet och går igenom alltihop tillsammans. Först tar vi alla inkomsterna och lägger dem i en hög. Sedan tar vi utgifterna och lägger dem i en annan hög. Inkomsterna minus utgifterna = förhoppningsvis pengar emellan. Dessa kommer vi sedan gemensamt överens om hur vi skall fördela på sparande och fickpengar. Och, vi får lika mycket var kvar på våra respektive konton. Så, vi har egna pengar, fast gemensam ekonomi. Typ.

Denna procedur gör vi alltså hela vägen tillsammans - räknar, skriver och lägger in på vår internetbank. Så, båda har koll på vart pengarna tar vägen, hur mycket som går på olika saker o s v (dock inte när det gäller de "egna" fickpengarna). Ingen av oss skulle vilja ha det annorlunda. När vi sedan tittar på "Lyxfällan" på TV3 så stärker det oss bara i detta - när man ser hur vuxna människor fullständigt tappat kontrollen över sin egen ekonomi, ofta genom att man har lämnat över det totala ansvaret till den ena i förhållandet och denna någon har tappat kontrollen. Jag skulle aldrig kunna stå där, som vuxen människa och säga (även om de ju inte säger riktigt så - så är det ju ofta så det har fungerat) "Men, det var han som..." Ska det "gå åt helvete" så skall jag åtminstone vara direkt (och inte bara passivt) medansvarig för det, haha!

Hur gör ni?

Har blivit utmanad

Jag har fått en utmaning av Helena.

Så här skall man göra (de som får utmaningen av mig står längst ner - men självklart får andra ta till sig den också, om ni vill!):

-Svara på frågorna.
-Välj ut fyra stycken att utmana.
-Skriv till dem att de är utmanade.
-Skriv även till den som utmanade dig, att du har gjort utmaningen.

Frågorna lyder(och jag svarar):

* Vilken mat äter du ofta?
Asiatisk lax eller tacos - det blir också spaghetti och köttfärssås rätt så ofta - och om jag får välja skulle jag äta sushi varje lunch :).

* När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?
Det är lite olika faktiskt. Beror lite grann på vem jag är hos, tror jag. Oftast så hjälper jag nog till.

* Var sitter du helst när du bloggar?
Vi har bara en stationär dator - så jag har inte så mycket val.

* Köper du ofta Triss-lotter?
Vi har en prenumeration på 4 lotter i månaden, som kommer hemskickade :).

* Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Jag tror det var när vi var på Ibiza 1996 - jag och D. Ingen partyresa - men en så väldigt lagom stor ö att utforska på tumanhand, vi som var inne på vårt första år tillsammans då. Moppe och kärlek :)!

* Vilken TV-kanal tittar du mest på?
TV4

Jag utmanar:
Anna K
Ango
"andra" Helena (Aragorns fru)
Angie

Hoppsan!

Hela veckan har jag varit bergsäker på att det skulle bli tredje gången gillt för Annika Sjöö - att i år skulle hon få ta hem finalen i Let´s Dance och inte "bara" komma tvåa. Magnus Samuelsson - den jättestora supersympatiska nallebjörnen - har ju vunnit så många svenska hjärtan, att saken har känts solklar.

Men, så gör Laila Bagge så där! I absolut sista dansen klipper hon till med något så helt fantastiskt! Säga vad man vill om henne för övrigt - men bättre än så där blir det inte!

Nu plötsligt kändes inte utgången fullt lika självklar.

Disco och snöstorm

När ska det här eländet ta slut? Ute snöar det från sidan (vi som skulle ha vår!!!) - och jag har just gått två vändor till T:s skola. En av 4-5:orna på skolan anordnar nämligen disco för F-1:or och 2-3:or ikväll. Och först gick vi dit - i snöstormen. Väl där kom vi på att vi glömt inneskorna - och T hade haft den goda smaken att dra på sig ett par gummistövlar. Inte optimalt att gå omkring med inne - och alla andra barn hade skor på sig. Så, hon frågade mig om jag kunde hämta hennes inneskor vilket jag först nekade till att göra med hänvisning till vädret. På vägen hem så gick jag dock och funderade. Jag funderade på det logiska i att åka till gymmet och ställa sig på ett löpband eller en crosstrainer och gå i en halvtimme eller en timme - och sedan inte vilja gå så här och göra min älskade dotter den tjänsten?! Så, sagt och gjort - jag gick hem, hämtade skorna och gick tillbaka! Så, nu har hon fått sina skor och jag har fått en hel del motion och blivit väääldigt blöt :). Men, första discot är första discot, så vad gör man inte?!

Om en timme ungefär skall hon hämtas hem igen - men före och efter tänkte jag allt titta när Magnus Samuelsson tar hem den där glas-skon i Let´s Dance! Final är final.

Fina kläder!

Via Mz Olsson hittade jag till Jenny och hennes inlägg om klädesmärket Hanna Andersson. Har ni hört talas om det någon gång?

Där fanns jättefina kläder! Framför allt tyckte jag nog, till tjejer - typ T.

Synd bara att den svenska kronan är så svag just nu - så det blir lite extra dyrt även om det inte var toktokdyrt. Jag sparar länken iallafall - för så här skall vi väl inte ha det för alltid?!

VAB-fusket? En skröna?

Jag förvånas lite över att man inte ens verkar tänka tanken att anledningen till att vabbandet trots hårdare regler inte har minskat skulle kunna tänkas vara att folk inte alls fuskar i så stor utsträckning som man trott!

Artikel om det

Det enda den där reformen verkar vara bra för är all administrativ personal på Försäkringskassan som iallafall inte behöver oroa sig för sina jobb. För miljön måtte den vara totalt värdelös med tanke på hur mycket papper som skickas fram och tillbaka. För att inte tala om vad alltsammans kostar i rena pengar. Pinsamt!

Försäkringskassan (och regeringen) borde be alla vabbande, hederliga föräldrar om ursäkt!

Frågor och svar

De här båda frågespalterna gillar jag!

