Ännu ett år

Jaha, så har ännu ett år gått sedan den där ödesdigra 19 mars 2003 då vi blev en morbror fattigare.

Tiden bara går. Och han saknas fortfarande. En riktigt god människa. En riktigt onödig olycka.

Jag sörjer att mina barn inte fick lära känna honom. T var visserligen två år när det hände och hade träffat honom, men hon har ju inga egna minnen av honom. Hans eget barnbarn E hade precis fyllt ett. Nu har det tillkommit tre barnbarn och fem syskonbarnbarn. Som alla bara kommer få höra talas om han som dog innan de var födda. Han den där snälla.

Sex år?!

Jag väljer att tro på en himmel. Och att han är där och har det bra tillsammans med morfar bland andra.