Vett och etikett

och

Fråga polisen

Kanske att jag inte alltid håller med (ja, polisen kan jag ju inte ha så mycket åsikter om, haha) - men framför allt etikettsfrågorna får iallafall mig att tänka till lite. Vad tycker jag? Och varför? Och när det kommer till polisfrågorna inbillar jag mig att jag lär mig lite.

Vi släcker iallafall!

Visst har han rätt i att det stora ursprungsproblemet inte löses genom att man släcker sina lampor - men däremot tycker jag att det är en viktig manifestation. Ett sätt att medvetandegöra att också vi små små individer har ett ansvar, aldrig så litet - men ändå ett ansvar. Att skylla ifrån sig är ju också en variant som en del anammar så fort de får chansen. En variant som ni som känner mig vet att jag nog kan gå så långt som till att säga att jag föraktar. "Varför ska jag?! Om inte han/de gör?!" Moget.

Så, vi kommer absolut att släcka lamporna mellan 20:30 och 21:30 på lördag. Inget snack om saken. Även en tusenmilaresa börjar med ett enda steg. Eller hur var det?

Springa till jobbet

Imorse när jag stod och väntade på pendeltåget (ja, idag provade vi den varianten på kommunalt färdmedel) så kom det en farbror i sådana där byxor av kroppskondomvariant som man kan ha att springa i, ni vet. Han hade en liten vindjacka också och då förstås löpardojor på fötterna. På ryggen en minimal ryggsäck - också av sådan där åtsmitande modell. Han var rejält svettig som att han hade sprungit en rejäl vända.

Undrar just vad han skulle ha på sig när han kom fram till jobbet? Det är helt omöjligt att han kan ha fått plats med ombyteskläder i den lilla ryggsäcken. Eller är det helt enkelt så att han har samma kläder på sig varje dag på jobbet och de kanske hänger där redan - som en uniform eller bara jäkligt ofräscha vanliga kläder. Eller kanske han jobbar i den där munderingen - han kanske är idrottslärare och bara drar på sig ett par joggingbrallor utanpå och går sedan runt och luktar intorkad morgonsvett hela dagen?

Jaa, många är de människor man kan fundera fram historier om, när man sitter så där och bara - åker...

Dilemma. Eller?

Idag har killarna varit ute själva och lekt utanför vårt hus. Vi bor på en liten radhusgata, för er som inte vet, där inga bilar egentligen kör om man inte skall in och lasta ur eller i saker.

Förra året så var vi av naturliga skäl alltid med dem ute, men med åldern har det blivit liite mer pålitliga så de har fått vara ute på vår radhustomt några gånger ensamma korta stunder tidigare - och idag fick de också vara ute på "vägen" och spela bandy. Jag hade ett fönster öppet så jag hörde dem hela tiden, men jag var som sagt inte med ute.

Mitt emot oss bor det en familj med en pojke som är ett drygt år äldre än M & L, han fyller alltså 5 om ungefär en månad. M & L gick och ringde på och frågade om inte H ville komma ut och spela bandy med dem och efter en stund så kom också han ut.

Nu till dilemmat. H:s mamma följde också med ut - och det får hon ju absolut göra om hon vill - men när jag kom ut en av gångerna för att titta till dem (de hölls precis utanför oss) så sa hon något i stil med att "Ja, vips fick man mer än dubbelt så många barn att hålla reda på!" - och jag vet att det var en passning till mig för att mina pojkar var ute utan vuxen och att hon då hamnade i någon form av barnpassningsroll. Jag sa just inget om det, mer än att jag skrattade till och gick in igen (jag hade lite att pyssla med inne) - men i efterhand så retade jag mig lite på det där.

Bara för att de gör valet att inte släppa ut sin snart 5 år gamla son själv utanför oss, måste då jag vara ute och vakta mina snart 4 år gamla pojkar? Det kändes liksom som att hon tyckte det. Jag räknade inte på något sätt henne som barnvakt till mina barn - jag hade samma koll på dem ändå - av den enkla anledningen att jag ju inte visste om hon skulle gå in eller iväg eller så - så jag hade samma uppsikt över dem i vilket fall som helst.

Ska det verkligen vara så att för att inte bli betraktad som den som "smyganvänder" andra som barnvakt till mina barn - så måste jag sitta där ute själv, om de väljer att göra det? Eller?

Spontant också: Tycker ni att mina 3 år och snart 9 månader gamla pojkar är för små för att vara ensamma ute, utanför vårt hus?

Besviken

Nu har jag sett Robinson på TV4 Anytime. OK för att bildkvaliteten är bättre på vanliga TV:n och nog för att vår TV är större än vår bildskärm till datorn. Men, ändå - det är bra bekvämt att slippa all reklam! Plus att man får titta på den tid som passar en själv.

Men, för att återgå till själva programmet - så är min första sammanfattande känsla en svag smak av besvikelse.

För det första: Vad hade man gjort med den oslagbara signaturmelodin? Den som fyllt oss med förväntan varje gång programmet sänts tidigare? Den saken var nog den allra största besvikelsen, faktiskt. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg hur den gick - den som var nu...

Sedan satt jag och irriterade mig på hur de satt ihop gruppen. Om jag inte fattat alldeles galet så har man sökt ledartyper framför allt. Jag menar - hur många lärare/instruktörer fanns det inte bland de som var med? Iallafall om man tittar på de som de presenterade (jag saknade en samlad kort presentation av varje deltagare). Och lärare/instruktörer är väl kanske inte allra mest berömda för att sitta passivt och bida sin tid? När det är för uppenbart att man lagt manken till för att skapa konflikter på det sättet, så blir jag lite irriterad. Det stör mig alltså. Jag tycker det är betydligt mer intressant när man mixar olika typer av människor och därigenom får se en gruppdynamik ta form på olika, kanske oväntade sätt.

Dessutom så tycker jag att Linda Isacsson kan lägga bort "Bonde söker fru"-snacket och låta bli att göra också Robinson till ett matchmaking-program där alla små pussar skall fram i ljuset och synas i sömmarna av alla. Det tycker jag har varit lite vilsamt i det här programmet tidigare, att sådana saker som det alltid annars fokuseras så ininorden på i många andra program - det har varit av "underordnad betydelse" eller hur man skall säga, i det här programmet. Det har liksom inte omfattats av formatet tidigare. Det här programmet har gått ut på andra saker.

Hursomhelst så kommer vi alldeles säkert att titta på detta även i fortsättningen - men som sagt - jag är allt lite besviken efter det här första programmet.

En sista sak också: OK för att det är ett träsk och inte en paradisiskt vacker strand. OK för att det är mygg och dåligt med mat. Men, vad hade man förväntat sig? Att sitta med gråten i halsen redan efter ett par dagar för att man utsätts för påfrestningar, gör ju att man undrar: Vad gör man där från första början?! Jag tycker nog att man kanske ska kunna förvänta sig att man klarar av att bita ihop lite lite mer när man har gett sig in i en sådan här lek. Eller?

Nu är jag rejält trött och tänker krypa till kojs. Imorgon är det jag som tar sovmorgon! God natt!

Jag gjorde det!

Klockan ringde 06:45. Då hade redan L legat och snurrat i vår säng i en kvart. Men, eftersom han låg hos D, så blev han kvar när jag gick upp.

Klädde på mig, åt lite yoghurt och müsli. Packade ner det sista i träningsväskan och bar av mot gymmet! Var lite tidigt på plats så jag passade på att utforska omgivningarna en liten sväng med bilen medan jag väntade.

08:00 öppnade dörrarna. Då var jag där. Körde 5 minuters uppvärmning på löpbandet (snabb promenad) och sedan styrka. Avslutade med 25 minuters snabb promenad på löpbandet igen - duschade, körde hem och här är jag nu - mäkta nöjd med mig själv!

D ska iväg och jobba och jag och barnen skall gå till köpcentret i närheten och kolla efter nya regnkläder till de minsta. Deras som de har är i minsta laget.

Eftermiddagen/kvällen skall tillbringas i glada vänners lag hos T:s gudfar som fyllde 35 i torsdags. Så, Robinson får nog bli en fråga för "TV4 Anytime" sedan.

Ha en bra lördag om vi inte hörs igen före det är söndag!

Tidigt ute

Jag funderar på en sak.

Jag är en av få (tror jag) som faktiskt aldrig haft någon USA-längtan. Inte något sug efter att besöka landet "over there" för att uppleva det, så där som så många andra berättar om. Förrän nu. Egentligen är det inget generellt sug, så där - jag har vänner på ett par olika håll i det stora landet och även en kusin som är bosatt där på ett tredje håll - så för att hälsa på dem skulle jag absolut kunna tänka mig att åka dit, men för övrigt så har det aldrig lockat mig. Förrän nu, alltså.

Nu vill jag till New York! Jag har insett att jag vill uppleva den stora staden, jag också. Jag vill se den live! Jag vill insupa atmosfären. Och, jag har en stark känsla av att jag kommer att fastna för den.

Vadan nu detta?! Jaja, jag erkänner: jag har sett filmen. "Sex and the city"-filmen. Och visst är det så att jag vet att verkligheten inte är som filmen - men kombinera kollegan A:s lovord (hon är fullständigt New York-frälst) med filmen och framför allt miljöerna i filmen, så har du förklaringen. Jag skall se det/uppleva det! Med egna ögon.

Och vad kan vara bättre att önska sig när man fyller 40 än bidrag till en sådan resa?! Jag blir 40 om drygt 2 år, d v s i maj 2011. Det är faktiskt en dag jag ser fram emot. Jag är helt och hållet befriad från åldersångest, faktiskt. Visst tycker jag att tiden går fort och att en del som är lika gamla som jag, eller rent av yngre, ser ut som tanter/gubbar och att det gör ju då raaakt inte jag ;-). Men, med själva åldern har jag inga problem.

På sommaren där så skall det förhoppingsvis bli fest (jag och min gode vän T som fyller exakt 2 månader efter mig har - igen - pratat om att ha gemensam fest exakt 1 månad efter min födelsedag och exakt 1 månad före hans - en orgie i 80- och 90-tal!) - och sedan är det sommarlov och semester o s v.

Så, när jag började brodera mina högtflygande planer om en NY-tripp 2011 - utan barn - bara några vuxna par så där - så landade mina planer någonstans i september. Tyckte det lät som en bra plan. Tills en av mina kompisar lite försynt frågade om jag inte tänkt på "jubiléet". I september 2011 är det ju precis 10 år efter "nine-eleven". Tänk om någon tänker "fira" det på något sätt? Hmmm... Det ligger ju helt klart något i det hon säger. Eller? Vågar man? Eller borde man vänta till oktober? Eller någon annan månad? Våren 2012? Visserligen så är det ju ett bra tag kvar och gudarna skall veta att det kan hinna hända massor från nu tills dess och det kanske inte blir något av något alls. Jag kanske fortfarande inte har fått/skaffat mig ett dubbel-våffeljärn och istället får ett sådant i 40-årspresent och så står jag och gräddar våfflor för brinnande livet där i september. Eller?!

Hursomhelst - är det fånigt att tänka så här? Skulle ni våga? Om om om det nu skulle bli något av det?

Resmål i september 2011?

Magisk morgonkänsla

På onsdagar börjar jag nästan alltid 6 vilket innebär att jag går hemifrån vid halv 6 ungefär. På måndagar åker jag kommunalt, så trots att jag börjar 7 så går jag hemifrån samma tid, eftersom det tar betydligt längre tid med bussarna än med bilen.

I måndags var det fortfarande halvmörkt när jag klev på bussen. Solen var på väg upp, men det var som sagt fortfarande inte dag. Igår morse däremot så var det nästan ljust. Eller, ni vet det där ljuset som bara är just på morgonen. När allt ser ut lite som om det är tecknat - och inte på riktigt i det lätt blåaktiga ljuset. Som om det inte går att ta på, på riktigt. En skicklig målning.

Jag tycker, oavsett om det är kallt eller tidigt, eller vad man kan tycka för övrigt om den där arla morgonen - att känslan i luften, som faktiskt är densamma oavsett om det är vår, sommar, höst eller vinter, när luften liksom är så där lite rå - den är så god! Världen omkring en håller på att vakna och en ny dag håller på att födas. Det är ganska tyst och allt känns så rent och nytt. Dagen ligger bokstavligt talat framför en, som ett oskrivet blad.

Visst är en sommarnatt/tidig sommarmorgon magisk på sitt alldeles egna sätt - men om man vill så kan man iallafall få en liten liten smak av magin även så här års.

Lite vardagspoesi om man så vill. Lite i stil med Mies mantra "Nu är nu och nu är bra!" Ett mantra som jag tänker anamma jag också.

Ännu ett år

Jaha, så har ännu ett år gått sedan den där ödesdigra 19 mars 2003 då vi blev en morbror fattigare.

Tiden bara går. Och han saknas fortfarande. En riktigt god människa. En riktigt onödig olycka.

Jag sörjer att mina barn inte fick lära känna honom. T var visserligen två år när det hände och hade träffat honom, men hon har ju inga egna minnen av honom. Hans eget barnbarn E hade precis fyllt ett. Nu har det tillkommit tre barnbarn och fem syskonbarnbarn. Som alla bara kommer få höra talas om han som dog innan de var födda. Han den där snälla.

Sex år?!

Jag väljer att tro på en himmel. Och att han är där och har det bra tillsammans med morfar bland andra.

Sluta tjata

Jag har lite dubbla känslor inför detta "mutande" som det ju faktiskt handlar om.

På samma gång som man ju vet att positiv förstärkning av ett önskat beteende fungerar bra, så är frågan om det skall vara så att man gör saker för att få saker. Att man alltid skall bli belönad och därför lär sig att aldrig göra något utan direkt egen vinning.

Men, å andra sidan - ibland så kanske ändamålet får helga medlen - och att få det "tjat-fritt" känns ju svårt lockande.

Vad tycker ni i frågan? Har ni någon form av belöningssystem hemma hos er?

En vecka och en dag

Jag firar en vecka och en dag med mina nya glasögon idag. Jag har dessvärre insett att valfriheten tyvärr är över. Jag har ju haft glasögon i ganska många år, faktiskt. Tidigare så har jag dock kunnat välja när jag har velat "avlasta" ögonen bara. Och jag har ju mest valt att inte göra det. Kanske använt dem någon dag här och någon dag där - någon timme vid någon bok o s v. Men, nu har jag alltså insett att de dagarna är över. Jag började använda dem direkt när jag hämtat dem i tisdags. Det var verkligen jätteskönt för både ögon och huvud. Och för att vänja mig så körde jag sedan med dem på mig hela dagarna resten av veckan.

På lördagen när jag skulle iväg och klippa mig, så tänkte jag att "jag lämnar dem hemma, hon skall ju ändå bara hålla på och kamma framför ansiktet o s v, bara krångligt" - och döm om min förvåning när jag insåg att jag ju inte såg något! Eller jo, visst såg jag - men det var ack så ansträngande och bra suddigt! Så, nu är det bara att vänja sig. Mamma J = en glasögonprydd mamma. Skumt! Eller som T sa: "Jaha, nu är alltså båda mina föräldrar blinda!" Well, ingen av oss är väl direkt blind, men båda av oss har väl glasögon då... Fast, D har sämre syn än jag. Alltid någon tröst.. Eller?

Jag har ju alldeles glömt berätta att jag faktiskt inte tittade på "Let´s Dance" i fredags. Istället färgade jag håret medan resten av familjen häckade framför TV:n. Så, jag höll mig. Få se om jag klarar mig på fredag också (mest troligt inte) - för nu börjar det ju bli spännande med "semifinal" och "final" framöver.

Tjaa, sedan så var jag och kollegan och fick styrketräningsinstruktion igår. Så, nu är jag allt lite taggad! Vi har t o m gjort bokningar med påminnelser i Outlook på tider som skall funka. Om det inte spricker av någon anledning så siktar vi på tre gånger på två veckor - d v s två gånger ena veckan, en gång andra veckan. Vi äär ju så upptagna, haha. Jag är verkligen toksugen på att komma igång nu! Det är nästan så jag funderar på att kliva upp tidigt och åka och träna en sväng på lördag morgon innan D drar till jobbet. Det har vi dock inte sett än...

Paddla kanot

Inledningen av det här inlägget hos Saltistjejen fick mig att börja tänka på det här med att paddla kanot (konstigt va´?!) och fick mig också att fundera på när man kan tänkas ge sig iväg och paddla kanot med barn. Hur gamla de bör vara för att det skall fungera, om man säger så. T kan ju alldeles säkert paddla själv - men, killarna är nog alldeles säkert för små i år, de blir ju fyra nu i sommar. Men, nästa år? Eller måste de vara ytterligare lite äldre, månne?

Kanske skall höra med ex-morbror om han har kontakter så att man kanske iallafall kunde testa lite när vi ändå är uppe i mammas och pappas sommarstuga i sommar. Bara så man ser hur de agerar.

Det är sådant här som gör att jag tycker det är så underbart skönt att barnen blir allt äldre. När man om inte en alltför avlägsen framtid kommer att kunna göra "riktiga" saker med dem, utan att behöva transportera någon. När man kan uppleva saker tillsammans - som alla har utbyte av och kan delta i. Jag längtar.

Skadestånd

Alltså - får man bli hur pinsam som helst?

Om det hade varit jag hade jag skämts ögonen ur mig och knappt velat erkänna att jag gjort något så korkat... Därifrån till att försöka få ut ett skadestånd är ett astronomiskt avstånd, kan man väl säga.

Jag skulle vilja säga till praktklanten "Tji fick du!"

Vi längtar!

Gissa vad jag och D ser fram emot den här veckan?

Klicka in dig på 1:28 på nedanstående låt och gör en kvalificerad gissning.

Adamsäpple?

Är det någon mer än jag som reagerat på storleken på Sofias struphuvud?

Tycker det ser ut som ett adamsäpple, nästan. Har jag missat något?

Får inte bort snön, hrmpf.

Min blogg bråkar med mig. Ni som också har blogspot vet vad jag menar när jag säger att jag försöker redigera min rubrik och ta bort bilden, för att då lägga upp en annan... Men, det händer inget när jag klickar på "Ta bort bilden" - den bara hoppar till och kommer tillbaka likadant. Så, jag får aldrig chansen att bläddra fram en ny bild o s v.

Någon som vet hur jag skall komma runt det? Vill ju inte ha ett snöande landskap i min rubrik för alltid heller!

Den största kärleken!

En dag frågar en son sin far:
"Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en till maraton med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja".
Och här kommer videon till denna historia: (glöm inte ha på högtalarna)



Behöver jag tillägga att superblödiga jag inte kan se denna utan att bli fullständigt blöt i hela ansiktet? En sådan helt fantastisk historia, en sådan otrolig kärlek!

What can I say?!

Mer än att - öh?!

2009 borde gå till historien som året då Sverige lade ner detta med Melodifestivalen för det här landets räkning.

Jag förstår dock innerligen att det blev som det blev. Detta var väl en sista markering från svenska folket: Ge oss något annat!!

För utländska läsare - det här är låten Sverige skall tävla med i år, say no more:

Caroline af Ugglas?

Lustigt att enkäten säger att det är 8 timmar kvar att rösta, eftersom röstningen avslutas 19:59 idag.

En klar övervikt på en tro på en vinst för Caroline ikväll just nu - 38 % tror det.

Sedan har vi 30 % som också hoppas på det - och 30 % som hoppas på E.M.D.

Om ett par timmar har vi svaret. Det känns som en omöjlig sak att sia egentligen.

Nu skall jag göra iordning fyra barn med pyjamasar och tandborstning. Vi fuskar lite och tar tandborstningen före chipsen, så är iallafall lördagsgodiset bortborstat ifall de somnar.

Fyra barn? Ja, vi har lånat guddottern F ikväll också. Hon skall sova på en madrass inne hos killarna, väldigt spännande tycker de!

Vem vinner imorgon?

Till höger kan du gissa vem du TROR vinner (överst) och i den andra får du svara på vem du skulle ÖNSKA vinner imorgon (scrolla eventuellt ner något).

Förhoppningsvis är det samma sak - men kanske inte?

Skall bli kul att se hur många träffsäkra gissare jag har ibland läsarna + hur många som kan tänkas vara besvikna imorgon när avgörandet fallit.

Kommer du att ringa och rösta?

För övrigt kan jag säga att M & L envisas med att vilja utnämna "I got you" till favorit... Vill inte riktigt förstå att de inte är med imorgon... T håller på Måns.

Själv kan jag bara inte bortse från Caroline af Ugglas trots att jag egentligen inte gillar henne. Men, jag gillar liksom att låten är så annorlunda och texten är bra. Så musikalisk på något konstigt sätt.

Mat-tips!

Igår tillbringade jag kvällen med att läsa en blogg skriven av en man som var anställd på samma företag som jag, och hans hustru. Mannen avled tyvärr av sin cancer i lördags. Och igår läste jag bloggen som de från början startade för att uppdatera sina släktingar om barnen o s v. Och som till slut handlade om hans kamp och deras sista månader tillsammans. Självklart var det mycket mycket sorgligt. Imorse när jag kom till jobbet och gick igenom entrén där man ställt upp ett litet bord med en kondoleansbok, en bild av honom och ett litet ljus så kändes det helt annorlunda än dagen innan. Nu var han ju någon. Jag har inget minne av att jag har träffat honom personligen. Med den sysselsättningen igår så blev det inte mycket bloggat, jag kände helt enkelt inte för det.

Idag tänkte jag istället tipsa er om en otroligt god ny maträtt jag/vi provade igår. Jag kan väl säga som så att jag inte rekommenderar att ni provar den en onsdag om det inte är en onsdag med mycket tid - för den tog lite mer tid än vad jag hade tänkt jag skulle lägga ner en vardagskväll. Inte massor, men för mycket :). Passar nog bättre en helg. Hursomhelst, det var väldigt väldigt gott!!

Rosmarinkyckling med bacon

Jag kämpar för övrigt på med min GI. Är fortfarande väldigt godissugen emellanåt, men har unnat mig lite riktigt riktigt mörk choklad när suget blivit alltför svårt. Den är det lågt GI på, nämligen. Vägde mig senast igår kväll och sedan starten för lite mer än 4 veckor sedan har jag tappat drygt 3 kilo. Känner mig rätt nöjd med det! På tisdag har jag bokat styrketräningsinstruktion på företagets träningsanläggning så då skall jag dra igång med det också. Jag är på gång!

Jo, justja - vi har bokat en liten kryssning för oss och barnen över vår 10-åriga bröllopsdag också! Lite surt att bufféerna var nästan helt uppbokade redan, men vi får se - kanske det blir avbokningar och så. Tänkte bara att vi skulle ha det gott, bada bubbelpool och se vår vackra skärgård. Ett litet äventyr i sig för bara oss. Skall bli mysigt!!

Den sista låten - någonsin

I helgen hörde jag en av radiopratarna på Mix Megapol prata om en fråga han hade, som han också bloggat om.

Så här löd frågeställningen:

Tänk dig att du bara fick lyssna på en enda låt till. En sista låt innan det blir total tystnad för all evighet. Vilken låt skulle du välja?

Den låt som jag först kom att tänka på, som jag tror att jag skulle välja - skulle jag nog inte välja för att det är min absoluta favoritlåt (även om jag tycker att den är nästan smärtsamt vacker) utan för att jag skulle vilja ha den att "suga på" i resten av tystnaden. Att komma tillbaka till och söka lugnet i.

Den går så här, luta dig tillbaka och njut (medan du funderar på vilken låt du skulle välja):

Ett år!

Idag för ett år sedan skrev jag mina första skälvande inlägg. De handlade om Bo Kaspers låt "Söndag i sängen", T:s simskola och kryddor från Änga Gård som är slut sedan länge. Eftersom de var så dåliga på att leverera det som restades vid första leveransen har jag faktiskt inte vågat beställa mer av dem. Trots att flera av deras kryddblandningar tillhör mina absoluta favoriter! Kanske skall våga igen?

Dagen efter - d v s imorgon - skrev jag om att jag sagt upp mig från det företag som jag varit anställd hos i nästan 10 år. Och i ett alldeles nyligen inlagt inlägg så vet ni hur nöjd jag fortfarande är med det beslutet.

Jag skrev också lite om boken "Flyga drake" som jag hoppas att de flesta av er har hunnit läsa nu.

Har ni tinat räkor på länge förresten? Det här tipset måste jag ju bara puffa lite för igen.

Det var en liten sammanfattning av mina allra första inlägg. Nu börjar man ju vara riktig gammal i gemet. Eller? Detta blir mitt 122:a inlägg i år och det 525:e totalt sedan starten. Ganska produktivt, inte sant?

Besöksräknaren står i skrivande stund på 10657 - ok kanske inte unika besökare, men ändå!

Att våga bry sig

Ett inlägg inne hos Ango med anledning av den här artikeln fick mig att tänka efter, hur jag hade reagerat och agerat. Och trots att jag i sak håller med henne, så vet jag tyvärr att jag inte hade agerat så väldigt mycket annorlunda själv. Även om jag skulle vilja slå mig för bröstet och "låtsas" vara stor på något sätt. Jag hade nog försökt söka kontakt och sedan ringt polis eller ambulans, men att ta steget och gå fram och ta puls (kanske) och låna ut min jacka är steget lite för långt för mig. Jag säger inte "man" utan jag säger "jag" - eftersom jag säkert skulle vara rädd för vad jag skulle kunna "hitta" och "hamna i".

Tyvärr upplever jag att samhällsklimatet är så hårt idag att jag, när jag för ett antal år sedan vid en sådan där "dörrknackning" berättade vad jag sett för de poliser som stod utanför dörren (det gällde en misshandel som jag sett vissa saker runtomkring - dock inte själva misshandeln) - sedan ångrade mig bittert när de kallade in mig för vittnesförhör. Jag ville helt enkelt inte bli inblandad - figurerande med namn i protokoll och vittnesbås så att "vemsomhelst" skulle kunna leta reda på mig och utsätta mig för någon form av vedergällning (nu gick det dock aldrig så långt som till rätten för min del). Detta var t o m innan vi hade barn. Nu när jag har barn är självbevarelsedriften än större, och jag skulle nog tyvärr i ännu större utsträckning skydda mig själv och min familj genom att inte lägga mig i. Och då skall man ändå veta att jag är en av de personer i min omgivning som säger ifrån mest och engagerar mig i många saker. Men, när det gäller något som kan slå tillbaka på min familj i ett vidare perspektiv, så skyddar jag mig och oss. Och detta trots att jag kan känna att man som förälder har ett än större ansvar för att se till att världen blir bättre, och för att vara en god förebild för sina barn genom att engagera sig... Men jag är nog inte så tuff som jag skulle önska. Det är verkligen en mycket svår balansgång...

Löjligt nöjd

Måste faktiskt säga att de egenskaper som rankas högt på den här listan - alla dessa anser jag faktiskt att de personer i chefspositioner på det företag jag arbetar faktiskt har. Iallafall de som jag hittills har haft äran att ha någon närmare kontakt med. Jag tror med det sagt att företaget dels är bra på att rekrytera rätt folk - men inte bara. Jag tror faktiskt också att man är duktig på att ge folk rätt stöd och att företagsklimatet inbjuder till att vara så som jag upplever att de är.

Hörs det att jag är löjligt nöjd med min arbetsplats? Kanske att jag inte alltid är lika nöjd med mina arbetsuppgifter, men jag vet att min tid kommer. Så småningom.

Nästa år

Jag funderar allvarligt på att hoppa över alla deltävlingar i Melodifestivalen, och bara se finalen. Detta blev ju för det första j-kligt tjatigt och för det andra så blir det ändå "som det blir"... Dessutom så retar jag mig på upplägget som i Andra Chansen med alla dessa dueller - ingenting som egentligen gagnar någon annan än SVT:s kassakistor. Konsten som sådan gagnar det inte alls.

Vi får väl se om jag kommer att infria detta om sådär 11 månader, bara.

Hursomhelst så kanske magin i den STORA FINALEN kan komma tillbaka något - från förr - om den inte bara känns som en välkommen avslutning på en längre tids spurt... Som den gör nu. Den 21 mars så får vi våra lördagskvällar tillbaka ;). (Ja, ni vet - eftersom detta är svårt tvingande eller något, haha!)

Krogen

My God vad länge sedan det var som jag var på krogen! Ja, ni vet och dansade och drack, så där "på riktigt". I höstas var jag ju för all del på kollegans bands releaseparty på en pub "inne i sta´n" men, det var ju inte riktigt krogen på samma sätt som jag menar nu...

T var på museum igår, med klassen. Och efter det blev de bjudna på lunch på restaurang av en av klasskompisarnas föräldrar - på "Karlsson & Co" (som pappan driver, vad jag förstår). Det var då det slog mig. "Karlsson & Co" är väl gamla "Monet", inte sant? Det var tider det, när man sprang där! Nostalgitripp, japp!! Jag har aldrig varit på "Karlsson & Co".

Vilket sug jag fick nu. Konstigt. Är det någon form av tidig 40-årskris som gör att jag fått för mig att det skulle vara kul att gå på krogen igen? Det är ju något som jag faktiskt skytt rätt bra ett tag...

En av kollegorna pratade för en tid sedan om att vi skulle försöka få till ett besök på "Golden Hits". Eftersom vi arbetar i en kris-bransch så inser vi att det nog inte blir frågan om någon fest anordnad av företaget iår. Då tänkte vi att vi skulle försöka få till något själva. Boka bord och allt det där - så att vi får lite kul ihop med kollegorna - utanför själva jobbet.

Måste nog ta och kolla med henne om hur arrangerandet går. Jag hade ju tänkt att jag skulle försöka hålla mig lite i bakgrunden när det gäller det. Önska mig lycka till med det!

Underskattning

Man skall akta sig för att underskatta kraften i medlidandet...

Det är då ett som är säkert. Jag insåg dock att slaget nog var förlorat för min del när Tobias var så rörd för att Elisabeth varit så "duktig" och när de visade upp allt det de sa om att juryn varit så hårda och elaka (kombinerat med vad de skrivit i sin blogg också) o s v - då förstod jag vad klockan nog var slagen. När så Tony Irving tog bladet från munnen och sa det som triggar alla telefonröstare mer än någonting annat, att det var färdigdansat för hennes del (han borde veta bättre!!!). Då började jag fundera på alternativa grejer att göra när de andra tittar på Let´s Dance kommande fredagar...

Nu skall jag kolla efter ett recept på GI-botten till pizza (det borde väl finnas något?) och sedan frukost. Själv kör jag med den där GI-gröten på helgerna, till det ägg och någon liten apelsinklyfta. Ett par skivor skinka + ett par skivor ost gör saken klar.

Sedan skall vi ut och köpa nya gummistövlar till barnen. Ha en skön lördag!

Att vara Elisabeth

Undrar hur det känns att vara Elisabeth Höglund idag. Eller snarare - hela den här veckan.

När man vet att hur mycket man än kämpar och sliter för att lära sig dansa vilken-dans-det-nu-är - så är man ändå sämst och kommer att åka ut idag.

Det vore ju ett mirakel annars.

Att vara Mamma J idag:

Börjat tidigt, jobbat hårt. Nu ska här förberedas tacos (idag igen, jag vet - men det är ju så gott!) och sedan jaaaa - sedan kommer jag att avsluta mitt Let´s Dance-tittande om inte Elisabeth åker ut. Att någon av de andra åker före henne är fullständigt otänkbart.

Så ikväll gäller det - Elisabeth eller jag. Vem "slipper" Let´s Dance nästa vecka?

Vetgirig, kunskapstörstande, Jeopardyämne?

Det här är en riktigt kul sida:

Vetgirig.nu

Det finns alla möjliga och omöjliga varianter på hur man använder den sidan. Man kan köra snabbtest i vänstra marginalen och bara testa sina kunskaper allmänt inom hur många olika områden och kategorier som helst. Man kan också vara med i olika tävlingar mot andra registerade medlemmar (det kostar inget att vara medlem). Man kan utmana sina kompisar (som inte behöver vara medlemmar) i olika kategorier... (Tänk dig nostalgin i att svara på frågor om gamla barnprogram till exempel!)

Kort sagt - är man så där lite allmänt nördig och gillar allmänbildning - så tipsar jag glatt om denna sida som världens bästa tidsfördriv och hjärngympa!

Snart snart snart

... kan jag kanske byta ut det isblåa och kalla temat här på bloggen mot ett ljusgrönt eller ljusgult tema - när våren äntligen kommer!

Det är konstigt för det känns mycket närmare till april från nu, än vad mars kändes nära när det var början av februari. Och då är ju februari kortare!

Kan det bero på de längre och ljusare dagarna kanske?

Advokaterna

Jag såg på "Advokterna" på TV nu här i veckan. Från början tänkte jag nog titta på det för att reta upp mig på "sprättarna" som bara försöker få människor som gjort sig skyldiga till brott, frikända.

Men, jag har insett att jag nog skulle ha passat som advokat. För, jag kan liksom hålla med i en hel del av deras resonemang. Det här med att om lagarna är skrivna som de är, så är det deras jobb att se till att dessa efterföljs. Är det fel på lagarna - ändra på dem då.

Jag som är något av en strukturfascist hade nog passat rätt bra in, faktiskt. Jag kan faktiskt sympatisera med deras synvinklar i många lägen. Jag hade inte riktigt räknat med det, kan jag väl säga.

Det enda är väl att jag skulle ha svårt att försvara någon som jag visste hade gjort rena vidrigheter - oavsett vad lagen säger, så finns det inga straff som är stränga nog ibland. Att då försöka få straff mildrade för än det ena och än det andra, nej. Där skulle nog min gräns gå - och jag tror att min klient inte skulle bli så tacksam då...

Men, hursomhelst - nu i veckan var ju ett av målen det där massmördaren från Falun ville ha sitt straff tidsbestämt. Och jag förstår att han vill det och förstår också det han säger att "han blir inte en bättre människa av att sitta längre"... Men, i hans fall tycker jag inte att det handlar om honom alls - utan i det fallet känner jag verkligen något i stil med "öga för öga, tand för tand".

De som han tog livet av den natten, de får inte komma tillbaka från "andra sidan" efter att de har skött sig väl. För mig är hans livstidsstraff enbart en permanent inlåsning för att hans liv skall vara lika förstört som de som inte fick leva. Varför skall han få komma ut och leva ett "normalt" liv? De som ligger begravda är för evigt borta. Deras liv är helt slut. Och för många av deras anhöriga kommer plågan att pågå så länge de lever. Allt det som han gjorde så att de inte fick göra - det tycker jag personligen inte att han skall få göra heller. De flesta fick väl aldrig skaffa barn. Och om de fick - de fick inte se sina barn växa upp. De fick kanske inte gifta sig, de fick inte resa jorden runt, de fick inte... Han kan gott sitta där, resten av sitt liv. Deras liv tog slut den kvällen. Det kan gott hans också ha gjort, även om jag inte är för dödsstraff.

Orangt?

Hur skriver man egentligen det ordet som betyder att något är brandgult?

Sak samma med ljusljustbrunt - ja, vet beige. Huset var ......??

Hur skriver ni? Och vad är egentligen "rätt"?

Hemliga betyg

Jamen, alltså... Det är väl klart att det finns grader i helvetet, som man brukar säga - men, tycker man att man har fått superlativer i ett betyg så tror jag nog att det stämmer rätt bra.

Läs skrämselartikeln här

Har ju själv arbetat med att både skriva betyg och läsa/tyda betyg vid anställningar och att det skulle finnas så otroligt subtila regelverk för att skriva ut att någon är kass, det tror jag inte ett ögonblick på.

Visst, man använder ett lite annat språk när man verkligen rekommenderar någon - men att något i stil med "vi önskar honom lycka till på sitt nya jobb" skulle betyda något negativt, ställer jag mig starkt frågande till.

Jag kan ta ett exempel. Jag avslutade en provanställning för en tjej en gång. En jättegullig tjej som tyvärr inte passade riktigt för det hon skulle göra på det företag som hon och jag arbetade. Döm om min förvåning när hon något senare ber mig vara referens för henne! Hursomhelst - det gick toppenbra! Det ringde en och ville ha referenser på henne och efter att ha förstått vad hon hade sökt för jobb, så kunde jag med gott samvete rekommendera henne eftersom de kvaliteter som jag hade sett hos henne skulle komma till sin fulla rätt där. Så, bara för att en person inte var världsbäst på det ena - så behöver det ju inte betyda att den är världskass på allt ;).

Present

Idag fyller C 15 år! Det känns väldigt konstigt att tänka sig att det har gått så många år som 15 sedan jag först träffade den där lilla parveln på BB, bara några timmar gammal. Nu, kan jag säga, är han ingen parvel längre direkt.

Ett paket är skickat och det innehåller biocheckar, och med tanke på hans ålder, ett paket kondomer.

Jag skrev på grattiskortet att om han var rädd för pinsamheter så skulle han öppna just det paketet när ingen annan ser. Och tillsammans med kondomerna inne i paketet lade jag en lapp på vilken jag skrev: "Du får naturligtvis bli precis vad du vill. Men, jag rekommenderar ändå att du försöker undvika att bli tonårs-pappa. Kram J"

Säga vad man vill om huruvida det är att uppmuntra någon till att ha sex för att man förser dem med preventivmedel. Men, min uppfattning är ändå att de kommer att ha det ändå förr eller senare - det hör ju liksom till, och då är det väl bättre att han är lite förberedd, kan jag tycka.

Vilken sida?

Vilken sida sitter du på i bussen?

Jag åker ju då buss till jobbet på måndagar - eller som vi säger här i den här delen av landet = jag åker kommunalt...

Hursomhelst - jag har insett att jag i stort sett alltid sätter mig på höger sida (om man ser till färdriktningen) och kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Det har slagit mig, eftersom en av bussarna jag åker är en s k motorvägsbuss och alltså kör rätt fort en bit av vägen, att det kanske är osmart. OM bussen skulle välta så är jag ju närmast vägrenen och riskerar att falla ut genom ett trasigt fönster eller klämmas av andra passagerare från den andra sidan eller så.

Men, å andra sidan så är jag ju - i alla andra lägen - längst från all annan trafik som ju kör om eller möter på andra sidan av bussen...

Så, var brukar du sitta? Sitter du, som jag, alltid på samma sida? Och vilken sida tror du egentligen är "säkrast"?

Ansvarsfullt

Att helt genomtänkt ta ett beslut att sterilisera sig för att man faktiskt inte vill ha barn, tycker jag är bland det mest ansvarsfulla jag har hört talas om.

Läs artikeln här

Jag förstår att en del människor blir provocerade eftersom det indirekt kan uppfattas som kritik av deras egna beslut - att då skaffa barn. Jag känner igen just det beteendet från när jag alltid deklarerat att jag absolut inte ville ha tätt mellan mina barn. Det var flera av våra vänner som hade gjort ett annat val, som direkt såg sig nödgade att gå i försvar och ibland t o m till någon form av attack.

Tänk om man bara kunde kliva ut från sig själv och se att allt inte handlar om en själv. Att man är olika och har olika preferenser och att det inte gör en till en sämre människa för det. Att inte följa strömmen och skaffa barn bara för att man "ska" tycker jag är klokt om man inte vill ha några. Vem skulle vilja vara det där barnet som mamman egentligen inte ville ha??

Vasalopp och Melodifestival

Vilken fantastisk Vasalopps-söndag som vädergudarna bjuder på idag! Underbart väder och perfekt före! Vi har dock inte slagit på TV:n förrän nyss, så vi har missat den förtätade stämningen i starten och allt det andra, men nu tittar vi lite grann iallafall...

Jag skulle gärna vilja vara den där som, lite otippat, skulle kunna säga vid en fråga eller en diskussion "Ja, jag har åkt Vasaloppet" som den mest självklara sak i världen. Och liksom ge omgivningen en annan bild av mig. Men, från den önskan till själva genomförandet är det ungefär ett ljusår. Framför allt med tanke på att jag avskyr långfärdsskidåkning och inte har stått på ett par sådana skidor sedan jag var 11 typ. Det är möjligt att jag skulle kunna tycka annorlunda nu, sådär 27 år senare - men varför köpa dyr utrustning för att testa?! ;-)

Melodifestivalen då. Petra Mede skötte sig hyfsat igår också, tycker jag. Hon har samma pinsamma minspel dock - men var en smula mindre plump (att vara plump är så gott som en dödssynd i min värld - jag vrider mig som en mask...) Men, vad hände med röstningen?! Efter första omgången höll vi tummar och tår för att Agnes, Star Pilots, Anna Sahlene och Maria Haukaas Storeng, Sarah Dawn Finer och så misstänkte vi att Thorleifs skulle gå vidare även om vi hellre hoppades på Malena Ernman. Till finalen tänkte vi oss sedan Anna & Maria och Agnes med Sarah Dawn Finer och Star Pilots till Andra Chansen...

Och så gick inte ens Anna & Maria vidare till andra omgången?! Que´?!

Och hur hamnade Malena Ernman direkt i final?!

Och så blir jag så irriterad på att också Andra Chansen skall byggas upp som dueller (allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt, skit-SVT!!) - för det innebär ju att eftersom Star Pilots ställs emot Amy Diamond så kommer inte båda dessa att komma med till finalen... Och Sarah Dawn Finer ställs emot Scotts. Det kan ju innebära att vi slipper de bajsnödigt rimmande dansande deodoranterna, men det kan ju vara så att de slår ut henne också. Dubbelt skit alltså!

Om inte svenska folket kan påverka det stora public service-företaget som ju alltså är satt att ge oss "allmän service" - vem kan då?! Om i stort sett hela publiken tycker att upplägget är felaktigt, hur får man dem att lyssna?! Borde de inte rimligen lyssna?! Tjurskalliga gubbar!!!

För övrigt bjuder dagen på en promenad i det vackra vädret till det stora aktivitetshuset vi har i vår närhet för att köpa en födelsedagspresent till gudsonen som fyller 15 (!) på tisdag.

Iiih, det är MARS!!!!